Vad säger forskningen om tillsyn?

Hitta på sidan

Under årens lopp har ett antal olika metoder för tillsyn och åtgärdande av bristfälliga avloppsanläggningar utan efterföljande rening efter slamavskiljning testats.

Några projekt har inriktats mot att försöka påverka fastighetsägare med information och/eller ekonomiska bidrag för att få dem att åtgärda sina avloppsanläggningar på frivillig basis, medan andra projekt har prövat olika metoder för myndighetsutövning. Även om resultaten kommer från projekt där tillsyn bedrivits på anläggningar utan efterföljande rening efter slamavskiljning så finns det inget som talar emot att slutsatserna är giltiga även för tillsyn på anläggningar där efterföljande rening efter slamavskiljning finns.

Fastighetsägarens incitament för att åtgärda sin avloppsanläggning

Tidigare tillsynsprojekt (se sammanställning Pdf, 215.3 kB.) visar att få fastighetsägare åtgärdar sina anläggningar frivilligt efter att ha fått enbart information. Även om det finns ett visst ekonomiskt bidrag för att åtgärda avloppet, räcker inte det alltid för att fastighetsägaren ska göra den åtgärd som krävs (Baltic Sea 2020, 2020).

Däremot kan det vara effektivt att ge fastighetsägarna incitament till egna initiativ för att minska miljöförvaltningens handläggningstid och därmed tillsynsavgiften. Det är viktigt att informera om miljöförvaltningens arbetssätt och vad som väntar den fastighetsägare som inte tar initiativ till åtgärder innan myndigheten gör det.

Detta sätt att bedriva tillsyn behöver ofta följas av föreläggande om krav på åtgärder samt förbud för bristfälliga anläggningar, eller åtminstone ett besked till fastighetsägaren om att föreläggande eller förbud kommer att meddelas om åtgärd inte vidtas.

Forskning stödjer att tillsyn behövs

Chalmers tekniska högskola har drivit ett forskningsprojekt om vad som får hushåll att ersätta gamla bristfälliga anläggningar med nya avloppssystem. (Wallin, Molander, & Johansson, 2011)

Resultat från projektet visade att förutsättningar som är viktiga både för att få fastighetsägarna motiverade att vidta åtgärder och för att miljöförvaltningen ska få acceptans för att implementera lagstiftningen är:

  1. Att det är säkerställt att tillsynsmyndigheten behandlar alla lika, det vill säga när förutsättningarna är lika blir också kraven på fastighetsägarna lika.
  2. Att de krav på åtgärder som ställs på fastighetsägarna leder till minskad miljöpåverkan.
  3. Att det är tydligt för fastighetsägaren att andra fastighetsägare också åtgärdar sitt avloppssystem när det behövs.

För att uppnå detta behöver tillsynen vara koordinerad mellan kommunens handläggare och helst även mellan kommuner. Arbete behöver läggas på miljöevidensen både före och efter åtgärd – vilken minskad miljöbelastning får man med olika systemlösningar, har belastningen minskat, syns effekter nedströms? Åtgärdstakten måste också vara tillräckligt hög och myndigheten behöver sträva mot att vara ”solid” i sitt agerande. (Wallin, 2014)

Fastighetsägarens motiv för att åtgärda

De viktigaste interna motiven för fastighetsägare att åtgärda bristfälliga avlopp är

  • att handla utifrån vad som upplevs som rätt ur miljöperspektiv
  • att handla efter hur andra hushåll handlar
  • att man anser sig rättvist behandlad jämfört med andra

(Wallin, Molander, & Johansson, 2011)

Föreställningar om miljökonsekvenser och handlingsalternativ har också betydelse för hushållets inställning. Om fastighetsägaren inte tror att det har någon betydelse för miljö- och hälsopåverkan om hushållet installerar ett nytt avloppssystem spelar det ingen roll om fastighetsägaren allmänt anser att det är viktigt att minska miljö- och hälsopåverkan.

