Att utreda och förklara KMV

Är det fråga om lagring av vatten för kraftproduktion?

Vattenmyndigheten ska först bedöma om vattenförekomstens samlade ekologiska status är sämre än god och om vattenförekomsten har väsentligt ändrad fysisk karaktär (VÄFK) till följd av vattenlagring för kraftproduktion [12] (Figur 4 och Figur 5). Det måste alltså finnas en påverkan från vattenkraft som bidrar till att de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna har sämre än god status. Det kan finnas vattenförekomster där det inte är vattenlagring för kraftproduktion som ensamt skapat VÄFK, men där vattenkraften har behov av VÄFK för att kunna fortsätta bidra med sina förmågor. En sådan vattenförekomst kan också anses ha VÄFK till följd av vattenlagring för kraftproduktion.

Enligt HaV:s bedömning omfattas i princip samtliga kraftverk, som ligger i vattenförekomster som har någon form av uppdämning av vatten och där den samlade ekologiska statusen är sämre än god, av bestämmelsen i 4 kap. 3 b § VFF.

Bestämmelsen omfattar vattenförekomster med dammanläggningar som dämmer upp vatten för verksamheter som behöver långsiktig lagring av vatten. [13] Både lagring av vatten i magasin (som antingen kan likna en sjö eller ett vattendrag) samt överledning av vatten från ett vattensystem till ett annat omfattas. I begreppet lagring ingår uppdämning som sker för att skapa fallhöjd till ett vattenkraftverk i anslutning till dammanläggningen, men även regleringsdammar där vattnet används för kraftproduktion längre nedströms i avrinningsområdet.

Det krävs att den fysiska ändringen av vattenförekomsten är väsentlig [14] (Figur 5). När vattenmyndigheten utreder om ändringen är väsentlig ska omfattningen av de hydromorfologiska förändringarna bedömas i förhållande till vattenförekomstens naturliga referensförhållande. Vid en väsentlig ändring är det inte troligt att vattenförekomsten kan nå GES om inte de hydromorfologiska förändringarna åtgärdas.

Punkten 1

Enligt första punkten ska en vattenförekomst anses ha VÄFK när minst två hydromorfologiska kvalitetsfaktorer kan antas ha sämre än god status till följd av lagring av vatten för kraftproduktion. De hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna är Morfologiskt tillstånd, Hydrologisk regim och Konnektivitet.

Om minst två av de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna är klassificerade [15], kan första punkten användas. Bedömningen enligt punkten 1 bör ske enligt följande ordning:

• Utgå i första hand ifrån kvalitetsfaktorerna morfologiskt tillstånd och hydrologisk regim.
• I andra hand ifrån kvalitetsfaktorerna hydrologisk regim och konnektivitet.
• I tredje hand ifrån kvalitetsfaktorerna morfologiskt tillstånd och konnektivitet.

En barriär, exempelvis en fellagd vägtrumma, kan leda till dålig konnektivitet utan att det skett en särskilt stor fysisk förändring. Därför bör vattenmyndigheterna i första hand använda kvalitetsfaktorerna hydrologisk regim och morfologiskt tillstånd för bedömningen av VÄFK.

I många fall är statusklassificeringen gjord genom expertbedömning. Det kan då vara svårt för vattenmyndigheten att kvantifiera och avgöra om statusen för berörda kvalitetsfaktorer ligger på gränsen till god eller närmre otillfredsställande. Om en fullständig klassificering saknas får det anses tillräckligt att vattenmyndigheten enbart konstaterar att statusen är sämre än god. I takt med att bättre underlag tas fram och fullständiga statusklassificeringar genomförs bör vattenmyndigheten se över sina bedömningar.

Om klassificeringen är osäker kan en kompletterande bedömning enligt andra punkten ge ytterligare stöd.

Punkten 2

En vattenförekomst ska även anses ha VÄFK om det på annat sätt framgår att påverkan är väsentlig.

Om det inte finns någon klassificering kan vattenmyndigheten med stöd av andra punkten börja med att granska kartor för att identifiera de vattenförekomster som uppenbart har/inte har VÄFK. Härigenom kan de vattenförekomster som inte kan bli aktuella, exempelvis om bara en mindre del av ett vattendrag är fysiskt förändrat, sorteras bort.

