Kustfisk

Hitta på sidan

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustration för kustfisk

Foto: Kustprovfiske, Erik Karlsson

Övergripande information

Med kustfisk avses de fiskarter som lever en betydande del av sina liv i det kustnära ekosystemet, såsom:

Kustfiskövervakningen (trål, nät, ryssjor, hydroakustik) syftar till att beskriva förändringar i fisksamhället som helhet, när det gäller artsammansättning, relativ förekomst av olika arter och storleksstruktur.

Därtill följs förändringar på artnivå upp genom att analysera förändringar i antal och storleksstruktur hos de vanligaste arterna i fångsten. Inom vissa provfisken görs individprovtagning av utvalda arter. Individprovtagningen syftar till att ge information om till exempel individuell vikt och kondition, och ger material för vidare analys av exempelvis ålder och fiskhälsa.

Tillståndet för kustfisk speglar kustekosystemet och påverkan från småskaligt kustfiske och fritidsfiske (se Kontroll av kommersiell fiskeriverksamhet och Fritidsfiske). Långsiktiga förändringar i abundansen av olika funktionella grupper av kustfisk kan även påverkas av övergödning, försämrade livsmiljöer och förändrad predation. Det senare kan bero på obalans i näringsväven på grund av mänsklig påverkan såsom fiske och förlust av viktiga livsmiljöer.

Havs- och vattenmyndigheten

  • Nationell miljöövervakning
  • Regional miljöövervakning
  • Verksamheters recipientkontroll
  • Datainsamling enligt EU-lagstiftning (EU) 2017/1004, (EU) 2021/1167 och (EU) 2021/1168
  • Kustprovfiske Östersjön 1960
  • Kustprovfiske Nordsjön 1969
  • Kustprovtrålning 2001
  • Siklöjesurvey, ombord- och hamnprovtagning av siklöja 2009
  • Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).
  • Sveriges övervakning är samordnad med de övriga länder som genomför övervakning av kustfisk, genom att följa vägledningar inom Helcom och Ospar.
  • Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom, Ospar och Ices som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Beskrivning av övervakning

I provtagningarna registreras:

  • Art
  • Fångst per ansträngning (mått på abundans)
  • Biomassa per ansträngning
  • Längd
  • Individprovtagning nyckelart:
  1. Ålder
  2. Kön
  3. Vikt
  4. Gonadstatus (könsmognad)
  5. Sjukdomar (yttre avvikelser)

Följande stödvariabler registreras:

  • Temperatur
  • Siktdjup
  • Salthalt
  • Djup
  • Substrat (i vissa fall)

Kustfisk övervakas årligen, dels inom den nationella- och regionala resurs- och miljöövervakningen och dels genom årligen återkommande provfisken i samband med olika recipientkontrollprogram. Övervakningen sker både i Östersjön och i Västerhavet.

Östersjön

I övervakningen i Östersjön provfiskas det framförallt med Nordiska kustöversiktsnät men undersökningarna av siklöja i Bottenviken utförs med hydroakustik och trålning.

Fisket med Nordiska kustöversiktsnät beskrivs i undersökningstypen:

Undersökningar av siklöja, som uppehåller sig i den fria vattenmassan (pelagialen) görs med speciella ekolod (siklöjesurvey). Dessa registrerar mängden fisk på en i förhand bestämd körsträcka. Med jämna mellanrum genomförs tråldrag för att uppskatta storlekssammansättningen. Utöver detta provtas även siklöja genom ombord- och hamnprovtagningar inom det kommersiella fisket.

Denna provtagning beskrivs närmare i:

Västerhavet

I Västerhavet sker provfiske med ryssjor och genom provtrålning. Provfiske med ryssjor har fram till år 2020 följt undersökningstypen Provfiske med kustöversiktsnät, nätlänkar och ryssjor på kustnära grunt vatten. Från och med 2021 sker provfisket istället undersökningstypen Djupstratifierat provfiske med småryssjor.

Vid provfisken med bottentrål görs tråldrag av standardiserad längd årligen med en bottentrål av typen FiskeTrål Norden (NTF). Trålen öppnar ca 2,5 meter i höjdled vid trålning i 2.5 knops fart. Läs mer om metoden på denna sida.

  • Kvalitetssäkringsarbetet bedrivs genom att strikt följa standardiserad metodik. Kvalitetskontroll sker inom datavärdskapet för kustfisk. Data kvalitetskontrolleras elektroniskt via en sekvens rutinfrågor och godkänns manuellt efter att en, för ändamålet särskilt utsedd kontrollant, godkänt kvaliteten i materialet.
  • Se även Kvalitetsguide för SLU:s miljödatahantering

De rådata som samlas in lagras i SLU Aquas databaser KUL (nät, ryssjor och siklöja) och Fiskdata2 (kustprovtrålning, västerhavet).

