Förbud att släppa ut wc-avloppsvatten till en äldre infiltration nära känslig recipient var inte oproportionerligt
Sammanfattning av Mark- och miljööverdomstolens (MÖD) dom den 26 april 2022 i mål nr M 14327-20. Mark- och miljööverdomstolen bedömde att det inte var oproportionerligt att förbjuda utsläpp av wc-avloppsvatten till en äldre infiltration som saknade luftningsrör. Avloppsanläggningen var belägen i närheten av en känslig recipient och belastades av wc- och bdt-avloppsvatten från ett fritidshus.
Bakgrund
Nämnden beslutade att förbjuda utsläpp av wc-avloppsvatten till en avloppsanläggning eftersom risken att anläggningen bidrog till övergödning samt olägenhet för människors hälsa eller miljön bedömdes som stor. Avloppsanläggningen bestod av en cirka 30 år gammal infiltrationsbädd som saknade inspektions- eller luftningsrör. Nämnden bedömde att hög skyddsnivå krävdes på platsen på grund av närhet till en känslig recipient.
Verksamhetsutövaren överklagade beslutet och anförde bland annat att belastningen till anläggningen var mycket låg då den betjänade ett fritidshus, att den hade tillstånd, fungerade som avsett och att mycket lite fosfor kunde nå omgivande vattenmiljöer.
Mark- och miljödomstolens bedömning
Mark- och miljödomstolen bedömde att det måste det finnas någon indikation på att anläggningen riskerar att leda till skada eller olägenheter för människor eller miljön för att det ska vara möjligt att besluta om förbud mot att släppa avloppsvatten till anläggningen. Det faktum att den befintliga avloppsanläggningen saknade luftningsrör eller att anläggningen var gammal var i sig inte skäl för att förbjuda utsläpp från den. Av utredningen hade det inte framkommit att anläggningen var felaktigt utformad eller att den inte skulle vara rätt dimensionerad. Det fanns inte heller några övriga indikationer på att reningen fungerar bristfälligt. Med beaktande av detta bedömde mark- och miljödomstolen att anläggningens närhet till en känslig recipient inte ensamt kan utgöra en omständighet som medför att det finns tillräckliga skäl att besluta om ett utsläppsförbud.
Mark- och miljööverdomstolens avgörande
Nämnden överklagade mark- och miljödomstolens beslut. MÖD anger i sina domskäl att man inte finner skäl att ifrågasätta nämndens bedömning att hög skyddsnivå ska gälla, med hänvisning till närhet till känslig ytvattenförekomst, vilken har måttlig ekologisk status bland annat som följd av övergödning. Domstolen anger vidare att det i målet är ostridigt att det rör sig om en äldre anläggning tillstånd från år 1987, att anläggningen befinner sig 20 meter från havet, samt att infiltrationsanläggningens spridarrör saknar luftningsrör. Dessa förhållanden medför att det finns en betydande risk för ökad tillförsel av kväve och fosfor till fjärden och att olägenheter för människors hälsa eller miljön kan uppkomma. Anläggningen kan mot denna bakgrund inte anses vara lämplig för avlopp från vattentoalett och den är därmed inte förenlig med 2 kap. 3 § och 9 kap. 7 § miljöbalken. Ett förbud kan inte sägas vara oproportionerligt enligt 2 kap. 7 § miljöbalken.
