Främmande arter

I provtagningar mäts förekomst av främmande arter genom:

• Analys av metabarcoding data från påväxtpaneler, så kallad settling plates och autonomous reef monitoring systems (ARMS), planktonprover, och vattenprover.

Följande stödvariabler mäts när det är relevant:

• bottensubstrat
• sedimenttyp
• areal
• geografisk täckningsgrad
• abundans
• genetisk diversitet (det vill säga inom-arts-variation)

Stödvariablerna salthalt, temperatur ska om möjligt samlas in via

• Sjöfartsverkets vind och vatteninfo (ViVa)

eller lokala väderstationer.

Utöver den riktade övervakningen noteras även förekomst av främmande arter inom övervakningsprogrammen som till exempel:

• Kustfisk
• Växtplankton, bakterieplankton, primärproduktion och blomning
• Djurplankton

Totalt har 20 provtagningsstationer valts ut med hjälp av en riskmodell för introduktion av marina arter. De områden som föll ut med störst risk, så kallade hotspots, ligger alla längs västkusten eller i egentliga Östersjön. Denna riskbaserade övervakning kommer att genomföras genom en återkommande provtagning på de 20 stationerna under en sexårig förvaltningscykel.

Samordning med annan miljöövervakning planeras för ett effektivt genomförande. Även om Bottniska viken inte föll ut i modellen för hotspots så finns planer på att lägga till övervakning även där utifrån riskmodellering med fokus på sötvattensarter.

För den riktade övervakningen av marina främmande arter används följande metoder

• Påväxtpaneler, så kallad settling plates och autonomous reef monitoring systems (ARMS)
• Planktonprover
• Vattenprover

För artbestämning av främmande arter ska taxonomisk kalibrering tillämpas såväl nationellt som internationellt. Nationella utbildningar, workshops och möten för utförare behövs. Metodiken är framtagen inom standardiseringsprojekt inom Helcom och Ospar.

Beroende på en kontinuerlig förändring och utveckling i taxonomin kan bestämningslitteratur utgöra ett kvalitetssäkringsproblem. Taxonomer bör därför dokumentera vilken bestämningslitteratur som använts.

Genetiska rådata publiceras i European Nucleotide Archive (ENA) under söknamnet ”National monitoring program for non-indigenous species (NIS)”.

Genetiska observationsdata publiceras till GBIF via den Svenska ASV-portalen under söknamnet ”National monitoring program for non-indigenous species (NIS)”.

Data rapporteras för alla arter till Helcom Ballast Water Exemptions Decision Support Tool som för Östersjön även kan sökas ut från Helcom Biodiversity Database.

Båda innehåller kvalitetssäkrade data som kan laddas ner kostnadsfritt från förvaltarnas hemsidor. Dessutom rapporteras även data om nyintroducerade och nyupptäckta arter för landet eller nytt utbredningsområde för redan introducerad art till Artportalen vid SLU. Artdatabanken där data också är allmänt tillgänglig via tjänsten Fyndkartor i Artfakta.

Med nytt utbredningsområde avses havsbassäng och kan i högre upplösning avse utsjövatten och kustvattentyp.

HaV deltar i flera utvecklingsprojekt med syfte utveckla kostnadseffektiv övervakning. Här ingår bland annat modellering av utbredningsområden och hotspots, medborgareforskning, genetiska metoder med flera.

Syftet är att minimera införandet av skadliga vattenlevande organismer och patogener genom att utveckla ett konsekvent och adaptivt förvaltningssystem för Östersjöregionen.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen, . I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

I kap 3 i vattenförvaltningsförordningen anges att det ska göras en kartläggning av mänsklig verksamhets påverkan på ytvattnet med hänvisning till artikel 5 och bilaga II i vattendirektivet. Enligt direktivets bilaga II, avsnitt 1.4 och 1.5 ska en påverkansanalys och riskbedömning genomföras ., Resultat från påverkansanalysen och den efterföljande riskbedömningen ska ligga till grund för övervakningsprogrammets riskbaserade utformning (avsnitt 1.3 i bilaga V).

I bilaga II framgår att påverkansanalysen ska omfatta följande:

information om typ och omfattning av den betydande antropogena påverkan som ytvattenförekomsterna i varje avrinningsdistrikt kan komma att utsättas för, däribland:

• introducerade arter och sjukdomar

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

I en vägledning från HaV (rapport 2016:26) beskrivs ett lämpligt tillvägagångssätt för att klassificera ekologisk status och kemisk ytvattenstatus

Bedömning

Statusklassificering och bedömning av påverkan genomförs utifrån föreskriften om klassificering och miljökvalitetsnormer avseende ytvatten HVMFS 2019:25 samt HVMFS 2017:20 om kartläggning och analys av ytvatten.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, . I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• Tillförsel eller spridning av främmande arter – Intensitet och geografisk och tidsmässig variation

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut,  Pdf, 580.1 kB.bland annat att fastställa kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.

