Avgränsningar, begrepp, förkortningar och utgångspunkter

Avgränsningar, begrepp, förkortningar och utgångspunkter som används i vägledningen för prövning av små avloppsanläggningar.

Hitta på sidan

Avgränsningar

Avloppsanläggningar som behandlar spillvatten från hushåll brukar delas in i:

  1. Avloppsanläggningar dimensionerade för 1–200 personekvivalenter (pe). Tillstånds- eller anmälningspliktiga anläggningar enligt 13 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Dessa anläggningar är vad som brukar kallas ”små avloppsanläggningar” eller ”enskilda avlopp” och prövas och tillsynas av den kommunala miljöförvaltningen.
  2. Avloppsreningsanläggningar som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar 201–1999 pe. Anmälningspliktiga C-anläggningar enligt kap. 28 kap. 4 § i miljöprövningsförordningen. Anmälan görs till den kommunala miljöförvaltningen.
  3. Avloppsreningsanläggningar som tar emot avloppsvatten med en föroreningsmängd som motsvarar 2000 pe eller fler, alternativt med en anslutning av 2000 personer eller fler. Tillståndspliktiga B-anläggningar enligt 28 kap. 1-2 § § i miljöprövningsförordningen. Dessa anläggningar prövas av länsstyrelsens miljöprövningsdelegation.

HaV:s vägledning avser tillsyn och prövning av avloppsanläggningar i kategori 1, anläggningar dimensionerade för 1-200 personekvivalenter

  • som tar emot hushållsspillvatten
  • som tar emot avloppsvatten som till innehållet kan jämställas med hushållsspillvatten, men inte kommer från bostäder eller serviceinrättningar

Naturvårdsverket är den myndighet som vägleder om avloppsanläggningar med beteckningen B och C i 28 kap. miljöprövningsförordningen. Naturvårdsverket vägleder dessutom om:

  • torra toalettlösningar som regleras i 40 § FMH
  • avfalls- och kretsloppsfrågor kopplat till små avloppsanläggningar,
  • avloppsanläggningar som är dimensionerade för upp t.o.m. 200 pe men som belastas av avloppsvatten från verksamheter där avloppsvattnet varken utgör hushållsspillvatten eller avloppsvatten som till innehållet kan jämställas med hushållsspillvatten.

Små avloppsanläggningar som är avsedda att rena vatten från verksamheter och där innehållet skiljer sig från hushållsspillvatten, till exempel spillvatten från ett slakteri, ett bageri eller en biltvätt omfattas därför inte av AR Små avlopp (HVMFS 2016:17) eller HaV:s vägledning.

Utgångspunkten är att vägledningarna ska vara tillämpbara för alla avloppsanläggningar som är dimensionerade för att behandla hushållsspillvatten för högst 200 pe. Anläggningar som är avsedda för fler än ett eller ett fåtal hushåll kan dock kräva ett utökat beslutsunderlag eller att de skyddsåtgärder som behöver vidtas kan vara mer omfattande än för en mindre anläggning. Exempel på detta är i ett prövningsärende utredning av grundvattennivåer och skyddsavstånd till dricksvattentäkter och i ett tillsynsärende behovet av kontroll när anläggningen är i drift.

HaV:s vägledning är inte avsedd att ge detaljerade riktlinjer om utformning av små avloppsanläggningar. Sedan Naturvårdsverkets allmänna råd om små avloppsanläggningar (NFS 2006:7) kom har vägledningen betonat anläggningarnas funktion istället för teknisk utformning till skillnad från tidigare allmänt råd från 1987. Grunderna för detta är att det framgår av motiven till miljöbalken att myndigheter ska kunna formulera krav i form av funktionskrav. Med detta avses att kraven formuleras i termer av vad som ska uppnås, inte exakt hur detta ska ske. Teknisk kunskap, som kan fungera som referenslitteratur, om markbaserade anläggningar finns bland annat i

och de tekniska rapporterna

De frågor och svar som finns på HaV:s webbplats kompletterar vägledningarna.

Begrepp

Allmän avloppsanläggning, är en avloppsanläggning över vilken en kommun har ett rättsligt bestämmande inflytande och som har ordnats och används för att uppfylla kommunens skyldigheter enligt lagen om allmänna vattentjänster (LAV). Se även begreppet Enskilda avloppsanläggningar.

Avloppsanordning/avloppsanläggning Avloppsanordning är det uttryck som används i 13 § förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. I vägledningarna används det vardagligare begreppet avloppsanläggning istället för avloppsanordning utom i de fall där det finns en referens till miljöbalken eller förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Enligt Naturvårdsverkets handbok 2008:3 bör en avloppsanordning innefatta ”rörledningar, slamavskiljare, tankar, infiltrationsanordningar och liknande anordningar som ingår i den kompletta anordningen.”

