Granskning av ansökan eller anmälan

Sammanfattning

Sökanden är skyldig att ta fram underlaget för ansökan/anmälan.

Miljöförvaltningen är skyldig att skaffa sig tillräckligt med kunskap om förhållandena på platsen där anläggningen ska placeras för att kunna avgöra om inlämnat underlag är tillräckligt och tillförlitligt.

I denna del beskriver vi:

  • vem som kan söka tillstånd eller anmäla en avloppsanläggning
  • vilka uppgifter som behöver komma in för att ansökan eller anmälan om tillstånd ska betraktas som fullständig
  • hur CE-märkningen av produkter för små avloppsanläggningar påverkar vilka uppgifter miljökontoret kan kräva in
  • vad som behöver redovisas för anläggningar som inte är CE-märkta.

För att tillstånd ska kunna ges behöver beslutsunderlaget tillräckligt väl beskriva förhållandena på platsen och konsekvenserna av om en avloppsanläggning placeras på den föreslagna platsen. Detta framgår av en dom från MÖD, M 2723-08.

När det gäller anmälningsärenden kommer omfattningen av en anmälan behöva bedömas från fall till fall utifrån risk för olägenhet för hälsa och miljö. Även om handläggningen av dessa ärenden kan förenklas så gäller ändå vissa minimikrav enligt förvaltningslagen. Till exempel ska tillsynsmyndigheten enligt 23 § FL alltid se till att ett ärende blir utrett i den omfattning som dess beskaffenhet kräver, häri kan det även ingå att begära in yttrande från annan myndighet eller någon enskild (se 26 § FL). Vidare ska allt nytt material kommuniceras med berörda parter innan beslut fattas i ärendet (se 25 § FL) om det inte kan anses uppenbart obehövligt.

I granskningsskedet av ett anmälnings- eller tillståndsärende behöver miljöförvaltningen även göra en första kontroll av vilka remissinstanser som är berörda. Om miljöförvaltningen gör bedömningen att risken är stor att anläggningen inte kan utföras som avsett så är det bättre att invänta remissinstansernas svar innan sökanden går vidare med eventuell komplettering av ansökan, se avsnitt Kommunikation och remiss.

Den som släpper ut avloppsvatten bedriver miljöfarlig verksamhet enligt miljöbalkens definition i 9 kap. 1 § MB och är därmed verksamhetsutövare. Den som söker tillstånd för en avloppsanläggning eller anmäler en anläggning eller ändringar ska genom utredningar, ritningar osv. visa att denna uppfyller balkens krav och att utsläpp av hushållsspillvatten kan ske utan att hänsynsreglerna i 2 kap. och 9 kap. 7 § MB överträds. Sökande ska exempelvis ha kunskap om effekterna av utsläppet och kunna beskriva hur negativ påverkan kan minimeras genom försiktighetsmått eller skyddsåtgärder. Om sökande inte själv har denna kunskap måste hen se till att skaffa hjälp från sakkunnig. Det är alltid den som ansöker/anmäler som ansvarar för att alla uppgifter och utredningar som bifogas ansökan/anmälan är korrekta.

I praktiken saknar de flesta verksamhetsutövare med en liten avloppsanläggning (som oftast är privatpersoner) denna kunskap och är därför i stort behov av oberoende information samt råd och vägledning. Vilken information och stöd som miljöförvaltningen är skyldig att ge finns beskrivet i avsnittet Handläggarens roll.

Vem ansvarar för att ansöka eller anmäla?

Det är den som är ansvarig för inrättandet som är verksamhetsutövare och ansvarar för att tillstånd söks eller att anmälan lämnas in. Den som släpper ut hushållsspillvatten på fastigheten är också ansvarig för att utsläpp kan ske utan att olägenhet för människors hälsa eller miljön uppkommer och att lämpliga avloppsanordningar eller andra inrättningar utförs, se 9 kap. 7 § MB. En inhyrd entreprenör kan inte åläggas detta ansvar.

Det finns dock inget formellt hinder för att entreprenören själv står som sökande eftersom den sökande inte måste äga marken där avloppet avses placeras, se även avsnitt Den sökande måste inte äga marken. I det fallet undertecknar entreprenören ansökan och mottar också beslutet och den som ska ha anläggningen deltar inte i processen annat än som eventuell part pga. att hen äger marken där anläggningen placeras.

Ett vanligt fall är att husbyggarföretag uppför nyckelfärdiga hus med färdiga avloppslösningar och där äganderätten övergår först när huset är slutbesiktigat och klart. Då är det husbyggaren som bär ansvaret för att tillstånd söks eller att anmälan görs.

Fullmakt krävs om annan än den sökande ”sköter ansökan”

I praktiken är det ofta en entreprenör som ”sköter ansökan” för den sökande och i dessa fall är det viktigt att handläggaren begär in en skriftlig fullmakt från sökanden som visar att entreprenören har rätt att företräda denne. Det är till den sökande som tillståndet eller föreläggandet om skyddsåtgärder adresseras. Entreprenören agerar endast som ombud och sköter handläggningen för den sökandes räkning.

Den sökande måste inte äga marken

Det finns inget krav i miljöbalken på att man måste äga fastigheten för att få ansöka om tillstånd för att anlägga en avloppsanläggning på den. Detta innebär att det går att söka och få tillstånd till en anläggning på annans fastighet om alla balkens krav är uppfyllda. För att kunna ta tillståndet i anspråk krävs dock att tillståndshavaren skaffat sig rådighet över marken. När miljöförvaltningen behandlar en ansökan som gäller placering på annans mark är fastighetsägaren en part som ska ingå i utredningen och få yttra sig. Om det då skulle framgå att fastighetsägaren helt motsätter sig den sökta anläggningen bör handläggaren samråda med sökanden om det finns anledning att fortsätta handläggningen eller om ansökan ska återtas.

När det gäller en anmälan som avser anläggning på annans mark så måste det av anmälan framgå att den som söker har eller kommer att ha rådighet över anläggningen. En anmälan avslutas inte med tillstånd utan ett föreläggande om skyddsåtgärder eller försiktighetsmått och ett sådant får endast adresseras till den som har faktisk och rättslig rådighet att följa det som krävs.

Läs mer under avsnittet Civilrättsliga förhållanden.

Anläggningar gemensamma för flera fastigheter

Är det flera fastigheter som gemensamt bestämt sig för att göra en avloppsanläggning ihop är det vanligt - och enklast juridiskt sett - att det antingen är en ekonomisk förening eller en samfällighetsförening för en gemensamhetsanläggning som står som sökande. Skulle så inte vara fallet är det de eller den, eller eventuellt en juridisk person, som skrivit under ansökan som är sökande och därmed ansvarig/a gentemot miljöförvaltningen.

