Skyddsnivåer och möjlighet att följa miljökvalitetsnormer (MKN)

En bedömning av vilka krav på försiktighetsmått som ska ställas i ett enskilt ärende bör utgå från normal eller hög skyddsnivå för hälso- respektive miljöskydd.

Hitta på sidan

Sammanfattning - skyddsnivåer och möjlighet att följa miljökvalitetsnormer (MKN)

En bedömning av vilka krav på försiktighetsmått som ska ställas i ett enskilt ärende bör utgå från normal eller hög skyddsnivå för hälso- respektive miljöskydd. Bedömningen kan göras på följande sätt:

  • Om recipienten är ytvatten: utgå från uppgifter i VISS och länsstyrelsernas Gis-stöd för prövning och den risk för påverkan som det visar på ytvatten, samt bedöm hur förhållandena på den enskilda fastigheten förhåller sig till vad som anges i Gis-stödet.
  • Om recipienten är grundvatten: utgå från uppgifter i VISS och länsstyrelsernas Gis-stöd för prövning och den risk för påverkan som det visar på grundvatten, samt bedöm hur förhållandena på den enskilda fastigheten förhåller sig till vad som anges i Gis-stödet.
  • Bedöm om det finns några särskilda omständigheter i det enskilda fallet som motiverar högre än hög skyddsnivå eller särskilda lättnader i förhållande till kraven på försiktighetsmått.
  • Bedöm också om det finns andra parametrar än BOD7, tot-P och tot-N som motiverar särskilda krav på avloppsanläggningen.
  • Gör en skälighetsbedömning enligt 2 kap. 7 § MB.
  • En skälighetsavvägning får dock inte hindra att de krav ställs som behövs för att reglerna om MKN vatten som finns i 5 kap. 4 § MB ska uppfyllas.

Bedömning krävs i varje enskilt ärende

Bedömningen av skyddsnivå ska ske utifrån förutsättningarna i det aktuella fallet. Att en anläggning till exempel ska placeras inom ett skyddat område innebär inte automatiskt att hög skyddsnivå ska gälla. Det avgörande är istället vilket skyddsbehov som finns inom det skyddade området samt om den aktuella anläggningen med den lokalisering som föreslås bedöms påverka det skyddade intresset.

Ett beslut måste alltså fattas i varje enskilt ärende, efter en prövning utifrån de lokala förhållandena på fastigheten och en rimlighetsavvägning enligt 2 kap. 7 § MB. Generella bindande beslut där kommunen delas upp i områden med hög respektive normal skyddsnivå kan inte fattas eftersom det saknas bemyndiganden för kommunerna att skriva generella föreskrifter om detta. Kommunerna har inom miljö- och hälsoskyddsområdet bemyndiganden när det gäller hälsoskyddsföreskrifter, renhållningsordning samt vattenskyddsföreskrifter. Dessa kan dock inte innehålla bestämmelser om skyddsnivå för små avloppsanläggningar. Det är med andra ord inte möjligt varken för kommunfullmäktige eller för någon av kommunens nämnder att på förhand fatta bindande beslut om huruvida det ska vara hög eller normal skyddsnivå för fastigheter i ett område.

Däremot är det önskvärt eller närmast nödvändigt att miljöförvaltningen gör en översiktlig bedömning av vilka områden i kommunen som bör ha hög respektive normal skyddsnivå. Inte minst för att det underlättar kommunikationen med den verksamhetsutövare som står i begrepp att lämna in en ansökan. Den slutliga bedömningen av vilken skyddsnivå som tillämpas görs sedan utifrån förutsättningarna i det enskilda ärendet.

Kriterier för hög och normal skyddsnivå

Miljöförvaltningen bör i varje enskilt fall relatera skyddsåtgärder beträffande hälso- och miljöskydd för den enskilda anläggningen till normal eller hög skyddsnivå. För att kunna fastställa skyddsnivå i ett enskilt ärende måste miljöförvaltningen ha kännedom om både förhållandena i det större område den enskilda fastigheten ingår i, samt de specifika förhållanden som gäller för just den fastighet där avloppsanläggningen ska anläggas.

I AR Små avlopp anges vilka kriterier skyddsnivån bedöms utifrån. Om ett eller flera kriterier är uppfyllda bör hög skyddsnivå gälla för platsen. I övriga fall bör normal skyddsnivå gälla om inte särskilda förhållanden gör att antingen lägre krav än normalt eller högre krav än hög skyddsnivå bör gälla. I tabell 1 nedan finns kriterierna för hög skyddsnivå med förklaring. Kriterierna avser såväl hälsoskydd som miljöskydd, men skyddsnivån behöver inte vara densamma för dessa.

