Inspektion

Boka in inspektioner

Nytt brev med bokning av inspektion skickas ut till verksamhetsutövare med anläggningar som förvaltningen anser bör kontrolleras. Det kan vara lämpligt att samordna till vissa inspektionsdagar och boka flera inspektioner i samma område för att minska på restiden. Det kan underlätta om det är en person som lägger upp körschemat för samtliga berörda handläggare.

Alternativt kan tid för inspektion avtalas via telefon, vilket har fördelen att handläggaren får en direktkontakt med verksamhetsutövaren.

Inspektion eller inte?

Tillsyn kan utföras genom granskning av handlingar som verksamhetsutövaren skickat in. Att till exempel kontrollera uppgifter om tömningsintervall för slutna tankar från kontoret kan ibland vara mer effektivt än att göra tillsyn på plats. Inspektion behöver heller inte göras om det finns tillräckliga uppgifter om avloppsanläggningen för att från kontoret kunna göra en bedömning av statusen.

Ett exempel på detta finns i dom M 1320-13 från MMD där avlopps­anläggningen var ett äldre sandfilter. I detta ärende fanns uppgifter om anläggningen och dess funktion hos miljöförvaltningen som kunde kommuniceras med verksamhetsutövaren. Uppgifterna motsades inte av verksamhetsutövaren som när det gällde uppgifter om anläggningen endast anförde att sandfiltret var något yngre än från 1977. Beslutsunderlaget var då tillräckligt och ett platsbesök hade inte tillfört något mer, utan endast fördyrat och förlängt handläggningen.

Att undvika att åka ut på inspektion kan visserligen skynda på handläggningen, men att spara tid är inget mål i sig utan syftet ska vara att utredningen även utan inspektion blir fullständig och inte innehåller tveksamheter. Överprövande instanser kan vid överklagande anse att beslutsunderlaget inte varit tillräckligt bra om iakttagelser på plats inte gjorts av handläggaren. Att träffa verksamhetsutövaren på plats ger också möjlighet att ställa kompletterande frågor och att inleda en bra dialog.

Relevanta rättsfall

Förbered inspektioner

I förberedelserna för inspektion kan ingå att för respektive fastighet ta fram

• de handlingar som finns tillgängliga om fastighetens avloppsanläggning
• uppgifter om anläggningen som eventuellt inkommit från verksamhetsutövaren
• tomtkarta för att under inspektionen överskådligt kunna rita in fastighetens avloppslösning.

Det underlättar vid en inspektion om handläggaren vet vad som sannolikt finns på plats, men finns inte handlingar tillgängliga i miljöförvaltningens arkiv vid en första sökning kan det vara mest tidseffektivt att avvakta med ytterligare arkivsökning tills att man har varit på plats och/eller har fått ytterligare information av verksamhetsutövaren.

Om det saknas uppgifter i miljöförvaltningens eller kommunens arkiv och verksamhetsutövaren inte heller har någon dokumentation – fastigheten kan ju till exempel ha bytt ägare – så kan dokumentation ibland finnas i byggnads­nämndens arkiv bland fastighetens bygglovshandlingar.

I fastighetsregistret kan finnas uppgifter om avstyckningar och tidigare fastighetsbeteckningar. Avloppsbeslut för en fastighet kan ha registrerats på en äldre fastighetsbeteckning. Det kan också i fastighetsregistret finnas uppgifter om inskrivning av servitut och liknande (Inskrivningsmyndigheten, 2020).

Inskrivningshandlingar från den 31 maj 2008 och tidigare, men inte längre tillbaka än år 1933, finns på Riksarkivet i Härnösand. Handlingar kan beställas från IM-arkivet (Riksarkivet, 2020).

Arbetets upplägg

På många miljöförvaltningar jobbar handläggarna i par för att utföra avlopps­inspektionerna. Det kan vara effektivt att en av handläggarna kontrollerar anläggningen, medan den andre sköter dokumentationen och pratar med verksamhetsutövaren om denne är med. Miljöförvaltningen säkerhetsställer också en rättssäker handläggning genom att kunna diskutera och göra gemensamma bedömningar.