Om det utifrån exempelvis platsbesök, kartmaterial, GIS-analys eller annat motsvarande underlag är uppenbart att vattenförekomsten antingen har eller inte har VÄFK, måste vattenmyndigheten inte utgå från de hydromorfologiska kvalitetsfaktorerna. Vattenmyndigheten kan istället utgå från underlag som visar att vattenförekomsten har ett förändrat utseende, exempelvis att vattenförekomstens form och dess flöde skiljer sig väsentligt mot det som är det naturliga referensförhållandet. Det kan till exempel visas genom att ett vattendrag har dämts upp och nu liknar en sjö eller att ett snabbflytande vattendrag med strömsträckor nu är lugnflytande. För att använda andra punkten kan information om omständigheterna på den enskilda platsen behöva inhämtas från till exempel den tillsynsansvariga länsstyrelsen.

Kan krav i andra vattenförekomster eller Natura 2000 utgöra hinder mot KMV?

Äventyrar KMV uppfyllandet av kvalitetskraven för andra vattenförekomster?

När vattenmyndigheten identifierar preliminära KMV bör de beakta hela avrinningsområdet och i hur stor grad vattenkraftverk och regleringsdammar påverkar möjligheterna att nå kvalitetskraven för övriga vattenförekomster. Att vattenförekomsterna har avgränsats på rätt sätt blir då viktigt. [16] Det kan exempelvis vara lämpligt att dela upp en vattenförekomst i flera vattenförekomster för att på så sätt skilja ett kraftigt modifierat avsnitt från ett opåverkat. Det ska emellertid inte leda till att vattenförekomsterna blir för små och föremål för fragmentering. [17]

Ett KMV får inte permanent hindra eller äventyra uppnåendet av kvalitetskraven i andra vattenförekomster i samma vattensystem. [18] Om exempelvis KMV uppströms och nedströms leder till att en mellanliggande vattenförekomst inte kan nå GES, bör vattenmyndigheten utreda om det finns skäl att besluta om MSK för den mellanliggande vattenförekomsten. Vattenmyndigheten kan också utreda om även den mellanliggande vattenförekomst bör förklaras som KMV utifrån påverkan från vattenkraft.

Oftast går det inte att fullt ut avgöra om ett KMV skulle permanent hindra eller äventyra uppfyllandet av kvalitetskraven för andra vattenförekomster förrän i senare steg. Därför bör vattenmyndigheten vara försiktig med att i detta tidiga steg helt avfärda KMV.

Natura 2000 eller andra skyddade områden

Vattenmyndigheten ska även identifiera om det finns skyddade områden i form av exempelvis Natura 2000 och om de kan utgöra hinder mot KMV. Att en vattenförekomst utgör, utgör del av eller påverkar ett skyddat område innebär inte att KMV alltid är uteslutet.

För att inte behöva göra efterföljande bedömningar för KMV i onödan bör vattenmyndigheten i detta steg bedöma om det är uppenbart att ett skyddat område omöjliggör KMV. Det kan exempelvis vara fallet om det skyddade området inte går att förena med att vattenförekomsten har VÄFK.

Vattenmyndigheten bör, med stöd av den länsstyrelse som tagit fram bevarandeplanen för berört Natura 2000-område, göra en bedömning av om Natura 2000 innebär att det behöver ställas särskilda krav avseende någon kvalitetsfaktor [19] och om de kraven utgör hinder för KMV. Beroende på vilka ekologiska behov som finns i området och vilka bevarandemål som anges i bevarandeplanen kan olika kvalitetsfaktorer vara berörda.

Vattenmyndigheten bör i detta steg besvara frågorna;

• Innebär påverkan från vattenkraft att målen för ett Natura 2000-område inte kan nås (oaktat om Natura 2000-området ligger i vattenförekomsten, uppströms eller nedströms), och
• Innebär Natura 2000-områdets skyddsvärden att minst två hydromorfologiska kvalitetsfaktorer måste ha god eller bättre status.

