Hitta på sidan

Främmande arter

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustration för främmande arter

Blåskrabba (Hemigrapsus sanguineus) Foto: Anders Salesjö

Övergripande information

Definition och syfte

En främmande art är ett levande exemplar av en art, underart eller lägre taxonomisk enhet av djur, växter, svampar eller mikroorganismer som introducerats utanför sitt naturliga utbredningsområde, inbegripet alla delar, gameter, frön, ägg och förökningskroppar av dessa arter samt hybrider, sorter eller raser som kan överleva och sedan reproducera sig (EU 1143/2014).

En invasiv främmande art (IAS) är en främmande art vars introduktion eller spridning har konstaterats hota eller ha en negativ inverkan på biologisk mångfald och relaterade ekosystemtjänster (EU 1143/2014). IAS innefattas även av arter som orsakar socioekonomiska skador och skador på människors och djurs hälsa.

Nya arter har förts till Sverige med hjälp av människan sedan lång tid. Sjöfarten är utpekad som en av de mest betydande aktiviteterna bakom introduktion av IAS genom att arter följer med båtar antingen som påväxt (biofouling) på skrov eller i fartygets barlastvatten, men introduktioner kan även ske genom utsättning eller egenspridning genom reproduktion eller förflyttning.

Syftet med Sveriges och EU:s arbete med främmande arter är att förebygga introduktion, begränsa spridning och förhindra att skador uppstår på grund av IAS.

Syftet är också att tillämpa barlastvattenkonventionen, som förhindrar att främmande organismer sprids med barlastvatten. Sverige deltar i detta främst genom regional samordning inom havsområdena för utveckling och tillämpning av lämpliga övervakningsmetoder för att tidigt kunna upptäcka främmande arter och skadliga organismer samt för att kunna varna andra länders myndigheter.

För att skadorna effektivt ska kunna minimeras ska insatser främst vara förebyggande. Genom att övervaka nya introduktioner av främmande arter möjliggörs tidig upptäckt och snabba insatser som blir kostnadseffektiva. Utöver den riktade övervakningen av främmande arter, kan främmande arter även upptäckas

för till exempel fisk, kontroll av fiskeriverksamhet, växtplankton och bottenfauna.

Ansvarig myndighet

Havs- och vattenmyndigheten (HaV) är ansvarig för genomförandet av havsmiljödirektivet. Myndigheten har också ett delat ansvar med Naturvårdsverket (NV) att genomföra EU:s förordning om invasiva främmade arter (EU:s IAS-förordning, EU 1143/2014), där HaV har ansvaret för de akvatiska IAS enligt unionsförteckningen.

Enligt den nationella förordningen om invasiva främmande arter är HaV ansvarig myndighet för vattenlevande arter och NV för landlevande arter.

Typ av övervakning

Startår

Övervakningsprogrammet startades succesivt under 2019 med tre provtagningsstationer. Under 2020 utökades provtagningsdesignen och kommer framöver att genomföras genom ett omdrev av cirka 20 stationer fördelade i landets havsbassänger.

Internationell samordning

Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).

Sveriges övervakning är samordnad med övriga länder inom havskonventionerna Helcom och Ospar, genom att följa de vägledningar som utvecklas inom dessa.

Sverige deltar aktivt i den gemensamma expertgruppen för barlastvattenfrågor mellan Helcom och Ospar som bland annat samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder. Helcom och Ospar har gemensamt lanserat ett webb-baserat verktyg som hjälper sjöfarten att identifiera de transportsträckor som kan innebära hög risk att sprida främmande arter.

Helcom och Ospar samarbetar även i frågor som rör spridning av främmande arter genom påväxt på skrov, både på fartyg och fritidsbåtar.

Sverige deltar även i ett årligt Ices-möte om introduktion och överföring av marina organismer (WGITMO) samt möten om barlast och andra fartygsvektorer (WGBOSV). Sverige presenterar här sina nationella rapporter om vattenlevande arter i Östersjön och Nordsjön och ger vetenskapligt stöd till utvecklingen av internationella åtgärder som syftar till att minska risken att transportera icke-inhemska arter via fartyg.

AquaNIS är ett onlineinformationssystem för icke-inhemska arter eller non-indigenous species (NIS) med information om nya främmande arter och potentiella spridningsvägar i Östersjöområdet. Sverige samarbetar med andra länder för att årligen uppdatera förekomster och bedöma riskerna med främmande arter.

