M 12882-22 Mark- och miljööverdomstolen

Målnummer: M 12882-22
Beslutande myndighet: Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2024-01-15
Kommun: Borås

Slutsats

Att en fastighet har tillgång till dricksvatten från flera olika brunnar innebär inte att olägenhet på grund av att en av brunnarna förorenas kan uteslutas. En proportionalitetsbedömning behöver dock göras i varje ärende för att avgöra vad som är skäliga krav på åtgärder. Eventuella skador på en dricksvattenbrunn kan därutöver bli en fråga enligt 32 kap. miljöbalken.

Sammanfattning

En fastighetsägare hade två dricksvattenbrunnar, en grävd och en borrad. Den grävda brunnen riskerade att förorenas av att nya gravplatser skulle inrättas för vilket ett pastorat hade fått bygglov. Den grävda dricksvattenbrunnen låg ca 20 meter från de närmast planerade gravplatserna. Den borrade dricksvattenbrunnen låg ca 60 m ifrån. Fastighetsägaren ville att miljönämnden skulle förbjuda pastoratet att anlägga gravplatser på ett sådant sätt att dricksvattentäkt på hans fastighet riskeras.

Miljönämnden bedömde i sitt beslut att det inte kan uteslutas att det finns en risk för att den grävda brunnen närmast kyrkogården kan komma att påverkas av de planerade gravplatserna. Detta särskilt då denna brunn befinner sig inom 50 meter från de planerade gravplatserna. Miljönämnden bedömde dock, med hänsyn till den borrade dricksvattenbrunnen som är belägen utanför säkerhetsavståndet, att dricksvattenförsörjningen på fastigheten fick anses tryggad. Det förelåg därför, enligt nämnden, inte någon risk för olägenhet för människors hälsa i miljöbalkens mening och några ytterligare åtgärder ansågs inte behövas.

Länsstyrelsen ändrade inte kommunens beslut och framhöll att det, med hänsyn till att det finns en djupborrad dricksvattenbrunn på fastigheten som måste betraktas som huvudvattentäkt, inte vore rimligt att ställa krav på pastoratet att vidta åtgärder för att skydda den grävda brunnen. Mark- och miljödomstolen instämde i bedömningen att vattenförsörjningen fick anses tryggad och att det därför inte förelåg risk för olägenhet för människors hälsa i miljöbalkens mening. Det saknades därför, enligt domstolen, skäl att ställa ytterligare krav på pastoratet att vidta åtgärder för att skydda den grävda dricksvattenbrunnen.

MÖD beviljade prövningstillstånd. MÖD ansåg att det inte kunde uteslutas risk för påverkan på den grävda brunnen. I domskälen skriver MÖD: ”Mark- och miljööverdomstolen delar därmed inte underinstansernas bedömning att det inte skulle uppstå någon olägenhet för NN eftersom hans dricksvattenförsörjning kan anses tryggad genom den borrade brunnen.”

MÖD ansåg vidare att det måste göras en proportionalitetsbedömning för att avgöra om utbyggnaden av kyrkogården ska begränsas på det sätt som brunnsägaren begärt. Av domskälen framgår: ”Vid en avvägning mot det allmänna intresset av att säkerställa att det finns ett tillräckligt antal gravplatser på kyrkogården och med beaktande av de kostnader som ett förbud mot att anlägga gravplatser inom skyddsavståndet skulle medföra bedömer Mark- och miljööverdomstolen att ett förbud mot att anlägga gravplatser inom skyddsavståndet skulle vara en alltför ingripande åtgärd.” Överklagandet avslogs.

Domstolen informerar i domen också om att eventuella skador på brunn kan bli en fråga enligt 32 kap. miljöbalken.