Om minst två hydromorfologiska kvalitetsfaktorer måste ha god eller bättre status till följd av Natura 2000 kan vattenmyndigheten redan i detta steg utesluta möjligheterna att tillåta VÄFK. Vattenmyndigheten är då förhindrad att förklara vattenförekomsten som KMV, såvida inte även förutsättningarna i art- och habitatdirektivet [20] är uppfyllda. Exempelvis om den verksamhet som påverkar aktuell vattenförekomst har ett Natura 2000-tillstånd och viss påverkan därmed tillåtits.

Vattenmyndigheten måste beakta Natura 2000 i de fortsatta bedömningarna av KMV och även vid definitionen av MaxEP och GEP (se vidare under steg B4 och steg D).

När vattenmyndigheten konstaterat att vattenförekomsten har VÄFK till följd av vattenlagring för kraftproduktion ska de bedöma om övriga förutsättningar för KMV är uppfyllda (Figur 6 och Bilaga 3). Vattenmyndigheten ska bedöma:

• om åtgärderna som behövs för GES kan antas få BNP [21], samt
• om nyttan kan uppnås på annat sätt [22].

I dessa bedömningar ska vattenmyndigheten särskilt beakta intresset av en nationellt effektiv tillgång till vattenkraftsel, vilket ska bidra till att säkerställa vattenkraftens olika förmågor. [23] Exempelvis reglerkraft, bidrag till frekvens- och spänningsstabilitet, elberedskap, elproduktion och regional och lokal elsystemstabilitet. Bedömningarna bör om möjligt göras samlat för alla vattenförekomster i avrinningsområdet. På så sätt kan den samlade påverkan på ”nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel” i hela avrinningsområdet beaktas. I Bilaga 3 finns ett flödesschema som beskriver bedömningar och förenklingar i steg B.

Alla vattenkraftverk bidrar inte med samtliga förmågor. Vilka förmågor ett kraftverk bidrar med beror bland annat på teknisk utformning, magasinsvolym, geografiskt läge [24] och tillstånd till verksamheten. Förändringar i ett vattenkraftverk kan ge upphov till ändrade förutsättningar för andra vattenkraftverk i samma avrinningsområde. Exempelvis om det för att nå GES i en vattenförekomst inte kan lagras vatten kan det få betydelse för produktionen vid ett kraftverk i en annan vattenförekomst nedströms. Vid bedömningen av påverkan på vattenkraftens olika förmågor måste därför påverkan på ett enskilt vattenkraftverk relateras till den samlade påverkan på samtliga vattenkraftverk och regleringsdammar inom avrinningsområdet (och därmed på HARO-värdet). Det är lämpligt att vattenmyndigheten redan i steg B1-B2, tillsammans med STEM, SVK och regionala eller lokala nätägare, beskriver omfattningen av en eventuell förlust av förmågorna, som GES-åtgärder skulle innebära. I Tabell 1 i Bilaga 2 redovisas vattenkraftens olika förmågor och nyttor samt vilken myndighet som kan bistå vattenmyndigheterna med underlag, analys och bedömningar.

Vilka åtgärder behövs för att uppnå GES (steg B1)?

Vattenmyndigheten måste identifiera vilka åtgärder som behövs för att uppnå GES [25] (GES-åtgärder) i den aktuella vattenförekomsten (Figur 7). När vattenmyndigheten gör det ska de utgå ifrån det naturliga referensförhållandet, det vill säga utifrån den vattenkategori som vattenförekomsten ursprungligen liknade. Även om vattenförekomsten nu är ett dämningsområde och mer likt en sjö måste vattenmyndigheten utgå från vilka GES-åtgärder som behövs för att vattenförekomsten ska bli ett vattendrag (om det ursprungligen varit ett vattendrag).

Vidare måste vattenmyndigheten beakta om den plats där vattenkraftverket ligger varit naturligt passerbar för fisk och vilka fiskarter som i så fall kunnat passera. Om det funnits ett naturligt vandringshinder för fisk i uppströms riktning på platsen kan GES-åtgärder aldrig innebära krav på uppströms konnektivitet för fisk.

Vilka GES-åtgärder som behövs får betydelse både för bedömningen av BNP (steg B2) men även för definitionen av MaxEP (steg D2).

