Den här sidan hör till avsnittet Beslut i vägledningen för prövning av små avloppsanläggningar
Vägledningens startsida
×

Beslut

När ett ärende är tillräckligt utrett och bedömningen klar är det dags för beslut. Om anläggningen bedöms uppfylla kraven i miljöbalken kan tillstånd med villkor eller ett föreläggande om försiktighetsåtgärder meddelas.

Om utredningen i ansökan antingen är ofullständig och det därför inte kan anses visat att kraven i miljöbalken är uppfyllda, eller om den valda avloppsanläggningen inte uppfyller de krav som behövs enligt skyddsnivån på den aktuella platsen ska ansökan avslås.

Om ansökan/anmälan däremot är så ofullständig att prövning inte ens kan ske av sakfrågan så leder det till avvisning eller föreläggande/förbud se avsnitten Ofullständig ansökan leder till avvisning eller avslag och Ofullständig anmälan leder till föreläggande eller förbud.

Förutsättningar för tillstånd/föreläggande

En komplett ansökan/anmälan som innehåller tillräckliga uppgifter (se avsnitt Vilka uppgifter ska en ansökan/anmälan innehålla?) är en förutsättning för tillståndet/föreläggandet eftersom det grundläggande villkoret bör vara att anläggningen utförs enligt de uppgifter som redovisats i ansökan/anmälan. Såvida inte annat anges i tillståndet/föreläggandet.

En otillräcklig ansökan eller utredning kan inte kompenseras genom villkor i beslutet eftersom ett beslut med villkor inte ska meddelas om miljöförvaltningen inte med säkerhet vet att det kan följas, se till exempel M 8541-13 från MÖD och M 2804-16 från Växjö MMD. I M 8541-13 hade den sökande fått två alternativa lösningar att välja på i tillståndet som upphävdes av MÖD. I M 2804-16 upphävdes ett tillståndsbeslut då grundvattennivån inte var utredd.

Ett hushåll som har en avloppsanläggning bestående av till exempel en sluten tank och BDT-anläggning ska enligt MÖD:s dom, M 6531-15, ha två beslut - ett för den slutna tanken och ett för BDT-anläggningen.

Tillståndets rättskraft

Om man har fått ett tillstånd omfattas det av rättskraft, det vill säga beslutet gäller mot alla med avseende på de frågor som prövats i ärendet (se 24 kap. 1 § MB). Det innebär att miljöförvaltningen måste förhålla sig till de regler som finns om omprövning och återkallelse i 24 kap. MB om det till exempel kommer in klagomål på anläggningen. Den enskilde får därmed ett starkt skydd mot framtida krav på anläggningen.

Tillstånd för små avloppsanläggningar gäller under den tid anläggningen är i drift eller till dess tillståndet upphävs eller förfaller.

Tillståndet innebär att tillsynsmyndigheten som huvudregel inte får förelägga i de frågor som är prövade inom ramen för tillståndet. Om myndigheten vill ställa strängare krav eller förbjuda utsläpp krävs att tillståndet eller villkor omprövas eller återkallas enligt vad som anges i 24 kap. 3, 5 samt 7 §§ MB. Detta betyder bland annat att tillsynsmyndigheten normalt är förhindrad att genom föreläggande senare i tillsynsskedet skärpa de krav som följer av tillståndet.

Undantag gäller brådskande förelägganden och förbud som är nödvändiga för att undvika att ohälsa eller allvarlig skada på miljön uppkommer (se 26 kap. 9 § 4 st MB).

Är en fråga inte prövad i tillståndet kan tillsynsmyndigheten förelägga om denna. Ett exempel är frågor om hur uttjänt material ska omhändertas som inte behandlats i tillståndet (Miljöbalken, en kommentar del II, 2012).

Tillstånd givna med stöd av lagstiftning före miljöbalken har däremot inte samma rättskraft som de tillstånd som meddelats med stöd av miljöbalken, se MÖD:s dom i mål M 464-03. Rättskraften av ett tillstånd meddelat med stöd av hälsoskyddslagen är begränsat till inrättandet. När det gäller sådana tillstånd finns därför inget hinder för kommunen att meddela de förelägganden och förbud som bedöms nödvändiga.