En ekonomisk förening har minst tre medlemmar. Både juridiska och fysiska personer kan vara medlemmar. Medlemmarna är personligen knutna till föreningen, inte fastigheten, vilket innebär att om fastigheten säljs så är varken den nya fastighetsägaren eller fastigheten med i den ekonomiska föreningen.

Gemensamhetsanläggning bildas vid en lantmäteriförrättning enligt anläggningslagen. Där bestäms det hur anläggningen ska utformas och skötas, men också hur kostnader ska fördelas mellan de deltagande fastigheterna. Eftersom det är fastigheterna och inte fastighetsägarna som är anslutna till gemensamhetsanläggningen, så är även framtida ägare till de deltagande fastigheterna bundna av det som bestämts i anläggningsbeslutet.

Det finns två olika former för förvaltning av en gemensamhetsanläggning: föreningsförvaltning (genom en samfällighetsförening) eller genom delägarförvaltning. I det senare fallet måste alla delägare delta i alla beslut. Då kan sökande vara de enskilda fastighetsägarna.

Det är i första hand den eller de sökande som också blir verksamhetsutövare och därmed har ansvar för att tillståndet och villkoren följs. Om de fastigheter som ska dela på en avloppsanläggning inte bildar en gemensamhetsanläggning eller ekonomisk förening, men är överens om att de ska ha ett delat ansvar, kan det därför vara mest praktiskt att samtliga ägare undertecknar ansökan.

Det underlättar om gemensamma avloppsanläggningar har civilrättsliga avtal som reglerar fastigheternas inbördes förhållanden, men detta är något som ligger utanför miljöförvaltningens ansvar att ge råd om.

Av miljöbalken 19 kap. 5 § framgår att kommunen ska tillämpa bestämmelserna i 22 kap. 1 § när ett tillståndsärende prövas. I miljöbalken 22 kap. 1 § regleras att en ansökan ska vara skriftlig och vad den ska innehålla. För en tillståndsansökan om en avloppsanläggning är det främst p 1-2 och 4-5 som är relevanta. 22 kap. 1 § MB täcker inte in allt som miljöförvaltningen behöver uppgifter om för att kunna pröva en ansökan eller anmälan om en avloppsanläggning. I följande avsnitt ges exempel på sådant som en ansökan/anmälan bör innehålla därutöver, samt en konkretisering av 22 kap. 1 § MB.

Av 19 § FL framgår att en anmälan ska innehålla uppgifter om den enskildes identitet, vad ärendet gäller samt vilka omständigheter som ligger till grund för anmälan. HaV anser allmänt att en anmälan gällande en liten avloppsanläggning behöver vara skriftlig och innehålla de uppgifter, samt de ritningar och tekniska beskrivningar som behövs för att bedöma den anläggning som avses i anmälan.

Vid en anmälan om ändring av en tillståndspliktig anläggning finns antagligen många uppgifter som behövs för bedömningen i ansöknings- och tillståndshandlingar sedan tidigare. Närmare uppgifter om vilka ändringar av anläggningen som anmälan avser samt vilka följder detta kan antas innebära för avloppsvattnets mängd och sammansättning bör dock alltid ingå i en ändringsanmälan.

Administrativa uppgifter

Till administrativa uppgifter hör sådant som den sökandes namn, adress och kontaktuppgifter samt fastighetsbeteckning och fastighetens adress om den är en annan än den sökandens. Ansökan ska vara undertecknad av den sökande. Se även avsnittet Sökandens/fastighetsägarens ansvar.

Tekniska uppgifter

Den sökande behöver redovisa ritningar samt tekniska beskrivningar med de uppgifter som är nödvändiga för att kunna bedöma reningsfunktion, driften och behovet av övervakning av avloppsanläggningen. Detta omfattar en översiktlig beskrivning av avloppsanläggningens dimensionering, uppbyggnad och funktion samt dokumentation av reningsresultat enligt leverantörens uppgifter. Dokumentation av reningsresultat kan i förekommande fall vara en prestandadeklaration. Se avsnitt CE-märkta produkter och Ej CE-märkta eller begagnade CE-märkta produkter.

Installationsanvisningar med kritiska punkter inkluderade

För att kunna bedöma anläggandet behöver ansökan innehålla s.k. installationsanvisningar från leverantören av anläggningen. Installationsanvisningar är en beskrivning av hur avloppsanläggningen ska anläggas och/eller installeras för att funktionen ska kunna garanteras. Det kan handla om till exempel hur en slamavskiljare ska förankras, hur en viss anläggningsdel ska monteras eller hur anläggningen ska driftsättas. Dessutom behöver installationsanvisningarna också innehålla kritiska punkter för anläggandet, dvs. vad är speciellt viktigt att ha kontroll över vid installationen? Dessa kritiska punkter kan variera mellan olika anläggningstyper men kan till exempel vara kontroll av:

  • att grundvattennivå eller berg under markytan stämmer med förundersökningen
  • att nivån på spridningsledningar och spridningslager är korrekt utifrån tillståndet
  • att ventilationen fungerar som avsett
  • tjocklek på olika lager i en markbädd
  • kornstorleksfördelning för markbäddssand eller förstärkningslager
  • infiltrationsytans storlek
  • utförande av specifika delar i anläggningen som är centrala för reningsfunktionen, till exempel installation av kemisk fällning.
  • att ovidkommande vatten, till exempel dagvatten eller vatten från backspolning av dricksvattenfilter vilket kan skada anläggningen, inte kan komma in i anläggningen.

Med hjälp av listan på de kritiska punkterna kan miljöförvaltningen utforma ett utförandeintyg med kontrollplan. Se även avsnitt Utförandeintyg med kontrollplan.

Driftsättning av nytt minireningsverk, leverantör kopplar in styrenhet

Driftsättning av minireningsverk. Hur driftsättningen ska gå till bör vara redovisat i en installationsanvisning som är bifogad ansökan. Foto: Kungsbacka kommun.

Situationsplan

Eftersom tillståndet bestämmer lokaliseringen av anläggningen till en viss plats är det viktigt att situationsplanen är tillräckligt utförlig och noggrann. Situationsplanen bör vara i skala 1:400 – 1:1000.

Av en situationsplan bör minst framgå

  • fastighetsgränser
  • eventuell tillfartsväg och vändplats för slamtömningsfordon
  • placering av komponenter i avloppsanläggningen, inklusive eventuellt grundvattenrör
  • utsläppspunkt för behandlat avloppsvatten (där avloppsanläggningen slutar), inklusive transportvägar (till exempel dike, kulvert, dräneringsrör) till den slutliga recipienten samt
  • avstånd till
    - byggnader
    - ytvatten
    - badplats
    - dricksvattentäkter/brunnar
    - badplats
    - energibrunnar
    - andra små avloppsanläggningar
    - eventuell bräddpunkt i det möjliga påverkansområdet.