I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.

Främmande arter ingår i deskriptor 2 och:

• det obligatoriska kriteriet D2C1:
  Antalet främmande arter som nyintroduceras i naturen genom mänsklig verksamhet, per bedömningsperiod (sex år), räknat från det referensår som rapporteras för den inledande bedömningen enligt artikel 8.1 i direktiv 2008/56/EG, minimeras och, om möjligt, minskas till noll.
• Måttenhet: Antalet arter per bedömningsområde som har nyintroducerats under utvärderingsperioden (6 år).
• Det kompletterande kriteriet D2C2:
  Abundans och rumslig utbredning för etablerade främmande arter, särskilt för invasiva arter, som bidrar till betydande negativa effekter på särskilda artgrupper eller huvudsakliga livsmiljötyper.
• Måttenhet: Abundans (antal individer, biomassa i ton (t) eller omfattning i kvadratkilometer (km²)) per främmande art.
• Det kompletterande kriteriet D2C3:
  Andel av artgruppen eller rumslig omfattning av den huvudsakliga livsmiljötypen som förändrats negativt på grund av främmande arter, i synnerhet från invasiva främmande arter.
• Måttenhet: Andelen av artgruppen (kvoten mellan inhemska arter och främmande arter, uttryckt som antal arter och/eller som deras abundans inom artgruppen) eller rumslig omfattning av den huvudsakliga livsmiljötypen (i kvadratkilometer (km²)) som har förändrats negativt.

I dagsläget ger den riktade övervakningen av främmande arter underlag för kriteriet D2C1 och delvis för D2C2. Även andra övervakningsprogram kan ge visst underlag för kriteriet D2C2, exempelvis bottenfauna, fisk och växtplankton.

Bedömning

Det finns en svensk indikator framtagen för bedömning av främmande arter enligt HVMFS 2012:18:

• 2.1A Introduktioner av nya främmande arter

Det finns även en miljökvalitetsnorm för främmande arter (C.1) med en tillhörande indikator (C.1.1).

• C1 – Havsmiljön ska vara fri från avsiktligt nyutsatta eller flyttade främmande arter och stammar, samt främmande arter spridda på annat sätt genom mänsklig verksamhet, som riskerar att negativt påverka den genetiska eller biologiska mångfalden eller ekosystemets funktion.
• C.1.1 Trend för introduktioner av nya främmande arter

För att hantera och förebygga introduktionen av invasiva främmande arter inom EU har förordning (EU) nr 1143/2014 antagits.

Förordningen är implementerad i svensk lagstiftning genom den svenska förordningen om invasiva främmande arter (2018:1939), som kompletterar EU:s förordning. Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet i fråga om arter som lever i vatten, medan Naturvårdsverket ansvarar för arter på land.

Till EU-förordningen hör en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse (se kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1141 som senast uppdateras genom (EU 2019/1262).[F1] . Förordningen innebär att dessa arter enligt huvudregeln ska utrotas, och inte avsiktligt får transporteras, innehas, hanteras eller säljas.

I samma förordning finns ett krav på medlemsstaterna att ta fram en handlingsplan för att även ta itu med oavsiktlig spridning av invasiva främmande arter. NV och HaV har gemensamt tagit fram denna handlingsplan.

Genom den svenska förordningen framgår att HaV ska utföra riskbedömningar för vattenlevande arter, vidta åtgärder för arters spridningsvägar och upprätta övervakningssystem, samt anmäla och informera när en IAS upptäcks för att förebygga och förhindra spridning av IAS och minimera de negativa effekterna på biologisk mångfald inom unionen. HaV får också möjlighet att för arter på unionsförteckningen kunna ge tillstånd till viss hantering samt föreslå nödåtgärder. För arter med stor spridning, där utrotning inte är möjlig, ska myndigheterna ta fram hanteringsåtgärder. HaV och NV får också föreslå en nationell förteckning på arter av nationell betydelse.För dessa arter får de bestämmelser som behövs beslutas.