STEM och SVK har delat in Sveriges vattenkraftverk i två kategorier beroende på hur mycket reglerkraft de bidrar med till elsystemet;

• Klass-1 kraftverk [26] (ca 300 stycken). Dessa bidrar med reglerkraft av vikt för elsystemets leveranssäkerhet i Sverige och står också för den största andelen av elproduktionen,
• Övriga kraftverk [27] varierar stort både i elproduktion och teknisk utformning.

Förenkling för Klass-1 kraftverk

Vattenförekomster med Klass-1 kraftverk har ofta bytt vattenkategori från vattendrag till sjö eller inneburit att ett vattendrag ändrats till en annan vattendragstyp. Eftersom vattenmyndigheten ska utgå från det naturliga referensförhållandet när de identifierar vilka GES-åtgärder som behövs, bedömer HaV att borttagande av dammanläggningen som regel är den enda åtgärd som innebär att det ursprungliga vattendraget uppnår GES.

Förenkling för Övriga kraftverk

För vattenförekomster med Övriga vattenkraftverk måste vattenmyndigheten också identifiera de åtgärder som leder till att GES kan uppnås. Även omfattningen av en eller flera åtgärder kan vara avgörande för om GES kan uppnås [28]. Som stöd för att bedöma vilka typer av åtgärder som behövs för att nå GES kan vattenmyndigheten utgå från HaV:s rapport Miljöåtgärder i vattenkraftverk (rapport 2015:26).

SVK och STEM har räknat fram en gräns som vattenmyndigheten bör använda vid bedömning av när typiska GES-åtgärder inte kan antas få BNP på elproduktionen vid Övriga kraftverk (se vidare om denna gräns under steg B2). För vattenförekomster där det bara finns kraftverk vars installerade effekt inte når upp till denna gräns behöver vattenmyndigheten inte identifiera GES-åtgärder i syfte att förklara vattenförekomsten som KMV.

För vattenförekomster som är så påverkade att de har bytt vattenkategori, exempelvis från vattendrag till sjöliknande miljö, är det troligt att den enda möjligheten att uppnå GES är att ta bort dammanläggningen, precis som för vattenförekomster med Klass-1 kraftverk. Men för många vattenförekomster med Övriga kraftverk kan det fortfarande vara fråga om samma vattenkategori som vattenförekomsten naturligt haft. Därför kan det finnas andra GES-åtgärder än bara åtgärden att ta bort dammen.

Vattenmyndigheten måste identifiera de åtgärder som sammantaget säkerställer att de hydromorfologiska processer som behövs för att samtliga naturliga ekologiska funktioner och strukturer kan återställas och bevaras långsiktigt. För att vara säker på att GES kan uppnås bör de åtgärder som identifieras leda till att kvalitetsfaktorerna hydrologisk regim, morfologiskt tillstånd och konnektivitet (med underliggande parametrar) når god status eller bättre.

Vattenmyndigheten bör beskriva omfattningen av samtliga identifierade GES-åtgärder, bland annat de som påverkar vattenkraftens lagrings- och driftmönster. Exempelvis bör det av vattenmyndighetens redovisning framgå hur mycket vatten som behövs till faunapassager eller naturfåror (spillfåror) med eventuella säsongsanpassningar samt hur regleringsamplituder eller vattenståndets förändring på olika tidshorisonter behöver begränsas.

För att få in den typen av uppgifter bör vattenmyndigheten, via beredningssekretariat eller andra delar av länsstyrelsen, inhämta information från NAP-samverkan. Under NAP-samverkan (i Föranalysen inför normöversyn) beskriver och analyserar länsstyrelsen olika åtgärdsförslag på anläggningsnivå. Exempelvis räknar länsstyrelsen fram vilken mängd vatten som behövs för att en föreslagen fiskväg ska fungera för förekommande fiskarter eller vilken mängd vatten som behövs för att få ett ekologiskt flöde nedströms kraftverket. Det är lämpligt att verksamhetsutövarna får möjlighet att lämna synpunkter på länsstyrelsens förslag eller komma med egna åtgärdsförslag samt beskriva eventuella utmaningar på platsen. Eftersom det inte finns några lagkrav på att verksamhetsutövarna måste bidra med dessa uppgifter kan det finnas situationer där enbart länsstyrelsen tagit fram förslag på åtgärder.

