Fiskar och skaldjur i södra Östersjön och Öresund

Abborren ( Perca fluviatilis ) finns allmänt över hela Sverige med undantag för fjällregionen. Den förekommer i kustområdet i hela Östersjön och Bottniska viken.

Benlöjan ( Alburnus alburnus ) är en liten, max 20 cm, karpfisk som uppträder i stora stim tätt under ytan i varma och näringsrika vatten. Det är den kanske vanligaste fisken man ser i lugnflytande, breda åar när den rör sig ytligt och letar föda.

Bergtungan ( Microstomus kitt ) lever i Nordatlanten och i Sveriges omgivande vatten finns den i Skagerrak och Kattegatt. Den är mindre vanlig i Öresund och södra Östersjön.

Björknan ( Abramis bjoerkna ) tillhör familjen karpfiskar och kan betraktas som en av våra svåraste sötvattensfiskar att artbestämma eftersom den är så lik sin nära släkting braxen.

Blekan ( Pollachius pollachius ) förekommer längs hela Västkusten och i norra Öresund. Kan påträffas i södra Östersjön i samband med att salt vatten strömmar in i Östersjön.

Den blåfenade tonfisken ( Thunnus thynnus ) är den största arten i släktet tonfiskar och förekommer sporadiskt i svenska vatten. Arten är fredad.

Blåmusslan ( Mytilus edulis ) har en vidsträckt utbredning och förekommer i svenska kustvatten ända upp till Bottniska viken, där är den småväxt på grund av den låga salthalten.

Braxen ( Abramis brama ) är allmänt förekommande i södra och mellersta Sverige, men saknas utmed Bohuskusten. Nordgränsen går genom Värmland, Dalarna och Hälsingland och den finns längs hela Norrlandkusten. Den förekommer även i Östersjöns skärgårdar.

Brugden ( Cetorhinus maximus ) är världens näst största fisk. Den är sällsynt men regelbunden vid den svenska västkusten. Simmar långsamt och ofta nära vattenytan. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Fjärsingen ( Trachinus draco ) förekommer i svenska vatten i Skagerrak, Kattegatt och Öresund och sällsynt i södra Östersjön.

Flodnejonöga ( Lampetra fluviatilis ), även kallad nätting, var förr en viktig art för fisket i Norrland. Men när de större norrlandsälvarna byggdes ut, försvann viktiga livsmiljöer för arten och bestånden minskade. Under 2000-talet har de stabiliserat sig.

Gärsen ( Gymnocephalus cernuus ) finns över hela Sverige undantaget några få platser, i både sötvatten och längs Östersjöns kust. Det är den sötvattensfisk i Östersjön som förekommer längst bort från kustlinjen. Tillväxten varierar beroende på födotillgång och temperatur.

Bakre ryggfenan lika stor som analfenan. Saknar taggar framför ryggfenorna. Arten uppträder regelbundet i Nordsjön och förmodligen tämligen regelbundet även i Skagerrak och Kattegatt. 

Gråsej ( Pollachius virens ) lever i nordatlanten och i svenska vatten förekommer arten främst i Skagerrak och Kattegatt men kan uppträda sporadiskt även i Öresund och södra Östersjön

Gäddan ( Esox lucius ) förekommer allmänt i sjöar över hela landet med undantag för högt belägna fjällvatten. I Östersjön, inklusive Bottniska viken, finns gäddan i främst skärgårdsmiljöer. Längs västkusten kan arten förekomma i åmynningar, men påträffas bara undantagsvis i saltvatten.

Havskatten ( Anarhichas lupus ) är allmän i Nordsjöns, Skagerraks och Kattegatts djuppartier och går också ner i Öresund. Sällsynt i sydvästra Östersjön.

Hajfisk med kraftigt huvud och stora ögon. Munnen är placerad på huvudets undersida. Havsmusen förekommer regelbundet i de djupare delarna av Skagerrak, sparsamt i de djupare delarna av Kattegatt och har vid några tillfällen hittats i Öresund.

Havsnejonöga ( Petromyzon marinus ) är en urtidsfisk som vandrar mellan sött och salt vatten. Som vuxen lever det parasitiskt på andra fiskar i havet. Under sommaren vandrar det upp i vattendragen för att leka varefter de dör. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Horngädda/Näbbgädda ( Belone Belone ) är under sommarhalvåret allmän i Skagerrak, Kattegatt och Östersjön upp till Ålands hav, men uppträder emellanåt även norr utöver.

Hummer (Homarus gammarus) lever på 10–30 meters djup på klippbotten eller algbevuxna steniga bottnar. Längs svenska kusten förekommer hummer i Skagerrak, Kattegatt och norra delen av Öresund.

Hälleflundra ( Hippoglossus hippoglossus ) förekommer i Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön och i Nordatlanten. Den är sällsynt i Öresund enstaka exemplar har påträffats i sydvästra Östersjön.