Beroende på platsens förutsättningar kan det i vissa fall finnas behov av att komplettera med en översiktlig situationsplan i till exempel storlek 1:3000, för att alla relevanta uppgifter ska finnas med.

Längd- och tvärsektion av anläggningen

Om det behövs för att kunna bedöma anläggandet, till exempel om det är tveksamt om man klarar av höjdförhållandena utan att lägga pump eller om avståndet till högsta grundvattenyta klaras, bör ansökan även innehålla en profilritning med längdsektion över anläggningen inklusive befintlig och eventuell framtida markyta, se figur 1 och 3. Lämplig skala är 1:50 - 1:100. Om anläggningen har ett utlopp till ytvatten bör högsta förväntade vattennivå i utsläppspunkten framgå av ritningen. Gäller det en infiltration bör på motsvarande sätt dimensionerande grundvattennivå framgå. Se avsnitt Vertikalt avstånd mellan infiltrationsnivå och grundvatten.

Är det väsentligt för att kunna bedöma hur anläggningen avses utföras, till exempel tjocklek på olika lager i en markbädd, bör ansökan innehålla en profilritning med tvärsektion, se figur 3. Profilritningar är även ett bra och tydligt underlag för entreprenören vid anläggningsarbetet. Även ett eventuellt grundvattenrör bör finnas med i profilritningen, se avsnitt Teknisk utformning - möjlighet till funktionskontroll.

Illustrationen visar en profilritning av en infiltration med utmärkt befintlig markyta, spridarledningens lutning, högsta dimensionerande grundvattenyta och infiltrationens bottenyta.

Figur 1. Exempel på profilritning med längdsektion. Klicka på bilden för en större version.

Illustrationen visar en längdsektion av en infiltration sedd ovanifrån. Alla väsentliga delar av anläggningen är utmärkta. Även de avstånd som är betydelsefulla är utmärkta, till exempel spridarrörens längd och avståndet mellan dem.

Figur 2 Exempel på längdsektion sedd ovanifrån. Klicka på bilden för en större version.

Illustrationen visar en infiltrations kortsida i genomskärning . Alla väsentliga delar i anläggningen som till exempel spridningslager och spridningsrör finns utmärkta med avstånd. Även grundvattenrörets utformning med relevanta avstånd finns beskrivet.

Figur 3. Exempel på profilritning med tvärsektion. Klicka på bilden för en större version.

Drift- och underhållsinstruktion

Alla avloppslösningar kräver skötsel och underhåll för att fungera ändamålsenligt under hela sin livslängd. Omfattningen (vad, hur ofta och hur mycket) av behovet av skötsel och underhåll beror på anläggningens typ och storlek. Sökanden ska redan i ansökan redovisa anläggningens behov av underhåll, kontroll och service i en så kallad drift- och underhållsinstruktion (22 kap. 1 § 5 p MB respektive AR Små avlopp bilaga 3 om drift- och underhållsinstruktion). Den bör innehålla både den egenkontroll som fastighetsägaren själv avser utföra och den eventuella kontroll som behöver utföras av sakkunnig. Detta innebär att drift- och underhållsinstruktionen måste innehålla de uppgifter som är nödvändiga för att kunna säkerställa avloppsanläggningens funktion, vilket i sammanfattning kan innefatta

  • uppgifter om hur anläggningen normalt används och vilka åtgärder detta förutsätter
  • vilka delar av anläggningen som kräver regelbunden skötsel och observation, vad som ska göras i detta sammanhang och hur ofta
  • vad man ska göra i fråga om de vanligaste felen på anläggningen
  • en journal, i vilken antecknas större åtgärder som vidtagits för att säkerställa och dokumentera anläggningens funktion
  • kontaktuppgifter till den som planerat och byggt systemet
  • när så bedöms relevant, kontaktuppgifter till den som svarar för underhåll, service och övervakning, samt uppgift om eventuellt serviceavtal och dess innehåll
  • en tydlig slamtömningsinstruktion
  • hur eventuell hantering av restprodukter som äger rum på fastigheten ska skötas på ett hygieniskt och miljömässigt acceptabelt sätt.(Havs- och vattenmyndigheten, 2016)

Drift- och underhållsinstruktionen bör hållas aktuell och uppdateras vid förändringar av användningen eller i anläggningen, vilket innebär att villkor i tillstånd om att följa den bör lämna utrymme för uppdateringar, utan att tillståndsbeslutet behöver omprövas, se avsnittet Drift. Se även avsnittet Bedömning av drift, skötsel och funktionskontroll.

Minireningsverk WSb med instruktion för slamsugning

Minireningsverk i drift. Slamtömning är viktig för anläggningens funktion och en drift- och underhållsinstruktion bör innehålla instruktioner för hur detta ska ske. I detta fall finns även en tydlig instruktion på plats i anläggningen för att säkerställa att det blir korrekt slamtömt. Foto: Kungsbacka kommun

Fysiska kontrollmöjligheter

För att avloppsanläggningens funktion ska kunna kontrolleras när den väl är i drift måste också anläggningen förses med fysiska kontrollmöjligheter. Kontrollmöjligheter bör framgå redan av ansökningshandlingarna. Det är inte lämpligt att enbart som ett villkor i tillståndet ange att anläggningen ska vara kontrollerbar. Det kan vara svårt och dyrt att korrigera med kontrollmöjligheter i efterhand och saknas dessa på ritningar över anläggningen så finns det risk för att entreprenören inte utformar anläggningen med de önskvärda kontrollmöjligheterna. Det bör därför framgå av drift- och underhållsinstruktionen var och hur kontrollen kan ske och – om det är relevant för anläggningen - var och hur det är möjligt att ta ut ett representativt prov på det avloppsvatten som kommer ut från anläggningen.

Vägledning kring vad som är rimliga krav att ställa på möjligheten till funktionskontroll finns i avsnittet Teknisk utformning - möjlighet till funktionskontroll.

Fastighetsägarens egenkontroll

Egenkontrollen bör innehålla lätt kontrollerbara driftsparametrar som kan bevakas av fastighetsägaren själv frekvent och löpande. Kontrollparametrarna är specifika för varje anläggningstyp och behöver som ovan nämnts specificeras i ansökan.