Avloppsvatten definieras i 9 kap. 2 § miljöbalken som:

  1. spillvatten eller annan flytande orenlighet
  2. vatten som använts för kylning
  3. vatten som avleds för sådan avvattning av mark inom detaljplan som inte görs för en viss eller vissa fastigheters räkning (dagvatten)
  4. vatten som avleds för avvattning av en begravningsplats.

"Spillvatten och annan flytande orenlighet” omfattar bland annat hushållsspillvatten från hushåll (som i sin tur kan indelas i WC-spillvatten, respektive bad-, disk- och tvättvatten, så kallat BDT-spillvatten), men kan också avse spillvatten från verksamheter.

BDT-spillvatten består av spillvatten från bad, disk och tvätt.

Biohud är beteckning för det skikt av mikroorganismer som utvecklas i markbaserade avloppsanläggningar i anslutning till infiltrationsnivån. Här sker huvuddelen av den biologiska reningen av spillvattnet. Ibland används även uttrycket biofilm, framförallt i anläggningar där bärarmaterialet (alltså det material som mikroorganismerna fäster och tillväxer på) inte utgörs av naturligt markmaterial, till exempel i minireningsverk.

Byggförvaltningen används för den avdelning/enhet/förvaltning inom kommunen som ansvarar för bygglovshanteringen.

Efterpoleringssteg avser ett kompletterande reningssteg som har en viss påvisad funktion med avseende på en specifik parameter, ofta smittämnen. Ett efterpoleringssteg kan till exempel utgöras av en infiltration eller en UV-anläggning medan en stenkista inte är ett tillräckligt väl definierat begrepp med känt utförande och funktion för att kunna utgöra ett efterpoleringssteg.

Enskilda avloppsanläggningar är inte synonymt med små avloppsanläggningar, även om termen ibland används på detta sätt. Begreppet ”enskild avloppsanläggning” finns i lag om allmänna vattentjänster (LAV) där man skiljer på allmän och enskild anläggning. Enskild anläggning är en anläggning som inte är eller inte ingår i en allmän anläggning. Begreppet enskilt avlopp beskriver alltså den organisatoriska formen, inte avloppsanläggningens storlek. Se även begreppet Allmän avloppsanläggning.

Hushållsspillvatten är spillvatten som kommer från bostäder och serviceinrättningar, vilket till övervägande del utgörs av WC-spillvatten (vattentoalett) och BDT-spillvatten (bad, disk och tvätt) oavsett om det kommer från privata hushåll eller från vård- och serviceinrättningar, restauranger, personalkök, affärer etc.

Högsta dimensionerande grundvattenyta, GVdim är den grundvattennivå utifrån vilken konventionella infiltrationer < 25 pe projekteras och byggs. Anges i meter från befintlig markyta. Består av tre delmängder – observerad grundvattennivå, tillägg på grund av att magasinet eventuellt inte var fyllt vid observationstillfället samt ett tillägg på grund av lokal förhöjning under en infiltration i finkornig jordart. Se även avsnitt Vad menas med högsta dimensionerade grundvattennivå?.

Infiltrationsnivån är den nivå där den aktiva biohuden utvecklas i övergångszonen från spridningslager mot underliggande infiltrationsmaterial. Se även avsnittet Vad menas med infiltrationsnivå?.

Infiltrationsyta är den yta som belastas med slamavskiljt hushållsspillvatten i en infiltration. Behovet av yta beror av geologiska förutsättningar samt av spillvattnets mängd och sammansättning. Se även avsnitt Siktanalys och perkolationsprov - bedömning av infiltrations­kapacitet och dimensionering av infiltrationsyta.

Miljöförvaltningen används för den avdelning/enhet/förvaltning inom kommunen som har prövnings- och tillsynsansvar avseende små avloppsanläggningar samt för Försvarsinspektören för hälsa och miljö som har motsvarande prövnings- och tillsynsansvar i fråga om samtliga verksamheter och åtgärder inom Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt. (Se 2 kap. 4 § miljötillsynsförordningen (2011:13)

Personekvivalent (pe) definieras som den mängd nedbrytbart organiskt material som har en biokemisk syreförbrukning på 70 gram löst syre per dygn under sju dygn (BOD7) (Naturvårdsverket, 2016).