Liten långnost haj med stora runda ögon. Kropp med mönster av ljusa ringar och ovaler. Utbredningen följer norska rännan in i de djupare delarna av Skagerrak. Hågälen uppträder sällsynt i Kattegatt och har tillfälligt noterats i Öresund.

Id ( Leuciscus idus ) är en karpfisk som lever både i sött och bräckt vatten. I Sverige finns arten längs kusterna i Öresund, Östersjön, Bottenhavet och i många av inlandets stora sjöar och vattendrag.

Kort, trubbig nos. Tydligt rundade vingar. En rad med 11–19 stora kloformade taggar med räfflad bas längs svansen och upp på ryggen. Arten reproducerar sig i Skagerrak, Kattegatt och Öresund. 

Knaggrockan ( Raja clavata ) förekommer längs västkusten och är en art som växer långsamt. Honorna blir könsmogna först efter 10 år. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

 I Sveriges omgivande vatten finns knot ( Eutrigala gurnardus ) i Nordsjön, Skagerrak och Kattegatt. Den är mindre vanlig i Öresund och södra Östersjön.

Kolja ( Melanogrammus aeglefinus ) lever i Nordatlanten och i svenska vatten främst i Skagerrak och Kattegatt men kan sporadiskt uppträda i Öresund och södra Östersjön.

I svenska vatten förekommer krabban ( Cancer pagurus ) i Kattegatt, Skagerrak och norra Öresund. Det sker i dag inga undersökningar av krabbans beståndsstatus, men loggboksdata och intervjuer med fiskare tyder på att beståndet ligger på en relativt hög nivå.

Kummel ( Merlucchius merlucchius ) förekommer främst i Skagerrak och Nordsjön. Den finns även i Kattegatt och går ibland ner i Öresund.

Lax ( Salmo salar ) finns i vissa vattendrag samt i alla Sveriges omgivande hav. Sötvattenlevande (relikta) bestånd av lax förekommer även i Vänern.

Långa ( Molva molva ) förekommer i Skagerrak, Kattegatt och Öresund. Den har också påträffats i sydvästra Östersjön.

Makrillen ( Scomber scombrus ) lever i Skagerrak, Kattegatt, Nordsjön och Atlanten. Den kan även förekomma i Öresund och södra Östersjön på sommaren.

Marulken ( Lophius piscatorius ) förekommer främst i Skagerrak och Kattegatt. Den kan även tillfälligtvis uppträda i Öresund och sydvästra Östersjön. 

Mört ( Rutilus rutilus ) tillhör familjen karpfiskar och är en av Sveriges vanligaste sötvattensfiskar. Den lever i söt- och brackvatten i hela Sverige och simmar i stim. Det är ovanligt att mört förekommer i sjöar som ligger mer än 350 meter över havet, men enstaka förekomster finns upp till 800 meter över havet.

I Sverige förekommer nissöga ( Cobitis taenia ) längs södra östkusten och i Mälardalens, Vänerns och Vätterns vatten. Den trivs i ganska klart och kyligt vatten med fin sand eller slambotten där den kan gräva ner sig under dagen.

Bakre ryggfenan är mycket större än analfenan. Saknar taggar framför ryggfenorna. Huvuddelen av fynden är gjorda i Skagerrak, men arten är vid ett tillfälle funnen i norra delen av Öresund.

Nors ( Osmerus eperlanus ) är en vanligtvis decimeterlång, silverglänsande, tunnfjällig och halvt genomskinlig fisk med fettfena, stort huvud, stora ögon, stor mun och kraftigt underbett – ett rovdjur som är anpassat till pelagisk jakt.

Pigghaj ( Squalus acanthias ) förekommer i hela Nordostatlanten. I svenska vatten förekommer arten utefter västkusten ned till Öresund. Den går i sällsynta fall in i Östersjön.

Piggvar (Scophthalmus maximus) finns i Skagerrak och Kattegatt samt i Öresund och Östersjön upp till och med Ålands hav. Längre norrut är arten ovanlig.

Rödspätta ( Pleuronectes platessa ) förekommer i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt, Öresund och södra Östersjön.

Rödtungan ( Glyptocephalus cynoglossus ) förekommer i norra Nordsjöns, Skagerraks och Kattegatts djupare delar. Uppträder sällsynt i Öresund och sydvästra Östersjön.

Sandskädda ( Limanda limanda ) förekommer i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och södra Östersjön.

Sik ( Coregonus maraena ) förekommer i Bottenviken, Bottenhavet och Egentliga Östersjön, samt i anslutning till sötvatten längs västkusten. Den finns även i sötvattensområden i Norrland, Svealand och Götaland.

Sill ( Clupea harengus ) förekommer i alla av Sveriges omgivande hav. Beteckningen strömming används för sill som fångas i Östersjön norr om Kalmar.