Exempel på sådana kontrollpunkter för en tekniskt avancerad anläggning kan till exempel vara att:

  • lampa lyser vid korrekt drift
  • fällningskemikalier finns tillgängligt och att förbrukningen verkar rimlig
  • utgående vatten är klart och utan tydlig avloppslukt
  • färgen på slammet i processtanken är normal
  • slamtömning sker med föreskrivet intervall.

För en markbaserad anläggning kan rimliga kontrollpunkter bland annat vara att:

  • slamavskiljningen fungerar som avsett. Intakt T-rör finns. Synliga partiklar går inte vidare från slamavskiljaren.
  • fördelningen mellan spridningsledningarna är jämn
  • vattennivån i slamavskiljaren är normal
  • utgående vatten är inte grumligt och utan tydlig lukt - om utlopp finns
  • avstånd mellan infiltrationsnivå och grundvattenyta följer tillståndet
  • det inte förekommer avvikande lukt kring anläggningen som sådan
  • utträngning av avloppsvatten inte sker från anläggningen
  • slamtömning sker med föreskrivet intervall.

Se även avsnitt Bedömning av drift, skötsel och funktionskontroll.

Fackmannamässig skötsel

Anläggningar som kräver återkommande fackmannamässig skötsel för att funktionen ska kunna upprätthållas bör i ansökan ha med uppgift om

  • vad som ingår i skötseln och hur ofta den ska ske
  • vem eller vilka som ska sköta anläggningen
  • vilken relevant kompetens denna person/organisation har.

Sådana uppgifter kan ofta framgå av ett formellt serviceavtal med en professionell servicefirma. Att det är möjligt att ställa krav på serviceavtal, framgår av MÖD, M 5060-16. Avser verksamhetsutövaren att själv sköta anläggningen bör det framgå av ansökan vilken kompetens som finns inom drift, service och eventuell provtagning. I en fackmannamässig service av en tekniskt avancerad anläggning bör minst ingå

  • bedömning av om avloppsanläggningen uppfyller funktionskraven i tillståndet
  • identifiering av eventuella problem med anläggningen
  • service av anläggningen så att den uppfyller funktionskraven i tillståndet genom att till exempel.
  • fylla på och justera dosering av fällningskemikalie
  • rengöra UV-lampor om sådana finns
  • undersöka och eventuellt byta ut slitagedelar
  • att verksamhetsutövaren meddelas om anläggningen används på ett sätt som stör dess funktion
  • dokumentation av vad kontrollen omfattade och dess resultat.

Bedömning av om funktionsvillkoren klaras kan göras genom kontroll av enkla driftsparametrar som ger en uppfattning om reningsprocessen fungerar normalt. Sådana driftsparametrar kan till exempel vara analys i fält av pH, ortofosfat och turbiditet för att servicefirman ska kunna justera in till exempel kemfällningen optimalt. Alternativt kan ett stickprov tas ut för laboratorieanalys i samma syfte, se avsnittet Vem ska provta och vad får det kosta?.

Bräddning

Om anläggningen har ett utlopp till ytvatten bör det redovisas om, under vilka förhållanden och var utsläpp på grund av bräddning (nödavlopp) kan ske.

Läs mer om bedömning av bräddning i avsnittet Risker vid uppstartsfas och driftstörningar.

Resurshushållning

Om kommunen har eller planerar ett kretsloppsbaserat system för omhändertagande av avfall från små avloppsanläggningar kan den sökande behöva motivera varför den sökta anläggningen inte är kretsloppsanpassad. Om den sökande anser det orimligt dyrt eller tekniskt svårt att välja en sådan kretsloppsbaserad lösning kan miljöförvaltningen begära in en redovisning av skälen för detta. Nämnden behöver precisera vilken kretsloppsanpassad typ av lösning som skulle kunna vara teoretiskt möjlig på fastigheten och som bedöms uppfylla hänsynsreglerna bättre. I avsnittet Produktvalsprincip, hushållningsprincip och kretsloppsprincip 2 kap. 4-5 §§ MB finns ett mer utvecklat resonemang kring kretsloppsprincipen. Se även avsnittet om skälighetsavvägning.

Uppgifter vid infiltration i mark

Vid infiltration i mark ska det finnas uppgifter i ansökan som styrker att markförhållandena på platsen är lämpliga för vald lösning. Vid infiltration i mark bör den sökande i ansökan ange

I vissa fall kan en ansökan även behöva kompletteras med

En sådan undersökning kan behöva göras för att det ska vara möjligt att avgöra om det finns risk för till exempel kontaminering av dricksvatten eller uppträngning av ofullständigt renat avloppsvatten. Någon sakkunnig kan behöva bistå med en sådan utredning.

Vid komplicerade ärenden där anläggningen riskerar att påverka en dricksvattentäkt, eller om det finns någon annan risk för föroreningspåverkan, kan ansökan behöva kompletteras med en mer avancerad hydrogeologisk utredning, se Hydrogeologisk utredning. Det är viktigt att miljöförvaltningen är tydlig med vilken information som den hydrogeologiska utredningen behöver innehålla så att kostnaden för fastighetsägaren inte blir högre än nödvändigt.

Sandigt material och del av hand

En ansökan om infiltration bör innehålla uppgifter om jordartens infiltrationskapacitet. Foto: Kungsbacka kommun.

Övriga uppgifter

Utöver detta kan det finnas andra uppgifter som myndigheten kan ha behov av att begära in ytterligare dokumentation eller utredningar kring för att ansökan/anmälan ska kunna bedömas, men vilka dessa uppgifter är beror på förutsättningarna i ärendet.

Andra uppgifter som behövs för prövningen kan vara till exempel planbestämmelser, vattenskyddsföreskrifter, åtgärdsprogram eller andra generellt gällande föreskrifter. Är uppgifterna allmänt tillgängliga så måste miljöförvaltningen själv ta fram och beakta dessa. Sådana uppgifter, som miljöförvaltningen förutsätts ha tillgång till själv, bör alltså inte begäras in från sökanden.

Sedan 1 juli 2013 är byggproduktförordningen (EU) nr 305/2011 tillämplig som svensk lag. Av denna förordning framgår att vissa byggprodukter ska vara CE-märkta för att få säljas i Sverige och övriga länder i EU/EES, Schweiz och Turkiet. Kravet på CE-märkning gäller byggprodukter som omfattas av en harmoniserad standard. För andra byggprodukter är CE-märkning möjlig på frivillig väg genom att en europeisk teknisk bedömning (ETA) utfärdas. Standard som antagits av ett europeiskt standardiseringsorgan på begäran av kommissionen. Lista över harmoniserade standarder finns på EU-kommissionens webbplats, NANDO.