Ett tillstånd är knutet till verksamheten/anläggningen vilket innebär att tillståndet gäller för en ny fastighetsägare. Ett föreläggande gäller däremot inte mot en ny fastighetsägare om det inte har skrivits in i fastighetsregistrets inskrivningsdel, 26 kap. 15 § MB. Ett föreläggande som svar på anmälan om en liten avloppsanläggning gäller alltså enbart mot den som anmält anläggningen, såvida inte föreläggandet skrivits in i fastighetsboken. Om inskrivning inte skett kan det vid tillsyn av sådan anläggning finnas skäl att meddela en ny ägare ett föreläggande om till exempel skötselåtgärder.

Tillstånd kan tidsbegränsas

Av 16 kap. 2 § MB följer att ett tillstånd får förenas med villkor och att det får tidsbegränsas. Miljöförvaltningen kan alltså, om den bedömer att detta är nödvändigt för att uppfylla miljöbalkens krav, tidsbegränsa brukandet av anläggningen. Väljer nämnden att göra detta måste man motivera varför man anser att det finns skäl för att tidsbegränsa tillståndet. Det är inte alltid skäligt att tidsbegränsa ett tillstånd. En BDT-avloppsanläggning är till exempel inte i sådant behov av uppföljning och kontroll att det är motiverat att tidsbegränsa tillståndet till 10 år, det fastslogs i en dom från MÖD, M 6520-09.

Anledningar till tidsbegränsning av tillstånd kan till exempel vara att kommunen i sin VA- plan anger att man avser bygga en samlad avloppslösning inom näraliggande framtid, eller att den valda reningstekniken bedöms ha en begränsad livslängd. Ett annat skäl för att tidsbegränsa ett tillstånd kan vara att en fastighetsägare ska få skälig tid på sig att finna en ny lösning på avloppsfrågan och under tiden behöver lösa sin avloppssituation temporärt, se dom från MÖD, M 3682-04.

Innebörden av att ett tillstånd tidsbegränsas är att tillståndet upphör att gälla vid den tidpunkt som anges i tillståndet. Om fastighetsägaren vill fortsätta att använda sin avloppsanläggning efter det att tillståndet upphört att gälla krävs ett nytt tillstånd.

Ett tillstånd kan inte förlängas, men en ny tillståndsprövning skulle möjligen kunna förenklas eftersom många uppgifter förmodligen redan finns.

Tillstånd kan ges i efterhand

Praxis tillåter att myndigheten kan ge tillstånd för anläggandet av en avloppsanläggning i efterhand och det finns inte något hinder mot att en fastighetsägare ansöker om tillstånd för en avloppsanläggning som redan är på plats. Det kan vara viktigt för den enskilde fastighetsägaren att få frågan om tillstånd prövad i efterhand. En anledning kan vara frågan om rättskraft.

En förutsättning för att miljöförvaltningen ska kunna ge tillstånd i efterhand är att anläggningen och förhållandena på platsen kan bedömas och att denna bedömning utmynnar i att miljöbalkens krav är uppfyllda. Vid en prövning i efterhand saknas ibland vissa av de uppgifter man normalt har vid en vanlig tillståndsprövning, vilket kan göra bedömningen svår. Fastighetsägaren har här ett stort ansvar när det gäller att visa att miljöbalkens krav är uppfyllda. Miljöförvaltningen har också möjlighet att begära in de uppgifter som behövs. Fastighetsägaren ska redovisa att avloppsanläggningen är lämplig för ändamålet och att den renar avloppsvattnet tillfredsställande. I regel krävs någon form av dokumentation från utförandet, entreprenörsrapport, kvitton, foton eller liknande. Om det bedöms motiverat kan fastighetsägaren till och med behöva frilägga anläggningen.

Om tillstånd till anläggningen inte kan ges i efterhand på grund av till exempel 

  • bristfällig dokumentation
  • undermålig teknik
  • bristfällig dimensionering
  • dålig lokalisering

kan detta vara motiv för att förbjuda fortsatt utsläpp. Först bör det dock övervägas om det är möjligt och tillräckligt att istället förelägga om förbättringsåtgärder. För vidare resonemang om föreläggande om förbättringsåtgärder hänvisar vi till HaV:s rapport 2015:1 om Effektiv tillsyn av små avloppsanläggningar, del 3 och 4. I samma rapport finns vägledning om när miljösanktionsavgift är aktuellt.

