Hitta på sidan

Bifångst

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustration för bifångst

Bifångst vid hummerfiske. Foto: Maja Kristin Nylander

Övergripande information

Definition och syfte

Inom det kommersiella fisket händer det att andra arter än de fiskarter som fisket är riktat mot fångas. Detta kallas bifångst. Det kan handla om andra fiskarter och andra storlekar på fisk än de som är tillåtna, men även sjöfåglar, sälar och tumlare.

Inom den reguljära provtagning som sker ombord på fiskebåtar inom det kommersiella fisket i enlighet med EU:s datainsamlings förordningar ((EU) 2017/1004, (EU) 2016/1251) ), samt förordningen om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem (EU) 2019/1241, fås information gällande bifångst. Samtliga fiskarter, kommersiella skaldjur, däggdjur och fåglar noteras. Provtagning sker huvudsakligen på fartyg som fiskar med olika bottentrålar.

Den del av ombordprovtagningen som noterar bifångst beskrivs här, övervakningen av kommersiella målarter beskrivs på faktasidan Utsjöfisk.

Utöver den provtagning som nämns ovan genomförs under 2017-2019 pilotstudier (med syfte att delar implementeras 2020) med bifångstprovtagning i fisken som använder passiva redskap, det vill säga nät och krok. Syftet är att öka kunskapen om bifångster i dessa fisken, att testa om det är möjligt att skatta bifångstmängder genom att observatörer finns med ombord på fiskebåtar, och om detta i så fall är en effektiv metod

Ansvarig myndighet

Havs- och vattenmyndigheten

Typ av övervakning

  • Datainsamling enligt EU lagstiftning (EU) 2017/1004, (EU) 2019/909 och (EU) 2019/910 (tidigare datainsamlingsförordningen DCF)

Startår

  • Provtagning ombord på kommersiella fiskebåtar i Östersjön och Kattegatt: 1996
  • Provtagning ombord på kommersiella fiskebåtar med trålar i Skagerrak: 2002
  • Pilotstudier: 2017-2021 på fasta redskap
  • Provtagning av garn i Öresund och i Kattegatt: 2020.

Internationell samordning

Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).

Insamling av data som görs med stöd av EU:s datainsamlingsförordningar koordineras internationellt mellan medlemsländerna i regionala koordineringsgrupper för datainsamling. Sverige deltar i två sådana grupper RCG Baltic och RCG North Sea and Eastern Arctic (till vilken Skagerrak och Kattegatt hör).

Vidare görs mycket internationellt samordnings och utvecklingsarbete inom Ices (internationella havsforsknings-rådet) olika expertgrupper (för bifångster huvudsakligen WGBYC). Sverige deltar aktivt i dessa grupper.

Beskrivning av övervakning

Dessa data samlas in

I den reguljära provtagningen såväl som i pilotstudierna samlas följande typer av data in:

Fisk

  • Total vikt och antal för varje art av alla fiskarter som landas
  • Total vikt och antal för varje art av alla fiskarter som kastas tillbaka
  • Längdfördelning av alla arter
  • Biologisk provtagning av vissa arter: a) individvikt b) ålder c) längd

Bifångst av fåglar och däggdjur

  • Antal individer per art som fångats
  • Om den bifångade individen kommer upp på fartyget eller faller ur i näten i halningsprocessen
  • Om möjligt biologisk provtagning: a) individvikt b) längd

Följande stödvariabler registreras:

  • Fiskeredskapets egenskaper (typ av redskap, maskstorlek, eventuella selektionsanordningar, eventuella pingers)
  • Bottendjup (om relevant också fiskedjup)
  • Hur länge fiskeredskapet fiskat

Rumslig och tidsmässig täckning

Övervakning av bifångst av fisk, sjöfåglar och däggdjur sker genom provtagning ombord på kommersiella fiskefartyg i Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Östersjön. Provtagning sker under varje kvartal på slumpmässigt utvalda fiskeresor.