Tabell 1. Kriterier för bedömning av skyddsnivå avseende såväl hälsoskydd som miljöskydd enligt AR små avlopp (HVMFS 2016:17).

Kriterier

Förklaring

Utsläppet från anordningar av aktuell typ kan befaras ha negativ inverkan på det skyddade intresset i ett område som enligt 3 kap. 2 § Vattenförvaltningsförordningen (2004:660) är upptaget i registret över skyddade områden.

Områden som enligt vattendirektivet ska registreras och som kan vara relevanta vid prövning av små avlopp:



Riskerar utsläppet att påverka ett sådant skyddat intresse bör minst hög skyddsnivå för miljö- och/eller hälsoskydd gälla.

Andra yt- eller grundvattentäkter för dricksvatten än sådana som avses i 1, finns inom anordningens påverkansområde och anordningen kan befaras bidra till olägenheter vad beträffar tillgången till vatten eller vattnets kvalitet i dessa täkter såsom dricksvatten till djur

Riskerar utsläppet att påverka vattentäkter bör minst hög skyddsnivå för hälsoskydd gälla.

Skyddsintresset för områden som är skyddade enligt 7 kap. MB medför ett behov av särskilda försiktighetsmått.

Skyddade områden enligt 7 kap. är:


  • Nationalpark
  • Naturreservat
  • Kulturreservat
  • Naturminne
  • Biotopskyddsområde
  • Djur- och växtskyddsområde
  • Strandskyddsområde
  • Miljöskyddsområde
  • Vattenskyddsområde
  • Särskilda skyddade områden


Riskerar utsläppet att påverka ett sådant skyddat intresse bör minst hög skyddsnivå för miljö- och/eller hälsoskydd gälla.

Utsläpp av renat avloppsvatten sker direkt, utan föregående fördröjning i exempelvis dike, till känsligt ytvatten, till exempel nära badplats.

I denna punkt avses bland annat badplatser fastställda utifrån Badvattenförordningen, men också andra platser där människor badar. En avloppsanläggning får inte medverka till det att finns risk för smittspridning.

Den sammanlagda belastningen i området är eller riskerar att bli hög på grund av antalet utsläppskällor; exempelvis inom s.k. omvandlingsområden där fritidsbebyggelse har omvandlats till permanentbostäder och där detta kan medföra successivt försämrad vattenkvalitet eller -kvantitet. 

Denna punkt är särskilt aktuell i en yt- eller grundvattenförekomst som har sämre än god status och där utsläpp från små avlopp har en sådan betydelse att dessa utsläpp kan påverka möjligheten att nå god status.


Riskerar utsläppet – antingen självt eller genom de kumulativa effekter som uppkommer tillsammans med ett flertal små avloppsanläggningar inom ett visst område - att påverka att MKN inte kan uppnås, bör minst hög skyddsnivå gälla.


Bedömning av skyddsnivå med hjälp av Gis och beräkningsmodeller

Ett underlag för en bedömning av var i kommunen det bör vara hög respektive normal skyddsnivå är det Gis-stöd för prövning av små avlopp som länsstyrelserna ansvarar för.

Kartorna i Gis-stödet är ett stöd för beslut om skyddsnivå enligt 2 kap. 3 § MB och baseras på de sex kriterier för hög skyddsnivå som tas upp i AR Små avlopp (se även avsnitt Kriterier för hög och normal skyddsnivå) samt en uppskattning av retentionspotentialen.

Gis-stödet har tagits fram med syfte att skapa förutsättningar för en skälig, rättssäker och nationellt likriktad bedömning av skyddsnivå. Stödet utgörs av kartor som visar bedömd risk för påverkan på recipient till följd av belastning från ett tillkommande avlopp med normal skyddsnivå. Kartorna inkluderar bl.a.

  • vattenrelaterade skyddsvärden
  • jordart
  • jorddjup
  • källfördelning av belastning på recipienten (ytvatten)
  • vattenförekomsternas status
  • åtgärdsbehov (beting).