Ett viktigt motiv för fastighetsägaren är också att skydda egenintresset, till exempel genom att se till att de ekonomiska konsekvenserna inte blir för stora. Andra faktorer som har betydelse är bekvämlighet och att undvika obehagligheter som lukt och smitta (Wallin, Molander, & Johansson, 2011).

Hur tillsynsmyndigheten agerar spelar roll

Tillsynsmyndighetens insatser, vilket inkluderar allt ifrån informations- och motivationsinsatser till krav på åtgärd, kan påverka hushållens motivation för att installera nya avloppssystem. (Wallin, 2014) Det innebär att tillsynsmyndigheten måste ha en strategi för hur tillsynen går till och utforma den både rättssäkert, effektivt, informativt och stöttande.

Se till att det blir rätt - och rättvist

En av de viktigaste frågorna sett ur fastighetsägarens perspektiv är att tillsynen upplevs rättvis. Det är viktigt för fastighetsägare att se att andra fastighetsägare också åtgärdar sina avloppsanläggningar. (Wallin, Molander, & Johansson, 2011)

Ett exempel är att två relativt närliggande fastigheter kan få olika krav beroende på de platsspecifika förutsättningarna och den bedömning som ska göras utifrån miljöbalken i varje enskilt ärende. Det kan upplevas orättvist av fastighetsägarna då det ena kravet kan vara betydligt dyrare än det andra. Det är i dessa fall extra viktigt att miljöförvaltningen motiverar besluten väl och kommunicerar detta med fastighetsägarna.

Det är också viktigt att fastighetsägaren upplever att ett nytt avloppssystem är ”rätt” system och att det bidrar till att lösa problemet med övergödning och smittspridning (Wallin, Molander, & Johansson, 2011).

Balansera information med myndighetsutövning

Att fastighetsägare ofta har en liten kunskap om små avloppsanläggningars miljö­konsekvenser och i vilken utsträckning som åtgärder kan minska dessa, påverkar inställningen till krav från myndigheten. Om inte individer är medvetna om orsaks-verkanssamband eller möjligheten att själv påverka, så minskar motivationen till att handla. Myndigheten kan inte förvänta sig att hushållen självmant uppmärksammar åtgärdsbehov på den egna fastigheten utan behöver utöver formell tillsyn också arbeta med information för att stärka motivationen. Men det är en svår avvägning att ställa tillräckligt hårda utsläppskrav och ”hota” med bestraffningar om kraven inte följs utan att minska handlingsutrymmet för hushållen så mycket att en känsla av tvång upplevs av hushållen. (Wallin, Molander, & Johansson, 2011). Se även avsnittet Handläggarens roll.

Ge fastighetsägaren möjlighet att ta egna initiativ

En strategi där myndigheten arbetar för att ge fastighetsägaren tid att själv komma underfund med behovet av åtgärd, att själv ta initiativ och komma fram till vilka handlingsalternativ som är möjliga kan leda till att behovet av åtgärder accepteras i högre utsträckning och till att fastighetsägaren upplever sig mindre tvingad av att åtgärda (Olander & Thogersen, 1995). En praktisk tillämpning av detta är att låta fastighetsägare inledningsvis ta ställning till sina avloppsanläggningar själva efter att ha fått ta del av information om hur ett dåligt/bra avlopp ser ut.

Andra forskare menar att det kan vara en vinnande väg att börja med ”mjukare” åtgärder, som information, rådgivning, och samtidigt hålla ”hårdare” påtryckningsmedel i bakgrunden, som förelägganden och förbud. Ömsesidigt förtroende kan därigenom uppnås – genom att först visa tilltro till att fastighetsägarna kommer att bidra fås ett förtroende som fastighetsägarna inte vill svika. Möjligheten att senare ställa hårda krav utnyttjas samtidigt och är dessutom tydligt kommunicerad tidigt i processen (Ayres, I & Braithwaite, J, 1992).

En praktisk tillämpning av detta kan vara att ge fastighetsägaren en viss tid för åtgärd utan att lägga föreläggande eller förbud. Först när den utsatta tiden har passerat utan att åtgärd vidtagits fattas ett beslut. Se även avsnitt Beslut.

Publicerad: 2022-09-05
Sidansvarig: Webbredaktion