Det är vanligt att en halvdag avsätts för ett antal inspektioner. Sedan används eftermiddagen till att dokumentera inspektionerna skriftligt.

Vad bör kontrolleras?

Inspektionen bör i första hand utgå från kontroll av tillståndet och dess villkor. Vanligen finns ett eller flera villkor om egenkontroll, skötsel och drift av avloppsanläggningen. En redogörelse för hur funktionen hos avloppsanläggningen ska kontrolleras när den är i drift bör finnas med redan i ansökningshandlingarna. Under rubriken Fysiska kontrollmöjligheter finns mer information. Vad som är rimliga krav att ställa på möjligheten till funktionskontroll finns i avsnittet Teknisk utformning - möjlighet till funktionskontroll. Kontroll sker vanligtvis genom okulär besiktning av ett antal kontrollpunkter, se avsnitt Checklista . Kontrollpunkterna kan skifta beroende på typ av anläggning, se även avsnitt Fastighetsägarens egenkontroll.

För vissa typer av anläggningar kan provtagning för att verifiera funktionen behövas som ett komplement, se avsnitt Provtagning.

Provtagning är dock inte möjligt eller lämpligt för alla typer av avloppsanläggningar. Infiltrationer har till exempel inget definierat utlopp och är därför svåra att provta. För infiltrationer är istället avståndet till grundvattnet en viktig punkt att kontrollera, se avsnittet Kontroll av avstånd till grundvattennivån från infiltrationsnivån. Markbäddar har vanligtvis ett definierat utlopp vilket möjliggör provtagning, men är markbädden byggd utan tätskikt det kan vara svårt att tolka provresultaten både på grund av att en del av avloppsvattnet troligen infiltrerar men också eftersom det vatten som kommer till utloppet kan vara utspätt av markvatten.

Checklista

Vid inspektion på plats underlättar det om det finns en checklista att följa, så att en systematisk dokumentation sker av det som är väsentligt för att bedömning av anläggningen ska kunna göras. Vägledningen har med tanke på det stora antalet tekniska lösningar inte möjlighet att gå in i detalj på hur tillsyn av olika anläggningar kan utformas.

På följande länkar finns exempel på hur ett antal tillsynsmyndigheter utformat checklistor för olika anläggningstyper:

• Kvalitetssäkring av nyanlagda små avlopp genom uppföljande besök och utvärdering av tillstånd.
• Små avloppsanläggningar med definierat utlopp Checklistor för funktionskontroll och skötsel Pdf, 773.3 kB.
• Metodutveckling för likriktad tillsyn av minireningsverk och andra prefabricerade avloppsanläggningar
• Funktion hos markbaserade anläggningar i fält Pdf, 773.3 kB.
• Små avlopp med fosforfälla, Miljösamverkan Halland/Västra Götaland
• Checklista enskilt avlopp, Miljösamverkan Sydost

Se även avsnittet Fastighetsägarens egenkontroll.

Besöks många anläggningar samma dag är det svårt att minnas detaljerna i efterhand och fotografier kan vara ett gott stöd för minnet utöver checklistan.

Checklistan kan användas i kombination med surfplatta både för att registrera uppgifter i fält och för att därefter skicka ut dessa som ett inspektionsprotokoll till verksamhetsutövarna. Det kan även vara möjligt att registrera uppgifterna direkt i avloppsregistret.

Det innebär också att det i princip skulle kunna gå att skicka ett inspektions­protokoll direkt via Min myndighetspost eller annan digital tjänst till verksamhetsutövaren innan hand­läggaren ens lämnat fastigheten. Detta får dock inte innebära att myndighetens skyldighet att kommunicera enligt 25 § förvaltningslagen frångås. Det måste tydligt framgå att verksamhetsutövaren har möjlighet att inkomma med synpunkter, komplettera eller rätta uppgifterna med mera innan formellt beslut fattas. Se avsnittet Kommunikation vid tillsynsärenden.