Ett annat alternativ, om ett direkt förbud inte är motiverat, är att förelägga fastighetsägaren om skötsel, drift och kontroll. Anläggningen ges då inget skydd i form av ett tillstånd med rättskraft vilket innebär att miljöförvaltningen inte är begränsad av omprövningsreglerna med mera i 22 kap. MB om anläggningen i ett senare skede inte skulle visa sig uppfylla kraven i miljöbalken.

En fastighetsägare ska inte ha någon fördel av att ha anlagt en anläggning utan att ha sökt tillstånd. MÖD har i ett mål, M 9983-04, uttalat att det inte ska tas med i bedömningen att anläggningen redan existerar. I domen från MÖD ansågs lösningen inte lämplig och tillstånd gavs därför inte.l

Tid för genomförande

Av 19 § i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd framgår att ett avloppstillstånd enligt 13 § gäller i fem år men förfaller om arbetet med anläggningen inte har påbörjats inom två år. Detta innebär att om avloppsanläggningen inte är färdigbyggd inom fem år eller om arbetet med anläggningen inte har påbörjats inom två år förfaller tillståndet, se även avsnitt Vad är tillståndspliktigt? Om en anläggning inte påbörjats/färdigställt inom tidsgränsen måste en ny ansökan inges.

Denna bestämmelse avser alltså inte tidsbegränsning av tillståndet. Bakgrunden till bestämmelsen är att undvika att det ligger tillstånd, utfärdade för länge sedan, som tas i anspråk när förutsättningarna i omgivningen eller i den tekniska utvecklingen har ändrats.

Det är vanligt att genomförandetiden förväxlas med den tid inom vilken ett bristfälligt avlopp ska åtgärdas efter att miljöförvaltningen har varit ute på tillsyn och konstaterat att anläggningen är lagstridig. Tiden för att vidta åtgärd bör inte skrivas in i tillståndet till den nya anläggningen annat än som en upplysning, medan den bristfälliga gamla anläggningen istället bör förbjudas att användas efter ett visst datum (se även HaV:s rapport 2015:1 om Effektiv tillsyn av små avlopp, del 3 och 4). Förbudet tvingar adressaten att efter ett visst datum sluta använda den gamla bristfälliga anläggningen, medan tillståndet reglerar att om adressaten ska göra ett nytt avlopp så måste det ske på det sätt som anges i tillståndet. Den som får ett tillstånd är aldrig skyldig att ta tillståndet i anspråk, se dom från MMD, M 379-05. För att följa förbudet om att inte längre använda den bristfälliga anläggningen så skulle ju fastighetsägaren i princip även kunna bestämma sig för att inte längre använda huset. Då finns inget behov av en ny anläggning.

Delgivning, sakägare och laga kraft

En myndighet som meddelar ett beslut i ett ärende ska så snart som möjligt underrätta den som är part om det fullständiga innehållet i beslutet. När kommunen fattar ett beslut om tillstånd till en avloppsanläggning bör tillståndet delges sökanden, och alla andra som kan komma att beröras av anläggningen och som därför har rätt att överklaga (33 § FL). Tiden för överklagande är tre veckor från det att den som överklagar tog del av beslutet (44 § FL). Om parterna underrättats om beslutet genom delgivning fungerar det insända delgivningskvittot som bevis för när parten blev delgiven.

Fungerar det inte med sedvanlig delgivning reglerar delgivningslagen ett antal andra alternativ, varav s.k. kungörelsedelgivning kan vara ett bra alternativ när det är många sakägare eller där alla sakägare inte är kända. (Se även HaV:s rapport 2015:1, del 3, avsnitt Delgivning). Även om det inte finns något uttryckligt krav på delgivning i förvaltningslagen rekommenderas att delgivning används vid underrättelse om denna typ av beslut. Utan delgivning går det inte heller att fastställa om ett beslut vunnit laga kraft eller ej och man kan inte veta om överklagandetiden gått ut för samtliga berörda parter i ett ärende. I en sådan situation måste man istället utgå från att den som överklagat har gjort det inom rätt tid.

Vem ska delges beslutet?

