Skyddsavstånd beroende av markförhållanden

Lokalisering med avseende på grundvattennivåer

Det är av resonemanget i föregående avsnitt bäst att placera en infiltration där en stor omättad zon till grundvattenytan kan uppnås. Höjdpartier i terrängen utgör vanligen inströmningsområden, dvs. områden där nederbörden tillförs grundvattnet och grundvattenytan ligger längre från markytan. I lägre områden ligger grundvattenytan som regel närmare markytan. Låglänta områden kan periodvis utgöra utströmningsområden där vatten avleds till ytvattendrag.

En infiltration ska sålunda placeras i ett inströmningsområde och tillräckligt höglänt för att få ett gott skyddsavstånd från infiltrationsnivån till grundvattnet, se figur 1. Om tillräckligt skyddsavstånd mellan grundvattennivån och infiltrationsnivå inte kan uppnås bör andra lokaliseringsalternativ prövas.

Vad menas med infiltrationsnivå?

Vad det gäller vertikalt skyddsavstånd är det viktigt att notera att det inte är avståndet från markytan utan avståndet från infiltrationsnivån till grundvattennivån som avses, se figur 2. Infiltrationsnivån kan, för konventionella markbaserade anläggningar, beskrivas som den övergångszon där avloppsvatten efter att ha passerat spridningslagret kommer i kontakt med det underliggande materialet och där biohuden utvecklas.

I icke-konventionella markbaserade anläggningar är det inte lika enkelt att avgöra var infiltrationsnivån ligger. Exempelvis kan modulbaserade spridningslager bygga på att en biohud utvecklas i själva modulen vilket gör att reningen av avloppsvattnet startar redan där. Ibland kan moduler eller annan markbaserad teknik kombineras med ett underliggande grövre spridningslager av till exempel makadam, vilket kan reducera reningsprestandan ovanför grundvattennivån, se figur 3. För konventionella infiltrationer kan ett ovanligt tjockt spridningslager få samma effekt genom att infiltrationsnivån hamnar lägre än normalt.

Markbaserade avloppslösningar där det inte är uppenbart

• att avståndet mellan infiltrationsnivån och den högsta dimensionerande grundvattennivån motsvarar en omättad zon om minst 1 meter och/eller
• kornstorleksfördelningen i den omättade zonen inte ligger inom fält A eller B (se Siktanalys och perkolationsprov för närmare definition).

bör ha oberoende testresultat som visar att reningen i produkten/anläggningen klarar den skyddsnivå (både miljöskydd och hälsoskydd) som krävs på platsen. Större markbaserade avloppsanläggningar 25-200 pe, bör ha ett vertikalt avstånd mellan infiltrationsnivå och högsta grundvattennivå/berg (omättad zon) på minst 1,5 meter vid konventionell infiltration och markbädd. (Naturvårdsverket, 1991). Se även avsnitt Markbaserade och liknande.

Dimensionerande grundvattennivå för små avlopp

Vid dimensionering av avloppsanläggningar använder HaV begreppet ”dimensionerande grundvattennivå för små avlopp”, GVdim, som är den nivå som den blivande avloppsanläggningens utformning ska anpassas till. Den metod som HaV rekommenderar för att bestämma dimensionerande grundvattennivå för små avlopp har tagits fram av SGU. Metoden är approximativ och endast avsedd att tillämpas i samband med byggande av små avlopp. Den ska alltså inte förväxlas med metoder för bedömning av dimensionerande grundvattennivåer i samband med till exempel infrastrukturprojekt. Där finns andra krav på utförande och pålitlighet.

Det är svårt och knappast skäligt att vid inrättande av små avlopp dimensionera för högsta möjliga grundvattennivå i ordets rätta bemärkelse. I så fall skulle man behöva ta hänsyn till det mest extrema förhållandet som någonsin skulle kunna inträffa. Ur rättssäkerhetssynpunkt skulle det också vara svårt att sätta ett tillståndsvillkor om att avståndet mellan infiltrationsnivån och grundvattennivån aldrig någonsin får understiga 1 meter eftersom långa och relevanta mätserier av grundvattennivåer inte finns i prövningsärenden rörande små avloppsanläggningar, samt att det trots långa mätserier inte kan uteslutas att en extrem händelse gör att grundvattennivån blir högre än vad mätserien visade.

Utgångspunkten för den dimensionerande grundvattennivån för små avlopp är att den ska säkerställa att man under ett normalt år bibehåller en omättad zon med en mäktighet på 1 meter under hela året samt att tillfällen då den omättade zonens mäktighet eventuellt underskrider 1 meter blir kortvariga. Det är under långvariga perioder med avkall på kravet om 1 meters omättad zon som risken för påverkan på omgivningen bedöms vara betydelsefull.

HaV föreslår med ovanstående bakgrund att villkor kring grundvattennivåer formuleras på följande sätt:

Avståndet mellan infiltrationsnivån och grundvattenytan ska med undantag för kortare perioder (högst 2 månader under ett år) uppgå till minst 1 m. Avståndet mellan infiltrationsnivån och grundvattenytan får aldrig understiga 0,5 m.

Den första delen av villkoret är huvudvillkoret som följer anvisningarna i AR Små avlopp om att ” Avståndet mellan infiltrationsnivå och högsta grundvattennivå ( …) bör inte understiga 1 m ”. Undantaget som gäller högst 2 månader under ett år lämnar ett utrymme för att det kan inträffa extrema händelser. Görs en utredning av grundvattennivåer i samband med projekteringen där hänsyn tas till fluktuationer och till tidpunkten på året när utredningen görs bör avvikelser från 1 meter omättad zon dock vara ovanliga. Vid låg fyllnadsgrad i grundvattenmagasinet under utredningstiden ska kompensation för detta göras genom höjdtillägg upp till den statistiskt sett högsta nivån under ett normalår för ett magasin i motsvarande jordart. Görs utredningen av grundvattennivåer vid hög fyllnadsgrad i grundvattenmagasinet kan den högsta dimensionerande grundvattennivån på platsen bedömas med en större säkerhet. Det är oavsett svårt att förutse alla extrema händelser. Därav tillåts en avvikelse under en begränsad tid. Metod för bestämning av grundvattennivå, se Bestämning av dimensionerande grundvattennivå.

