Vattenområde och tätbebyggelse

Är det osäkert om det verkligen är ett direktutsläpp till vattenområde, kanske sker utsläppet till en stenkista eller en åkerdränering, får anläggningen istället bedömas utifrån bestämmelserna i 9 kap. 7 § miljöbalken samt de allmänna hänsynsreglerna.

Av 9 kap 7 § framgår att ”avloppsvatten ska avledas och renas eller tas om hand på något annat sätt så att olägenhet för människors hälsa eller miljön inte uppkommer. För detta ändamål ska lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utföras.”

Exempel på rättsfall som berör denna situation är MÖD M 6259-03, MÖD M 7529-14 och MÖD M 7165-13.

Tätbebyggelse

Begreppet tätbebyggelse som återfinns i 12 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är inte heller definierat. Det saknas generellt en gemensam tätortsdefinition, både inom Norden och internationellt. Mark- och miljödomstolen i Nacka konstaterar dock i mål M 4320-13 att en fastighet inte låg inom tätbebyggt område:

Fastigheten ligger inom ett område sydost om X tätort. Avståndet till närmaste samling av hus är ca 600 meter. Mot bakgrund av fastighetens avsides belägna placering anser mark- och miljödomstolen inte att fastigheten ligger inom ett tättbebyggt område.

12 § i FMH har sitt ursprung i 7 § miljöskyddslagen från 1969 som i sin tur kommer från en revidering 1956 i den äldre vattenlagen. Begreppet fanns också i 6 § i den då gällande Byggnadslagen (1947:385). I förarbetena till ändringen av vattenlagen 1956 framgår att man avser utsläpp från ”bebyggelse bestående av ett flertal fastigheter eller bostadshus inom ett till ytvidden jämförelsevis begränsat område”, vilket kan omfatta ”bebyggelse med mer än 200 invånare” och ”närmast kan anses motsvara byggnadslagens begrepp”. (Prop. 1956:173, 1956)

Som hjälp vid tolkningen av ”tätbebyggelse” kan även Statistiska Centralbyråns (SCB:s) definition av begreppet tätort användas. Grundregeln är att tätorten bör ha över 200 invånare och att avståndet mellan husen normalt inte är mer än 200 meter. (Statistiska Centralbyrån, 2016)

”Tätbebyggelse” i miljöbalkens mening kan också jämföras med samlad bebyggelse som tidigare var ett begrepp inom den äldre plan- och bygglagen (1987:10): ”områden med tomter som gränsar till varandra eller som åtskiljs endast av vägar eller naturmark och som tillsammans har minst 10–20 hus”. Begreppet samlad bebyggelse enligt den gamla plan- och bygglagen har sedan 2011 ersatts av det vidare begreppet sammanhållen bebyggelse: ”bebyggelse på tomter som gränsar till varandra eller skiljs åt endast av en väg, gata eller parkmark”. I översiktsplanen för en kommun brukar områden som anses vara sammanhållen bebyggelse finnas utmärkta.

Områden som kan definieras som tätbebyggelse kan ofta omfattas av detaljplanekrav och kan utgöra områden som omfattas av 6 § lagen om allmänna vattentjänster.