Kan GES-åtgärderna antas få betydande negativ påverkan? (steg B2)

När vattenmyndigheten identifierat vilka åtgärder som behövs för att nå GES, ska de bedöma om de åtgärderna kan antas få BNP på möjligheten till vattenlagring för kraftproduktion (Figur 8). Påverkan på vattenlagringen påverkar förmågorna elberedskap, elproduktion och reglerkraft.

Vattenkraftens förmågor bidrar i sin tur med olika nyttor för samhället. Det gäller både nyttor som kommer av de förmågor som uttryckligen anges i VFF men även andra nyttor som vattenkraften kan bidra med, till exempel bidrag till frekvens- och spänningsstabilitet som är av vikt för ett driftsäkert elsystem. Vattenmyndigheten måste identifiera vilken eller vilka nyttor för samhället som ett KMV till följd av vattenlagring för kraftproduktion bidrar med. För att genomföra dessa bedömningar bör vattenmyndigheten ta hjälp av STEM och SVK. För bedömningar på lokal och regional nivå bör även lokala och regionala nätägare bidra med underlag (Tabell 1 i Bilaga 2).

Vattenmyndigheten ska även bedöma om GES-åtgärderna kan antas få BNP på exempelvis kulturmiljö. En sådan påverkan kan också utgöra grund för KMV, se HaV:s Vägledning för bedömning av kulturmiljö vid kraftigt modifierat vatten (KMV), rapport 2024:3.

Bedömningen av betydande negativ påverkan enlig 4 kap. 3 § punkten 1 d och 4 kap. 3 a § VFF kan förenklas på följande sätt.

Förenklad bedömning för Klass-1 kraftverk

För vattenförekomster med Klass-1 kraftverk [29], vilka bidrar med reglerkraft av vikt för elsystemets leveranssäkerhet i Sverige, kan vattenmyndigheten förenkla bedömningen av om GES-åtgärderna kan antas få BNP på möjligheten att lagra vatten för kraftproduktion [30].

Som huvudregel är den enda möjligheten att uppnå GES att dammanläggningen tas bort (se förenklingen i steg B1). Bedömningen av BNP blir då enkel, eftersom lagring av vatten för kraftproduktion inte är möjlig om dammanläggningen tas bort. Ett borttagande av dammanläggningen leder till att vattenkraften inte längre kan bidra med förmågor såsom elberedskap, elproduktion, reglerkraft, bidrag till frekvens- och spänningsstabilitet, och regional och lokal elsystemstabilitet.

Det här resonemanget gäller också för dammanläggningar som ligger längre uppströms i avrinningsområdet men fungerar som magasin för ett Klass-1 kraftverk som ligger längre ned i avrinningsområdet. De kan även vara fråga om dammanläggningar i vattenförekomster som tillhör en annan prövningsgrupp [31] men ligger i samma huvudavrinningsområde.

Förenklad bedömning för Övriga kraftverk

För vattenförekomster med Övriga kraftverk [32] där det är möjligt att nå GES genom andra åtgärder än att enbart ta bort dammen (se steg B1), måste vattenmyndigheten analysera om de åtgärderna kan antas få BNP [33] på möjligheten att lagra vatten för kraftproduktion. En negativ påverkan är tillåten, den får dock inte vara betydande. Vattenmyndigheten bör vid denna bedömning börja med att sortera ut de kraftverk som eventuellt bidrar med elberedskapsförmågor innan de bedömer påverkan på exempelvis elproduktion.

Bedömning av påverkan på elberedskap

Det är lämpligt att vattenmyndigheten börjar med att bedöma om kraftverket bidrar med nationella, regionala eller lokala elberedskapsförmågor och om GES-åtgärder kan antas få BNP på elberedskapen. Här kan STEM och SVK, men även regionala och lokala nätägare, bistå vattenmyndigheten i bedömningarna.

För att vattenmyndigheten ska få in information om elberedskapsförmågor bör länsstyrelsen i NAP-samverkan hjälpa till med kontakterna med regionala och lokala nätägare. Även de delar av länsstyrelserna som ansvarar för beredskap kan hjälpa till i denna bedömning. Under NAP-samverkan bör även verksamhetsutövare, vars kraftverk utgör reservkraft direkt mot samhällsviktig verksamhet, meddela och styrka detta.