Byggproduktförordningen inverkar vidare på hur kommuner får lov att begära in uppgifter om byggprodukter. Den påverkar därmed vilka krav som miljöförvaltningen får ställa på sökanden gällande information som ska ges in i samband med tillståndsansökan. Det förhållande att en eller flera av de produkter som ingår i avloppsanläggningen är CE-märkta hindrar dock inte miljöförvaltningen från att begära dokumentation av hur anläggningen som helhet kommer att klara kraven på den specifika platsen.

För en rad produkter som används vid rening av hushållsspillvatten (upp till 50 personekvivalenter) finns det harmoniserade standarder i serien SS-EN 12566 som innebär att produkten ska vara testad och ha en prestandadeklaration samt CE-märkning. Se även Exempel på produkter som omfattas av kravet på CE-märkning. I texten nedan används begreppet avloppsprodukt för en sådan byggprodukt avsedd för rening av hushållspillvatten. Texten är avstämd med Boverket.

Vad ska prestandadeklaration och CE-märkning innehålla?

I prestandadeklarationen redovisar tillverkaren resultaten av testningen enligt de i standarden föreskrivna metoderna. Vilka parametrar som anses vara väsentliga egenskaper och därmed ska redovisas, framgår i den harmoniserade standardens ZA-bilaga, se sammanställning för respektive avloppsstandard på Boverkets webbplats.

Prestandadeklarationen ska upprättas och undertecknas av tillverkaren innan produkten CE-märks. CE-märkningen är i princip en sammanfattning av prestandadeklarationen och ska innehålla prestanda för de väsentliga egenskaper som tillverkaren deklarerar prestanda för. CE-märkningen ska vara unik för den specifika produkten och ska i första hand vara varaktigt fäst på själva produkten – den består ofta av en skylt eller etikett. Hur en prestandadeklaration ska vara utformad framgår av bilaga III till förordning (EU) nr 305/2011. Se även Boverkets informationsblad om utformning av CE-märkning och prestandadeklaration för minireningsverk.

CE-märkning är ingen godkännandemärkning i förhållande till kraven i miljöbalken

Det förhållande att en produkt är prestandadeklarerad och CE-märkt påverkar inte vilka krav på försiktighetsmått som miljöförvaltningen får ställa för att tillstånd till ett litet avlopp ska kunna medges. Standarden i sig innehåller inga gränsvärden för reningsprestanda. Byggprodukt-förordningen utgår från att gränsvärden för reningsprestanda slås fast i nationella föreskrifter. Produktens prestanda måste då deklareras mot dessa gränsvärden. I Sverige finns idag inga fastställda gränsvärden, producenterna har istället använt sig av de parametrar som anges i AR små avlopp (tot-N, tot-P, BOD). Prestandadeklarationen ger information om produktens prestanda men innebär inget automatiskt godkännande för användning i Sverige i förhållande till de miljö- och hälsoskyddsregler som framgår av miljöbalken, se Avloppsjuridik i översikt.

CE-märkningen hindrar alltså inte att sådana krav enligt den svenska miljölagstiftningen uppställs som bedöms nödvändiga för att säkerställa skyddet av hälsa och miljö, se MÖD:s dom i mål M 4515-15.

Inga andra testmetoder än vad som anges i standarden får krävas

Miljöförvaltningen kan inte kräva att tillverkaren ska testa produkten enligt andra metoder än de som framgår av den specifika harmoniserade standarden. Miljöförvaltningen får inte heller efterfråga andra testresultat avseende annat än de väsentliga egenskaper som anges i ZA-bilagan till standarden.

Miljöförvaltningen har inte möjlighet att till exempel ställa krav på att sökanden ska visa den prestandadeklarerade produktens reduktion av smittämnen om denna parameter inte ingår i den harmoniserade standarden. Å andra sidan får inte heller prestandadeklarationen innehålla resultat av provtagning av egenskaper som till exempel reduktion av mikroorganismer om det inte ingår i standarden. Smittskydd finns med i SS-EN 12566-6 ”Förtillverkade anläggningar för rening av slamavskiljt avloppsvatten”, men inte i övriga standarder i 12566-serien.

Miljöförvaltningen får begära dokumentation av hur anläggningen som helhet kommer att klara kraven på den specifika platsen.

Underlag till prestandadeklaration får inte efterfrågas

Miljöförvaltningen får inte fråga efter den dokumentation som ligger till grund för tillverkarens prestandadeklaration, utan det som anges i prestandadeklaration och CE-märkning ska vara tillräcklig information för att avgöra produktens lämplighet. För anläggningsdelar som inte är CE-märkta har miljöförvaltningen rätt att efterfråga underlagsdokument om det behövs för att en bedömning av ansökan ska kunna göras. Utöver prestandadeklarationen och bruksanvisning får kommunen fråga efter eventuella säkerhetsföreskrifter. Dessa dokument ska vara på svenska om produkten säljs i Sverige, se BFS 2013:7.

Avloppsprodukter köpta utomlands

Det förekommer att enskilda fastighetsägare köper produkter utomlands och på egen hand för in till Sverige. I de fallen behöver dokumentationen enligt Boverkets föreskrifter inte vara på svenska. Sökande måste däremot se till att miljöförvaltningen kan förstå dokumentationen, vilket oftast borde innebära att någon form av översättning behöver ske, se Boverkets sida Att använda byggprodukter.

Om uppgifter saknas i prestandadeklarationen

Om tillverkaren inte testat prestanda för exempelvis reningsförmåga av fosfor (total-P) ska NPD (ingen prestanda fastställd) anges i prestandadeklarationen. Det innebär att sökanden inte kan ge några uppgifter om detta då tillverkaren inte får redovisa sådana prestandauppgifter på något annat sätt.

Miljöförvaltningen får inte heller fråga efter andra tester utan måste ta ställning till om kompletterande åtgärder behövs för att avloppsanläggningen som helhet ska kunna uppfylla kraven på miljö- och hälsoskydd. Kan inte den sökande redovisa godtagbara komplement till den prestandadeklarerade avloppsprodukten, så att anläggningen som helhet uppfyller kraven, är det skäl för att avslå ansökan.

Miljöförvaltningens ansvar

Tillverkaren ansvarar för att en produkt som omfattas av en harmoniserad standard har genomgått testning, har prestandadeklaration och är CE-märkt. Det är inte miljöförvaltningens roll att kontrollera om produkten ska vara prestandadeklarerad eller om prestandadeklarationen uppfyller alla krav. Mindre brister i prestandadeklarationen medför inte att prestandadeklarationen ogiltigförklaras. Skulle miljöförvaltningen misstänka felaktigheter i prestandadeklarationen eller att produkten omfattas av en harmoniserad standard och saknar prestandadeklaration eller CE-märkning, ska detta anmälas till Boverkets marknadskontroll. Boverket utreder därefter ärendet.