Provtagning

För vissa typer av anläggningar kan provtagning för att verifiera funktionen behövas som ett komplement till den okulära besiktningen. Proverna kan antingen analyseras i fält, som vid mätning av surrogatparametrar, eller skickas till laboratorium för analys. Vägledning om vem som bör ta ut provet samt om skälighetsavvägning finns i vägledningen för prövning i avsnittet Vem ska provta och vad får det kosta? Läs mer om tolkning av resultaten i avsnittet Vad påverkar bedömningen av provresultat.

Praktiskt tillvägagångssätt vid provtagning

Små avloppsanläggningar kan se mycket olika ut och fungera på olika sätt vilket påverkar hur ett representativt prov lämpligen tas ut. Provtagningen bör därför ske enligt leverantörens anvisningar som i sin tur bör finnas med i ansöknings-/anmälningshandlingarna. Några generella råd:

• Använd handskar för att undvika kontakt med eventuella smittämnen.
• Eftersom provtagning ska ske på renat avloppsvatten kommer provtagnings­punkten som regel att ligga en bit ned i marken. Det kan krävas en pump som kan suga upp alternativt en dränkbar pump som trycker upp vattnet. Alternativ till pump är en skopa eller ett så kallat baillerrör beroende på hur provpunkten är utformad.
• Provtagningsutrustning ska rengöras mellan provtagningarna. Använd rent vatten. Diskmedel etc. kan påverka provresultaten.
• Det avloppsvatten som provtas ska nyligen ha behandlats i anläggningen för att vara representativt. Vidare ska inte biohud som kan ha tillväxt i en provtagningspunkt följa med provet. Detta innebär att det kan finnas behov både av att rengöra provtagningspunkten och att säkerställa att tidpunkten för provtagningen är rätt.
• Använd provtagningsflaskor från analyslaboratoriet och följ deras anvisningar om kylförvaring och tid innan provet måste anlända till labbet. Det innebär till exempel att miljöförvaltningen behöver planera in provtagningen tidsmässigt så att labbet kan ta emot proverna.
• Frys in kylklampar i god tid innan provtagningen och se till att kylväska finns tillgänglig.
• Kontrollera att laboratoriet är ackrediterat för analys av avloppsvatten och för just de ämnen som ska analyseras.
• Överväg att spara fryst prov ifall det som analyseras till exempel hanteras felaktigt eller tappas bort, så finns möjlighet till ny analys.

Se även till exempel bilaga 3 i projektrapporten Metodutveckling för likriktad tillsyn av minireningsverk och andra prefabricerade avloppsanläggningar där de tillsynsmyndigheter som deltog i projektet anlitat ett laboratorium för tips om provtagningsförfarandet. I avsnittet Vad påverkar bedömningen av provresultat finns fler exempel på felkällor som eventuellt kan undvikas genom god planering av provtagningen.

Tidpunkt för provtagning

Prov bör tas ut under en period då anläggningen belastas normalt. Anläggningar som inte brukas kontinuerligt, till exempel fritidsfastigheter, bör ha varit belastad med avloppsvatten i minst en till två veckor innan provtagning. Skälet är att de biologiska processer som sköter nedbrytningen av organiskt material (mätt som BOD₇) behöver komma igång. Hela volymen i slamavskiljaren behöver även omsättas så att närings- och energirikt avloppsvatten hinner belasta anläggningen under tillräcklig tid för att få igång de biologiska processerna. Detta gäller alla typer av anläggningar eftersom BOD-reduktionen i samtliga fall bygger på biologiska processer.

Minireningsverk har ibland ett underhållsläge som kopplas in när verket inte belastas med avloppsvatten (rundpumpning av slam samt luftning). Detta gör att den biologiska processen kommer igång betydligt snabbare jämfört med reningsanläggningar som saknar denna funktion. Här kan belastningstiden innan provtagning eventuellt vara kortare. Vad som är lämplig tidpunkt för provtagning bör kontrolleras mot drift- och underhållsinstruktionen eller med leverantören.