Sjurygg ( Cyclopterus lumpus ), även kallad stenbit (hane) eller kvabbso (hona), finns längs kusten från västkusten upp till Norrbottens skärgård. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

I svenska vatten finns skarpsillen ( Sprattus sprattus ) i Kattegatt, Skagerrak och Östersjön, där den går upp i Bottenviken på den svenska sidan.

Skrubbskädda ( Platichthys flesus ) finns i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Östersjön upp till Ålands hav. Längre norrut är arten mindre vanlig, men den förekommer upp till norra Kvarken.

Skärkniv ( Pelecus cultratus ) är en karpfisk som förekommer sporadiskt längs östkusten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Slätrockan ( Dipturus batis ) är den största av Europas rockor. Tidigare var den vanlig i svenska vatten, nu är den i det närmaste utrotad. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Slätvar ( Scophthalmus rhombus ) finns i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och västra delarna av Södra Östersjön.

Småspigg ( Pungitius pungitius ) finns i södra Sverige och längs Norrlandkusten. I mellersta Sverige är den mindre vanlig i de centrala delarna, men vanligare i öster och väster. Den finns i både söt- och brackvatten. Arten är cirkumpolär, vilket innebär att den finns i norra Europa, Asien och Nordamerika.

Pisklik svans med 1–2 långa, sågtandade gifttaggar. Trubbvinklig framkant med liten utstickande nos. Funnen i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och sydvästra Östersjön. 

Staksill ( Alosa fallax ) är en storväxt sillfisk som liknar majfisk, men har fler mörka fläckar på kroppssidan. Majfisk förekommer sällsynt i svenska vatten. Arten är fredad och ska omedelbart släppas tillbaka om den fångas.

Stensimpa ( Cottus gobio ) är utbredd över större delen av Europa och har sin östgräns vid Uralbergen. I Sverige finns den i lägre regioner över hela landet utom på Öland.

Storspigg ( Gasterosteus aculeatus aculeatus ) finns allmänt i södra och mellersta Sverige och längs Norrlandkusten. Den finns både i sötvatten, bräckt vatten och saltvatten. Det finns både stationära bestånd och vandrande bestånd. Arten är cirkumpolär, vilket innebär att den finns i norra Europa, norra Asien och Nordamerika. Den har utplanterats i stora delar av centrala och södra Europa.

Stäm ( Leuciscus leuciscus ) är en mörtlik karpfisk med stora silvriga fjäll, bred rygg, smal stjärtspole, grå eller svagt rödaktiga fenor samt gult öga.

Sutare ( Tinca tinca ) är vanlig i sjöar i södra och mellersta Sverige, och den påträffas också i utsötade vikar i Östersjön. Den finns också på flera håll längs nästan hela norrlandskusten och en bra bit in i Norrlands inland.

Kusttobisen ( Ammodytes tobianus ) finns utmed alla Sveriges kuster från Skagerrak upp till Bottenviken. Havstobisen ( Ammodytes marinus ) förekommer i Nordsjön, Skagerrak, Kattegatt och södra Östersjön.

Torsk ( Gadus morhua ) återfinns i alla Sveriges omgivande hav. Men i Östersjön är den främst en djupvattensfisk på grund av salthaltsförhållanden och i Bottenviken är det särskilt ovanligt att träffa på den.

I svenska vatten finns tunga ( Solea solea ) i Skagerrak, Kattegatt och Öresund samt längs sydkusten i Östersjön.

Tånglake ( Zoarces viviparus ) tillhör släktet tånglakefiskar och är långsträckt med breda buk- och ryggfenor som är förbundna med stjärtfenan. Likt näbbgäddan är tånglakens skelett grönt. Tånglaken finns utbredd längs hela den svenska kusten. Tånglaken parar sig under sensommaren och föder levande ungar fyra månader efter parningen.

Vimma och id är två av våra största mörtfiskar. De är ändå relativt okända för många, och det saknas kunskap om deras fullständiga livscykler. Ett nytt åtgärdsprogram sammanfattar vad som behövs för att bevara arterna i Sverige.

I Sveriges omgivande vatten finns vitling ( Merlangius merlangus ) främst i Skagerrak och Kattegatt men den kan sporadiskt uppträda i Öresund och södra Östersjön.

Den europeiska ålen (Anguilla anguilla) utgör ett enda bestånd, och dess utbredningsområde sträcker sig över stora delar av Europa. Rekryteringen av ål har under de senaste femtio åren minskat med 90–95 procent och ligger fortfarande på en kritiskt låg nivå, mycket långt ifrån nivåer som skulle indikera ett hållbart bestånd. Ålbeståndet är bedömt som Akut hotad (CR).

Öringen ( Salmo trutta ) föds i rinnande vattendrag där de vuxna öringarna placerat sina ägg i gropar under lekperioden på hösten. Arten finns i hela Sverige och lever både i hav, insjöar och vattendrag.