Klassificera ekologisk potential

I steg E ska vattenmyndigheten klassificera (Figur 15 och Figur 16) vattenförekomstens nuvarande ekologiska potential. I detta steg blir både det nya referensförhållandet (dvs MaxEP) och den ytvattenkategori som KMV:t bäst stämmer överens med relevanta.

Vattenmyndigheten ska klassificera vattenförekomsternas nuvarande potential utifrån bedömningsgrunderna i bilaga 1-5 i Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter [70] för den ytvattenkategori som KMV:t bäst stämmer överens med. [71]

För de kvalitetsfaktorer som inte bedöms vara påverkade av VÄFK ska god status enligt vad som framgår av bilaga 1-5 ersättas med god potential, måttlig status med måttlig potential osv.

För de kvalitetsfaktorer som bedöms vara påverkade av VÄFK ska klassen som framgår av bilaga 1–5 ersättas med motsvarande potential enligt följande; maximal potential motsvarar de högsta ekologiska förhållanden som kan uppnås, god potential motsvarar lätta förändringar jämfört med MaxEP och måttlig potential måttliga förändringar jämfört med MaxEP osv. Här ska vattenmyndigheten tillämpa definitionerna, det vill säga ”bedömningsgrunderna” som tagits fram i steg D.

Resultatet av klassificeringen ska dokumenteras i VISS [72]. Klassificeringen är en förutsättning för att vattenmyndigheten ska kunna genomföra en ”GAP-analys” (riskbedömning, åtgärdsanalys) för att slutligen komma fram till rätt miljökvalitetsnorm.

För att kunna klassificera potentialen behöver vattenmyndigheten utgå från någon typ av övervakningsdata. Om övervakning saknas ska klassificeringen istället göras genom en expertbedömning. [73] Till stöd för expertbedömningen kan exempelvis data från verksamhetsutövares egenkontroll användas. Även underlag från NAP-samverkan, från genomförda tillsynsinsatser eller från uppföljning av tidigare genomförda åtgärders effekt kan användas. Precis som för naturliga vatten är det framför allt de biologiska kvalitetsfaktorerna som är avgörande. De stöds av hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska kvalitetsfaktorer