Små avloppsanläggningar kan precis som större anläggningar ha problem med inläckage av tillskottsvatten vatten, speciellt om det handlar om en äldre anläggning, en uppdaterad anläggning där äldre tilloppsledningar ligger kvar eller där ledningsdragningen är mycket lång. Prov bör därför generellt tas ut under en period med torra förhållanden om man inte kan säkerställa att anläggningen är tät och opåverkad av inläckage.

Analys i fält av surrogatparametrar

En surrogatparameter är en mätbar fysikalisk eller kemisk parameter som har visats ha en korrelation med koncentrationen av en annan parameter. Exempelvis kan en kombination av provtagning av pH, ortofosfat och turbiditet i fält ge indikation på om den kemiska fällningen i ett minireningsverk fungerar tillfredsställande. Resultat från en sådan kontroll är ofta i kombination med okulär besiktning tillräckligt för att indikera att avloppsanläggningen fungerar som avsett eller om prover för laboratorieanalys behöver tas ut.

Under 2017 samarbetade nio miljöförvaltningar i ett projekt med syftet att i fält testa användandet av surrogatparametrar som en metod för funktionskontroll av minireningsverk och liknande anläggningar. Projektet resulterade i projektrapporten Surrogatparametrar - en kostnadseffektiv metod att följa upp små avloppsanläggningars funktion. Några slutsatser från projektet är:

• Mätning av ortofosfat och turbiditet i fält ger inte exakt samma mätvärden som analyser genomförda på ackrediterade laboratorier. Däremot finns det en trend i hur fältmätningarna följer värdena från laboratorieanalyserna.
• Fältmätningen bör endast tas som en indikation. Höga värden på turbiditet och ortofosfat kan motivera översyn av anläggningen samt eventuellt vidare provtagning med laboratorieanalyser.
• Metoden verkar fungera inte bara för minireningsverk utan även för de anläggningar som har kategoriserats in i processtypen ”Kemfällning + kompaktfilter”. Antalet anläggningar som provtagits är begränsat och fler mätdata behövs, men resultaten avviker inte för denna processtyp.
• Resultatet av mätning av surrogatparametrar bör även sammanvägas med bedömning utifrån den okulära besiktning som genomförts.
• För att kunna ge tumregler och stöd vid tolkning av mätningar i fält behöver fler mätningar göras och dessa behöver valideras genom att prover parallellt skickas för laboratorieanalys.

I projektrapporten finns också praktisk information om hur mätning av surrogatparametrar kan utföras i fält.

Andra relevanta rapporter som handlar om provtagning och funktionskontroll av små avlopp:

• Evaluering av prövetakingsmetoder i spredt bebyggelse, COWI
  
• Handbok, Minirenseanlegg-teori og praksis, COWI & Driftsassistansen i Östfold
  
• Kontroll av minirenseanlegg - kriterier för avviksbehandling, Vannområdeutvalget Morsa
  
• Langtidsundersökelse av minirenseanlegg, Vannområdeutvalget Morsa
  
• Bedre forvaltning av separate avløpsanlegg – eksempler fra vannområde Morsa, Vannområdeutvalget Morsa
  

Provtagning för analys på laboratorium

Provtagning för analys på laboratorium bör endast utföras om resultatet av ett sådant prov kan anses tillföra sådan information som är väsentlig för att bedöma anläggningens funktion (HaV, 2016). Om det till exempel kan konstateras att orsaken till ett dåligt resultat med avseende på utgående fosforhalt beror på att fällningskemikalier inte fanns tillgängligt i anläggningen, så tillför inte ytterligare provtagning mer kunskap om bristen i anläggningen.

Vad ska analyseras?

Vilka parametrar som bör analyseras beror på vilka parametrar som regleras i tillståndet. Vanligtvis handlar det om organiskt material (BOD₇) totalfosfor (Tot-P) och i vissa fall även totalkväve (Tot-N).