Sammanvägningen av faktorerna beskrivs i konceptmodeller, en för respektive fosfor, kväve och hälsoskydd. För att känna till Gis-stödets begränsningar är det viktigt att läsa handledningen på länsstyrelsens webbplats innan man börjar använda det. Enskilda brunnar, hotade arter och den övergripande risken för påverkan på MKN för grundvatten är till exempel inte inkluderade. Andra lokala uppgifter som saknas i Gis-stödet är kommunala strategier och planer såsom översiktsplaner och VA-planer, varför kommunens egen kartportal också är ett viktigt stöd i arbetet.

För att till exempel uppskatta källfördelningen av näringsämnesbelastningen i en ytvattenförekomst kan beräkningar med hjälp av andra verktyg än Gis-stödet vara ett underlag för att bestämma vilken skyddsnivå som behövs. Det finns rättsfall från MÖD, M 10800–15 och M 10805-15, som visar att schabloniserade beräkningsmodeller kan godtas som en del av underlaget för bedömning av lämplig skyddsnivå i enskilda prövningar.

Oavsett vilket modellverktyg som används måste dock enligt HaV:s bedömning utredningsunderlaget kompletteras med platsspecifik information om den berörda fastigheten där avloppsanläggningen ska placeras. Sådan platsspecifik information kan till exempel handla om att verifiera att de geologiska och topografiska förutsättningarna som anges på kartan stämmer överens med verkligheten. När man använder Gis-stödet är det särskilt viktigt att komplettera bedömningen med de aspekter som inte ingår där. Exempelvis finns inte grundvattenförekomsterna med och inte heller enskilda brunnar. Information om grundvattenförekomster finns i VISS. Information om enskilda brunnar finns i SGU:s Brunnsarkiv, observera dock att det inte är ett komplett material utan att det kan finnas brunnar som inte är registrerade i Brunnsarkivet. Däremot finns vissa skikt i Gis-stödet som kan ge hjälp i bedömningen av risk för påverkan av smittämnen och kväve på grundvatten.

I Gis-stödet visas inte heller risk för påverkan på naturligt näringsfattiga ytvattenrecipienter som är särskilt känsliga även för små tillskott av näringsämnen.

Ett
exempel på riskkarta (fosfor) från GIS-stödet tillsammans med teckenförklaring (Länsstyrelsen, 2019). Illustration.Förstora bilden

Ett exempel på riskkarta (fosfor) från GIS-stödet tillsammans med teckenförklaring (Länsstyrelsen, 2019). Klicka på bilden för en större version.

Ett
exempel på riskkarta (risk påverkan enskild grundvattentäkt) från GIS-stödet
tillsammans med teckenförklaring  (Länsstyrelsen, 2019) Många hus nära
belägna varandra och genomsläppliga jordar bedöms innebära hög risk. Illustration.Förstora bilden

Ett exempel på riskkarta (risk påverkan enskild grundvattentäkt) från GIS-stödet tillsammans med teckenförklaring (Länsstyrelsen, 2019) Många hus nära belägna varandra och genomsläppliga jordar bedöms innebära hög risk. Klicka på bilden för en större version.

Normal eller hög skyddsnivå för hälsoskydd?

Miljöbalken ställer krav på att avloppsvatten ska avledas och renas eller tas om hand på annat sätt så att olägenheter för människors hälsa inte uppstår (9 kap. 7 § MB). Utsläpp av renat avloppsvatten får inte medverka till en väsentligt ökad risk för smitta genom förorening av dricksvatten eller badvatten och inte heller till annan olägenhet, till exempel lukt.

Gis-stödet (se avsnitt Bedömning av skyddsnivå med hjälp av Gis och beräkningsmodeller) kan ge en viss hjälp att bedöma vilken skyddsnivå som behövs med avseende på hälsoskydd.

För påverkan ur hälsoskyddssynpunkt utgår beräkningarna i Gis-stödet från potentiella transportvägar av virus och mikrobiella föroreningar i såväl grundvatten som ytvatten till allmänna och enskilda dricksvattentäkter samt badplatser. Riskbedömningen ska endast tolkas på en övergripande nivå.

Beräkningarna i Gis-stödet av risk för påverkan ur hälsoskyddssynpunkt utgår från följande principer:

  • Många små avloppsanläggningar inom en liten yta innebär större risk.
  • Tunna jordlager innebär större risk.
  • Risken avtar med avståndet.
  • Grundvattenflödet följer topografin, med undantag där det är mycket genomsläppligt.

