Den här sidan hör till avsnittet Övergripande frågor i vägledningen för prövning av små avloppsanläggningar
Vägledningens startsida
×
Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Små avlopp

Avgränsningar, begrepp, förkortningar och utgångspunkter

Avgränsningar, begrepp, förkortningar och utgångspunkter som används i vägledningen för prövning av små avloppsanläggningar.

Avgränsningar

Avloppsanläggningar som behandlar spillvatten från hushåll brukar delas in i:

  1. Avloppsanläggningar dimensionerade för 1–200 personekvivalenter (pe). Tillstånds- eller anmälningspliktiga anläggningar enligt 13 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Dessa anläggningar är vad som brukar kallas ”små avloppsanläggningar” eller ”enskilda avlopp” och prövas och tillsynas av den kommunala miljöförvaltningen.
  2. Avloppsreningsanläggningar som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar 201–1999 pe. Anmälningspliktiga C-anläggningar enligt kap. 28 kap. 4 § i miljöprövningsförordningen. Anmälan görs till den kommunala miljöförvaltningen.
  3. Avloppsreningsanläggningar som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar 2000 pe eller fler, alternativt med en anslutning av 2000 personer eller fler. Tillståndspliktiga B-anläggningar enligt 28 kap. 1-2 § § i miljöprövningsförordningen. Dessa anläggningar prövas av länsstyrelsens miljöprövningsdelegation.

Naturvårdsverket är den myndighet som vägleder om avloppsanläggningar med beteckningen B och C i 28 kap. miljöprövningsförordningen.

Denna vägledning avser prövning av avloppsanläggningar i kategori 1, anläggningar dimensionerade för 1-200 personekvivalenter, som tar emot hushållsspillvatten. Små avloppsanläggningar som är avsedda att rena vatten från verksamheter och där innehållet skiljer sig från hushållsspillvatten, till exempel spillvatten från ett slakteri, ett bageri eller en biltvätt omfattas inte av AR Små avlopp eller denna vägledning.

Utgångspunkten är att vägledningen ska vara tillämpbar för alla avloppsanläggningar som är dimensionerade för att behandla hushållsspillvatten för högst 200 pe. Anläggningar som är avsedda för fler än ett eller ett fåtal hushåll kan dock kräva ett utökat beslutsunderlag eller att de skyddsåtgärder som behöver vidtas kan vara mer omfattande än för en mindre anläggning. Exempel på detta är till exempel utredning av grundvattennivåer, skyddsavstånd till dricksvattentäkter och behovet av kontroll när anläggningen är i drift.

Vägledningen är inte avsedd att ge detaljerade riktlinjer om utformning av små avloppsanläggningar. Sedan Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanläggningar (NFS 2006:7) kom har vägledningen betonat anläggningarnas funktion istället för teknisk utformning till skillnad från tidigare allmänt råd från 1987. Grunderna för detta är att man i motiven till miljöbalken tydligt tog ställning för att myndigheter ska kunna formulera krav i form av funktionskrav. Med detta avses att kraven formuleras i termer av vad som ska uppnås, inte exakt hur detta ska ske. Teknisk kunskap, som kan fungera som referenslitteratur, om markbaserade anläggningar finns bland annat i

och de tekniska rapporterna

De frågor och svar som finns på HaV:s webbplats kompletterar vägledningen. När det gäller vägledning i tillsynsfrågor om små avlopp hänvisas till Havs och vattenmyndighetens rapport 2015:1 om Effektiv tillsyn av små avloppsanläggningar.

Begrepp

Allmän avloppsanläggning, är en avloppsanläggning över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Se även begreppet enskilda avloppsanläggningar.

Avloppsanordning är det uttryck som används i 13 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Enligt Naturvårdsverkets handbok 2008:3 bör det innefatta ”rörledningar, slamavskiljare, tankar, infiltrationsanordningar och liknande anordningar som ingår i den kompletta anordningen.” I vägledningen används det vardagligare begreppet avloppsanläggning istället för avloppsanordning utom i de fall där det finns en referens till miljöbalken eller förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd.

BDT-spillvatten består av spillvatten från bad, disk och tvätt.

Biohud är beteckning för det skikt av mikroorganismer som utvecklas i markbaserade avloppsanläggningar i anslutning till infiltrationsnivån. Här sker huvuddelen av den biologiska reningen av spillvattnet. Ibland används även uttrycket biofilm, framförallt i anläggningar där bärarmaterialet (alltså det material som mikroorganismerna fäster och tillväxer på) inte utgörs av naturligt markmaterial, till exempel i minireningsverk.

Byggförvaltningen används för den avdelning/enhet/förvaltning inom kommunen som ansvarar för bygglovhanteringen.

Efterpoleringssteg avser ett kompletterande reningssteg som har en viss påvisad funktion med avseende på en specifik parameter, ofta smittämnen. Ett efterpoleringssteg kan till exempel utgöras av en infiltration eller en UV-anläggning medan en stenkista inte är ett tillräckligt väl definierat begrepp med känt utförande och funktion för att kunna utgöra ett efterpoleringssteg.