Det andra villkoret om att avståndet aldrig får understiga 0,5 meter är en anpassning till vad som är praktiskt vid tillsyn och rättssäkert för den enskilde verksamhetsutövaren. En överträdelse är lätt att konstatera - understiger den omättade zonen 0,5 meter följer anläggningen inte givna villkor oavsett fyllnadsgrad i grundvattenmagasinet. Villkoret står inte i motsats till huvudkravet på 1 meter omättad zon under normalår. Korrekt projektering och anläggande ska garantera att detta uppnås under den allra största delen av drifttiden. Se även avsnitt Villkor.

Hur bestäms högsta dimensionerande grundvattennivå?

För att avgöra hur hög grundvattennivån kan vara på en given infiltrationsplats behöver grundvattennivån observeras i fält på platsen för den tänkta avloppsanläggningen i ett grundvattenrör eller en provgrop. Se Anvisningar för grundvattenrör och Provgrop. För att med säkerhet bestämma dimensionerande grundvattennivå behövs egentligen platsspecifika observationer under flera högvattenperioder vilket kräver flera års nivåövervakning. Detta är sällan vare sig rimligt eller möjligt vid projektering av en avloppsanläggning.

För avloppsanläggningar avsedda för ett eller några hushåll har SGU tagit fram en approximativ (ungefärlig) metod för fastställande av dimensionerande grundvattennivå för små avlopp, GVdim. Metoden bygger på att man först genomför grundvattenobservationer och sedan gör en korrektion baserat på den allmänna grundvattensituationen. Metoden innefattar 6 steg:

1. Observation av grundvattennivån i fält där anläggningen planeras.
2. Fastställande av magasinsegenskaper.
3. Översiktlig bedömning av fyllnadsgraden i grundvattenmagasinet vid tidpunkten för observationen av grundvattennivån.
4. Korrektion för avläsning vid låga nivåer.
5. Korrektion för lokal nivåhöjning under anläggningen pga. infiltration.
6. Fastställande av dimensionerande grundvattennivå genom summering av de beräknade nivåförhöjningarna och den observerade grundvattennivån.
   

Den detaljerade metodbeskrivningen finns i Bestämning av dimensionerande grundvattennivå.

Skillnaderna i nivåvariation mellan olika platser kan vara mycket stor. Metoden som SGU har tagit fram redogör endast för den statistiska sannolikheten att beräknad nivåförhöjning ska underskridas eller överskridas. Utfallet kan därför i praktiken avvika stort från det framräknade värdet. Förundersökningar av grundvattennivå bör därför i första hand ske vid tillfällen på året då grundvattennivån kan förväntas vara nära sina högsta nivåer, dvs. då fyllnadsgraden är hög i vattenmagasinet. När detta inträffar varierar med årstiden men är också beroende på var i landet man befinner sig. Se även avsnitt Stora och små grundvattenmagasin.

För en markbaserad anläggning avsedd för mer än ett fåtal hushåll är det befogat att ställa högre krav på förundersökningen än för en mindre anläggning. Beroende på omständigheterna kan man få fram tillfredställande uppgifter om nivåvariationer efter en observationsperiod om ca 6 månader eller mer. Man använder sig då av metodik där information från en närliggande nivåövervakningsstation nyttjas som referens för att uppskatta variationen även på den aktuella observationsplatsen (Svensson, 1984).

Handläggaren av en ansökan om litet avlopp behöver avgöra om den redovisade undersökningen av högsta dimensionerande grundvattennivå, GV_dim, är tillräckligt utförlig för att vara tillförlitlig. I bedömningen av GV_dim ska också vägas in den lokala förhöjningen under infiltrationen, se avsnitt Lokal förhöjning under infiltrationen.

Lokal förhöjning under infiltrationen

Vid infiltration av avloppsvatten kan en lokal förhöjning av grundvattennivån uppstå under anläggningen på grund av begränsad horisontell avledning av grundvatten, se figur 5. Den lokala förhöjningens omfattning beror bland annat på infiltrationshastighet och infiltrationsutbredning, hydraulisk konduktivitet samt mäktigheten på det grundvattenförande lagret (Finnemore, 1993) (Hantush, 1967). Hydraulisk konduktivitet (k-värde) beskriver hastigheten med vilken vatten rör sig igenom jordarten och mäts i m/s. Lokal förhöjning är något som är särskilt viktigt att beakta i samband med tunna jordlager och närhet till berg, se avsnitt Korta avstånd till berg i Bestämning av dimensionerande grundvattennivå.

Sammanfattningsvis så kan grundvattennivån under en infiltrationsanläggning i sämsta fall (med ett tunt grundvattenförande lager) stiga upp emot 2 meter i svagt genomsläppliga jordarter som morän och silt som en följd av infiltrationen. I mycket genomsläppliga jordarter som sand och grus stiger grundvattennivån som mest upp emot 30 cm vid tunna grundvattenförande lager.

För att säkerställa att kravet på omättad zon uppfylls är det angeläget att man kan uppskatta hur kraftig den lokala förhöjningen blir. Metod för detta beskrivs i Bestämning av dimensionerande grundvattennivå.