Miljöbalken har en ”generös” definition av vem som är sakägare. Alla de som kan komma att beröras av avloppsanläggningen ska dels ges möjlighet att ge synpunkter på ansökan, dels underrättas om beslutet så att de kan överklaga. Det räcker med en risk för påverkan för att man ska anses som berörd sakägare (se även Kommunikation och remiss om vem som är part). Det innebär att sakägarkretsen, det vill säga de som ska delges beslutet och har rätt att överklaga, ofta sammanfaller med dem som har kommunicerats i ärendet, men inte alltid.

Har miljöförvaltningen som ett led i sin utredning skickat den inkomna ansökan på remiss till exempelvis en annan kommunal förvaltning eller länsstyrelsen, så kan även dessa vara sakägare. En kommun kan till exempel vara markägare eller äga en fastighet med en dricksvattenbrunn.

Det kan dock mycket väl finnas situationer där de som inledningsvis har hörts i utredningen av ärendet inte kommer att beröras av en planerad avloppsanläggning, till exempel eftersom det inte fanns någon dricksvattentäkt som kunde påverkas.

Att någon som fått möjlighet att yttra sig inte gjort det innebär inte att denne därmed mist sin rätt att delges beslutet och att överklaga – förutsatt att vederbörande är berörd.

Vem har rätt att överklaga?

Den myndighet som meddelar ett beslut har inte rätt att bestämma vem som har talerätt det vill säga rätt att klaga mot dess beslut, utan ska enbart se till att underrätta dem som kan beröras av beslutet om innehållet i detta. Om ett överklagande kommer in så ska myndigheten pröva om det kommit in i rätt tid (45 § FL). Har det gjort det ska överklagandet tillsammans med övriga handlingar i ärendet lämnas över till den överprövande myndigheten (i detta fall Länsstyrelsen) som är den instans som prövar om den som överklagat har talerätt (46 § FL). Det innebär också att även den som inte är formellt delgiven kan överklaga ett beslut, och att länsstyrelsen som nästa instans avgör om hen har talerätt eller inte.

När vinner ett beslut laga kraft?

Ett avloppstillstånd får inte tas i anspråk förrän det har vunnit laga kraft, vilket innebär att anläggandet inte får starta förrän då. Tre veckor efter det att den sökande och andra sakägare fått ta del av beslutet, vinner beslutet laga kraft om inte överklagande skett inom denna tid.

Sökanden kan dock med stöd av 19 kap. 5 § och 22 kap. 28 § MB begära att tillståndet ska få tas i anspråk även innan det har vunnit laga kraft, ett s.k. verkställighetsförordnande. En sakägare som överklagar i ett sådant ärende kan begära inhibition hos länsstyrelsen som är första prövningsinstans för ett överklagat avloppsbeslut. Länsstyrelsen ska då skyndsamt ta ställning i frågan och har möjlighet att bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte ska gälla, det är detta som kallas inhibition (48 § FL). Även om den som klagar på beslutet inte uttryckligen begärt inhibition i överklagandet kan det ibland tydligt framgå att syftet är att det överklagade beslutet tills vidare inte bör få gälla. I sådana fall ska länsstyrelsen på eget initiativ pröva frågan om inhibition. Beslutar länsstyrelsen om inhibition gäller detta omedelbart.

Har beslutet i avloppsärendet överklagats vinner det inte laga kraft förrän det finns ett lagakraftvunnet beslut från överprövande instans. Ett beslut från länsstyrelsen i första instans ska ha delgivits och inte ha överklagats till nästa prövningsinstans (MMD) för att det ska vinna laga kraft efter att de tre veckorna har gått. MMD:s beslut kan också överklagas på samma sätt, men för att få frågan prövad i MÖD krävs prövningstillstånd. Meddelas inte prövningstillstånd vinner beslutet laga kraft när MÖD meddelat avslag på begäran om prövningstillstånd.

Utförandeintyg med kontrollplan

Små avloppsanläggningar är i hög grad beroende av korrekt installation för sin funktion. En infiltrationsanläggning som hamnar för lågt i förhållande till grundvattennivån eller får för liten infiltrationsyta kommer inte att rena avloppsvattnet som förväntat, alternativt få en förkortad livslängd. Ett minireningsverk där installationen av kemfällning blir felaktig kommer inte heller att leverera vad som förväntas.