Eftersom alla enskilda dricksvattenbrunnar inte finns i SGU:s Brunnsarkiv saknas heltäckande och nationell data över enskilda dricksvattenbrunnars geografiska placering. Dessa finns därför inte med i Gis-stödet. Utredning av de lokala förutsättningarna måste alltså komplettera beslutsunderlaget innan en bedömning av skyddsnivå kan göras. Beroende på om en dricksvattentäkt tar råvatten från grundvatten eller ytvatten behövs helt olika tekniska lösningar för att ge ett bra hälsoskydd

Om närliggande badplatser eller dricksvattentäkter kan påverkas av avloppsanläggningen är det ett skäl för att höja skyddsnivån med avseende på hälsoskydd till hög, se även Vattenskyddsområden och Placering av utsläppspunkt.

Vid utsläpp i närheten av så kallad EU-bad enligt Badvattendirektivet, i Sverige infört genom Badvattenförordningen (SFS 2008:218), finns HaV:s föreskrifter och allmänna råd om badvatten (HVMFS 2012:14) som innehåller anvisningar för klassificering av badvatten relaterat till vissa indikatororganismer. Gränsvärdena ska tillämpas vid förvaltning av badvattenkvalitet för de badvatten som finns i kommunernas badvattenregister enligt badvattenförordningen. I Havs- och vattenmyndighetens vägledning om badvatten finns halter av indikatororganismer angivna för bedömning av enstaka provtagningar av EU-bad (så kallad nulägesbedömning). Halterna kan vara något att förhålla sig till men kan inte direkt översättas till gränsvärden för renat hushållsspillvatten. Avloppsanläggningen får oavsett detta inte medverka till att badvattnets kvalitet försämras.

Mindre badplatser som inte är EU-bad (färre än 200 badande i genomsnitt per dag enligt vägledningen för EU-bad) omfattas inte av Badvattenförordningen men en avloppsanläggning ska oavsett detta inte medverka till en väsentligt ökad risk för smitta vid bad (Havs- och vattenmyndigheten, 2016).

I en dom från MÖD, M 5910-16, handlade det om en avloppsanläggning i form av ett minireningsverk med efterpolering som avsågs anläggas med utlopp till en bäck som mynnade intill en badplats. MÖD ansåg att det var hög skyddsnivå för hälsoskydd och att tillförlitliga barriärer behövdes för att minska riskerna för att smittämnen tillförs badplatsen och påverkar människors hälsa. Den sökande hade inte visat att anläggningen skulle reducera smittämnen till en nivå som skulle vara acceptabel på platsen. Inte heller den ingivna provtagningen av bakterier i bäcken ändrade MÖD:s bedömning. Tillstånd lämnades inte till den sökta anläggningen.

Även om det inte finns ett specifikt skyddsobjekt såsom en dricksvattenbrunn eller badplats belägen i närheten av utsläppspunkten behöver avloppsanläggningen alltid bedömas ur ett allmänt smittskyddsperspektiv. Om utsläppet till exempel sker i ett område med gles bebyggelse och den troliga exponeringen för det renade vattnet inte sker förrän efter en lång transport som ger stor utspädning och avdödning, så är risken sannolikt låg för att anläggningens utsläpp medverkar till väsentligt ökad risk för smitta. Placeras däremot anläggningen och dess utsläpp i ett område där det är tätt mellan husen, korta avstånd till högsta grundvattenyta och berg så ökar risken för smittspridning.

Normal eller hög skyddsnivå för miljöskydd?

Ytvatten

Vid bedömning av behovet av skyddsåtgärder för att skydda en ytvattenrecipient behöver hänsyn till retention av näringsämnen tas. Förenklat kan man säga att ett längre avstånd från utsläppspunkten till ytvattenrecipienten ger en mindre risk för påverkan av näringsämnen då de i större utsträckning kommer att kunna tas upp av växtlighet, fastläggas, fördröjas etc. Gis-stödet ger vägledning då riskbedömningen i stödet är ett resultat av en sammanvägning av ett antal faktorer som bl.a. beskriver retentionen.

Ett rättsfall får belysa hur man bör se på retention och avloppsanläggningens gränser. I en dom från MÖD, M 5822-16, ansökte en privatperson om tillstånd att anlägga en slamavskiljare och en markbädd för rening av WC- och BDT-spillvatten. Utsläppet avsågs ske till en våtmark innan den slutliga recipienten som var en havsvik. Våtmarken till vilket avloppsvattnet skulle avledas hade kunnat bidra till en hög retention och därmed sänka kraven på anläggningens reningsförmåga, men i detta specifika fall var våtmarken särskilt skyddsvärd och bidrog istället till att domstolen ansåg att hög skyddsnivå skulle gälla. Domstolen konstaterade vidare att en naturlig våtmark aldrig kan anses ingå i en avloppsanläggning. MÖD avslog ansökan.