Som komplement till den reguljära provtagningen utfördes pilotstudier av bifångst i passiva redskap under 2017-2019 i Öresund. Under 2017 genomfördes även en pilotstudie i södra och centrala Östersjön och under 2018 vid Ölands och Gotlands kust. Under 2019 genomfördes en studie i Kattegatt och under 2020-2021 genomförs en pilotstudie i Skagerrak.

Provtagning av garn i Öresund och i Kattegatt kommer att införlivas i den reguljära provtagningen från och med 2020. Däremot planeras i nuläget ingen löpande övervakning av passiva redskap i Egentliga Östersjön då tidigare piloter observerat färre bifångster där, och utifrån risk prioriteras därför övervakning i Öresund och Kattegatt. Eventuellt kan Skagerrak läggas till efter att pilotstudien där avslutats 2021.

Metoder

Fångster och bifångster övervakas med hjälp av observatörer som följer med fiskefartygen ut på kommersiellt fiske. Den reguljära provtagningen är uppdelad på område, fiskerier och kvartal. Detta innebär att det varje kvartal görs observationer från olika typer av bottentrålar (räktrål, kräfttrål med rist, trål utan rist). Vanligtvis observeras i storleksordningen 0,5-2% (olika för olika typer av fiskerier) av yrkesfisket resor.

Fiskeresorna som observeras väljs ut slumpmässigt. Observationer av bifångst inom ramen för pilotstudierna genomförs på samma sätt. Observatörerna granskar hela det förlopp under vilket fiskeredskapen halas så att även bifångster som inte följer med ombord utan faller ur näten kan registreras. Vidare granskar observatörerna hela uppsorteringen av fångsten. Observatörerna mäter och väger sedan fångsten och tar prover för biologisk analys.

Kvalitetssäkring

Provtagningen sker genom ett slumpmässigt urval av fartyg/resor. Observatörerna har med sig en manual för artbestämning av fågel och fotograferar även bifångade fåglar i så stor utsträckning som möjligt.

Data registreras i den nationella databasen Fiskdata2 enligt uppdaterad manual. Data granskas och kontrolleras i flera avseenden. Kvalitetssäkringen innefattar kontrolläsningsrutiner av inmatad data mot protokoll, automatisk kvalitetskontroll av data inom databasen samt manuell kvalitetskontroll av data (identifiering av outliers).

Här finns data

Data lagras i SLU Aquas databas Fiskdata2 och kan göras tillgänglig vid förfrågan till registrator@slu.se.

Utveckling

Pilotstudierna har visat att det fungerar att övervaka även fisken med passiva redskap med hjälp av observatörer (utmaningen ligger i att fartygen är små). Frågan kvarstår dock om detta är det mest effektiva sättet att skatta den totala mängden bifångster inom fiskerierna.

Problemet ligger i att observatörer endast kan täcka en liten del av den totala fiskeansträngningen och att bifångster av många arter (till exempel tumlare och olika fåglar) är relativt ovanliga. Det innebär att det blir få observationer och därmed osäkerhet i skattningarna av den totala mängden bifångster. Under 2020 kommer därför ett nytt pilotprojekt att initieras. I detta projekt, kommer övervakning med hjälp av kameror att testas och jämföras med övervakning med hjälp av observatörer. Projektet kommer att genomföras i Skagerrak och fokusera på garnfiske.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, vilken anger att övervakning av havets miljötillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Geografisk och tidsmässig variation per art eller population
  • reproduktionsförmåga, överlevnadstal och dödlighet/skadefrekvens

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut om god miljöstatus,

i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Bifångst ingår främst i deskriptor 1 och:

  • Det primära kriteriet D1C1: Dödligheten per art till följd av oavsiktliga bifångster ligger under nivåer som hotar arten, så att artens långsiktiga livskraft är säkerställd.
  • I nuläget ger övervakningen endast underlag för att bedöma status utifrån bifångst av tumlare.

