Bedömning av skälighet vid tillsyn

Hitta på sidan

Tillsynsmyndighetens krav får inte vara orimliga när det gäller krav enligt 2 kap. miljöbalken och får enligt 26 kap. 9 § heller inte vara mer ingripande än vad som krävs i det enskilda fallet.

I en dom, M 2909-03 , har MÖD särskilt prövat om tillsynsmyndighetens beslut att förelägga inneburit ”en mer ingripande åtgärd än vad som behövs i det enskilda fallet”, dvs. det som föreskrivs i 26 kap. 9 § andra stycket miljöbalken. I domen konstateras att den omständigheten att en verksamhetsutövare är samarbetsvillig inte är ett hinder för tillsynsmyndigheten att i ett preciserat beslut redogöra för vilka åtgärder som krävs och motiven för dessa. Detta gör det även tydligare för en verksamhetsutövare som på så sätt får konkretiserat vad myndigheten förväntar sig och dessutom ges verksamhetsutövaren en möjlighet att överklaga om det skulle uppstå olika uppfattningar om vad som är skäligt att kräva.

I en annan dom från MÖD, M 14327-20 , förbjöds utsläpp av WC-avloppsvatten till en äldre infiltration med tillstånd från år 1987. Anläggningen låg 20 meter från en känslig recipient och hade vissa tekniska brister. MÖD ansåg att anläggningen mot denna bakgrund inte kunde anses vara lämplig för avlopp från vattentoalett och den är därmed inte var förenlig med 2 kap. 3 § och 9 kap. 7 § miljöbalken. Ett förbud kunde inte sägas vara oproportionerligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.

Nyttan av åtgärder ska vägas mot kostnaden

Nyttan av försiktighetsåtgärder ska, enligt 2 kap. 7 § miljöbalken, särskilt vägas mot kostnader för att vidta dem. Risken för att det uppkommer olägenheter för människors hälsa eller miljön är också olika stor och ska bedömas i det enskilda fallet. Se även avsnitt Skälighetsprincipen 2 kap. 7 § miljöbalken.

Detta kan exemplifieras av en dom från MÖD, M 6259-03 , där miljöförvaltningen hade förelagt verksamhetsutövaren om att inrätta en ny slamavskiljare för BDT-avloppsvattnet. Utsläppet gjordes via en rensbrunn till en stenkista. Fastigheten användes som sommarbostad av ett äldre par och enligt deras uppgifter bestod utsläppen av endast ett 10-tal liter per år. Då det endast var mycket små mängder avloppsvatten ansåg MÖD att det inte var rimligt att förelägga om att anordna en slamavskiljare och föreläggandet upphävdes. Jämför med MÖD mål M 7529-14 där mark- och miljööverdomstolen fastställde nämndens beslut att förbjuda utsläpp av BDT-vatten från befintlig avloppsanordning (stenkista) och som skäl bland annat anförde att en stenkista inte kan anses uppfylla dagens krav på rening och omhändertagande av avloppsvatten.

Även om en avloppsanläggning är inrättad i enlighet med tillståndet och den fungerar som det var avsett så kan krav på långtgående fosforreduktion ibland vara skäligt. I dom M 10800-15 från MÖD var frågan i målet om miljöförvaltningen hade haft fog för sitt beslut att förbjuda utsläpp av toalettavloppsvatten till en befintlig infiltration. MÖD ansåg att nämnden hade haft tillräckligt underlag för att besluta att hög skyddsnivå för miljöskydd skulle gälla i området. MÖD konstaterade vidare att även om avloppsanläggningen hade begränsad påverkan på recipienten, kunde det enligt miljöförvaltningens modellberäkning inte uteslutas att anläggningen hade en påverkan genom att den var belägen i det aktuella området. Följden av flera avloppsanläggningar i området med rening som inte motsvarar hög skyddsnivå måste beaktas. Därmed ansåg MÖD att krav på hög skyddsnivå för den aktuella anläggningen kan ställas enligt 2 kap. 3 § miljöbalken om det inte anses orimligt enligt 7 § i samma kapitel. I detta fall fanns exempel på tekniska lösningar som kunde vidtas för att anläggningen skulle nå upp till ställda krav. Kostnaden för att uppgradera avloppsanläggningen hade angetts till mindre än 5 000 kr per år. Mot bakgrund av dessa omständigheter bedömde MÖD att det inte kunde anses orimligt att ställa krav på hög skyddsnivå för anläggningen och därmed förbjuda utsläpp av toalettavloppsvatten.

Relevanta rättsfall

Rättsfall

Avsnitt där rättsfallet finns

Domstol, datum och målnummer

Bedömning av skälighet vid tillsyn

Mark- och miljööverdomstolen, 2022-04-26, M 14327-20

 

Mark- och miljööverdomstolen, 2003-09-19, M 2909-03

Nyttan av åtgärder ska vägas mot kostnaden

Mark- och miljööverdomstolen, 2016-12-14, M 10800-15

 

Mark- och miljööverdomstolen, 2004-06-09, M 6259-03

 

Mark- och miljööverdomstolen, 2015-02-02, M 7529-14

Publicerad: 2022-09-05
Sidansvarig: Webbredaktion