Beskrivning av övervakning

Dessa data samlas in

I provtagningar mäts främmande arter genom:

  • nyetablering av påväxtorganismer, så kallad settling (alger, svampdjur, havstulpander med mera) på PVC-paneler
  • förekomst av hårdbottenlevande organismer på olika typer av substrat som trä, metall och plast
  • förekomst av kräftdjur och andra mindre djur fångade i burar
  • förekomst av rörliga djur på botten, inklusive fisk, i konstgjorda livsmiljöer (plastback fylld med krukskärvor)
  • förekomst av fisk genom provfiske
  • förekomst av växtplankton under blomning
  • förekomst av djurplankton, inklusive geléplankton såsom maneter
  • förekomst av sedimentlevande bottenfauna

Följande stödvariabler mäts när det är relevant:

  • provtagningsdjup
  • bottensubstrat
  • sedimenttyp
  • areal
  • täckningsgrad

Stödvariablerna salthalt, temperatur ska om möjligt samlas in via Sjöfartsverkets vind och vatteninfo (ViVa) eller lokala väderstationer.

Rumslig och tidsmässig täckning

Totalt har 20 provtagningsstationer valts ut med hjälp av en riskmodell för introduktion av marina arter. De områden som föll ut med störst risk, så kallade hotspots, ligger alla längs västkusten eller i egentliga Östersjön. Övervakning kommer att genomföras genom en återkommande provtagning på de 20 stationerna under en sexårig förvaltningscykel. Samordning med annan miljöövervakning planeras för ett effektivt genomförande. Även om Bottniska viken inte föll ut i modellen för hotspots så finns planer på att lägga till övervakning även där utifrån riskmodellering med fokus på sötvattenarter.

Metoder

För övervakning av marina främmande arter används följande undersökningstyper och metodstandarder:

Kvalitetssäkring

För artbestämning av främmande arter ska taxonomisk kalibrering tillämpas såväl nationellt som internationellt. Nationella utbildningar, workshops och möten för utförare behövs. Metodiken är framtagen inom standardiseringsprojekt inom Helcom och Ospar.

Beroende på en kontinuerlig förändring och utveckling i taxonomin kan bestämningslitteratur utgöra ett kvalitetssäkringsproblem. Taxonomer bör därför dokumentera vilken bestämningslitteratur som använts.

Här finns data

Data rapporteras för alla arter till de nationella datavärdarna som för biologiska och oceanografiska data är Shark vid SMHI och för fisk är kustfiskedatabasen KUL vid SLU.

Båda innehåller kvalitetssäkrade data som kan laddas ner kostnadsfritt från datavärdarnas hemsidor. Dessutom rapporteras även data om nyintroducerade arter för landet eller nytt utbredningsområde för redan introducerad art till Artportalen vid SLU där data också är allmänt tillgänglig.

För nya och redan introducerade IAS men med nytt utbredningsområde (havsbassäng, utsjövatten, kustvattentyp) levereras data till ArtDatabanken SLU. Data rapporteras även till Helcoms databas för riskbedömning vid prövning om dispens för hantering av barlastvatten.

Utveckling

Det pågår en utveckling av kompletterande genetiska metoder. Exempelvis så är Sverige en av partnerna i projektet Complete, som påbörjades i oktober 2017.

Syftet är att minimera införandet av skadliga vattenlevande organismer och patogener genom att utveckla ett konsekvent och adaptivt förvaltningssystem för Östersjöregionen.

Complete rapporterar sina resultat till EU men även till Helcom eftersom där sker en samverkan kring problem med främmande arter inom sjöfarten.

Ett annat exempel är det internationella nätverket Arms (Program Europe) som syftar till att identifiera främmande arter och deras spridning till europeiska vatten genom en långsiktig övervakning av hårdbottenmiljöns biodiversitet.

Svenska forskare ingår i ARMS genom Interreg-projeketet Geans.

Det pågår arbete med att lägga till övervakning i Bottniska viken genom en riskmodellering av nyintroduktion av invasiva främmande sötvattensarter. Detta görs i samverkan med vattenförvaltningen.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser.

I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen, i vilken 7 kapitlet föreskriver att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga V.

Enligt direktivets bilaga II, kapitel 1.4 ska en påverkansanalys genomföras, som ska ligga till grund för övervakningsprogrammets riskbaserade utformning.