Definitionen av en pe motsvarar inte siffran i AR Små avlopp, där 48 g/p, d BOD anges. Förklaringen är att siffran i AR Små avlopp har följt med från de tidigare allmänna råden från 2006 och är baserad på:rapport 4425 från NV ”Vad innehåller avlopp från hushåll?”.

I HaV:s förslag till ny föreskrift 2016 föreslogs 65 g/d, p men förändringen är inte genomförd. Att räkna på antalet personekvivalenter som belastar anläggningen blir mest relevant för anläggningar som belastas av annat avloppsvatten än enbart hushållsspillvatten eller när man närmar sig en belastning på 200 pe, för att veta om det handlar om en ansökan enligt 13 § FMH (under 200 pe) eller en anmälan enligt 9 kap. 6 § MB (över 200 pe).

Recipient är det grundvatten, vattendrag eller liknande dit avloppsvattnet leds.

Retention är avskiljning av näringsämnen och andra substanser i mark och grundvatten samt i vattendrag och sjöar genom naturliga biogeokemiska processer.

Små avloppsanläggningar är sådana avloppsanläggningar som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt 13 § förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Generellt avses därmed alla avloppsanläggningar som är dimensionerade för att ta emot avloppsvatten från 1–200 pe. Något som är gemensamt för begreppet små avloppsanläggningar är att de är byggda med småskalig teknik avsedd för endast ett eller ett mindre antal hushåll, men även för mindre verksamheter. Verksamhetsutövare för små avloppsanläggningar kan vara såväl privatpersoner som juridiska personer (se begreppet Enskilda avloppsanläggningar) och det är också möjligt att en kommun med ansvar enligt lagen om allmänna vattentjänster har en anläggning avsedd för högst 200 pe (se begreppet Allmänna avloppsanläggningar). HaV:s vägledning avser tillsyn och prövning av små avloppsanläggningar dimensionerade för 1-200 personekvivalenter som tar emot hushållsspillvatten eller avloppsvatten som till innehållet kan jämställas med hushållsspillvatten, men inte kommer från bostäder eller serviceinrättningar, se avsnitt Avgränsningar . Torrtoaletter ingår inte i begreppet avloppsanläggning.

En surrogatparameter är en mätbar fysikalisk eller kemisk parameter som har visats ge en direkt korrelation med koncentrationen av en annan parameter. Surrogatparametrar kan användas i fält för att ge en indikation på om en avloppsanläggning fungerar som avsett. Exempelvis kan en kombination av provtagning av ortofosfat och turbiditet ge indikation på om den kemiska fällningen i ett minireningsverk fungerar tillfredsställande.

Spillvatten inkluderar både hushållsspillvatten och industrispillvatten. Industrispillvatten är allt spillvatten som släpps ut från områden som används för kommersiell eller industriell verksamhet och som inte är hushållsspillvatten eller dagvatten.

Spridningslager är den del av en infiltration eller markbädd där avloppsvatten sprids ut innan det tränger ner under infiltrationsnivån.

Tekniska förvaltningen används för den avdelning/enhet/förvaltning/bolag inom kommunen som ansvarar för ledningsnät, kommunalt VA och hämtning av avfall.

VISS är en databas med uppgifter om alla Sveriges större sjöar, vattendrag, grundvatten och kustvatten. Här finns data om övervakning, miljömål, åtgärder, kartläggning och analys för Sveriges vatten. VISS har utvecklats av vattenmyndigheterna, länsstyrelserna och Havs- och vattenmyndigheten.

WC-spillvatten består av spillvatten från vattentoalett.

Förkortningar

Förkortningar som används i vägledningen.

Förkortningar som används i vägledningen

Förkortning

Förklaring

AR Små avlopp

Havs- och vattenmyndighetens Allmänna råd om små avloppsanordningar för hushållspillvatten, HVMFS 2016:17

FHinf

Vid beräkning av GVdim det tillägg som görs till en observerad grundvattennivå på grund av infiltration i finkornig jordart

FHmag

Vid beräkning av GVdim det tillägg som görs till en observerad grundvattennivå på grund av att grundvattenmagasinet inte var fullt vid observationstillfället

FL

Förvaltningslag (2017:900)

FMH

Förordning (1989:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd

Fastighetsägare

GVdim

Dimensionerande grundvattennivå

HaV

Havs- och vattenmyndigheten

JO

Justitieombudsmannen

KML

Kulturmiljölagen (1988:850)

LAV

Lag om allmänna vattentjänster (2006:412)

MB

Miljöbalk (1998:808)

MKB

Miljökonsekvensbeskrivning

MKN

Miljökvalitetsnorm

MMD

Mark- och miljödomstolen

MPF

Miljöprövningsförordning (2013:251)

