Miljösanktionsavgift

När blir det aktuellt med miljösanktionsavgift?

I 3 kap. 1 § förordningen om miljösanktionsavgifter (2012:259) står det:

”För en överträdelse av 13 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) ska en miljösanktionsavgift betalas

1. med 5 000 kronor, om överträdelsen är att utan tillstånd inrätta en avloppsanordning trots att ett sådant tillstånd krävs,
2. med 3 000 kronor, om överträdelsen är att utan tillstånd ansluta en vattentoalett till en befintlig avloppsanordning som före anslutningen inte hade någon vattentoalett ansluten, och
3. med 3 000 kronor, om överträdelsen är att utan att ha gjort en anmälan inrätta en avloppsanordning trots att en sådan anmälan krävs.”

Miljösanktionsavgift ska tas ut om en avloppsanläggning som inte har tillstånd inrättats. Detta gäller även om en ansökan om tillstånd inkommit med tillstånd ännu inte meddelats. Även ändringar av en befintlig avloppsanläggning har i praxis jämställts med en nyanläggning när ändringarna avsett de viktigaste funktionerna. Det har då varit fråga om ändringar av reningsmetod och lokalisering. Under rubriken Vad är tillståndspliktigt respektive anmälningspliktigt? i vägledningen för prövning av små avloppsanläggningar framgår vilken typ av ändringar som är tillståndspliktiga.

Enligt 13 § andra stycket FMH får en kommun meddela föreskrifter om att det i stället för en anmälan krävs tillstånd för att inom vissa delar av kommunen inrätta en sådan anordning som avses i andra stycket – avloppsanläggning utan WC. Sådan tillståndspliktig anläggning som inrättas utan tillstånd torde också omfattas av bestämmelserna om miljösanktionsavgift i 3 kap. 1 § 1 punkten förordning om miljösanktionsavgifter.

Om verksamhetsutövaren inrättar en anmälningspliktig anläggning utan att anmäla detta är bestämmelsen om miljösanktionsavgift i 3 kap. 1 § förordningen (2012:259) om miljösanktionsavgifter p. 3 tillämplig. När någon anmält sin anläggning finns det ingen skyldighet att invänta beslut från myndigheten innan anläggningen inrättas, till skillnad från vad som gäller för tillståndspliktiga anläggningar. Se även avsnitt Anmälan.

Även om inrättande av torrtoalett kan vara tillståndspliktigt i lokala hälsoskyddsföreskrifter beslutade med stöd av 40 § FMH utgör det inte en sådan handling som omfattas av bestämmelserna om miljösanktionsavgift eftersom dessa bestämmelser förutsätter att det skett en överträdelse av de krav som framgår av 13 § FMH. Naturvårdsverket vägleder om torrtoaletter.

Det är tillsynsmyndigheten som har bevisbördan för att en överträdelse har begåtts och det kan ibland vara svårt att i efterhand få fram skriftlig dokumentation. Det kan dock räcka med muntliga uppgifter från verksamhetsutövaren om tidpunkten för anläggandet. För att en miljösanktionsavgift ska kunna tas ut måste miljöförvaltningen ha agerat inom fem år från att överträdelsen skedde, för lagtext se 30 kap. 6 § miljöbalken.

När anses en avloppsanläggning vara inrättad?

Att inrätta en avloppsanordning kan likställas med påbörjande av anläggningen. Med undantag av provgropar och andra åtgärder som behövs för undersökning och projektering av anläggningen får inrättandet av avloppsanläggningen inte på något sätt påbörjas förrän det finns ett tillstånd till anläggningen som har vunnit laga kraft.

Att det räcker med att påbörja tillståndspliktiga åtgärder för att anses ha inrättat en avloppsanläggning stöds av rättsfall från MMD i Vänersborg, M 4187-12. Av detta följer att en färdigställd anläggning men som ännu inte är driftsatt är att betrakta som inrättad, vilket också konstateras i dom från MMD i Nacka M 1819-18. I rättsfall M 5807-18 konstaterade dock MÖD att ”den åtgärd som nämnden har lagt NN till last är en bortgrävning av jord till några decimeters djup, av nämnden benämnt schaktbotten. En sådan åtgärd kan inte likställas med att inrätta en tillståndspliktig avloppsanordning, oavsett vad syftet med borttagandet av jorden var.”

Andra tillståndspliktiga åtgärder enligt rättspraxis är byte av reningsteknik och ändrad lokalisering, se avsnitt Tillstånds- respektive anmälningsplikt i Vägledning om prövning av små avloppsanläggningar. Vidare har MÖD i dom M 6531-15 uttalat att en sluten tank och en BDT-anläggning inte är en utan två anläggningar, även om de inrättas vid samma tillfälle på samma fastighet.

Beslut om miljösanktionsavgift ska ställas till verksamhetsutövaren

Det är verksamhetsutövaren som är ansvarig för att lämna in ansökan om tillstånd/anmälan enligt 13 § FMH innan anläggningen inrättas/toalett ansluts och det är därför också verksamhetsutövaren som ska betala MSA ifall detta inte görs. Vanligtvis är det fastighetsägaren som är att anse som verksamhetsutövare.

Miljösanktionsavgift när det finns flera verksamhetsutövare

Om det finns skäl för att ta ut miljösanktionsavgift från flera verksamhetsutövare med en gemensam verksamhet ska myndigheten besluta om en enda avgift. Avgiften ska inte delas upp på de olika verksamhetsutövarna och inte heller tas ut med hela beloppet från var och en.

Kommunicering och delgivning måste ske med samtliga adressater. De berörda verksamhetsutövarna har ett solidariskt betalningsansvar för miljösanktionsavgiften.

När det handlar om små avloppsanläggningar är ett vanligt fall att det finns två eller flera ägare till fastigheten där avloppsanläggningen ligger. Hur de fördelar kostnaden mellan sig är alltså en sak för fastighetsägarna att bestämma – det ska inte myndigheten göra.

Miljösanktionsavgift betalas till Kammarkollegiet

När beslut fattats om miljösanktionsavgift ska anmälan göras till Kammarkollegiet, se anvisningar på deras webbplats. Bevis om delgivning ska bifogas.

Den som har fått ett beslut om miljösanktionsavgift måste betala även om hen överklagar beslutet. Om beslutet upphävs eller ändras återbetalas det inbetalda beloppet med ränta.