Smittämnen bör endast analyseras när det finns misstanke om att utsläppet av avloppsvattnet medför en väsentligt ökad risk för smitta eller annan olägenhet. Att ta prov på, analysera och tolka provresultat för smittämnen är inte okomplicerat, läs mer under rubriken Bedömning av om anläggningen når upp till skyddsnivån med avseende på hälsoskydd.

Läs mer om tolkning av resultaten i avsnittet Vad påverkar bedömningen av provresultat.

Kontroll av avstånd till grundvatten från infiltrationsnivån

I Havs- och vattenmyndighetens vägledning för prövning finns anvisningar för utformning av grundvattenrör.

Klucklod fungerar oftast utmärkt för mätning av nivå i grundvattenrör avsedda för uppföljning av funktion hos små avloppsanläggningar. Det kan också vara möjligt att mäta avståndet till grundvattenytan i grundvattenröret med en vanlig tumstock, förutsatt att det är enkelt att se grundvattenytan i röret och att den ligger så pass högt att tumstock räcker till.

Här visar SGU hur mätning går till i de grundvattenrör som används för miljöövervakning.

Beräkning av avstånd till grundvattenyta från infiltrationsnivå

Är anläggningen sedan tidigare väldokumenterad (=inmätt så att det finns uppgifter om på vilket djup infiltrationsytan ligger i förhållande till grundvattenrörets överkant) räcker det vid kontrollen att mäta avståndet mellan grundvattennivå och röröverkant. Övriga uppgifter som behövs för att bestämma mäktigheten på den omättade zonen (avståndet mellan infiltrationsytan och grundvattenytan) kan då hämtas från dokumentationen av anläggningen. Detta kan också vara en enkel möjlighet för en verksamhetsutövare att utföra egenkontrollen av anläggningen utan tillgång till avancerad mätutrustning.

Finns inte inmätning av anläggningen sedan tidigare behöver, utöver mätning av nivån i grundvattenröret, även mätning av läget för infiltrationsnivån göras.

Infiltrationsnivån, kan för konventionella anläggningar beskrivas som den övergångszon där avloppsvatten efter att ha passerat spridningslagret kommer i kontakt med det underliggande materialet och där biohuden utvecklas.

För icke-konventionella anläggningar kan det vara svårare att definiera infiltrationsnivån, se avsnittet Vertikalt avstånd mellan infiltrationsnivå och grundvatten, till exempel figur 10, i Vägledning för prövning av små avloppsanläggningar.

Inmätning av infiltrationsnivån kan göras i fördelningsbrunnen respektive i botten på luftningsrören i änden av spridningsledningen. Botten på luftningsrören är en osäkrare mätpunkt eftersom bottnen på dem inte nödvändigtvis representerar nivån på spridningsledningen. Här behöver man göra en bedömning utifrån profilritningen i ansökningshandlingarna i det enskilda fallet. Inmätning av nivå för utgående ledning i fördelningsbrunnen behöver kompenseras med den lägre nivå spridningsledningen har i slutänden på grund av lutningen. Kompensation oavsett mätpunkt behöver också göras för tjockleken på spridningslagret under ledningen.

För inmätning av nivåer kan en planlaser användas, men ligger mätpunkterna nära varandra kan även en lång stabil ribba (eller motsvarande) och ett vattenpass användas för att få en vågrät referensnivå att utgå ifrån.

Se även avsnitt Bedömning av grundvattennivå.

Tillträdesrätt

Om en verksamhetsutövare inte vill ge tillsynsmyndigheten tillträde till avloppsanläggningen finns det enligt bestämmelser i 28 kap. miljöbalken möjlighet för miljöförvaltningen att ändå få det. När det gäller tillträde till bostad, vilket kan anses innefatta en villaträdgård, får detta endast ske om det krävs för att förebygga eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Proportionalitetsprincipen måste tillämpas, vilket innebär att det alltid måste övervägas om handläggningen kan utföras på annat sätt än genom tvångsvist tillträde. I första hand ska en överenskommelse med verksamhetsutövaren eftersträvas. Det är också en fördel för utredningen att verksamhetsutövaren deltar aktivt vid en inspektion.

