Sjögull | Nymphoides peltata
Sjögull är en främmande art som förekommer i Sverige.
Fakta
- Latinskt namn: Nymphoides peltata
- Svenskt namn: sjögull
- Organism: växter
- Livsmiljö: Sötvatten
- Ursprung: Asien, och Centraleuropa
- Första fynd i Sverige: 1850-1899
- Risk för att vara invasiv i Sverige (riskklass): 5 - mycket hög risk
- Ansvarig myndighet: Havs- och vattenmyndigheten
- Artfakta: Om Sjögull i Artdatabanken
-
Faktablad: Ladda ner faktablad
Pdf, 148.4 kB. -
Informationsblad: Ladda ner infoblad Pdf, 447.9 kB.
Sjögull har näckrosliknande blad med vågig kant. Foto: Tanaka Juuyoh (CC BY 2.0).
Hur känns de igen?
Sjögull har rundade, näckrosliknande blad med vågig kant. Bladen är ca åtta centimeter långa, vilket är mindre än vanliga näckrosblad. Undersidan av bladen är ofta rödprickiga men färgen på prickarna kan variera till ljust gröna. Blomman skjuter upp en bit över vattenytan (under juli till augusti) och har fem gula kronblad som är skira och har fransar i kanterna. Blomman är även den mindre än den hos vanlig näckros. Stjälkarna till bladen är tunna som trådar och inte i närheten av lika grova som hos den vanliga näckrosen.
Känn igen arten
Illustration
Sjögull. Illustration av Jakob Robertsson/Typoform.
Svenska fynd
Första dokumentationen är från 1870. Då beskrevs den som förvildad i bland annat Lunds botaniska trädgård. Idag finns den rapporterad på över 50 platser i Sverige med sin nordligaste utbredning i Arvika (2024).
Hur lever de?
De växer i sötvatten, från ytan och ned till tre meters djup. Växterna är rotade i botten, och har flytblad som nästan helt kan täcka vattenytan där de finns. De blommar under juli till augusti, men viss avvikelse finns i olika delar av landet. De återfinns främst i stilla eller långsamt strömmande vatten.
Mellan december till maj har växten en viloperiod. Då bryts det mesta av växten ner för att sen i maj börja växa till igen. Dock finns det rapporter som visar på att bottenlöparna (rhizomerna) även växer under vintern i rätt förhållanden.
Hur kom de hit?
Sjögull kommer ursprungligen från Centraleuropa och Asien. Den introducerades avsiktligt i Sverige under 1800-talet. Främst som prydnadsväxt i dammar, men även som försök att främja fisket. Tanken var att täta bestånd av sjögull skulle skydda fiskyngel.
Möjliga effekter
Massiva bestånd av sjögull kan täcka stora delar av en sjö eller ett vattendrag. Det påverkar människor direkt genom att försvåra för bad, fiske och båttrafik. Livet under ytan påverkas negativt då bestånden av sjögull inte släpper ner tillräckligt med solljus i vattnet. Det gör det omöjligt för makrofyter att växa där under vilket påverkar andra arter som i sin tur är beroende av dem.
En följd av att växtmassan är så stor och kraftigt ökar från år till år kan bli att sjöar blir övergödda.
Rapportera fynd
Om du hittar vad du misstänker är ett fynd av arten kan du rapportera det i Rappen.
Hindra spridning i svenska vatten
Sjögull kan sprida sig dels med frön (både genom själv- och korspollinering) och med vegetativa delar. De växer snabbt, på kort tid kan bottenrevorna växa flera meter. Vid varje nod uppe vid ytan finns anlag för att rötter ska växa, lossnar dessa och tillåts flyta i väg så kan ett nytt bestånd bildas.
Det går att hindra ytterligare spridning av sjögull. Om de redan finns i en damm kan man med försiktighet lossa bottenlöparna och lyfta plantan till land där den får torka och dö. Man måste vara ytterst noga med att växtdelar följer med och inte kan nå vattendrag eller sjöar. Att slå beståndet med verktyg som lie och krattar har visat sig gynna beståndet som då kan spridas snabbare.
Undvik att köra med motorbåt eller vattenskoter i eller nära sjögulls bestånden eftersom växtdelar då kan lossna och sprida sig.
Kontakta Länsstyrelsen eller kommunen för rådgivning om det finns sjögull vid till exempel bryggor och stränder.
Håll utkik i sjöar och vattendrag, och rapportera genast vid upptäckt. Tidig upptäckt gör att bekämpning är möjlig. Har beståndet hunnit sprida sig blir utrotning svårare om än inte omöjlig.
