M 7529-14 Mark- och miljööverdomstolen

Målnummer: M 7529-14
Beslutande myndighet: Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2015-02-02
Kommun: Linköping

Slutsats

MÖD fastställde nämndens beslut att förbjuda utsläpp av BDT-vatten från befintlig avloppsanordning (stenkista) och som skäl bland annat anförde att en stenkista inte kan anses uppfylla dagens krav på rening och omhändertagande av avloppsvatten.

Sammanfattning

Fastigheten var belägen cirka 1 km från en kraftigt övergödd sjö som varje sommar drabbas av algblomning. Fastigheten användes som sommarbostad för två personer. Tillsynsmyndigheten inventerade området och ansåg att fastighetens anläggning, en stenkista, inte uppfyllde dagens krav på rening och förbjöds därför utsläpp.

Fastighetsägaren överklagade till länsstyrelsen då de ansåg att tillsynsmyndighetens krav inte står i rimlig proportion till den begränsade användningen. Vattenanvändningen inskränkte sig till matlagning och disk och fastighetsägaren uppgav att stenkistans placering var sådan att avrinning ej skedde till sjön. Länsstyrelsen avslog överklagandet och konstaterade att en stenkista inte kan anses vara en vedertagen metod för rening av avloppsvatten. Fastighetsägaren överklagade till MMD som upphävde förbudet då utsläppet endast bestod av en mindre mängd diskvatten under en begränsad tid av året. Utsläppspunkten låg långt från närmsta vattendrag vilket innebar att utsläppet inte borde bidragit till något näringsläckage till vatten. Utsläppsförbudet innebar därför en mer ingripande åtgärd än vad som behövdes i det enskilda fallet.

Tillsynsmyndigheten överklagade till MÖD och anförde bland annat att en stenkista ger en otillräcklig rening genom okontrollerad infiltration och att man inte kan bortse från risken att BDT-vatten kan innehålla föroreningar, smittoämnen, mikroorganismer och ämnen från kemikalieanvändning. Eftersom det saknas uppgifter om stenkistans konstruktion menade myndigheten att det fanns det risk att grundvattnet skulle förorenas. Tillsynsmyndigheten ansåg också att det inte gick att ta hänsyn till den uppgift om vattenförbrukning som lämnats av fastighetsägaren, med hänvisning till att det inte fanns några tekniska hinder mot ytterligare installationer som t.ex. disk- eller tvättmaskin eller mot att fastighetsägaren skulle vistas mer i stugan vid ett senare tillfälle. MÖD upphävde MMD:s dom och fastställde Tillsynsmyndighetens beslut. Som domskäl angavs följande:

”Av handlingarna i målet framgår att BDT-vattnet släpps ut i en stenkista utan någon ytterligare rening. Det finns inga uppgifter om stenkistans ålder, placering eller utformning. Även om anläggningen endast används under sommaren när den mikrobiologiska processen är som mest aktiv innebär den omständigheten att anläggningen inte används under en lång period att det, när anläggningen väl tas i bruk, tar det ett tag innan den mikrobiologiska processen kommer igång. Utifrån allmänna utgångspunkter kan en stenkista inte anses uppfylla dagens krav på rening och omhändertagande av avloppsvatten. Det är dessutom inte utrett om något läckage kan ses till Svinstadssjön eller grundvattnet, vilket gör att detta inte kan uteslutas. Utifrån utredningen i målet kan anläggningen inte anses uppfylla de miljö- och hälsoskyddskrav som bör ställas på en avloppsanläggning för BDT-vatten.”

MÖD ansåg inte att förbudet var mer ingripande än vad som är motiverat, med hänsyn taget till nyttan av skyddsåtgärder och andra försiktighetsmått jämfört med kostnaderna för sådana åtgärder.