M 4320-13 Mark- och miljödomstolen Nacka

Slutsats

Mark- och miljödomstolen i Nacka konstaterar i mål M 4320-13 att en fastighet inte ligger inom tätbebyggt område då avståndet till närmaste samling av hus är ca 600 meter.

Sammanfattning

Södertörns miljö- och hälsoskyddsförbund (förbundet) beslöt att förbjuda fastighetsägaren att släppa ut avloppsvatten från befintlig avloppsanordning på fastigheten. Avloppsanordningen bestod enligt fastighetsägaren av en rensbrunn och stenkista med efterföljande dräneringsrör. Utsläpp av bad- disk- och tvättvatten är tillståndspliktig verksamhet i kommunen och avloppsanordningen saknade tillstånd. Fastighetsägarna överklagade beslutet till länsstyrelsen som upphävde förbundets beslut. Förbundet överklagade länsstyrelsens beslut till mark- och miljödomstolen.

Förbundet anser att bestämmelsen i 12 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är tillämplig på BDT-vatten eftersom man anser att utsläppet sker i tätbebyggelse. Förbundet vill att domstolen förtydligar definitionen av tätbebyggelse, om en storstadsregion kan räknas som tätbebyggelse även om inte alla fastigheter i området ligger tätt. Förbundet anser generellt att det i en storstadsregion är högre belastning från bl.a. avloppsvatten än i ett mer glesbebyggt område och att utsläpp ska ses i ett större sammanhang.

Förbundet yrkade att mark- och miljödomstolen, med upphävande av länsstyrelsens beslut, skulle fastställa förbundets beslut och att domstolen ska ge ett förtydligande svar på vad som ingår i definitionen tätbebyggelse.

Angående bedömningen av tätbebyggelse skriver mark- och miljödomstolen i sin bedömning: ”Fastigheten ligger inom ett område sydost om Västerhaninge tätort. Avståndet till närmaste samling av hus år ca 600 meter. Mot bakgrund av fastighetens avsides belägna placering anser mark- och miljödomstolen inte att fastigheten ligger inom ett tättbebyggt område.”