Data uppdateras årligen och aggregerade data görs tillgängliga vid förfrågan till datavard-fisk@slu.se. Gemensamma internationella data lagras hos ICES.

För att optimera provfisket med nät och ryssjor gjordes en revision som slutrapporterades i mars 2020.

Revisionen syftade till att förbättra förutsättningarna för kustfiskövervakningen att uppfylla de behov som anges inom havsmiljödirektivet och de behov av dataunderlag som fiskförvaltningen kräver. Därtill förväntas det föreslagna programmet på ett bättre sätt kunna möta behoven inom havsplaneringen och recipientkontrollen, samt att möjliggöra utvärderingar av framtida miljöförändringar och utgöra ett underlag för forskning. Det reviderade programmet förväntas hålla samma datakvalitet som det nuvarande programmet.

Även om inte fisk ingår i den bedömningsgrund för kustvatten som används idag inom vattendirektivet bör utformningen och etablering av nya provfiskeområden så långt som möjligt samordnas med annan övervakning inom vattendirektivet.

Resultat från revisionen i korthet

Sammanfattande förslag till förändringar av övervakningsprogrammet:

Östersjön

Västerhavet och Öresund

Provfiske med nätlänkar fasas ut och ersätts med Nordiska översiktsnät

Upprepade fisken per station utgår

Antal och fördelning av stationer som provfiskas med Nordiska kustöversiktsnät optimeras

Undersökningstypen Djupstratifierat provfiske med småryssjor införs i alla områden

Pågående kallvattenfisken bibehålls

Befintliga kallvattenfisken bibehålls

Övervakning av kallvattenarter i varmvattenfisken förstärks

Individprovtagning av tånglake bibehålls

Två nya provfiskeområd införs i yttre kustvattentyper

Två nya provfiskeområd införs i yttre kustvattentyper


Föreslagna förändringar för att optimera kustfiskövervakningen har i sin helhet genomförts år 2021.

Under 2020 – 2021 har en pilotövervakning gällande genetisk mångfald startats upp. Det övergripande målet med övervakningen är att få bättre kunskap om den genetiska statusen i miljön och med förbättrad kunskap bidra till en god bevarandestatus genom underlag till miljö och resursförvaltning. För kusten är det aktuellt med övervakning av torsk, ålgräs, sill/strömming och lax (övervakningen av lax sker i rinnande vatten i inlandet). Över tid planeras fler arter tillkomma.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1. 

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Geografisk och tidsmässig variation per art eller population:
    • fördelning, abundans och/eller biomassa
    • storleks-, ålders- och könsstruktur
    • reproduktionsförmåga, överlevnadstal och dödlighet/skadefrekvens
    • beteende inbegripet rörelse och migration
    • artens livsmiljö (utsträckning, lämplighet)
  • Gruppens artsammansättning

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom

HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 580.1 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Kustfisk ingår i deskriptor 1 (biologisk mångfald), 3 (kommersiell fisk) och 4 (marina näringsvävar) och:

  • Det primära kriteriet D1C2: Artens abundans är inte negativt påverkad av belastning från mänsklig verksamhet, och dess långsiktiga överlevnad är säkerställd. Måttenhet: Mängd (antal individer eller biomassa i ton (t)) per art.
  • D1C3 (primärt för kommersiellt utnyttjade fiskar och bläckfiskar och sekundärt för andra arter): De demografiska egenskaperna för populationerna (till exempel kroppsstorleks- eller åldersklasstruktur eller könsfördelning, fruktsamhet och överlevnadsfrekvens) inom arten tyder på en frisk population som inte är negativt påverkad av mänsklig verksamhet.
  • Det primära kriteriet D1C4: Artens utbredningsområde och, om tillämpligt, utbredningsmönster överensstämmer med rådande geomorfologiska, geografiska och klimatiska villkor.
  • Det primära kriteriet D1C5: Artens livsmiljö har den nödvändiga utsträckning och de förhållanden som krävs för att stödja de olika stadierna i artens livscykel.
  • Det primära kriteriet D3C2: Lekbeståndets biomassa för populationer av kommersiellt utnyttjade arter ligger över nivåer för biomassa som kan ge maximalt hållbart uttag. Måttenhet: Biomassa i ton (t) eller antalet individer per art, utom i de fall då andra index används
  • Det primära kriteriet D3C3: Ålders- och storleksfördelning av individer i populationerna av kommersiellt utnyttjade arter indikerar en frisk population. Detta ska inkludera en hög andel äldre/stora individer och begränsade negativa effekter av utnyttjandet på den genetiska mångfalden.
  • Det primära kriteriet D4C1: Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  • Det primära kriteriet D4C2: Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  • Det sekundära kriteriet D4C3:
  • Individernas storleksfördelning inom den trofiska gilden är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.