Här framgår att påverkansanalysen ska omfatta följande:

information om typ och omfattning av den betydande antropogena påverkan som ytvattenförekomsterna i varje avrinningsdistrikt kan komma att utsättas för, däribland:

  • introducerade arter och sjukdomar

Läs mer i Naturvårdsverkets Handbok 2007:3 Kartläggning och analys av ytvatten.

Bedömning

  • HaV har tagit fram en vägledning för hur påverkansanalysen ska genomföras. Den finns ännu bara som arbetsversionPDF.
  • Där finns även en lista över olika påverkansfaktorer som kan ingå i påverkansanalysen.

Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, vilken anger att övervakning av havets miljötillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Tillförsel eller spridning av främmande arter – Intensitet och geografisk och tidsmässig variation

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut om god miljöstatus, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Främmande arter ingår i deskriptor 2 och:

  • det primära kriteriet D2C1: Antalet främmande arter som nyintroduceras i naturen genom mänsklig verksamhet, per bedömningsperiod (sex år), räknat från det referensår som rapporteras för den inledande bedömningen enligt artikel 8.1 i direktiv 2008/56/EG, minimeras och, om möjligt, minskas till noll.
  • Måttenhet: Antalet arter per bedömningsområde som har nyintroducerats under utvärderingsperioden (6 år).
  • Det sekundära kriteriet D2C2: Abundans och rumslig utbredning för etablerade främmande arter, särskilt för invasiva arter, som bidrar till betydande negativa effekter på särskilda artgrupper eller huvudsakliga livsmiljötyper.
  • Måttenhet: Abundans (antal individer, biomassa i ton (t) eller omfattning i kvadratkilometer (km²)) per främmande art.
  • Det sekundära kriteriet D2C3: Andel av artgruppen eller rumslig omfattning av den huvudsakliga livsmiljötypen som förändrats negativt på grund av främmande arter, i synnerhet från invasiva främmande arter.
  • Måttenhet: Andelen av artgruppen (kvoten mellan inhemska arter och främmande arter, uttryckt som antal arter och/eller som deras abundans inom artgruppen) eller rumslig omfattning av den huvudsakliga livsmiljötypen (i kvadratkilometer (km²)) som har förändrats negativt.

I dagsläget ger den riktade övervakningen av främmande arter underlag för kriteriet D2C1 och delvis för D2C2. Även andra övervakningsprogram kan ge visst underlag för kriteriet D2C2, exempelvis bottenfauna, fisk och växtplankton.

Bedömning

  • Det finns en svensk indikator framtagen för bedömning av främmande arter enligt HVMFS 2012:18:
  • 2.1A Introduktioner av nya främmande arter
  • Antalet nya introduktioner av främmande arter per år beräknas, dvs. antalet introduktionstillfällen per förvaltningsområde under bedömningsperioden. God miljöstatus uppnås när tröskelvärdet uppnås i respektive förvaltningsområde.
  • Indikatorn motsvarar de som finns inom Helcom och Ospar.
  • Det finns även en miljökvalitetsnorm för främmande arter (C.1) med en tillhörande indikator (C.1.1) där målvärdet är en nedåtgående trend i antalet nyintroducerade främmande arter genom mänskliga aktiviteter.
  • C1 – Havsmiljön ska vara fri från avsiktligt nyutsatta eller flyttade främmande arter och stammar, samt främmande arter spridda på annat sätt genom mänsklig verksamhet, som riskerar att negativt påverka den genetiska eller biologiska mångfalden eller ekosystemets funktion.
  • C.1.1 Trend för introduktioner av nya främmande arter

EU:s IAS-förordning

För att hantera och förebygga introduktionen av invasiva främmande arter inom EU har förordning (EU) nr 1143/2014 antagits. Till denna förordning hör en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse (se kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2016/1141 samt (EU) 2017/1263). Förordningen innebär att dessa arter enligt huvudregeln ska utrotas, och inte avsiktligt får transporteras, innehas, hanteras eller säljas.

I samma förordning finns ett krav på medlemsstaterna att ta fram en handlingsplan för att även ta itu med oavsiktlig spridning av invasiva främmande arter. Naturvårdsverket och HaV är ansvariga nationella myndigheter för arbetet med invasiva främmande arter och har gemensamt tagit fram denna handlingsplan.