Information om elberedskap kan vara känslig information och därför bör inblandade myndigheter och verksamhetsutövare ta fram rutiner för hur information kan utbytas samt hanteras i arbetet.

Bedömning av påverkan på andra förmågor

Undantagsvis kan det finnas kraftverk i denna grupp som bidrar till frekvens- och spänningsstabilitet, samt regional och lokal elsystemstabilitet. Påverkan på dessa förmågor ska i så fall också bedömas. Det görs med stöd av SVK och tillsammans med regionala och lokala nätägare.

Om BNP inte kan antas ska vattenmyndigheten gå vidare och bedöma om GES-åtgärder kan innebära en produktionsförlust som medför att det aktuella HARO-värdet riskerar att överskridas.

Bedömning av påverkan på produktion (dvs på HARO-värdet)

SVK och STEM har räknat fram gränser som vattenmyndigheten bör utgå ifrån när de bedömer om typiska GES-åtgärder kan antas få BNP på vattenlagring för kraftproduktion (Figur 9 samt Bilaga B i redovisning av RU). Gränserna baseras på kraftverkets installerade effekt.

För vattenkraftverk med en installerad effekt [34] mindre än 0,2 MW, bör vattenmyndigheten utgå ifrån att GES-åtgärder inte kan antas få BNP på elproduktion. De vattenkraftverken kan därmed inte ensamt utgöra skäl för KMV till följd av påverkan på vattenlagring för kraftproduktion.

För vattenkraftverk med en installerad effekt mellan 0,2 MW och 0,4 MW bör vattenmyndigheten utgå ifrån att GES-åtgärder oftast kan antas få BNP på elproduktion. Beroende på i vilket HARO-område kraftverket ligger kan det i undantagsfall finnas situationer där GES-åtgärder vid dessa kraftverk inte kan antas få BNP. För vissa HARO bör därför vattenmyndigheten, med stöd av STEM, göra en ytterligare analys av hur GES-åtgärder kan påverka produktionen, dvs HARO-värdet.

För vattenkraftverk med en installerad effekt från 0,4 MW bör vattenmyndigheten utgå ifrån att GES-åtgärd alltid kan antas få BNP på elproduktion. Därför behöver vattenmyndigheten inte analysera effekten av GES-åtgärder på HARO-värdet för dessa kraftverk.

Bedömning av påverkan på kulturmiljö

Även om GES-åtgärder inte antas få BNP på vattenkraftens förmågor kan det finnas situationer där GES-åtgärder kan antas få BNP på andra värden. Det kan då utgöra skäl för att förklara vattenförekomsten som KMV. [35] HaV bedömer att kulturmiljövärden främst kan bli aktuella. Innan vattenmyndigheten avslutar bedömningen enligt steg B2 bör de därför också göra en bedömning av GES-åtgärders påverkan på kulturmiljö [36].

Sammanfattningsvis bör vattenmyndigheten göra den förenklade bedömningen för Övriga kraftverk i följande ordning:

1. Identifiera de kraftverk som eventuellt har nationella, regionala eller lokala elberedskapsförmågor [37].
2. Identifiera de vattenkraftverk som har en installerad effekt från 0,2 MW [38].
3. Identifiera de kraftverk där GES-åtgärder kan antas få BNP på andra värden, exempelvis kulturmiljö [39].
4. För kvarvarande vattenkraftverk antas GES-åtgärder inte få BNP på möjligheten till vattenlagring för kraftproduktion.

Den förlust av nytta som identifierats i detta steg (som medför en betydande negativ påverkan) ska vattenmyndigheten i nästa steg bedöma om den går att ersätta på annat sätt.

Kan nyttan nås på något annat sätt som är väsentligt bättre för miljön? (steg B3)

När vattenmyndigheten konstaterat att GES-åtgärderna kan antas få BNP på vattenlagring för kraftproduktion ska vattenmyndigheten bedöma om nyttan av verksamheten kan nås på ett annat väsentligt bättre sätt för miljön [40] (Figur 10). Det vill säga om det finns något annat sätt att uppnå den eller de nyttor för samhället som går förlorade om vattenförekomsten behöver uppnå GES. När vattenmyndigheten gör denna bedömning ska de särskilt beakta intresset av en nationell effektiv tillgång till vattenkraftsel, vilket ska bidra till att säkerställa vattenkraftens alla nyttor [41] (Bilaga 2).

