Vid eventuell brist på kemikalier
Det finns idag en ökad risk för brist på kloridbaserade fällningskemikalier. Omvärldsläget och pågående lågkonjunktur har minskat tillgången på den saltsyra som behövs för att tillverka fällningskemikalier, och en bristsituation kan uppstå med kort varsel.
Berörda myndigheter och aktörer har sedan en längre tid aktivt arbetat med att höja beredskapen genom att planera och vidta åtgärder för att hantera en bristsituation med så små negativa effekter för hälsa och miljö som möjligt.
Beredskapsarbetet bygger på flera åtgärder och kan se olika ut hos olika aktörer, beroende på hur deras process ser ut idag. Att uppmana till sparsam användning av vatten (vilket skulle förbruka mindre kemikalier) är en åtgärd, att ställa om sin process är en annan, exempelvis. Det är viktigt att denna översyn görs i nära samarbete och dialog med berörd tillsynsmyndighet.
Hamstring av kemikalier är inte en åtgärd som ska vidtas, då marknaden inte klarar av det.
Som stöd för prioritering vid en uppkommen brist finns en vägledning framtagen av Livsmedelsverket, Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten och Svenskt vatten, i dialog med kemikalieproducenterna. I denna vägledning är dricksvatten högst prioriterat.
Dricksvatten och större reningsverk prioriteras
Även om det inte råder någon brist på fällningskemikalier just nu kan en framtida bristsituation innebära att det inte finns fällningskemikalier för de mindre avloppsanläggningarna eftersom dricksvattenproduktion och större reningsverk kommer att prioriteras, i enlighet med vägledningen.
Enligt nya siffror från SMED (Svenska miljöemissionsdata), baserat på en kommunenkät under hösten 2021, är det runt 8% av fastigheterna med WC-utsläpp och anslutning till en avloppsanläggning dimensionerad för högst 200 personekvivalenter, som är beroende av ett fosforreducerande reningssteg baserat på flytande fällningskemikalier. Det handlar till exempel om infiltrationer och markbäddar med förfällning i slamavskiljaren eller så kallade minireningsverk.
För små avloppsanläggningar leder minskad tillgång till fällningskemikalier till försämrad rening. Reningen av fosfor påverkas mest, men även t ex reningen av smittämnen kan påverkas negativt.
Längre period kan leda till ökad miljöpåverkan
HaV:s bedömning är att en kortvarig period på några månader med förhöjda utsläpp av fosfor inte leder till någon bestående miljöpåverkan. En längre period med mindre effektiv eller utebliven kemisk rening kan däremot leda till ökad miljöpåverkan. Konsekvenserna kan variera beroende på hur många anläggningar totalt som har försämrad rening i ett visst avrinningsområde och känsligheten hos recipienten.
Motverka effekterna av en brist
I dagsläget går det inte säga hur omfattande en eventuell brist kan bli. Därför behöver alla som har denna typ av avloppsanläggningar, om möjligt vidta åtgärder för att motverka effekterna av en brist. Det kan till exempel handla om att se över möjligheten att använda andra icke-kloridbaserade fällningskemikalier. Sådana åtgärder kan behöva ske i samråd med tillsynsmyndigheten på kommunen.
Livsmedelsverket är nationellt samordningsansvarig för beredskapsplaneringen inom dricksvattenområdet. Livsmedelsverket avgör när en kemikaliebrist föreligger och när vägledningen ska aktiveras. Mer information finns på Livsmedelsverkets webbplats.
Länk till Livsmedelsverkets information om kemikalier för rening av dricksvatten