Av 22 kap. 25 § 3 p MB framgår att ett tillståndsbeslut ska innehålla bestämmelser om bl.a. tillsyn, besiktning samt kontroll. För att minska risken att hamna i ovan beskrivna situationer kan miljöförvaltningen använda sig av utförandeintyg med kontrollplan. Syftet med detta är både att säkerställa att anläggningen blir utförd enligt tillståndet och får en korrekt funktion, men också att det i efterhand och med någorlunda säkerhet går att verifiera hur den är byggd, vilket underlättar för såväl fastighetsägaren som miljöförvaltningen vid framtida tillsyn.

I beslutet kan villkoras att ett utförandeintyg, det vill säga en dokumentation av utförd kontroll enligt kontrollplanen samt ett intygande av entreprenören att anläggningen är utförd enligt beslutet, ska lämnas in till miljöförvaltningen. Den sakkunnige som utfört anläggningen skriver under utförandeintyget som innehåller en ifylld kontrollplan inklusive foton av angivna kritiska moment under inrättandet. Se även avsnitt Byggnation.

Eftersom det ytterst är den sökande som är ansvarig för att tillståndet följs så kan det vara praktiskt att såväl dennes som entreprenörens underskrift finns med på utförandeintyget. Den sökande har då haft möjlighet att bli medveten om de eventuella avsteg från tillståndet som finns noterade. Finns inte den sökandes underskrift med på intyget behöver miljöförvaltningen kommunicera den sökande med de inkomna handlingarna.

För att kontrollplanen i utförandeintyget ska kunna fastställas i beslutet behöver ansökan innehålla installationsanvisningar. Installationsanvisningar är en beskrivning av hur avloppsanläggningen ska anläggas och/eller installeras inklusive de kritiska punkterna för anläggandet, det vill säga vad som är speciellt viktigt att ha kontroll över vid installationen för att funktionen ska kunna garanteras när anläggningen är i drift. Se även avsnitt Installationsanvisningar och kritiska punkter.

Med utgångspunkt från uppgifterna i ansökan kan miljöförvaltningen utforma en kontrollplan som omfattar de kritiska punkterna för anläggandet och vilka delar av anläggningsarbetet som ska dokumenteras med foton. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016)

Avloppsrör.

Små avloppsanläggningar är i hög grad beroende av korrekt installation för sin funktion. Ett utförandeintyg med kontrollplan som kopplas till tillståndsbeslutet uppmärksammar entreprenör och fastighetsägare på de viktigaste kritiska momenten i anläggningsarbetet. Foto: Kungsbacka kommun

Slutbesiktning eller utförandeintyg?

I 18 § FMH framgår att i beslut om tillstånd att inrätta en avloppsanordning som avses i 13 § får den kommunala nämnden föreskriva att anordningen inte får tas i bruk förrän den har besiktigats och godkänts av nämnden. Paragrafen är ett arv från tidigare lagstiftning (7 § i hälsoskyddsförordningen från 1983). Hälsoskyddslagstiftningen byggde till skillnad från miljöbalken på så kallad rak bevisbörda, det vill säga det var tillsynsmyndigheten som skulle visa att olägenhet förelåg och inspektörsrollen handlade mer om att ”peka med hela handen”.

Fram till 2006 när Naturvårdsverkets Allmänna Råd om små avlopp kom ställdes också teknikkrav på avloppsanläggningarna och inte som idag funktionskrav. Att kontrollera ett teknikkrav vid en slutbesiktning enligt ovan är lättare än att kontrollera ett funktionskrav, inte minst eftersom anläggningen inte får ha tagits i drift vid en slutbesiktning.

En risk med slutbesiktning är att fastighetsägaren felaktigt uppfattar miljöförvaltningens slutbesiktning som en opartisk granskning av att entreprenörens arbete är utfört fackmannamässigt och därmed utgör en garanti för anläggningens funktion. Väljer miljöförvaltningen att utföra en slutbesiktning är det viktigt att det är tydligt för såväl entreprenör som fastighetsägare vilket syfte besiktningen har.

Om ingen slutbesiktning på plats gjorts kan det vara en fördel att tillsyna avloppsanläggningen när den väl är tagen i drift efter 1-2 år.

Bekräftelse på inlämnat utförandeintyg

Efter att ifyllt utförandeintyg inkommit till miljöförvaltningen bör den sökande få en bekräftelse på att dokumentationen har inkommit och att den ingivna dokumentationen inte föranleder några åtgärder från nämndens sida – om så är fallet.

