Puckellax | Oncorhynchus gorbuscha
Puckellax är en främmande art som förekommer i Sverige.
Fakta
- Latinskt namn: Oncorhynchus gorbuscha
- Svenskt namn: puckellax
- Organism: fiskar
- Livsmiljö: Sötvatten, Brackvatten
- Ursprung: Norra Stilla havet och Norra ishavet
- Första fynd i Sverige: 1974
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 5 - mycket hög risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Puckellax i Artdatabanken
-
Faktablad: Ladda ner faktablad
Pdf, 139.5 kB.
Utseende
En vuxen lekmogen puckellax är cirka 40-55 centimeter lång, men kan bli upp till ca 65-75 centimeter med en vikt på cirka 5 kilo. Puckellaxen är den minsta av stillahavslaxarna. Den har en livscykel på två år. Kroppen är avlång och spolformig.
En vuxen lekmogen puckellax är cirka 40-55 cm lång. Kroppen är avlång och spolformig. Under lek utvecklar hanarna en distinkt puckel på ryggen och krokformade käkar. Illustration: Timothy Knepp - U.S. Fish and Wildlife Service
Svenska fynd
1974 fångades en puckellax i Ljusnan i Hälsingland och året därpå en i Nybroån i Skåne. 1976 fångades en puckellax vid Älvkarleby i Uppland och samma år gjordes ett 40-tal fynd av arten längs ostkusten från Alnön i Medelpad till södra Roslagen i Uppland.
Rapportera fynd
Om puckellaxen fiskats upp ska den avlivas direkt och inte kastas tillbaka i vattnet.
Alla fynd ska rapporteras till länsstyrelsen.
Vi uppskattar om du även hör av dig till oss om nya fynd och observationer. Notera då gärna fyndplats, datum samt längd och vikt på fisken. Om möjligt är det också bra med ett foto som verifierar uppgiften.
Hur lever de?
Puckellaxen är som andra laxarter anadrom, vilket betyder att den lever i havet.
Men redan efter ett till två år i havet vandrar den upp i floder (sötvatten) för att leka. Unga fiskar utvecklas under vanligen drygt ett år eller mer i floderna innan de vandrar ut i havet.
Under lek utvecklar hanarna en tydlig puckel på ryggen och krokformade käkar. Lekande hanar blir också ljust rosaröda på rygg och sidor, med stora oregelbundna mörkbruna fläckar. I havet är puckellaxen stålblå eller grön på ryggen, silvergrå på sidorna med ett mindre antal svarta fläckar och vit på undersidan. I sötvatten blir fiskens färger mindre skimrande och de krokformade käkarna och den karaktäristiska puckeln mer markerade.
I havet rör sig puckellaxen på olika djup, från ytvatten ner till som högst cirka 50 meter. Det är en kallvattenfisk och den trivs bäst i en vattentemperatur på runt 5-14 grader. I sötvattenmiljön (floderna) äter unga laxar främst insekter, medan de i kustnära miljöer äter främst kräftdjur. I öppna havet lever puckellax på större fisk, särskilt tobis, samt kräftdjur och bläckfisk. Vid uppvandringen i floderna inför leken slutar puckellaxen att äta. Efter leken dör föräldrarna.
Ursprung
Puckellaxen kommer från Norra Stilla havet och Norra Ishavet. Arten finns från Mackenziefloden i västra Kanada ner längs Nordamerikas västkust via Alaska, British Columbia, Washington och Oregon till Sacramentofloden i Kalifornien. Även Nordostasien, från den ryska floden Lena vid Tjukterhalvön, Kamchatka och Sakhalin söderut till Japan, är naturligt utbredningsområde för puckellax.
Hur kom de hit?
Det troliga är att kommit hit genom vattenbruk och sportfiske (inplantering, utsättning).
Puckellax sattes under åren 1956-63 och 1967-75 ut i floder med utlopp i Vita havet och Barents hav och är nu väl etablerad i floder från Ryssland i öster till Norge i väster. Observerade exemplar av puckellax i södra Norge och sydöstra Sverige kan ha varit enstaka exemplar som vandrat från Rigabukten, där arten också planterades ut på 1970-talet. Den har även påträffats i Finska viken.
Möjliga effekter
Förekomst av främmande arter av laxfiskar kan leda till konkurrens mellan arter om föda och utrymme, liksom till att det förs in parasiter och sjukdomar som kan drabba inhemska arter. Puckellaxens spridning kan också få genetiska effekter på populationsnivå. Atlantlax och puckellax bedöms dock inte kunna korsas och bilda hybrider.
