Förordningar och regelverk om invasiva främmande arter

Hitta på sidan

Det är förbjudet att byta, odla, föda upp, transportera, använda och hålla de arter som listas av EU som invasiva främmande arter av unionsbetydelse.

EU:s förordning

EU:s förordning (1143/2014) om invasiva främmande arter syftar till att ta itu med problem på ett övergripande sätt. Detta för att skydda biologisk mångfald och ekosystemtjänster, samt minimera och mildra effekter som dessa arter kan ha på människors hälsa och ekonomi.

Till denna förordning hör en lista över arter som är av unionsbetydelse. Dessa arter är förbjudna att äga och hantera i syfte att hindra introduktion och spridning av arterna.

Särskilda regler vid stor spridning

För arter med stor spridning gäller särskilda regler och effektiva hanteringsåtgärder. Bland de vattenlevande arterna är det än så länge bara signalkräftan som har stor spridning i Sverige.

Nationell förordning

Den 1 januari 2019 trädde en svensk förordning om invasiva främmande arter i kraft. Denna förordning beskriver ansvarsfördelningen mellan olika svenska myndigheter och kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.

Vem gör vad?

Havs- och vattenmyndigheten är enligt förordningen den nationellt ansvariga myndigheten för vattenlevande arter och Naturvårdsverket ansvarar för landlevande arter.

Myndigheterna har enligt förordningen uppdraget att utföra riskbedömningar, vidta åtgärder om arters spridningsvägar och upprätta övervakningssystem, samt enligt EU-förordningen anmäla och informera när en invasiv art upptäcks. Myndigheterna får också möjlighet att för arter på unionsförteckningen kunna ge tillstånd till viss hantering samt föreslå nödåtgärder. För arter med stor spridning, där utrotning inte är möjlig, ska myndigheterna ta fram artspecifika hanteringsprogram.

Länsstyrelsen är enligt den nationella förordningen tillsynsmyndighet. De ansvarar för bekämpning och beslutar om åtgärder. Länsstyrelserna kan delegera ansvaret till kommunerna. Havs- och vattenmyndigheten och Naturvårdsverket ska övervaka att detta sker effektivt och vid behov samordna arbetet nationellt.

Jordbruksverket, Livsmedelsverket och Tullverket ansvarar bland annat för de kontroller som ska förhindra att invasiva främmande arter förs in i landet.

Nationell förteckning

Havs- och vattenmyndigheten ska tillsammans med Naturvårdsverket föreslå en nationell förteckning över invasiva främmande arter av nationell betydelse. Detta görs främst för att vi ska kunna sätta in åtgärder mot arter som är problematiska i Sverige men som inte finns med på EU:s förteckning.

Ett första steg i arbete med en nationell förteckning över invasiva främmande arter av nationell betydelse har varit att göra en riskklassificering av över cirka 1000 arter. Riskklassificeringen utfördes av Artdatabanken SLU och arterna är vetenskapligt bedömda efter deras ekologiska påverkan och invasionspotential. Rapporten publicerades 21 januari 2019.

Nu utförs ytterligare analyser utifrån bland annat samhällsekonomiska aspekter. Slutligen ska ett förslag på nationell förteckning förankras hos olika myndigheter, näringar, intresseorganisationer med mera innan det fattas ett politiskt beslut om en juridiskt bindande förteckning. Denna nationella förteckning ska komplettera EU:s unionsförteckning.

Arbetet med en nationell förteckning

Arbetet med nationella förteckningen. Illustration.

Arbetet med nationella förteckningen. Klicka på bilden för att zooma.

Publicerad: 2021-02-23
Sidansvarig: Webbredaktion