Det går precis som vid en slutbesiktning inte att se alla detaljer utifrån den skriftliga dokumentationen eller att garantera anläggningens funktion. I bekräftelsen till den sökande bör det därför tydligt anges att granskningen av inkommen dokumentation inte syftar till att garantera utförandet av anläggningsarbetet samt att den granskning som görs av dokumentationen inte säger något om funktionen hos anläggningen när den väl är i drift utan att driften kommer att följas upp genom tillsyn i ett senare skede.

Uppenbara avvikelser från tillståndet och andra tveksamheter i dokumentationen bör dock självfallet återkopplas till entreprenör och sökande innan förvaltningen kan meddela att inkomna handlingar inte föranleder någon ytterligare åtgärd. Om avvikelserna är så stora att förvaltningen inte kan godta den inkomna dokumentationen kan ett tillsynsärende behöva inledas.

Tillstånd

Ett tillstånd består av två delar, först beslutsmeningen där tillståndets omfattning regleras och sedan villkoren som anger hur verksamheten får bedrivas. Att tillstånd får förenas med villkor framgår av 16 kap. 2 § MB. Villkoren fogas till tillståndet och kan exempelvis ange gränser för utsläpp av vissa ämnen. Se även avsnittet Vad är lämpligt att reglera i ett tillstånd?.

Av 19 kap. 5 § p 9 MB framgår att i ett tillståndsärende som prövas av en kommunal nämnd ska nämnden tillämpa delar av bestämmelserna i 22 kap. 25 §. Det innebär att ett tillstånd till en avloppsanläggning där så är relevant ska innehålla bestämmelser om bland annat

  • verksamhetens läge och omfattning
  • teknisk utformning
  • utsläppskontroll
  • avgifter.

Dessutom finns i FMH specifika bestämmelser avseende små avlopp. Nedan följer en översiktlig genomgång av vad som bör finnas med i ett beslut om tillstånd till en liten avloppsanläggning utifrån en generell disposition av beslutsdokumentet

  • adressat
  • miljönämndens beslut att bevilja tillstånd, ta ut avgift med mera
  • villkor
  • bakgrund
  • kommunicering
  • bedömning av ansökan inklusive motivering av beslutet
  • bestämmelser som beslutet grundar sig på
  • information
  • delgivning
  • bilagor.

Läs mer om de olika delarna i den generella dispostionen av beslutsdokumentet för tillstånd.

Anmälan

Syftet med anmälningsplikt för små avloppsanläggningar utan vattentoalett anslutet och ändringar av befintliga anläggningar är att tillsynsmyndigheten ska få möjlighet att i förväg ta ställning till om den anmälda anläggningen eller åtgärden kan godtas från hälso- och miljösynpunkt och om några särskilda krav på försiktighetsmått behöver ställas eller om förbud behöver meddelas.

Det ger också tillsynsmyndigheten möjlighet att uppmärksamma om den planerade ändringen eventuellt är tillståndspliktig eller om den anmälda renoveringen av en gammal anläggning inte kommer att leda till att anläggningen uppfyller kraven i miljöbalken.

En omständighet i sammanhanget som miljöförvaltningen måste vara medveten om är att det inte finns någon skyldighet för den som gjort anmälan att invänta beslutet från myndigheten. I normalfallet så inväntar oftast den sökande beslutet ändå eftersom hen löper risken att vidta åtgärder som inte accepteras av myndigheten, men juridiskt finns ingen skyldighet att vänta.


Anmälningspliktiga avloppsanläggningar har inte anmälningsplikt som följer av 9 kap. 6 § MB utan av 9 kap. 7 § MB, därav gäller inte 9 kap. 6 c § små avloppsanläggningar. Det finns sålunda inget som formellt reglerar tiden för när en anmälningspliktig avloppsanläggning tidigast får påbörjas.

Behöver miljöförvaltningen skicka remiss till länsstyrelsen, se avsnitt Remiss, för att kunna svara på en anmälan, kan ett förbud att påbörja anläggningen meddelas för att tillräcklig remisstid ska finnas.