Ett övervakningsprogram ska upprättas för tidig upptäckt och snabb utrotning. Ett övervakningssystem ska också upprättas så att information om invasiva främmande arter av unionsbetydelse fångas upp. Detta kan inbegripa befintliga system för att samla in och registrera uppgifter om invasiva främmande arters förekomst i miljön genom undersökning, övervakning eller andra förfaranden för att förhindra att invasiva främmande arter sprids till eller inom unionen. Genom att engagera allmänheten genom medborgarforskning ska medvetenhet och kunskap öka och på så sätt bidra till ett system för tidig upptäckt och respons.

Bedömning

Enligt den svenska förordningen ska IAS av unionsbetydelse eller av regional betydelse var sjätte år bedömas avseende utbredningen i landets territorium, inbegripet information om deras migrations- eller reproduktionsmönster.

Förordning (EU) 2024/1991 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869

Bedömning

Tillståndet och trenden för tillståndet i livsmiljötyperna och kvaliteten och trenden i kvalitet hos livsmiljöerna för de arter som avses i artiklarna 4 och 5 i de områden som är föremål för restaureringsåtgärder på grundval av den övervakning som avses i artikel 15.3.

FN:s internationella sjöfartsorganisation (IMO) har beslutat om barlastvattenkonventionen som trädde i kraft 2017.

Barlastvattenkonventionens syfte är att förebygga, begränsa och eliminera spridning av vattenlevande organismer och patogener som kan skada miljön, samt människors hälsa, egendom och resurser.

Konventionen är implementerad i svensk lagstiftning genom:

• barlastvattenlag (2009:1165)
• barlastvattenförordning (SFS 2017:74) och
• Transportstyrelsens föreskrifter om hantering och kontroll av fartygs barlastvatten och sediment (TSFS 2017:73)

Det är Transportstyrelsen som ansvarar för barlastvattenfrågor i Sverige. HAV har tillsammans med SMHI lämnar yttranden till Transportstyrelsen när någon söker dispens från konventionen för utsläpp av orenat barlastvatten. Exempelvis tittar man på risk för negativa effekter på biologisk mångfald och människors och djurs hälsa då barlastvattnet inte hanteras enligt barlastvattenkonventionen.

För länderna runt Östersjön och Nordsjön så har ett harmoniserat regionalt förfarande tagits fram i den så kallade Joint Harmonized Procedure (JHP). Den är ett stöd för beslutsfattare rörande dispens. Förvarandet utgörs av en transparent beslutsprocess som baseras på undersökningar och övervakning av främmande arter i hamnar eller andra utsläppsområden, tillgängliggörande av data, riskbedömning av främmande arter samt hur förfarandet ska administreras.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av främmande arter är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för uppdatering av datalager i Symphony eller som underlag i konsekvensbedömningen generellt.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Främmande arter ingår i Helcoms övervakningsprogram Non-indigenous species.

Programmet baseras på Helcom Combine, med förenklade metoder för övervakning av förekomst av främmande arter. Metoderna har vidareutvecklats i Joint Harmonized Procedure se FN:s barlastkonvention som som har tagits fram av Helcom/Ospar Joint Task Group on Ballast Water Exemptions

I Aktionsplanen för Östersjön (BSAP) bidrar data på främmande arter till att följa upp mål under tema Sea-based activities: No or minimal disturbance to biodiversity and the ecosystem..

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). Det finns en indikator som rör främmande arter:

• Non-indigenous species

Indikatorn är identisk med den svenska som används för havsmiljödirektivet (2.1A).

Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea –Third HELCOM holistic assessment 2016-2021.

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av främmande arter ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP) tema B – Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras, genom att begränsa spridningen av IAS.

Övervakningsmetoder har tagits fram av Helcom/Ospar Joint Task Group on Ballast Water Exemptions som beskrivs i Joint Harmonized Procedure (se FN:s barlastkonvention)

Bedömning

Det finns en indikator inom Ospar - Trends in new records of non-indigenous species introduced by human activities. Indikatorn användes senast för att bedöma Nordsjöns status i

• OSPAR Quality Status Report 2023.

Svenska miljökvalitetsmålen

Dataunderlag behövs för att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen. Övervakning av främmande arter ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus och främmande arter och genotyper i

• Hav i balans samt levande kust och skärgård.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Mer information om miljökvalitetsmålen

• HaV:s miljömålssida
• Naturvårdsverkets miljömålssida
• Sveriges miljömål.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan data på främmande arter användas för att följa upp mål 15 – Ekosystem och biologisk mångfald. Övervakning av främmande arter kan användas för att följa upp delmålet 15.8:

"Senast 2020 införa åtgärder för att förhindra införseln av invasiva främmande arter och avsevärt minska deras påverkan på land- och vattenekosystem samt kontrollera eller utrota prioriterade arter."

Agenda 2030 på HaV:s webb