M 1320-13 Mark- och miljödomstolen Växjö

Slutsats

Om beslutsunderlaget är tillräckligt och ett platsbesök inte tillför något mer, utan endast fördyrar och förlänger handläggningen kan det räcka att kommunicera med verksamhetsutövare via brev innan tillsynsmyndigheten förbjuder anläggningen.

Sammanfattning

På en fastighet fanns en trekammarbrunn och ett sandfilter från 1977, vilket tillsynsmyndigheten bedömde som otillräckligt utifrån dagens krav i miljöbalken. Tillsynsmyndigheten kunde konstatera detta genom en registersökning och kommunicerade därefter med fastighetsägaren om förslag att förbjuda anläggningen. Fastighetsägaren ansåg att ärendet inte var tillräckligt utrett då den enda utredningsåtgärd som Tillsynsmyndigheten hade vidtagit var en registersökning. Fastighetsägaren ansåg inte heller att tillsynsmyndigheten hade handlagt ärendet korrekt, bland annat genom att inte svara tillräckligt på deras frågor om på vilka grunder deras anläggning inte uppfyller miljöbalkens krav på rening.

Fastighetsägaren förbjöds att släppa ut avloppsvattnet från fastigheten. Domstolen ansåg att det var fastighetsägarens skyldighet att skaffa sig den kunskap som behövs och dessutom visa att gällande krav uppfylldes. På det beslutsunderlag som förelåg var det rätt med förbud. Av domskälen framgår bland annat följande:

”Utsläpp av avloppsvatten utgör miljöfarlig verksamhet enligt 9 kap miljöbalken. Det åligger en fastighetsägare såsom verksamhetsutövare att känna till de bestämmelser och krav som gäller beträffande sådant utsläpp på sin fastighet. Även om tillsynsmyndigheten i viss utsträckning är skyldig att svara på frågor och lämna uppgifter är det således fastighetsägarens skyldighet att skaffa sig erforderlig kunskap. Av 2 kap 1 § miljöbalken framgår vidare att det är verksamhetsutövaren som ska visa att gällande krav uppfylls. Mot bakgrund härav finner mark- och miljödomstolen att det inte visats att nämndens hantering av ärendet skulle vara behäftad med sådana brister att det vore befogat att undanröja dess beslut och återförvisa ärende. Därtill kommer att fastighetsägarna haft goda möjligheter att argumentera för sin sak även i materiellt hänseende i såväl länsstyrelsen som mark- och miljödomstolen.