Utredningsskyldighet

Hitta på sidan

Vid tillsyn av miljöfarliga verksamheter gäller omvänd bevisbörda. Det är den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som är skyldig att kunna visa att bestämmelserna iakttas.

Vid tillsyn av miljöfarliga verksamheter gäller omvänd bevisbörda. Det är den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd som är skyldig att kunna visa att bestämmelserna iakttas, se avsnitt Omvänd bevisbörda.

Av 23 § förvaltningslagen framgår dock att en myndighet ska se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver. Detta exemplifieras i följande avsnitt med domar från MÖD.

Miljöförvaltningens utredning var inte tillräcklig

Ett exempel där MÖD ansåg, att det som miljöförvaltningen anfört till stöd för sitt beslut inte visade att anläggningen hade sådana brister att ett förbud var proportionerligt, är mål M 4447-20 . I detta mål förbjöds en verksamhetsutövare att släppa ut spillvatten från WC samt BDT-vatten till en avloppsanläggning som hade tillstånd från 1986. MÖD lade i sin bedömning vikt vid att kommunen inte bekräftat verksamhetsutövarens uppgifter genom egna utredningar och inte heller bemött dennes synpunkter. Domstolen konstaterade också att tillsynsmyndigheten inte påtalat några konkreta tecken på att anläggningen inte fungerade som den skulle.

Miljöförvaltningens utredning var tillräcklig

Det finns andra domar från MÖD där domstolen bedömt att miljöförvaltningens utredning varit tillräcklig för att beslut om förbud ska kunna tas. Ett exempel är M 3244-15 där en miljöförvaltning hade meddelat ett förbud förenat med vite att släppa ut WC- och BDT-avloppsvatten från en avloppsanläggning som utgjordes av en trekammarbrunn med utsläpp till ett dike. MÖD ansåg att utredningen inte behövde kompletteras med vattenprover så som verksamhetsutövaren begärt. Överklagandet avslogs och miljöförvaltningens beslut ändrades inte.

I ytterligare tre domar M 3564-20, M 13731-19 och M 13819-19 fastställde MÖD tillsynsmyndigheternas beslut att förbjuda utsläpp från befintliga avloppsanläggningar med slamavskiljning och efterföljande infiltration eller markbädd. Gemensamt för anläggningarna var att de hade tillstånd enligt äldre lagstiftning och att det saknades påvisade olägenheter för miljö eller människors hälsa. Bedömningen av deras funktion försvårades av att utformningen av anläggningarna var okänd och i vissa fall avvek från lämnade tillstånd. Domstolen konstaterade i de olika målen att det fanns risk för att avloppsvattnet som släpptes ut från anläggningarna inte genomgick en tillräcklig rening, med hänvisning bland annat till att det inte var känt hur anläggningarna konstruerats, samt att de saknades luftningsrör och fördelningsbrunn. Med hänvisning till att fastighetsägarna inte hade visat att anläggningarna uppfyllde miljöbalkens krav ansåg MÖD att kommunen haft fog att förbjuda utsläpp från dem. En sammanfattning av rättsfallen finns här.

Relevanta rättsfall

Rättsfall

Avsnitt där rättsfallet finns

Domstol, datum och målnummer

Miljöförvaltningens utredning var inte tillräcklig

Mark- och miljööverdomstolen, 2021-04-15, M 4447-20

Miljöförvaltningens utredning var tillräcklig

Mark- och miljööverdomstolen, 2015-06-16, M 3244-15

 

Mark- och miljööverdomstolen, 2020-12-23, M 3564-20, M 13731-19 och M 13819-19

Publicerad: 2022-09-05
Sidansvarig: Webbredaktion