Myndigheterna får enligt förordningen uppdraget att utföra riskbedömningar, vidta åtgärder om arters spridningsvägar och upprätta övervakningssystem, samt enligt EU-förordningen anmäla och informera när en IAS upptäcks. Myndigheterna får också möjlighet att för arter på unionsförteckningen kunna ge tillstånd till viss hantering samt föreslå nödåtgärder. För arter med stor spridning, där utrotning inte är möjlig, ska myndigheterna ta fram hanteringsåtgärder. HaV och NV ska också föreslå en nationell förteckning på arter av nationell betydelse.

Ett övervakningsprogram ska upprättas för tidig upptäckt och snabb utrotning. Med hjälp av ett övervakningssystem ska också upprättas så att information om invasiva främmande arter av unionsbetydelse fångas upp, vilket kan inbegripa befintliga system, för att samla in och registrera uppgifter om invasiva främmande arters förekomst i miljön genom undersökning, övervakning eller andra förfaranden för att förhindra att invasiva främmande arter sprids till eller inom unionen.

Genom att engagera allmänheten genom citizen science ska medvetenheter och kunskaper öka och på så sätt bidra till ett system för tidig upptäckt och respons.

Bedömning

Enligt förordningen ska de invasiva främmande arter av unionsbetydelse eller av regional betydelse var sjätte år bedömas avseende utbredningen i landets territorium, inbegripet information om deras migrations- eller reproduktionsmönster.

FN:s barlastkonvention

 

För att förhindra att organismer sprids med barlastvattnet har FN:s internationella sjöfartsorganisation (IMO) tagit fram den så kallade barlastvattenkonventionen. Det är Transportstyrelsen som ansvarar för tillämpningen av barlastvattenkonventionen i Sverige. Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med SMHI lämnar yttranden till Transportstyrelsen när någon söker dispens från konventionen för utsläpp av orenat barlastvatten.

Exempelvis tittar man på risk för negativa effekter på biologisk mångfald och människors och djurs hälsa då barlastvattnet inte hanteras enligt barlastvattenkonventionen. För länderna runt Östersjön och Nordsjön så har ett harmoniserat regionalt förfarande tagits fram i den så kallade Joint Harmonized Procedure (JHP). Den är ett stöd för beslutsfattare rörande dispens. Förvarandet utgörs av en transparent beslutsprocess som baseras på undersökningar och övervakning av främmande arter i hamnar eller andra utsläppsområden, tillgängliggörande av data, riskbedömning av främmande arter samt hur förfarandet ska administreras.

Havsplanering

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Helcom

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Främmande arter ingår i Helcom Monitoring Manual i sub-programmet Non-indigenous species. 

Programmet baseras på Helcom Combine, med förenklade metoder för övervakning av förekomst av främmande arter. Metoderna har vidareutvecklats i JHP:n se FN:s barlastkonventionsom som har tagits fram av Helcom/Ospar Joint Task Group on Ballast Water Exemptions

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på främmande arter till att följa upp mål under tema Maritime activities: No introductions of alien species from ships.

Bedömning

Ospar

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av främmande arter ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP) tema B – Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras, genom att begränsa spridningen av IAS.

Övervakningsmetoder har tagits fram av Helcom/Ospar Joint Task Group on Ballast Water Exemptions som beskrivs i JHP:n.

Bedömning

  • Inom Ospar används samma indikator som den svenska (2.1A) som används för havsmiljödirektivet. Antalet nya introduktioner av främmande arter per år beräknas, dvs. antalet introduktionstillfällen per förvaltningsområde under bedömningsperioden. God miljöstatus uppnås när tröskelvärdet uppnås i respektive förvaltningsområde.
  • Indikatorn användes senast för att bedöma Nordsjöns status 2014–2018 i OSPAR Intermediate Assessment.
  • Resultatet från bedömningen finns att läsa här: Trends in new records of non-indigenous species introduced by human activities.

Miljömål

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag.

Övervakning av främmande arter ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus och främmande arter och genotyper i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan data på främmande arter användas för att följa upp mål 15 – Ekosystem och biologisk mångfald. Övervakning av främmande arter kan användas för att följa upp delmålet 15.8:

  • Senast 2020 införa åtgärder för att förhindra införseln av invasiva främmande arter och avsevärt minska deras påverkan på land- och vattenekosystem samt kontrollera eller utrota prioriterade arter.

Agenda 2030 på HaV:s webb

Publicerad: 2019-11-25
Uppdaterad: 2020-09-30
Sidansvarig: Webbredaktion