Vid prövningen av en ansökan om tillstånd till installation av vattentoalett bör också beaktas vad som på sikt kan bli följden av en generell tillståndsgivning av den sökta lösningen för fastigheter inom området. Detta framgår av regeringsrättens dom, mål nr 2196-93.

Exempel finns i två domar från MÖD, M 10805-15 och M 10800-15, där hänsyn till förhållandena i det större område inom vilket den aktuella fastigheten ingick togs och där följden av vad en generell utbredning av liknande avloppsanläggningar skulle bli beaktades. Även om avloppsanläggningarna i dessa fall bedömdes ha en begränsad påverkan på recipienten så kunde det inte uteslutas att anläggningen påverkade genom att den var belägen i det aktuella området. Följden av flera avloppsanläggningar i området med rening som inte motsvarar hög skyddsnivå måste därför beaktas. Krav på hög skyddsnivå för de aktuella anläggningarna fastställdes.

I en annan dom från MÖD, M 5065-12, tog domstolen med i bedömningen att det eventuellt skulle kunna bli fler verksamhetsutövare som ville installera samma typ av avloppsanläggning. Avloppsanläggningen, som bestod av WC-spillvatten till sluten tank och markbädd för BDT-spillvatten, med utsläpp till känslig recipient godtogs trots detta då utsläppet av fosfor bedömdes bli litet.

Grundvatten

Vid bedömningen av skyddsnivå för miljöskydd är det viktigt att vara medveten om att skyddsnivån kan vara olika för grundvatten och ytvatten. En faktor som är viktig för att avgöra vilken skyddsnivå för miljöskydd som ska gälla för grundvatten är om anläggningen ska placeras på en grundvattenförekomst eller inte. I de fall anläggningen berör en grundvattenförekomst som riskerar att inte uppnå god kemisk status, och orsaken är utsläpp från små avloppsanläggningar, finns anledning att överväga om hög skyddsnivå ska gälla.

Grundvattenförekomsterna finns inte med i Gis-stödet. Det måste därför göras en separat bedömning av risken för påverkan på grundvattenförekomsten när man bestämmer om det är normal eller hög skyddsnivå som ska gälla. Vissa skikt i Gis-stödet, exempelvis för kväve, kan däremot ge stöd i bedömningen av risk för påverkan på grundvatten.

Även för grundvatten bör vid prövningen beaktas vad som på sikt kan bli följden av en generell tillståndsgivning av den sökta lösningen för fastigheter inom området. Se avsnitt Ytvatten.

När är det motiverat att ställa högre krav än hög skyddsnivå?

En dom från MÖD, M 5910-16, visar att oavsett allmänna rådets indelning i normal och hög skyddsnivå så kan det beroende på omständigheterna i det enskilda fallet finnas behov att ställa högre krav än hög skyddsnivå med avseende på miljöskydd. I domen konstaterades att recipienten (Gullmarsfjorden) var särskilt känslig och skyddsvärd och att det fanns stor anledning att anpassa kraven på avloppsutsläppen utifrån de speciella förhållandena på platsen. Vidare betonade domstolen att det måste beaktas att det fanns ytterligare ett stort antal fastigheter med avrinning till den aktuella recipienten. Dessa fastigheter hade inte vid denna tidpunkt utsläpp från vattentoalett. Följderna av en generell tillståndsgivning av liknande avloppsanläggningar som den sökta anläggningen skulle riskera att ge ett ökat utsläpp av näringsämnen till Gullmarns centralbassäng.

MÖD konstaterade sålunda att den sökta anläggningen visserligen uppfyller kraven för hög skyddsnivå för miljöskydd enligt AR Små avlopp beträffande BOD, tot-P och tot-N när den fungerar som avsett, men att det på grund av recipientens känslighet för näringsämnen finns ett behov av att ytterligare minska utsläppen utöver vad som följer av kraven på hög skyddsnivå. MÖD fann därför att högre krav än de som gäller för hög skyddsnivå för miljöskydd behövde ställas i detta fall. Samma slutsats kom MÖD fram till i mål M 8721-16.