Bedömning

  • Det finns en svensk indikator framtagen för att bedöma bifångst av tumlare (1.1A), enligt HVMFS 2012:18.
  • 1.1A Bifångst av tumlare (inget faktablad, baseras på Helcom bedömning)
  • Tröskelvärde är att bifångst av tumlare ska vara noll. Indikatorer saknas för att kunna bedöma bifångst av andra målarter, inklusive sjöfåglar, andra marina däggdjur och andra fiskarter.

Art- och habitatdirektivet

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

Bifångst påverkar i första hand de marina däggdjuren (gråsäl, knubbsäl, vikare och tumlare), genom att de fastnar i fiskeredskap och drunknar. Bifångst ökar dödligheten (påverkar populationsparametrarna) och omfattningen av fiske med metoder som kan leda till bifångst utgör därmed också både ett påverkanstryck och ett potentiellt hot mot arterna. Tillförlitliga data från bifångst är därför avgörande viktiga för bedömning av (gynnsam) bevarandestatus.

Bedömning

  • Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
  • Bevarandestatus för de arter som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar: utbredningsområde, populationsparametrar, tillståndet för artens livsmiljö samt artens framtidsutsikter (inklusive hot och påverkan). Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga, det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en art ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, populationsparametrar, livsmiljö och framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.
  • Bedömningen av effekterna från bifångst varierar beroende på olika faktorer. Bifångst utgör i dagsläget ett betydande hot mot det kritiskt hotade beståndet av tumlare i Östersjön (uppskattningsvis 500 individer). Samtidigt utgör effekterna av bifångst inget reellt hot mot gråsäl (som i den senaste rapporteringen bedömts ha gynnsam bevarandestatus), eftersom gråsälens population har fortsatt växa i dess naturliga förekomstområde.

Gemensamma fiskeripolitiken

Medlemsländerna i EU är enligt den gemensamma fiskeripolitiken (1380/2013) skyldiga att samla in, förvalta och tillgängliggöra data som är nödvändiga för fiskeriförvaltning och för viss uppföljning av fiskeriförvaltningens mål.

Rådsförordningen för datainsamling (2017/1004) och kommissionens beslut (EU) 2019/909 och (EU) 2019/210), är de regelverk som anger vilka typer av data som ska samlas in och utifrån vilka principer detta ska ske.

Medlemsländerna beskriver sedan utifrån dessa regelverk detaljerna för sina datainsamlingsprogram i fleråriga arbetsplaner som antas av kommissionen. Data som samlas in och analyseras inom ramverket används i en rad centrala processer, till exempel beståndsuppskattningsarbetet för fisk.

Havsplanering

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

  • HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet. Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Helcom

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Bifångst ingår i Helcom Monitoring Manual i underprogrammet Fisheries by-catch

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på bifångst till att följa upp mål under tema biodiversitet; Viable populations of species och Thriving and balanced communities of plants and animals.

Bedömning

Ospar

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av bifångst av marina däggdjur ingår i Ospar Cemp som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP) tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

Miljömål

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av bifångst ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus, ekosystemtjänster och gynnsam bevarandestatus i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård, och till preciseringen om gynnsam bevarandestatus i miljökvalitetsmålet Ett rikt växt och djurliv.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan bifångstdata användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Data på bifångst tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.4:

  • Senast 2020 införa en effektiv fångstreglering och stoppa överfiske, olagligt, orapporterat och oreglerat fiske liksom destruktiva fiskemetoder samt genomföra vetenskapligt baserade förvaltningsplaner i syfte att återställa fiskbestånden så snabbt som möjligt, åtminstone till de nivåer som kan producera maximalt hållbart uttag, fastställt utifrån deras biologiska egenskaper

Agenda 2030 på HaV:s webb

Publicerad: 2019-11-19
Uppdaterad: 2020-09-24
Sidansvarig: Webbredaktion