Redovisning får krävas av platsspecifika förutsättningar

Ibland behöver miljöförvaltningen begära in underlag för att kunna bedöma förutsättningarna på platsen. Denna typ av underlag får inte beröra egenskaperna hos den byggprodukt som ansökan gäller. Miljöförvaltningen har dock rätt att kräva in det underlag som behövs för att kunna göra en bedömning av ansökan. Exempelvis har miljöförvaltningen rätt att efterfråga ett analysprotokoll på hushållets dricksvatten för att avgöra om produkten har potential att fungera som avsett, utifrån de funktionsgarantier som en leverantör av en avloppsprodukt lämnar, se sidan Produktkrav för enskilda avlopp.

Miljöförvaltningen får dock inte efterfråga hur egenskaperna hos dricksvattnet påverkar funktionen hos avloppsprodukten eftersom det skulle kräva andra tester än vad som anges i standarden.

Följande punkter utgör inte heller uppgifter om platsspecifika förutsättningar:

  • uppgifter om smittskydd vad avser den deklarerade avloppsprodukten, om prestandadeklarationen utgår från SS-EN 12566-3, 12566-4 eller 12566-7
  • uppgifter om uppstartstid
  • uppgifter om hur längre uppehåll påverkar funktionen i minireningsverket
  • Dessa uppgifter skulle kräva test av andra produktegenskaper än de som anges i standarden och får därför inte efterfrågas. Ett specialfall är om anläggningen är testad utifrån SS-EN 12566-6. Då ingår smittskydd i standarden och dessa parametrar kan sålunda efterfrågas. Se även avsnitt Om uppgifter saknas i prestandadeklarationen.

I en bruksanvisning kan tillverkaren ange etableringstiden för den aktiva biologiska processen. Miljöförvaltningen har rätt att få ta del av bruksanvisningarna.

Prov av reningsförmåga sker på den minsta produkten i sortimentet

Provning av reningsförmåga kan göras med den produkt i sortimentet som är avsedd för lägsta antal personekvivalenter. Det anses vara mest representativt då de minsta anläggningarna är mest känsliga när det gäller reningseffektivitet. Miljöförvaltningen kan inte begära att tillverkaren ska ha provat alla produkter i sitt produktsortiment.

Avloppsanläggningar som inte kan CE-märkas behöver precis som CE-märkta anläggningar prövas utifrån miljöbalken av miljöförvaltningen i samband med en anmälan eller tillståndsansökan. Exempel på sådana små avloppsanläggningar som inte kan CE-märkas är prefabricerade anläggningar 50-200 pe, naturbaserade anläggningar, markbaserade anläggningar, ”gråvattenfilter” och s.k. retrofit kits, som är undantagna från EN-standarden 123566-6. Ett retrofitkit definieras i standarden som ” en uppsättning komponenter från en och samma leverantör avsedd för installation i en befintlig slamavskiljare”. Det kan till exempel vara ett minireningsverk som kompletterar en befintlig slamavskiljare.

Finns inte prestandadeklaration avgör miljöförvaltningen vad som behövs för prövningen

Miljöförvaltningen får fråga efter prestandadeklaration om sådan inte är bifogad ansökan. Uppger tillverkaren/sökande att produkten inte omfattas av någon standard och det därmed inte heller finns någon prestandadeklaration, så finns det inte några hinder för miljöförvaltningen att efterfråga andra testresultat om så skulle behövas för att prövningsunderlaget ska vara komplett. Saknas prestandadeklaration avgör alltså miljöförvaltningen vilket underlag som behövs.

Miljöförvaltningen behöver inte ta ställning till om det borde finnas en prestandadeklaration eller inte, utan ska precis som i alla andra avloppsärenden avgöra om anläggningen uppfyller miljöbalkens miljö- och hälsoskyddskrav. För detta ändamål får miljöförvaltningen begära in de uppgifter som behövs för att kunna bedöma om anläggningen uppfyller kraven.

Vad är ett rimligt utredningskrav?

Först och främst ska en ansökan/anmälan uppfylla kraven på innehåll enligt 22 kap 1 § MB, vilket för en avloppsanläggning är förtydligat i bilaga 3 och 4 till AR Små avlopp, se avsnitt Vilka uppgifter ska en ansökan/anmälan innehålla?.

Därutöver bör det i avsaknad av prestandadeklaration finnas testresultat eller referenser från trovärdiga undersökningar som styrker angiven reningsförmåga.

Någon form av provresultat där den testade anläggningens utformning, dimensionering och belastningsgrad motsvarar den sökta anläggningens ska i normalfallet kunna presenteras. Alternativt bör någon annan dokumentation med beskrivning över den sökta anläggningens funktion kunna ges in för att styrka vilken reningsgrad den aktuella anläggningen har. Om det förs ett teoretiskt resonemang om reningsfunktion är det viktigt att det finns trovärdiga källor som styrker resonemanget. Se även avsnitt Markbaserade anläggningar.

Granskningen av att testningen är tillräckligt omfattande behöver utgå från de krav som rimligen kan ställas på platsen för den tilltänkta avloppsanläggningen vid en avvägning enligt 2 kap. 7 § MB. Likaså bör vägas in vilken typ av hushållsspillvatten det handlar om, jämför med MÖD:s uttalande i mål M 5622-13 att ”reduktionskraven inte behöver ställas lika högt när det är fråga om enbart BDT-vatten som vid osorterat avlopp.”

Vid utvärdering av testresultat som framläggs som bevisning för funktionen av ej CE-märkta produkter är det viktigt att bedöma tillförlitligheten av de resultat som presenteras. Ett pålitligt test utfört av en oberoende testutförare under realistiska förhållanden avseende temperatur, belastning och avloppsvattenkvalitet. Granskningen av om en redovisning av testresultat är trovärdig och tillräckligt omfattande i förhållande till ovanstående kan till exempel utgå från följande frågeställningar med anpassning till vilken typ av teknik det handlar om:

  • Hur har anläggningen installerats inför testperioden - enligt tillverkarens anvisningar eller inte?
  • Hur har anläggningen använts under testperioden - normal användning eller inte? Motsvarar testupplägget så som anläggningen skulle användas i normal drift ute hos användaren?
  • Hur har testningen utförts - av oberoende part med styrkt kompetens för testningen eller inte?
  • Hur många prover har tagits ut?
  • Hur lång var testperioden?
  • Hur har analys av prover utförts - av ackrediterat laboratorium eller inte?
  • Vilka analysmetoder har använts - standardiserade eller inte?
  • Hur anges reningsförmågan - i procentuell reduktion eller i halt? Vad har beräkningen av den utgått ifrån - ett ”normalt” inkommande hushållsspillvatten eller inte?
  • Om anläggningen testats med kemisk desinfektion eller UV-desinfektion: kommer hela mängden avloppsvatten i kontakt med UV-ljus eller kemikalier? Dos och kontakttid? Föregås desinficeringssteget av filter eller annan anordning som säkerställer låg halt av organiskt material?