När är det motiverat att ställa lägre krav än normal skyddsnivå?

Omständigheterna i det enskilda fallet kan motivera att lägre krav än normal skyddsnivå ställs på vissa platser. Omständigheterna behöver i dessa fall tydligt beskrivas i beslutet och skulle till exempel kunna vara att

  • recipienten inte är eller riskerar att bli negativt påverkad av övergödning
  • den sammantagna belastningen på recipienten är liten
  • det inte handlar om en naturligt näringsfattig recipient som är känslig även för små tillskott av näringsämnen.

I AR Små avlopp beskrivs allmänt att ”vid bedömningen av om det är orimligt att vidta försiktighetsmått enligt 2 kap. 3 § MB för en anordning bör bl.a. följande beaktas

  • utsläppets mängd och sammansättning i förhållande till omgivningens känslighet
  • om det är fråga om lokalisering i ett mycket glest bebyggt område till exempel norra Norrlands inland eller annan del av landet med liknande förhållanden. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016)

I glest bebyggt område kan sålunda de enda rimliga skyddsåtgärderna vara relaterade till smittskyddet, om recipienten inte alls är övergödd och det inte är en naturligt näringsfattig recipient som är känslig även för små tillskott av näringsämnen.

Göra avsteg nedåt från delar av hög skyddsnivå

På samma sätt som det är möjligt att göra avsteg från normal skyddsnivå är det möjligt att göra avsteg även från delar av hög skyddsnivå. Krav på reduktion av kväve kan till exempel bedömas som oskäligt om nitrathalterna i grundvattnet är låga och om kvävekrav inte ställs på ett kommunalt reningsverk i området. (Havs- och vattenmyndigheten, 2016) Liksom vid alla andra avsteg måste detta motiveras tydligt i det enskilda fallet. Se till exempel MÖD:s mål M 1382-17 där krav på kväverening inte ansågs motiverat.

Notera att oavsett typ av avloppsanläggning sker normalt en viss kväverening, så även i de fall ett specifikt krav på 50% kväverening inte ställs så kommer oavsett en viss kvävereduktion att ske.

MKN och krav på försiktighetsmått

Vid årsskiftet 2018/2019 trädde nya regler ikraft i miljöbalken som ska säkra att vattendirektivet får genomslag fullt ut i svensk lagstiftning. Av de nya reglerna följer bland annat att tillstånd inte får ges till en verksamhet, som trots åtgärder för att minska föroreningar eller störningar från andra verksamheter, har sådan betydelse att det äventyrar möjligheten att uppnå den status som vattnet ska ha enligt en MKN (5 kap. 4 § MB), se även avsnitt Miljökvalitetsnormer för yt- och grundvatten.

Om det vid prövning av tillstånd till små avloppsanläggningar konstateras att det finns risk för att den aktuella anläggningen, tillsammans med övriga anläggningar i området, motverkar möjligheten att uppnå MKN för berörd yt- eller grundvattenvattenförekomst måste tillräckliga skyddsåtgärder vidtas enligt 2 kap. 3 § MB. Gis-stödet kan användas som underlag för bedömning av påverkan på ytvattenförekomster eftersom det ger en hjälp i bedömningen av hur en liten avloppsanläggning riskerar påverka miljökvalitetsnormerna för ytvatten med avseende på näringsämnen. Gis-stödet hämtar uppgifter från VISS, som kan användas som kompletterande informationskälla vid till exempel motivering av beslutet. Gis-stödets riskbedömning görs i relation till hur stor andel belastningen från små avloppsanläggningar utgör av den totala belastningen.

För att bedöma påverkan på MKN för en grundvattenförekomst kan information från VISS användas som stöd. I VISS framgår bland annat

  • om platsen ligger på en grundvattenförekomst eller inom ett tillrinningsområde till en grundvattenförekomst
  • vilka MKN i form av riktvärden och vända trend-värden som gäller för den specifika grundvattenförekomsten
  • information om påverkanskällor som bedöms vara betydelsefulla för grundvattenförekomsten
  • om grundvattenförekomsten bedöms riskera att inte uppnå god status samt vilka parametrar som bedöms utgöra ett problem.

Gis-stödet ger visst stöd när det gäller risk avseende belastning av kväve på grundvatten.