Bedömning

För bedömning av kustfisk finns fyra svenska indikatorer framtagna som ger underlag för D1C2, D1C3, D4C1 och D4C2 enligt HVMFS 2012:18:

Det finns även två miljökvalitetsnormer för fisk (C.3 och C.4) med tillhörande indikatorer, C.3.2 och C.3.3, samt C.4.2 och C.4.3.

C.3 – Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet.

C.4 – Förekomst, artsammansättning och storleksfördelning hos fisksamhället ska möjliggöra att viktiga funktioner i näringsväven upprätthålls.

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

Fiskar är en del av den ekologiska näringsväven i marina naturtyper, och förekomsten eller avsaknaden av fisk ska därför övervakas och bedömas i samband med naturtypernas strukturer och funktioner.

Bedömning

  • Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
  • Bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar, av vilka två är de samma för arter och naturtyper: utbredningsområde och framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). För arter bedöms också dess populationsparametrar och tillståndet i artens huvudsakliga livsmiljö, medan man för naturtyper istället bedömer naturtypens förekomst (inom utbredningsområdet) samt dess strukturer och funktioner. Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga, det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.
  • Under den senaste övervakningsperioden (2013-2018) har stora rovfiskar, som spelar en viktig roll i toppen av näringspyramiden, minskat kraftigt i flera områden, vilket påverkat bedömningen av gynnsam bevarandestatus för en del marina naturtyper. Fokus vid bedömningen ligger på funktionella grupper snarare än specifika arter. En generell och täckande övervakning av kustfisk (snarare än specifik övervakning av några utvalda arter) är därför av vikt vid bedömningen av gynnsam bevarandestatus. Förekomsten av funktionella grupper (till exempel toppredatorer som stora rovfiskar) utgör också en viktig indikator på hur bra marina skyddsområden mår, och övervakningen av kustfisk har därför en betydelse både för lokal och regional förvaltning.
  • För svenska havsområden bedöms också gynnsam bevarandestatus för tre fiskarter (som ingår i art- och habitatdirektivet): siklöja, sik och harr. Ingen av de tre arterna har i dagsläget (2013-2018) gynnsam bevarandestatus i havsområdena.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

  • HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.
  • Underlag för kustfisk går att ladda hem här.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Medlemsländerna i EU är enligt den gemensamma fiskeripolitiken (1380/2013) skyldiga att samla in, förvalta och tillgängliggöra data som är nödvändiga för fiskeriförvaltning och för viss uppföljning av fiskeriförvaltningens mål. Rådsförordningen för datainsamling (2017/1004) och kommissionens beslut (EU) 2021/1167 och (EU) 2021/1168, är de regelverk som anger vilka typer av data som ska samlas in och utifrån vilka principer detta ska ske.

Medlemsländerna beskriver sedan utifrån dessa regelverk detaljerna för sina datainsamlingsprogram i fleråriga arbetsplaner som antas av kommissionen. Data som samlas in och analyseras inom ramverket används i en rad centrala processer, till exempel beståndsuppskattningsarbetet för fisk.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Kustfisk ingår i HELCOM Monitoring Manual i underprogrammet Coastal fish

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på fisk till att följa upp mål under tema Biodiversity; Viable populations of all native species och Functional, healthy and resilient food webs.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators).

För kustfisk är följande indikator framtagna:

Dessa indikatorer är identiska med de svenska indikatorerna för havsmiljödirektivet.

Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 – Fish.

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av fisk ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP): tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

Inom Ospar används för närvarande inga indikatorer för att beskriva miljötillståndet av kustfisksamhället i Nordsjön.

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av fisk ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård och gynnsam bevarandestatus i miljökvalitetsmålet Ett rikt växt- och djurliv.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan fiskdata användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Fisk tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.4:

  • Senast 2020 införa en effektiv fångstreglering och stoppa överfiske, olagligt, orapporterat och oreglerat fiske liksom destruktiva fiskemetoder samt genomföra vetenskapligt baserade förvaltningsplaner i syfte att återställa fiskbestånden så snabbt som möjligt, åtminstone till de nivåer som kan producera maximalt hållbart uttag, fastställt utifrån deras biologiska egenskaper.

Agenda 2030 på HaV:s webb

Publicerad: 2019-11-28
Uppdaterad: 2022-08-01
Sidansvarig: Webbredaktion