Läsanvisning och innehåll

Utöver Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25 respektive HVMFS 2017:20 har HaV en generell Vägledning avseende förklarande av kraftigt modifierade vatten (KMV) samt definition av ekologisk potential [5]. Den vägledningen gäller för all typ av vattenanvändning och innehåller detaljerade flödesscheman över steg A–D. Steg F–H beskrivs i HaV:s Vägledning om förlängd tidsfrist och mindre stränga krav [6]. För mer information hänvisas till dessa.

I den här vägledningen redovisas först de olika bedömningar som vattenmyndigheten ska göra för att kunna förklara en vattenförekomst som KMV (steg A-C). Kortfattat innebär de tre stegen följande.

A. Preliminär identifiering av KMV

A1–A2) Vattenförekomsten har sämre status än GES och VÄFK till följd av lagring av vatten för kraftproduktion.

A3) Eventuella skyddade områden, annan EU-lagstiftning eller krav i andra vattenförekomster utgör troligtvis inte hinder för KMV.

B. Bedömningar inför förklarande av KMV

B1) De åtgärder som behövs för att nå GES (s.k. GES-åtgärder) identifieras.

B2) GES-åtgärderna leder till BNP på möjligheten att lagra vatten för kraftproduktion.

B3) Det finns inget annat sätt att uppnå den nytta som följer av att vattenförekomsten är KMV.

B4) KMV-förklarande hindras inte av de krav som följer av skyddade områden i form av exempelvis Natura 2000 eller annan EU-lagstiftning, eller krav i andra vattenförekomster.

C. Förklarande av KMV

C1) Vattenförekomsten förklaras som KMV och tilldelas en vattenkategori.

Därefter beskrivs de olika stegen för att definiera maximal ekologisk potential (MaxEP) respektive GEP (steg D). Kortfattat innebär stegen följande.

D. Definiera ekologisk potential

D1) Bekräfta närmast jämförbara ytvattenkategori.

D2) Identifiera åtgärder för MaxEP.

D3–D5) Bestäm hydromorfologiska, fysikalisk-kemiska och biologiska förhållanden för MaxEP.

D6–D7) Bestäm biologiska, hydromorfologiska och fysikalisk-kemiska förhållanden för GEP.

D8) Identifiera åtgärder för GEP.

Slutligen beskrivs klassificeringen (steg E) samt de olika bedömningar och analyser som görs vid fastställandet av miljökvalitetsnormen inklusive eventuellt beslut om MSK (steg F-H).

I de bedömningar som vattenmyndigheten gör i de olika stegen för att förklara KMV och slutligen fastställa en norm förekommer olika referensförhållanden;

• Naturligt referensförhållande

Utgår från den vattenkategori som vattenförekomsten ursprungligen liknade, innan vattenkraften medförde förändringar av hydromorfologiska funktioner och strukturer. Detta referensförhållande används i steg A1 för att bedöma om de hydromorfologiska förändringarna ska ses som väsentliga eller ej (i förhållande till referensförhållandet) samt i steg B1 vid bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att uppnå GES. Om vattenförekomsten till exempel idag liknar en sjö, på grund av en uppdämning, men ursprungligen var ett vattendrag ska vattenmyndigheten i steg B1 utgå från referensförhållande för ett vattendrag. Det naturliga referensförhållandet används även för att bedöma vattenförekomstens känslighet för vattenkraftspåverkan. Det naturliga referensförhållandet bör anges i VISS.

• Referensförhållande för KMV

När vattenmyndigheten definierar MaxEP (steg D1) skapas ett nytt referensförhållande för den specifika KMV-vattenförekomsten. Vattenmyndigheten ska vid denna definition utgå från den vattenkategori och eventuellt nya vattentyp som vattenförekomsten – när den har VÄFK och förklarats som KMV– bäst stämmer överens med. MaxEP ska motsvara det högsta ekologiska tillstånd som kan uppnås i KMV:t om alla åtgärder avseende hydromorfologin vidtas, med beaktande av att VÄFK ska vara kvar. Detta referensförhållande används sedan i steg D6-D8 när vattenmyndigheten definierar GEP samt när de klassificerar ekologisk potential i steg E.