Förenklad bedömning för Klass-1 kraftverk

I propositionen Energipolitikens långsiktiga inriktning (prop. 2023/24:105) anges att vattenkraften har en särställning i Sveriges elförsörjning genom dess förmåga till energilagring och reglerbar elproduktion. Vidare framgår att den befintliga vattenkraftens regler- och produktionsförmågor behöver bevaras och utvecklas och att vattenkraftens unika förmågor behöver tas till vara i så stor utsträckning som möjligt, med hänsyn tagen till natur- och kulturintressen.

Genom uttalandena i propositionen kan en bedömning redan anses ha gjorts av att det inte finns något annat bättre sätt för miljön, som är tekniskt och ekonomiskt rimligt, att möjliggöra reglerkraft eller producera el på.

För Klass-1 kraftverk som bidrar med bland annat reglerkraft, elproduktion och elberedskap innebär det att den nytta som skulle gå förlorad, om GES-åtgärderna som antas få BNP vidtas, inte kan ersättas på något annat bättre sätt.

Förenklad bedömning för Övriga kraftverk

För de Övriga kraftverk som har nationella, regionala eller lokala elberedskapsförmågor finns det inte något annat sätt att ersätta dessa nyttor. Inte heller för de Övriga kraftverk som på ett betydande sätt bidrar till frekvens- och spänningsstabilitet, samt regional och lokal elsystemstabilitet finns något annat sätt att uppnå samma nytta.

När det gäller elproduktion får det, genom riktvärdet om 1,5 TWh respektive HARO-värdena, anses ha gjorts en bedömning att det inte finns något annat sätt att ersätta elproduktionsförlust som överstiger angivna värden.

För vattenkraftverk med en installerad effekt från 0,2 MW bedöms GES-åtgärder oftast leda till produktionsförluster som riskerar att överskrida respektive HARO-värde. För de kraftverk där GES-åtgärder antas få BNP finns det inte något annat sätt att ersätta deras elproduktion på.

För vattenkraftverk med en installerad effekt mindre än 0,2 MW bedöms däremot GES-åtgärder inte leda till sådana produktionsförluster att HARO-värdet riskerar att överskridas. För de kraftverken behöver vattenmyndigheten därför inte göra en bedömning av om elproduktionen kan ersättas på något annat bättre sätt.

Innebär KMV-förklarande att exempelvis Natura 2000-krav inte kan uppnås? (steg B4)

Om det i steg A varit oklart om exempelvis Natura 2000-krav eller krav i annan EU-lagstiftning hindrar ett KMV-förklarande, bör vattenmyndigheten med stöd av information inhämtad i steg B1–B3 slutligt avgöra om ett KMV-förklarande är möjligt eller inte.

Även om vattenförekomsten kan förklaras som KMV kan Natura 2000 innebära att vissa av de GES-åtgärder som identifierades för Övriga kraftverk i steg B1 inte kan plockas bort från definitionen av MaxEP och GEP. Vattenmyndigheten ska då ta med sig de åtgärderna in i steg D när de definierar MaxEP och GEP.

När alla förutsättningar är uppfyllda enligt steg B ska vattenförekomsten förklaras som KMV (Figur 11 och Figur 12). Vattenmyndigheten måste redovisa detta i VISS tillsammans med en motivering av varför kriterierna för KMV anses uppfyllda.

Innan vattenmyndigheten börjar definiera den ekologiska potentialen ska den kraftigt modifierade vattenförekomsten tilldelas en ytvattenkategori, som den nu bäst stämmer överens med [42]. En uppdämning av ett vattendrag kan exempelvis innebära att vattenförekomstens ytvattenkategori bäst stämmer överens med en sjö istället för ett vattendrag.

Tilldelning av rätt ytvattenkategori får betydelse vid framtagandet av det nya referensförhållandet (det vill säga MaxEP) i steg D.

I steg D1 bekräftas och kompletteras närmast jämförbara ytvattenkategori med hydromorfologisk typ och undertyp [43]. När detta är gjort kan vattenmyndigheten registrera i VISS vilken ytvattenkategori som vattenförekomsten tilldelats.