Marmorkarp | Hypophthalmichthys nobilis

Hur känns de igen?

Marmorkap är lätt att känna igen, ögonen sitter långt ner på huvudet, under näsöppningarna. Munnen är liten och tandlös med ett litet underbett. Den har en maxlängd om 170 cm.

Unga marmorkarpar är silvriga till vita i färgen men blir med åldern mörkare. Med åldern framträder också oregelbundna mörkare fläckar på ryggen.

Svenska fynd

Arten är påträffad vid två tillfällen i Östersjön i svenskt vatten. Dessa individer tror man har rymt från odlingar i länder vid södra delen av Östersjön där arten förekommer som odlad matfisk.

Hur lever de?

Det är en sötvattensfisk med viss salttolerans. De klarar av både lugna och turbulenta vatten och både höga och låga vattentemperaturer. Detta gör den till en tacksam odlingsfisk. Den har dock specifika krav för att föröka sig och därför är det inte troligt att den skulle kunna föröka sig i svenska vatten.

Hur kom de hit?

Arten används i odlingar i Europa, Asien och Nordamerika. Förvildade bestånd finns i Donaufloden i Europa, Asien (utanför det naturliga utbredningsområdet) och i USA. Det har även hänt att arten planterats ut för sportfiske.

Möjliga effekter

Arten är känd för att bära på flera olika parasiter, bakterier, sugmaskar, bandmaskar och svampar som skulle kunna smitta även svenska fiskar. I en studie av sjöar där den introducerats och lyckats reproducera sig såg man en minskning med 60-93% av inhemska arter.

Marmorkarpen är främst ett rovdjur och de konsumerar stora mängder zooplankton. Det finns fall där den helt utrotat zooplankton från sjöar. När de blir äldre kan de även äta växtplankton och dött organiskt material.