Enskilda avloppsanläggningar är inte synonymt med små avloppsanläggningar, även om termen ibland används på detta sätt. Begreppet enskild avloppsanläggning finns i lag om allmänna vattentjänster (LAV) där man skiljer på allmän och enskild anläggning. Enskild anläggning är en anläggning som inte är eller inte ingår i en allmän anläggning. Begreppet enskilt avlopp beskriver alltså den organisatoriska formen, inte avloppsanläggningens storlek.

Fastighetsägare/sökande används genomgående som synonym till verksamhetsutövare eftersom verksamhetsutövaren vad det gäller små avloppsanläggningar i de flesta fall är den samme som fastighetsägaren/sökande.

Hushållsspillvatten är spillvatten som kommer från bostäder och serviceinrättningar, vilket till övervägande del utgörs av WC-spillvatten (vattentoalett) och BDT-spillvatten (bad, disk och tvätt) oavsett om det kommer från privathushåll eller från vård- och serviceinrättningar, restauranger, personalkök, affärer etc.

Infiltrationsnivån är den nivå där den aktiva biohuden utvecklas i övergångszonen från spridningslager mot underliggande infiltrationsmaterial.

Infiltrationsyta är den yta som belastas med slamavskiljt hushållsspillvatten i en infiltration. Behovet av yta beror av geologiska förutsättningar samt av spillvattnets mängd och sammansättning.

Miljöförvaltningen används för den avdelning/enhet/förvaltning inom kommunen som har prövnings- och tillsynsansvar avseende små avloppsanläggningar. Försvarsinspektören för hälsa och miljö har motsvarande prövnings- och tillsynsansvar i fråga om samtliga verksamheter och åtgärder inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt. (Se 2 kap. 4 § miljötillsynsförordningen (2011:13)

Personekvivalent (pe) definieras som den mängd nedbrytbart organiskt material som har en biokemisk syreförbrukning på 70 gram löst syre per dygn under sju dygn (BOD7) (Naturvårdsverket, 2016).

Definitionen av en pe motsvarar inte siffran i AR Små avlopp, där 48 g/p, d BOD anges. Förklaringen är att siffran i AR Små avlopp har följt med från de tidigare allmänna råden från 2006 och är baserad på:rapport 4425 från NV ”Vad innehåller avlopp från hushåll?”.

I HaV:s förslag till ny föreskrift 2016 föreslogs 65 g/d, p men förändringen är inte genomförd. Att räkna på antalet personekvivalenter som belastar anläggningen blir mest relevant för anläggningar som belastas av annat avloppsvatten än enbart hushållsspillvatten eller när man närmar sig en belastning på 200 pe, för att veta om det handlar om en ansökan enligt 13 § FMH (under 200 pe) eller en anmälan enligt 9 kap. 6 § MB (över 200 pe).

Recipient är det grundvatten, vattendrag eller liknande dit det renade avloppsvattnet leds.

Retention är avskiljning av näringsämnen och andra substanser i mark och grundvatten samt i vattendrag och sjöar genom naturliga biogeokemiska processer.

Små avloppsanläggningar används i vägledningen för att beskriva sådana avloppsanläggningar som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Generellt avses därmed alla avloppsanläggningar som är dimensionerade för att ta emot hushållsspillvatten från 1–200 pe. Torrtoaletter ingår inte i begreppet avloppsanläggning. Något som är gemensamt för begreppet små avloppsanläggningar är att de är byggda med småskalig teknik avsedd för endast ett eller ett mindre antal hushåll, men även för mindre verksamheter. Verksamhetsutövare för små avloppsanläggningar kan vara såväl privatpersoner som juridiska personer och det är inte heller omöjligt att en kommun enligt LAV väljer sådan småskalig teknik.

Spillvatten inkluderar både hushållsspillvatten och industrispillvatten. Industrispillvatten är allt spillvatten som släpps ut från områden som används för kommersiell eller industriell verksamhet och som inte är hushållsspillvatten eller dagvatten.

Spridningslager är den del av en infiltration eller markbädd där avloppsvatten sprids ut innan det tränger ner under infiltrationsnivån.

Tekniska förvaltningen används för den avdelning/enhet/förvaltning/bolag inom kommunen som ansvarar för ledningsnät, kommunalt VA och hämtning av avfall.

VISS är en databas med alla Sveriges större sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten. Här finns data om övervakning, miljömål, åtgärder, kartläggning och analys för Sveriges vatten. VISS har utvecklats av vattenmyndigheterna, länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten.

WC-spillvatten består av spillvatten från vattentoalett.

Förkortningar

Förkortningar som används i vägledningen.

