Avstånd från anläggningsdelar till bostad, fastighetsgräns och dricksvattentäkt
I följande avsnitt ges exempel på rekommenderade skyddsavstånd som i många fall baserar sig på AR Små avlopp. Syftet med rekommendationerna är att i möjligaste mån undvika uppkomst av störningar och olägenheter.
Rekommendationerna i AR Små Avlopp är dock endast vägledande och inte bindande vid tillämpningen i det enskilda fallet. Ett exempel på detta är rekommendationen om 4 meter från fastighetsgräns som i princip motsvarar bestämmelserna i PBL om avstånd till fastighetsgräns vid byggnation. I dom M 279-19 från Mark- och miljödomstolen i Nacka konstaterades
att det vid prövningen av avloppsanordningens förenlighet med miljöbalken saknar betydelse om utförandet kan kräva en prövning mot reglerna i plan- och bygglagen. Annat har inte framkommit än att det beviljade tillståndet, med tillhörande villkor och den lokalisering som framgår av situationsplanen, är godtagbart med hänsyn till risken för olägenhet för människors hälsa eller miljön.
Finns ingen uppenbar risk för störningar kan sålunda tillstånd enligt miljöbalken medges även om lokaliseringen är närmare än 4 meter till fastighetsgräns.
Skyddsavstånd från slamavskiljare eller minireningsverk
För att minska risken för dålig lukt rekommenderas i AR Små avlopp att ytterkanten på slamavskiljare/minireningsverk lokaliseras minst 10 meter från bostadshus och minst 4 meter från fastighetsgräns. CE-märkta slamavskiljare/minireningsverk som i prestandadeklarationen uppfyller krav på täthet och hållfasthet bör ha minst 20 meter skyddsavstånd till vattentäkt. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016)
Slamavskiljare för BDT-spillvatten har inget krav på CE-märkning men kan ha intyg om att de uppfyller täthetskrav i Boverkets byggregler. Det finns dessutom andra system (till exempel P-märkning) som är frivilliga för tillverkaren att använda, som inbegriper test av täthet. För sådana täthetsprovade produkter bör 20 meter skyddsavstånd kunna tillämpas.
Övriga slamavskiljare eller liknande bör placeras med motsvarande krav på skyddsavstånd som anges i avsnittet Horisontellt skyddsavstånd till dricksvattentäkter vid markbaserad rening. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016)
Skyddsavstånd från ledningar
Ledningar som är täthetsprovade på plats bör ha ett skyddsavstånd på minst 10 meter till vattentäkt. Skyddsavstånd för icke täthetsprovade ledningar bör vara minst 20 meter. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016).
Vid anslutning av fler än ett fåtal fastigheter och/eller vid risk för förorening av grundvattentäkt bör ledningen täthetsprovas. Täthetsprovning av lagda ledningar kan till exempel utföras enligt beskrivning i Vatten- och Avloppsverksföreningens (numera Svenskt Vatten) publikation VAV P91 och VAV P79.
Skyddsavstånd från andra slutna delar av anläggningen
Andra delar av avloppsanläggningen än slamavskiljare, minireningsverk och ledningar bör, om de klarat täthetsprovning enligt harmoniserade standarder (framgår av prestandadeklaration och CE-märkning) eller på annat sätt täthetsprovats med godkänt resultat, lokaliseras med minst 20 meter skyddsavstånd till dricksvattentäkt. Om de inte är täthetsprovade bör det horisontella skyddsavståndet från avloppsanläggning till dricksvattentäkt motsvara kravet på skyddsavstånd som anges i avsnittet Horisontellt skyddsavstånd till dricksvattentäkter vid markbaserad rening. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016)
Avstånd för att klara avfallshantering
Texten i detta avsnitt är samverkad mellan Naturvårdsverket och HaV. Naturvårdsverket har enligt miljötillsynsförordningen tillsynsvägledningsansvar för avfall.
Kommunens ansvar att behandla och transportera avfall från små avloppsanläggningar regleras i 15 kap. 20-20a §§ miljöbalken.
Av 15 kap. 20 § miljöbalken framgår att kommunen har skyldighet att behandla avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda avloppsanläggningar, som är dimensionerade för högst 25 personekvivalenter, om anläggningen endast används för hushållsspillvatten eller spillvatten som till sin art och sammansättning liknar hushållsspillvatten. För större anläggningar och anläggningar som innehåller andra typer av avloppsfraktioner ansvarar anläggningens ägare för att avfallet från anläggningen tas omhand på ett korrekt sätt. Se även Naturvårdsverkets vägledning om kommunalt avfall.
Att kommunen ska transportera bort avfallet från små anläggningar för högst 25 personekvivalenter framgår av 15 kap. 20 a §. Skyldigheten att transportera bort avfallet gäller om borttransport behövs för att tillgodose såväl skyddet för människors hälsa och miljön som enskilda intressen, eller om fastighetsinnehavaren begär att kommunen ska transportera bort avfallet och det inte är oskäligt med hänsyn till omständigheterna. Kommunen kan som huvudregel inte vägra att utföra denna tjänst.
I kommunens avfallsföreskrifter kan det för små avloppsanläggningar finnas regler för hur långt avstånd som tillåts mellan anläggningens tömningspunkt och tömningsfordonets uppställningsplats. Avfallsföreskrifterna har ofta en sådan utformning att det är möjligt att göra undantag, till exempel kan avståndskrav ha formulerats med öppning för att särskilda skäl kan finnas för att tillåta längre avstånd.
