Svårbedömda brister kräver mer underlag

Beslut ska vara väl underbyggda och motiverade. Krav på att ett ärende blir utrett i tillräcklig omfattning innan beslut fattas framgår av 23 § förvaltningslagen. Är anläggningens brister svårbedömda kräver det mer beslutsunderlag. Det kan handla om att det är osäkert vad som orsakar problemet, hur och om problemet kan åtgärdas, vad kostnaden för detta är och om de åtgärder som behövs ryms inom tillståndet.

Om det är lätt att konstatera brister som avsaknad av t-rör och fällningskemikalier så är det desto mer svårbedömt vilken typ av brist som föreligger om det står slam i alla kamrar i trekammarbrunnen, är slam i fördelningsbrunnen eller står högt med vatten i luftningsrören. Är bristerna omfattande kan anläggningens funktion vara nedsatt, men vad beror bristen på? Är det ett allvarligt fel som inte går att åtgärda med mindre insatser? Är det ett allvarligt fel som kommer att kräva kostsamma åtgärder som närmar sig kostnaden för en helt ny anläggning? Är de åtgärder som krävs så omfattande att det är anmälnings- eller tillståndspliktigt enligt 13-14 §§ FMH?

Utredningen i sådana ärenden behöver vara noggrann och göras i dialog med verksamhetsutövaren. Verksamhetsutövaren kan behöva göra undersökningar av orsaken till bristerna, så att rätt åtgärder vidtas.

Handläggningen kan vidare underlättas om miljöförvaltningen har underlag som gör det möjligt att bedöma om bristen beror på ett tekniskt fel eller på felaktig skötsel och bristande egenkontroll. Verksamhetsutövaren bör ges möjlighet att före inspektionen redovisa till miljöförvaltningen hur anläggningens skötsel och egenkontroll ser ut. En verksamhetsutövare bör dock inte föreläggas att fortlöpande rapportera egenkontroll till miljöförvaltningen på ett visst sätt utan att brister har konstaterats och att det därmed finns skäl för ett sådant föreläggande. Se dom från MÖD, M 2040-18 , där föreläggande om att lämna in årlig egenkontrolldokumentation upphävdes.