Förkortning

Förklaring

AR Små avlopp

Havs- och vattenmyndighetens Allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållspillvatten, HVMFS 2016:17

FL

Förvaltningslag (2017:900)

FMH

Förordning (1989:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Fastighetsägare

GVdim

Dimensionerande grundvattennivå

HaV

Havs- och vattenmyndigheten

JO

Justitieombudsmannen

KML

Kulturmiljölagen (1988:850)

LAV

Lag om allmänna vattentjänster (2006:412)

MB

Miljöbalk (1998:808)

MKB

Miljökonsekvensbeskrivning

MKN

Miljökvalitetsnorm

MMD

Mark- och miljödomstolen

MPF

Miljöprövningsförordning (2013:251)

MSA

Miljösanktionsavgift

MÖD

Mark- och miljööverdomstolen/Miljööverdomstolen

PBL

Plan- och bygglag (2010:900)

SGU

Sveriges geologiska undersökning

TM

Tillsynsmyndighet

VA-nät

Vatten- och avloppsledningsnät

VISS

Vatteninformationssystem Sverige

Utgångspunkter

Vägledning inom området små avloppsanläggningar

Enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) ska HaV ge tillsynsvägledning i frågor om enskilda avlopp medan länsstyrelserna enligt samma förordning har ett generellt ansvar för tillsynsvägledningen till kommunerna i länet. Den gräns som praktiskt används i tillsynsvägledningsarbetet motsvarar indelningen av avloppsreningsanläggningar i 28 kap. miljöprövningsförordningen (MPF) där anläggningar under 201 pe inte omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt 9 kap. 6 § MB. HaV ansvarar för tillsynsvägledning avseende avloppsanläggningar under 201 pe som omfattas av tillstånd- eller anmälningsplikt enligt 9 kap. 7 § MB.

Av miljötillsynsförordningens inledande bestämmelser framgår att med ”tillsynsvägledning” avses utvärdering, uppföljning och samordning av operativ tillsyn samt stöd och råd till de operativa tillsynsmyndigheterna.

Därutöver finns i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för 2015-2021 (Vattenmyndigheterna, 2016) en åtgärd, ”Havs- och vattenmyndigheten åtgärd 1”, som bl.a. innebär att HaV i frågor kring prövning och tillsyn av enskilda avlopp ska fortsätta att utveckla sin vägledning till länsstyrelser och kommuner. Åtgärden ska leda till att det utarbetas styrmedel och utvecklas vägledning om vilka åtgärder som behöver genomföras för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska kunna följas. Denna vägledning för prövning av små avloppsanläggningar är en del i HaV:s genomförande av åtgärden.

Vägledningen kompletterar HaV:s AR Små avlopp och ersätter Naturvårdsverkets Handbok 2008:3 ”Små avloppsanläggningar”.

Kommunernas miljöförvaltningar är, när det gäller de små avloppsanläggningar, både tillstånds- och tillsynsmyndighet vilket gör handläggningen av dessa ärenden speciella i förhållande till annan miljöfarlig verksamhet. Den bedömning som handläggaren gör vid handläggningen av tillstånd om inrättande eller vid en anmälan är av avgörande betydelse för hur tillsynen sedan bedrivs.

Det finns så många gemensamma nämnare mellan handläggning av tillstånd/anmälningar och tillsyn över små avloppsanläggningar att det inte går att endast vägleda om tillsynen om man vill ge det stöd och de råd som de kommunala miljöförvaltningarna efterfrågar och behöver. Även i tidigare vägledning från Naturvårdsverket, har både prövnings- och tillsynsfrågor tagits upp. Denna vägledning innehåller därför råd om hur ansökningar om tillstånd och anmälningar angående små avloppsanläggningar bör handläggas.

Effektiv handläggning på miljöförvaltningen

Vägledningen är omfattande och behandlar många frågor som kan uppkomma i samband med prövning av små avloppsanläggningar. Långt ifrån alla frågor som beskrivs i vägledningen är relevanta i varje ärende, och ytterligare en del frågor blir sannolikt relevanta först när anläggningen uppnår en viss storlek och därmed är dimensionerad för fler än ett eller några få hushåll.

Har miljöförvaltningen tillgång till ett digitalt kartsystem med uppdaterade Gis-skikt över skyddade områden, fornlämningar etc. kan handläggaren tidigt i ärendet sortera bort de flesta av de frågor som är irrelevanta för den aktuella lokaliseringen och därigenom minska omfånget på handläggningen.

Annat som kan påverka effektiviteten i handläggningen är till exempel förekomsten av

  • interna handläggningsrutiner
  • dokumentmallar
  • informationsmaterial till entreprenörer och fastighetsägare
  • e-tjänster
  • samverkan med andra myndigheter och med branschorganisationer.

Rutiner utarbetade gemensamt med de remissinstanser som kan beröras av prövningen (till exempel kommunens avfallsansvariga och länsstyrelsen) kan bidra till att behovet av remisser minskar och att handläggningen därmed går snabbare och smidigare.

Litteraturreferenser

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Små avlopp