MSA

Miljösanktionsavgift

MÖD

Mark- och miljööverdomstolen/Miljööverdomstolen

PBL

Plan- och bygglag (2010:900)

SGU

Sveriges geologiska undersökning

VA

Vatten- och avlopp

VISS

Vatteninformationssystem Sverige

Utgångspunkter för vägledning inom området små avloppsanläggningar

Enligt miljötillsynsförordningen (2011:13) ska HaV ge tillsynsvägledning i frågor om enskilda avlopp medan länsstyrelserna enligt samma förordning har ett generellt ansvar för tillsynsvägledningen till kommunerna i länet. Den gräns som praktiskt används i tillsynsvägledningsarbetet motsvarar indelningen av avloppsreningsanläggningar i 28 kap. miljöprövningsförordningen (MPF) där anläggningar under 201 pe inte omfattas av anmälnings- eller tillståndsplikt enligt 9 kap. 6 miljöbalken. HaV ansvarar för tillsynsvägledning avseende avloppsanläggningar under 201 pe som omfattas av tillstånd- eller anmälningsplikt enligt 9 kap. 7 § miljöbalken och som tar emot hushållsspillvatten eller jämförligt vatten. Se även avsnitt Avgränsningar.

Av 26 kap. 1 a § miljöbalken framgår att med ”tillsynsvägledning” avses utvärdering, uppföljning och samordning av tillsyn samt stöd och råd till tillsynsmyndigheterna.

Därutöver finns i Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram för 2022-2027 en åtgärd, ”Havs- och vattenmyndigheten åtgärd 1”, som bl.a. innebär att HaV i frågor kring prövning och tillsyn av enskilda avlopp ska fortsätta att utveckla sin vägledning till länsstyrelser och kommuner om vilka åtgärder som behöver genomföras för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska kunna följas. Vägledning för tillsyn och prövning av små avloppsanläggningar är en del i HaV:s genomförande av åtgärden. Se även avsnitt Vattenmyndigheternas åtgärdsprogram.

Vägledningarna för prövning och tillsyn kompletterar HaV:s AR Små avlopp (HVMFS 2016:17) och ersätter Naturvårdsverkets Handbok 2008:3 ”Små avloppsanläggningar”.

Kommunernas miljöförvaltningar är både tillstånds- och tillsynsmyndighet för små avloppsanläggningar, vilket gör handläggningen av dessa ärenden speciell i förhållande till annan miljöfarlig verksamhet. Den bedömning som handläggaren gör vid handläggningen av tillstånd om inrättande eller vid en anmälan är av avgörande betydelse för hur tillsynen sedan kan bedrivas.

Det finns så många gemensamma nämnare mellan handläggning av tillstånd/anmälningar och tillsyn över små avloppsanläggningar att det inte går att endast vägleda om tillsynen om man vill ge det stöd och de råd som de kommunala miljöförvaltningarna efterfrågar och behöver. Även i tidigare vägledning från Naturvårdsverket, har både prövnings- och tillsynsfrågor tagits upp. HaV:s vägledningar innehåller därför både råd om handläggning av ansökningar/anmälningar och om tillsyn.

Effektiv prövning och tillsyn

Vägledningarna är omfattande och behandlar många frågor som kan uppkomma i samband med tillsyn och prövning av små avloppsanläggningar. Långt ifrån alla frågor som beskrivs i vägledningarna är relevanta i varje ärende, och en del frågor blir sannolikt relevanta först när anläggningen uppnår en viss storlek och därmed är dimensionerad för fler än ett eller några få hushåll.

Har miljöförvaltningen tillgång till ett digitalt kartsystem med uppdaterade Gis-lager över skyddade områden, fornlämningar etc. kan handläggaren tidigt i ett prövningsärende sortera bort de frågor som är irrelevanta för den aktuella lokaliseringen och därigenom minska omfånget på handläggningen. Gäller det planering av tillsynen kan Gis-lager på motsvarande sätt ge underlag för prioritering, se avsnitt Tillsynsprioritering.

Annat som kan påverka effektiviteten i handläggningen av såväl tillsyns- som prövningsärenden är till exempel förekomsten av

  • interna handläggningsrutiner
  • dokumentmallar
  • informationsmaterial till avloppsentreprenörer och verksamhetsutövare
  • e-tjänster
  • samverkan med andra myndigheter och med branschorganisationer.

Litteraturreferenser

Publicerad: 2019-10-02
Uppdaterad: 2022-09-27
Sidansvarig: Webbredaktion