Avfall Sverige rekommenderar i sitt förslag till kommunala avfallsföreskrifter att små avlopp anläggs så att avstånd mellan uppställningsplats för slambil och anslutningspunkt för tömning inte överstiger 10 meter såvida inte särskilda skäl föreligger. En del avloppsanläggningar har en fosforfälla eller någon annan form av reningssteg där innehållet i brunnen behöver bytas ut med ett visst intervall. Ett sådant byte av fosforadsorberande material eller liknande kan vara beroende av möjligheten att en kranbil kan köra fram och lyfta upp säcken. Beroende på fosformaterialets vikt kan avståndet behöva vara mindre än 10 meter. Även krav på detta avstånd regleras ofta i avfallsföreskrifterna (Avfall Sverige, 2021).
Remiss
Ett remissyttrande bör, om det gäller en anläggning upp till och med 25 personekvivalenter, inhämtas från kommunens avfallsansvariga så att hämtningsförutsättningarna från fastigheten är klargjorda innan avloppstillstånd och eventuellt eget omhändertagande på fastigheten medges, se avsnitt Kommunikation och remiss. Genom remissförfarandet kan både den sökande och miljöförvaltningen uppmärksammas på om det finns något problem med att hämta avfall på den aktuella platsen.
Om anläggningen omfattar 26-200 personekvivalenter bör den som söker tillstånd i ansökan redovisa hur avfallshanteringen ska skötas och av vem, eftersom kommunen enligt 15 kap 20§ miljöbalken enbart har skyldighet att behandla avloppsfraktioner och filtermaterial från enskilda avloppsanläggningar, som är dimensionerade för högst 25 personekvivalenter.
Ett remissyttrande bör alltid inhämtas från kommunens avfallsansvariga så att hämtningsförutsättningarna från fastigheten är klargjorda innan avloppstillstånd medges. Foto: Bodil Forsberg
Lokalisering som medför en mindre avvikelse från avfallsföreskrifterna
Av ett remissvar från den avfallsansvarige skulle kunna framgå att den föreslagna lokaliseringen av avloppsanläggningen innebär en avvikelse från de avstånd som anges i avfallsföreskrifterna, men att det ryms inom avfallsföreskrifternas möjligheter till undantag och går att lösa, till exempel genom hämtning med dubbel personal eller extra lång slangdragning.
För att tillståndet ska kunna utnyttjas kan det innebära extra kostnader eller särskilda förutsättningar som måste uppfyllas av den sökande. Ett remissyttrande som innehåller material av betydelse för beslutet ska kommuniceras med den sökande, se avsnitt Kommunikation och remiss.
Lokalisering som medför att anläggningen inte kan skötas
Av ett remissvar från den avfallsansvarige skulle det kunna framgå att det på grund av anläggningens lokalisering finns stora svårigheter att hämta avfall. Om svårigheterna är så stora att avfallet, trots extra personal eller andra åtgärder, inte kan hämtas i enlighet med avfallsföreskrifternas krav finns en risk att anläggningen inte kommer fungera som avsett. Detta kan orsaka störning för människors hälsa eller miljön. Om miljöförvaltningen gör bedömningen att placeringen inte kan tillåtas kan det leda till avslag på ansökan med hänvisning till lokaliseringsprincipen i 2 kap. miljöbalken. Rättspraxis saknas dock i denna specifika fråga.
Villkor om avfallshantering i tillståndet
Ett alternativ för prövningsmyndigheten till att avslå ansökan är att villkora tillståndet med specifika krav på avfallshanteringen från anläggningen se 19 kap. 5 § 9 p. och 22 kap. 25 § 8 p. miljöbalken). Detta förutsätter att de uppställda villkoren i tillståndet är praktiskt möjliga och i överensstämmelse med de lokala avfallsföreskrifterna.
Eget omhändertagande som förutsättning för tillståndet
Ett alternativ för en sökande som riskerar avslag på sin ansökan på grund av svårigheterna att hämta avfallet från anläggningen, är att ansöka om dispens för eget omhändertagande av avfall (15 kap. 25 § miljöbalken). En dispens för eget omhändertagande är bunden till person, vilket skiljer den från ett tillstånd till avloppsanläggning som följer fastigheten. Det innebär att en giltig dispens för eget omhändertagande av avfall därmed blir en förutsättning för tillståndet till avloppsanläggningen. Om en ny fastighetsägare inte har samma förutsättningar för eget omhändertagande och därmed inte kan beviljas dispens kan det leda till att tillståndet till avloppsanläggningen inte kan följas med avseende på avfallshantering.
Väg i farbart skick
I kommunala avfallsföreskrifter brukar normalt finnas en bestämmelse om att fastighetsägaren/verksamhetsutövaren ska hålla väg som behöver trafikeras av fordon för hämtning av avfall i farbart skick. Även om fastighetsägaren underlåter att hålla vägen i farbart skick så har fastighetsägaren fortfarande skyldighet att överlämna sitt avfall till kommunen.
Referenser
Avfall Sverige. (2021). Rapport 2017:1, Underlag för renhållningsordningens avfallsföreskrifter. Reviderad 2021. Malmö: Avfall Sverige.
Litteraturreferenser
Referens | Författare |
|---|---|
Fosforfällor- Fosforfiltermaterial ett hushållsavfall U2012:03 |
Avfall Sverige. (2012). |
