M 14327-20 Mark- och miljööverdomstolen

Målnummer: M 14327-20
Beslutande myndighet: Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2022-04-26
Kommun: Östhammar

Slutsats

Mark- och miljööverdomstolen bedömde att det inte var oproportionerligt att förbjuda utsläpp av wc-avloppsvatten till en äldre infiltration som saknade luftningsrör. Avloppsanläggningen var belägen i närheten av en känslig recipient och belastades av wc- och bdt-avloppsvatten från ett fritidshus.

Sammanfattning

En tillsynsmyndighet beslutade att förbjuda utsläpp av wc-avloppsvatten till en avloppsanläggning eftersom risken att anläggningen bidrog till övergödning samt olägenhet för människors hälsa eller miljön bedömdes som stor. Avloppsanläggningen bestod av en cirka 30 år gammal infiltrationsbädd som saknade inspektions- eller luftningsrör. Nämnden bedömde att hög skyddsnivå krävdes på platsen på grund av närhet till en känslig recipient.

Verksamhetsutövaren överklagade beslutet och anförde bland annat att belastningen till anläggningen var mycket låg då den betjänade ett fritidshus, att den hade tillstånd, fungerade som avsett och att mycket lite fosfor kunde nå omgivande vattenmiljöer.

MÖD anger i sina domskäl att man inte finner skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att hög skyddsnivå ska gälla, med hänvisning till närhet till känslig ytvattenförekomst, vilken har måttlig ekologisk status bland annat som följd av övergödning. Domstolen anger vidare att det i målet är ostridigt att det rör sig om en äldre anläggning med tillstånd från år 1987, att anläggningen befinner sig 20 meter från havet, samt att infiltrationsanläggningens spridarrör saknar luftningsrör. Dessa förhållanden medför att det finns en betydande risk för ökad tillförsel av kväve och fosfor till fjärden och att olägenheter för människors hälsa eller miljön kan uppkomma. MÖD anger vidare att anläggningen mot denna bakgrund inte kan anses vara lämplig för avlopp från vattentoalett och att den är därmed inte förenlig med 2 kap. 3 § och 9 kap. 7 § miljöbalken. Ett förbud kan inte sägas vara oproportionerligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.