Som vanligt ska vid bedömningen av vilka krav på försiktighetsmått som ska fastställas i det enskilda fallet alltid 2 kap. 7 § MB beaktas. Genom den nya lagstiftningen blir det tydligt att den rimlighetsavvägning som görs enligt 2 kap. 7 § 1 st MB inte får ge ett resultat som innebär att verksamhet tillåts bedrivas så att den orsakar en otillåten försämring eller äventyrar att rätt vattenkvalitet uppnås (se 2 kap. 7 § 2 st). De krav som behövs för att MKN ska kunna följas ska alltså alltid ställas i en prövning. Beslutet om att ge tillstånd ska även innehålla de villkor som behövs för att säkerställa att någon sådan otillåten påverkan som avses i 5 kap. 4 § 1 st MB inte uppkommer (se 22 kap. 25 § 9 p. MB). Det är viktigt att väga in den kumulativa effekten av många avloppsanläggningar vid bedömningen.

Om anläggningen bedöms påverka möjligheten att följa MKN så kan detta medföra att det ställs krav på hög eller på högre än hög skyddsnivå för miljöskydd, se till exempel MÖD:s domar i mål M 5910-16 och M 8721-16. Se även avsnitt Begränsad dricksvattentillgång för rättsfall om kvantitativ och kemisk status på grundvatten.

Påverkan på del av vattenförekomst, övrigt vatten eller skyddade områden

Det kan inom en ytvattenförekomst finnas ett biflöde, en vik eller annan del som av något skäl motiverar en högre skyddsnivå än vad vattenförekomsten i sig kräver för att följa MKN. Även om inte utsläppet från en eller flera små avloppsanläggningar påverkar på vattenförekomstnivå och MKN fortfarande kan följas kan den lokala påverkan på en del av en vattenförekomst vara betydlig. För dessa områden är inte 5 kap. MB tillämpligt utan miljöförvaltningen får istället kräva skyddsåtgärder för att minimera denna påverkan från verksamheten genom att tillämpa hänsynsreglerna i 2 kap. MB.

Sjöar och vatten som inte klassats som vattenförekomster kallas övrigt vatten. För dessa är inte heller 5 kap. MB tillämpligt, utan även här är det de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. MB som är aktuella. Detta gäller även för grundvatten som inte utgör en grundvattenförekomst.

I andra fall kan det finnas specialbestämmelser som träder i kraft. Exempelvis kan det handla om att recipienten är ett så kallat småvatten i jordbruksmark som omfattas av biotopskydds-bestämmelser, eller att vattenförekomsten omfattas av Natura 2000-bestämmelser. De mer specifika bedömningarna som behöver göras vid handläggningen av en sådan anmälan/ansökan om en liten avloppsanläggning berörs inte närmare här utan vi hänvisar till respektive avsnitt med fördjupad vägledning i Bedömning av tillåtlighet, vattenskydd, naturvård, avfall, fornlämningar med mera.

Relevanta rättsfall

Rättsfall

Avsnitt där rättsfallet finns

Domstol, datum och målnummer

Bedömning av skyddsnivå med hjälp av Gis och beräkningsmodeller

Mark- och miljööverdomstolen, 2016-12-14, M 10800-15

 

Mark- och miljööverdomstolen, 2016-12-14, M 10805-15

Göra avsteg nedåt från delar av hög skyddsnivå

Mark- och miljööverdomstolen, 2017-07-14, M 1382-17

Normal eller hög skyddsnivå för hälsoskydd?

Mark- och miljööverdomstolen, 2017-06-28, M 5910-16

Normal eller hög skyddsnivå för miljöskydd?

Mark- och miljööverdomstolen, 2016-12-14, M 10805-15

 

Mark- och miljööverdomstolen, 2013-01-24, M 5065-12

 

Mark- och miljööverdomstolen, 2017-03-23, M 5822-16

 

Regeringsrätten, 1994-06-15, Mål nr 2196-93 (RÅ 94 ref 59)

När är det motiverat att ställa högre krav än hög skyddsnivå?

Mark- och miljööverdomstolen, 2017-12-21, M 8721-16

Litteraturreferenser

Litteraturreferenser

Referens

Författare

GIS-stöd för planering och tillsyn av små avlopp

Länsstyrelsen. (den 19 08 2019).

Havs- och vattenmyndighetens allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållsspillvatten HVMFS 2016:17

Havs- och vattenmyndigheten. (den 18 maj 2016).

Publicerad: 2019-10-02
Uppdaterad: 2020-05-06
Sidansvarig: Webbredaktion