Det finns möjlighet att begära hjälp av polisen, se 28 kap. 8 § miljöbalken.

Sammanställ uppgifter och registrera

Det är viktigt att dokumentera resultatet av inspektionen eftersom detta utgör underlag för ett eventuellt beslut längre fram. I tillsynsärendet bör registreras till exempel

• bilder på anläggningen
• eventuella dokument som verksamhetsutövaren kompletterat med – kan som alternativ scannas in direkt på plats via app i mobil eller surfplatta
• tomtkarta med avloppsanläggningen inritad
• inspektionsprotokoll med anteckningar om vad som iakttagits och vad som i övrigt framkommit under inspektionen i kontakter med verksamhetsutövaren eller andra berörda (däremot ska ingen slutlig bedömning göras av anläggningen i protokollet– bedömningen görs och motiveras i beslutet som följer efter kommuniceringen enligt 25 § förvaltningslagen).

Ibland har ingen inspektion utförts för att det inte har bedömts nödvändigt, se avsnitt Inspektion eller inte. I dessa fall bör de uppgifter som miljöförvaltningen har om anläggningen sammanställas. Sammanställningen kan göras i samma form som ett inspektionsprotokoll, men behöver naturligtvis benämnas på ett annat sätt eftersom ingen inspektion gjorts.

Tillsyn initierad av klagomål

Tillsyn kan vara planerad men kan också vara initierad av klagomål. Även för denna typ av tillsynsärenden kan många av stegen i avsnittet Processen för tillsyn följas. Precis som i andra ärenden ska myndigheter utreda och besluta i ett klagomålsärende i enlighet med 9 § förvaltningslagen. Detta ska göras så enkelt, snabbt och kostnadseffektiv som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts. Handläggningen ska i första hand vara skriftlig.

Det finns några domar på området som betonar vad som är särskilt viktigt att tänka på vid handläggningen av klagomålsärenden.

• En dom från MÖD, M 879-16 pekar på att tillsynsmyndigheten inte kan skjuta på handläggningen av ett klagomål på en avloppsanläggning till dess man kommer till den aktuella anläggningen med den planerade tillsynen. Detta gäller särskilt när tidsplanen för tillsynen är oklar.
• Klagomålsärenden ska alltid avslutas med ett beslut och ett beslut måste fattas varje gång någon klagar – se beslut från JO, 1017-2002. Utredningen behöver dock inte vara lika omfattande vid varje tillfälle. Hur omfattande utredningen behöver vara beror på hur lång tid som gått sedan den tidigare utredningen gjordes och vilka omständigheter som framförs i det nya klagomålet/anmälan.
• Eventuella överklaganden bör skickas till överinstansen inom en vecka, se beslut från Justitieombudsmannen (JO), 987-2002. Läs mer i avsnittet Handläggning vid överklagande.

Handläggningen av ett klagomålsärende måste också följa bestämmelserna i förvaltningslagen 11-12 §§, det vill säga om handläggningen blir väsentligt försenad ska myndigheten underrätta den klagande om detta. Har inte ärendet avgjorts inom sex månader får den som klagat skriftligen begära att myndigheten ska avgöra ärendet. Myndigheten ska inom fyra veckor från den dag då en sådan begäran kom in antingen avgöra ärendet eller i ett särskilt beslut avslå begäran. Ett beslut att avslå en begäran om att ärendet ska avgöras får överklagas.

Det är tillsynsmyndighetens ansvar att se till att ärendet utreds i tillräcklig omfattning så att man kan avgöra det genom att fatta ett beslut. Vilken typ av beslut det blir beror på vad som framkommit i utredningen. De vanligaste sätten att avsluta ett klagomålsärende är att meddela ett förbud eller föreläggande, eller att avsluta ärendet utan några ytterligare åtgärder. Att ”avvisa eller avskriva” förekommer också men passar mindre bra när man ska avsluta klagomålsärenden. De är dessutom svårare att förstå innebörden av för den enskilde.

Relevanta rättsfall