Beslut i anmälningsärenden

När ett anmälningsärende är tillräckligt utrett, ska miljöförvaltningen meddela beslut i ärendet. Det kan beroende på resultatet av utredningen i ärendet vara

  • föreläggande om försiktighetsmått
  • förbud enligt miljöbalken eller
  • underrättelse till den som har gjort anmälan om att ärendet inte föranleder någon åtgärd från myndighetens sida.

Om miljöförvaltningen underrättar den som gjort anmälan att myndigheten inte avser att ingripa så innebär detta inte något skydd för fastighetsägaren mot att myndigheten vid senare tillfälle kan komma att ingripa. Innebörden i en sådan underrättelse ska istället tolkas så att myndigheten för närvarande inte avser att ingripa. Fastighetsägaren är alltså inte skyddad mot kommande krav på samma sätt som om det hade gällt ett tillstånd, se avsnitt Tillståndets rättsverkan. Tillsynsmyndigheten kan vid ett senare tillfälle återkomma och ställa de krav som myndigheten bedömer är nödvändiga.

Ett föreläggande om försiktighetsmått meddelas med stöd av 26 kap. 9 § MB och kan i princip läggas upp på samma sätt som ett beslut om tillstånd, med bakgrund, redogörelse för kommunicering, motivering av beslutet etc.

Exempel på beslutsmening

Miljönämnden har mottagit en anmälan enligt 13 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Anmälan gäller anläggande av en infiltration med en spridningsyta om xx kvm fördelat på 2 spridningsledningar för bad-, disk- och tvättvatten från ett hushåll på fastigheten Xx.

Namn och personnummer föreläggs med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken om följande försiktighetsmått på fastigheten Xx enligt följande:

Eftersom ett föreläggande måste rikta sig till någon som har rättslig och faktisk möjlighet att efterkomma beslutet behöver ett markägarmedgivande finnas om anläggningen avses placeras utanför egen fastighet.

Relevanta rättsfall

Rättsfall
RättsfallSlutsats
M 379-05
2005-03-02
Miljödomstolen Vänersborg
Tanum
Ett tillståndsbeslut innebär inte att anläggningen måste utföras.
M 8541-13
2014-04-24
Mark- och miljööverdomstolen
Kumla
Ett tillstånd ska inte i brist på utredning utformas med alternativ som den sökande själv får välja mellan. Tillstånd gavs till såväl infiltration som markbädd i samma beslut. Utredning av de faktiska förhållandena på platsen saknades. Ansökan avslogs.
M 6520-09
2010-07-01
Miljööverdomstolen
Värmdö
BDT-avlopp är inte i sådant behov av uppföljning och kontroll att det är motiverat att tidsbegränsa tillståndet till 10 år.
M 3682-04
2004-11-15
Miljööverdomstolen
Simrishamn
Tillstånd till sluten tank beviljades i efterhand, men tillståndet tidsbegränsades eftersom det fanns lämpligare lösningar.
M 464-03
2003-12-22
Miljööverdomstolen
Kungälv
Ett tillstånd enligt hälsoskyddslagen var ett slags byggnadstillstånd som inte hindrar omprövning
M 2804-16
2016-12-06
Mark- och miljödomstolen Växjö
Ljungby
Grundvattennivån var inte utredd. Villkor kan inte föreskrivas om det inte är klart att det faktiskt kan följas. Ärendet återförvisades.
M 9983-04
2006-11-09
Miljööverdomstolen
Värmdö
Alla reningstekniker är inte lämpade för fritidsfastigheter eftersom det kan krävas tekniskt kunnande, god tillsyn och jämn belastning för att garantera en tillfredsställande reduktion av närsalter. Det ansökta minireningsverket ansågs inte tillräckligt robust för att placeras i skärgården. Ansökan avslogs.
M 6531-15
2015-11-26
Mark- och miljööverdomstolen
Norrtälje
En fastighet som har en sluten tank för WC-spillvatten och ett separat BDT-avlopp har två avloppsanläggningar. Tillståndsplikt gällde för både sluten tank och för BDT-avlopp.

Litteraturreferenser

Litteraturreferenser
ReferensFörfattare
Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten HVMFS 2016:17 Havs- och vattenmyndigheten. (den 18 maj 2016).
Miljöbalken, en kommentar del II Bengtsson, B., Bjällås, U., Rubenson, S., & Strömberg, R. (2012).