Två domar kan fungera som exempel på när domstol har ansett att sökandens utredning om reningskapaciteten inte har varit tillräcklig. Den första är en dom från MÖD, M 3753-14, där domstolen slog fast att utredningen inte visade att anläggningen uppfyllde de miljö- och hälsoskyddskrav som bör ställas på en avloppsanläggning för BDT-spillvatten. De tester av reningsförmåga som gjorts på den aktuella avloppsanläggningen hade endast gjorts under sommarhalvåret och vid några enstaka tillfällen. Det saknades också uppgift om tester för bakteriereduktion.

Den andra domen är från MMD, M 744-16. Där avslogs ansökan då det saknades verifierade resultat av reningseffekten. I detta ärende fanns endast ett prov taget på anläggningen, det saknades också uppgifter om belastningen och specifika uppgifter om anläggningens utformning.

Metoder och standarder för provning av BDT-reningsanläggningar finns i flera länder. I Sverige pågår arbete med att ta fram en svensk standard.

Begagnade prefabricerade produkter

Behovet av att visa reningsfunktion gäller även begagnade prefabricerade produkter som redan satts ut på marknaden, till exempel ett minireningsverk som säljs i andra hand. Om den sökande inte bifogar prestandadeklaration i ansökan och ingen sådan komplettering inkommer efter förfrågan kan miljöförvaltningen utgå från att prestandadeklaration inte finns och behandla ansökan/anmälan därefter. Krav på CE-märkning infördes i Sverige 2013.

Markbaserade anläggningar och liknande

Planeras byggnation av markbaserade anläggningar med betydande avvikelser från de beskrivningarna i Faktablad 8147 (Naturvårdsverket, 2003) eller de tekniska rapporterna EN 12566-2 respektive EN 12566-5 kan miljöförvaltningen behöva begära in testresultat för att kunna bedöma anläggningens funktion, se till exempel rättsfall från MÖD, M 5452-16. För att kräva testresultat skall avvikelsen vara av sådan karaktär att den kan förväntas ha betydande konsekvenser för reningsfunktionen i avloppsanläggningen som helhet och äventyra att anläggningen uppfyller gällande krav. Avvägningen om krav på testresultat bör därför ske utifrån det enskilda fallet. Avsteg som skulle kunna bli skäl för att begära in testresultat är exempelvis om man avser bygga en anläggning med:

  • Mindre mängd sandmaterial än en konventionell anläggning
  • Filtermedier med okänd reningsfunktion inklusive minerogent material som ligger utanför rekommenderad kornstorleksfördelning
  • En mindre mäktighet på filtermediet än i en konventionell anläggning
  • En till synes bristande syresättning av anläggningen
  • En väsentligt högre ytbelastning än i en konventionell anläggning
  • Kortare avstånd till högsta dimensionerande grundvattenyta än 1 m

Är en markbaserad anläggning en delkomponent i en större anläggning är det anläggningen som helhet som ska bedömas. Ett markbaserat reningssteg är ofta den delkomponent i en avloppsanläggning som förväntas garantera reningen avseende BOD och smittskydd. Dessa parametrar är därför i regel av särskilt intresse vid bedömning av funktion.

Har man andra komponenter i anläggningen, till exempel en prestandadeklarerad fosforfälla, som bevisligen uppnår en viss funktion behövs ingen specifik uppgift om den funktionen ( i detta fall fosforreduktion) i den markbaserade anläggningen.

Vilka krav som konventionella infiltrationsanläggningar och markbäddar kan anses uppfylla framgår av AR Små avlopp:


Följande anordningar bör anses uppnå en reduktion av organiska ämnen och fosfor motsvarande normal nivå för miljöskydd. Bedömningen avser dock inte kvävereduktion:

  • infiltrationsanläggning inrättad enligt teknisk rapport EN 12566: Del 2 eller enligt Naturvårdsverkets faktablad 8147
  • urinavlastad eller på annat sätt fosforavlastad markbädd inrättad enligt teknisk rapport EN 12566: Del 5 eller enligt Naturvårdsverkets faktablad 8147.

Övriga anordningars prestanda får bedömas i det enskilda fallet. (Havs- och Vattenmyndigheten, 2016)

Det går inte att ange några exakta gränsvärden för vad en markbaserad icke-konventionell anläggning ska klara. En rimlig kravnivå för BOD7 är dock att reduktionen uppgår till minst 90% med utgångspunkt från allmänna funktionskrav i AR Små avlopp (Havs- och vattenmyndigheten, 2016). Reduktion av bakterier (koliforma bakterier, E-coli och intestinala enterokocker) bör lämpligen uppnå minst 3 log (99,9%) vid den omättade zonens slut för att uppfylla ett allmänhygieniskt krav (Ottoson J. , 2013). Bedömningen av reduktionen av smittämnen behöver oavsett testresultat relateras till bland annat lokalisering och utformning av utsläppspunkt. Det är hela anläggningen tillsammans med de barriärer som finns på platsen som ska säkerställa att anläggningen inte medverkar till en väsentligt ökad risk för smitta. Om utsläppspunkten är känslig och det råder osäkerhet om anläggningens reduktionsförmåga av smittämnen är tillräcklig så kan det helt enkelt handla om att anläggningen behöver kompletteras med ytterligare ett reningssteg eller att utsläppspunkten behöver flyttas/otillgängliggöras för att tillräckligt smittskydd ska uppnås, se även Bedömning av tillåtlighet, anläggningens förutsättningar.

Vid utvärdering av testresultat avseende markbaserade anläggningar är det viktigt att bedöma tillförlitligheten av resultaten, se avsnitt Vad är ett rimligt utredningskrav. Att notera är att det vid korttidsstudier är svårare att fastställa ett materials långsiktiga fosforavskiljning än vad det är att faställa reduktion av smittämnen och BOD. Med korttidsstudie avses här en studie som varar kortare tid än anläggningens/materialets förväntade livslängd.

En avloppsanläggning kan bestå av såväl CE-märkta avloppsprodukter som reningssteg som inte är CE-märkta, inklusive olika kombinationer av dessa. Varje standard har en uppsättning parametrar, så kallade väsentliga egenskaper som avloppsprodukten testats emot och redovisas i prestandadeklarationen och CE-märkningen. Det är enbart dessa väsentliga egenskaper som miljöförvaltningen kan begära uppgifter om när det gäller avloppsprodukten. Några praktiska exempel följer i nedanstående text.

Exempel A – CE märkt avloppsprodukt enligt EN 12566-3

Illustrationen visar en blå cylinder med texten CE på.

Exempel A, Avloppsprodukt CE-märkt enligt EN 12566-3

Exempel A utgår från att den sökande vill anlägga en prefabricerad avloppsprodukt som är prestandadeklarerad utifrån EN 12566-3. I standarden ingår inte smittskyddsparametrar och miljöförvaltningen får därför inte efterfråga sådana testresultat avseende avloppsprodukten. Däremot kan det på grund av avloppsanläggningens lokalisering finnas skäl för att kräva att sökanden visar hur den aktuella hälsoskyddsnivån kommer att uppnås. Den sökande kan då behöva komplettera anläggningen med ytterligare ett reningssteg och redovisa reningsresultat för anläggningen som helhet, alternativt byta lokalisering av utsläppspunkten till en mindre känslig plats. Se till exempel dom i mål M 5062-15.

I vissa fall kan en leverantör ha låtit utföra undersökningar av produktens prestanda avseende smittskydd, men eftersom standarden EN 12566-3 inte omfattar detta så kan inte resultaten redovisas i prestandadeklarationen. Om resultat av sådana undersökningar inkommer med ansökan så är miljöförvaltningen inte förhindrad att efterfråga underlagsdokumentation till dessa.

Exempel B – CE märkt avloppsprodukt enligt EN 12566-3 plus kompletterande reningssteg utan CE-märkning

Illustrationen visar en blå cylinder med texten CE på samt ett plustecken och en markbädd.

Exempel B, avloppsanläggning med CE-märkt avloppsprodukt enligt EN 12566-3 plus kompletterande reningssteg utan CE-märkning.

Exempel B utgår från en avloppsanläggning bestående av en avloppsprodukt som är prestandadeklarerad utifrån EN 12566-3, men som kompletteras med ett efterföljande reningssteg som inte är CE-märkt.

Avloppsprodukten kommer inte att ha uppgifter om smittskyddsreduktion i prestandadeklarationen eftersom detta inte ingår i standarden 12566-3; därmed kan sådan information inte efterfrågas gällande denna del av anläggningen. Det efterföljande kompletterande reningssteget omfattas däremot inte av någon standard och det finns därmed inga hinder i byggproduktförordningen för att efterfråga såväl reningsresultat som underliggande dokumentation för detta reningssteg om det behövs av hälsoskyddsskäl.

Exempel C – CE-märkta avloppsprodukter enligt EN 12566-1, EN 12566-6 och EN 12566-7

Illustrationen visar tre blå cylindrar med texten CE på.

Exempel C, avloppsanläggning med tre CE-märkta avloppsprodukter, slamavskiljare enligt EN 12566-1, förtillverkad anläggning för rening av slamavskilt avloppsvatten enligt EN 12566-6 samt förtillverkat kompletterande reningssteg enligt EN 12566-7.

I exempel C gäller ansökan en anläggning som består av tre olika anläggningsdelar - slamavskiljare enligt EN 12566-1, förtillverkad anläggning för rening av slamavskilt avloppsvatten enligt EN 12566-6 samt förtillverkat kompletterande reningssteg enligt EN 12566-7, som var för sig är CE-märkta avloppsprodukter. I EN 12566-6 ingår smittskyddsparametrar vilket innebär att prestandadeklarationen för avloppsprodukten kan innehålla uppgifter om reduktion av mikroorganismer uttryckt i logaritmisk enhet. Uppgifterna i de tre avloppsprodukternas prestandadeklarationer kan tillsammans ge tillräcklig grundläggande information om avloppsanläggningens risk för att påverka hälsa och miljö. I vissa fall kan dock miljöförvaltningen behöva begära in ytterligare underlag som är platsspecifika men inte handlar om produktens egenskaper, se avsnitt Redovisning får krävas av platsspecifika förutsättningar.

Relevanta rättsfall

Rättsfall
RättsfallSlutsats
M 5060-16
2017-12-22
Mark- och miljööverdomstolen
Österåker
Inrättande av minireningsverk på fastighet med hög skyddsnivå godtogs under förutsättning att krav på serviceavtal ställdes
M 5452-16
2017-01-12
Mark- och miljööverdomstolen
Karlskrona
Ingivna provresultat visade inte om anläggningens reningsförmåga motsvarade hög skyddsnivå och det gick inte heller att avgöra om provresultaten var tillämpliga för den ansökta anläggningen. Ansökan avslogs.
M 4515-15
2016-04-25
Mark- och miljööverdomstolen
Uddevalla
CE-märkning hindrar inte att sådana krav uppställs på anläggningen som helhet som enligt den svenska miljölagstiftningen bedöms nödvändiga för att säkerställa skyddet av hälsa och miljö. Ansökan avslogs på grund av att den ansökta anläggningens reningskapacitet ej redovisats. Prestandadeklaration saknades i ansökningshandlingarna.
M 3753-14
2014-09-24
Mark- och miljööverdomstolen
Södertörns miljö– och hälsoskyddsförbund
Dimensionering av en anläggning för BDT-spillvatten från ett enklare fritidsboende kan anpassas till förhållandena på platsen. Ansökan avslogs pga. bristande redovisning av reningskapacitet.
M 5622-13
2013-11-21
Mark- och miljööverdomstolen
Eskilstuna
För att en anmälan ska kunna godtas måste det vara visat att anläggningen uppfyller relevanta miljö- och hälsoskyddskrav. Inrättandet av avloppsanordningen förbjöds.
M 2723-08
2008-12-09
Miljööverdomstolen
Gävle
För att tillstånd ska kunna ges måste beslutsunderlaget tillräckligt väl beskriva förhållandena på platsen och konsekvenserna av om en avloppsanläggning placeras på den föreslagna platsen. Sluten tank ansågs vara en bra lösning, men infiltrationen för BDT-spillvatten placerades för nära havet så att det fanns risk för översköljning och bristande funktion. Beslutsunderlaget var för dåligt för att tillstånd skulle kunna medges. Ansökan avslogs.
M 744-16
2016-08-24
Mark- och miljödomstolen Vänersborg
Sunne
En avloppsanläggnings reningseffekt måste vara verifierad för att tillstånd ska kunna medges.
M 5062-15
2016-03-01
Mark- och miljödomstolen Växjö
Ängelholm
Det saknades uppgifter om ett minireningsverks reduktion av smittämnen. Ansökan avslogs.
Publicerad: 2019-10-02
Uppdaterad: 2020-10-26
Sidansvarig: Webbredaktion