Sedimentlevande makrofauna

I alla provtagningar mäts:

• Abundans
• Våtvikt
• Artsammansättning.

Stödvariabler som kan mätas på stationen:

• bottenvattnets temperatur, salinitet och syreinnehåll
• sedimentets vattenhalt och glödförlust
• redoxförhållanden och färg i sedimentet
• kornstorleksanalys.

Den nationella övervakningen av sedimentlevande makrofauna genomförs i områden som har bedömts som representativa för miljöbelastningen i respektive kustvattentyp. Detta är en del i den så kallade kontrollerande övervakningen, som ingår i vattenförvaltningens övervakning (krav enligt vattendirektivet). Genom att övervakningen är representativ blir den också ett bra underlag för havsmiljöförvaltningen. De områden som ingår i den kontrollerande övervakningen benämns område för kontrollerande övervakning, och utgörs normalt av en vattenförekomst.

Varje område för kontrollerande övervakningen övervakas med ett intervall på ett till sex år, där sex års intervall är lägstakravet enligt vattenförvaltningen. Vissa stationer kommer att ha mer frekvent övervakning (intensivstationer), medan andra kommer att ha glesare intervall (omdrevsstationer). Denna övervakning införs stegvis från och med 2025.

Till och med 2024 genomfördes den nationella övervakningen i Västerhavet med ett intervall på två år, medan övervakningen i Östersjön genomförts varje eller vartannat år. Genom den påbörjade anpassningen till kraven i vattendirektivet kommer dessa intervall att justeras och harmoniseras.

De regionala undersökningarna av makrofauna har varierande rumslig och tidsmässig täckning och utgör ett komplement till den nationella övervakningen.

Lokala undersökningar görs också inom ramen för verksamheters recipientkontroll för att följa upp om verksamheterna har negativ inverkan på den omgivande havsmiljön. En del av dessa undersökningar är löpande och har resultat som tillgängliggörs via datavärd.

Den nationella och regionala övervakningen samt provtagningen inom verksamhetsutövares recipientkontroll följer den nationella

• övervakningsmanualen för provtagning av mjukbottenfauna.

Ett bottenhugg tas med en yta av cirka 0,1 m2. Proverna extraheras med ett såll med maskvidden 1 mm och konserveras i en etanol-glycerol blandning, för att sorteras i laboratoriet. Organismerna bestäms vanligen till art förutom i en del svårare fall då de bestäms till högre taxa. Antal individer av varje taxa räknas och dess biomassa bestäms per art.

Kvalitetssäkringsarbetet bedrivs dels genom att strikt följa standardiserad metodik och dels genom att använda ackrediterade laboratorier. För arbetet med att artbestämma djuren är det av stor vikt att ha tillgång till personer med god kännedom om taxonomi.

Vid undersökningar av sedimentlevande makrofauna är räkningen av de utsorterade djuren en mycket liten felkälla. Däremot kan art- och våtviktsbestämning variera mellan utförare och det är därför viktigt att metodbeskrivningen följs och att de regelbundet deltar i nationella och internationella ringtester. Den nationella datavärden SMHI gör vissa kontroller. Beställare ska även kontrollera data innan leverans till datavärd.

Makrofaunadata rapporteras till SMHI som är

• nationell datavärd för biologiska och oceanografiska data

men lagring av data sker också hos utföraren. Data kan laddas ner kostnadsfritt från datavärdens hemsida.

2025 påbörjades en anpassning av den nationella övervakningen utifrån de program som tagits fram inom handlingsplanen

• ”Full koll på våra vatten”.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom

• vattenförvaltningsförordningen.

I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

Enligt avsnitt 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster som riskerar att inte följa miljökvalitetsnormen, samt följa upp effekten av åtgärdsprogrammen

I kapitel 1.1.4, bilaga V, framgår att övervakning av makrofauna i kustvatten ska omfatta följande:

• Sammansättning och förekomst av bentiska evertebrater

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

• I en vägledning från HaV (rapport 2016:26)

beskrivs ett lämpligt tillvägagångssätt för att klassificera ekologisk status och kemisk ytvattenstatus

Bedömning

Enligt HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25 ska bottenfauna statusklassificeras utifrån ett bottenfaunaindex BQIm (Benthic Quality Index) som bygger på:

• antalet arter
• antalet känslighetsklassade arter
• totalt antal individer per 0,1 m2
• totalt antal känslighetsklassade individer
• och antal individer per art.

Bedömningen ska baseras på data från minst fem provplatser vid varje station. Prover ska vara insamlade på minst fem meters djup med huggare med en provtagningsyta av 0,1m2 (±0,02) och fastna i såll med 1 mm maskvidd

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• Information om gömfröiga växter, makroalger och evertebrater i bottenfaunan, inklusive artsammansättning, biomassa och års-/säsongsvariation.

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 560.5 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.

I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompleterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.

Sedimentlevande makrofauna berör framför allt deskriptorerna 6 (Havsbottnens integritet), 5 (Övergödning), 4 (Marina näringsvävar) och:

• Det obligatoriska kriteriet D6C5: Omfattningen av negativa effekter av mänskliga belastningar på livsmiljötypens tillstånd, inklusive ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (t.ex. typisk artsammansättning och dessa arters relativa abundans, frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storleksstruktur), överstiger inte en viss andel av livsmiljötypens naturliga omfattning i bedömningsområdet.
• Det komletterande (utom när det ersätter D5C5) kriteriet D5C8: Makrofaunasamhällenas artsammansättning samt relativa abundans uppnår värden som indikerar att det inte förekommer någon negativ effekt på grund av näringsberikning eller organisk berikning, i linje med vattendirektivet (2000/60/EG).
• Det obligatoriska kriteriet D4C1: Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
• Det obligatoriska kriteriet D4C2: Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  

Övervakningen ger i dagsläget underlag för bedömning av kriterierna D6C5 och D5C8.

Bedömning

Statusbedömningen för D5 baseras på samma index som används inom vattenförvaltningen (BQIm). Bedömningen görs dock per typområde och ska även användas för utsjötyperna enligt HVMFS 2012:18.

• 5.8.A Bottenfauna i kustvatten, 5.8 B Bottenfauna i utsjövatten

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

För att kunna bibehålla eller återuppnå en gynnsam bevarandestatus är medlemsländerna i enlighet med art- och habitatdirektivets artikel 11 skyldiga att övervaka bevarandestatus hos de livsmiljöer och de arter som avses i artikel 2.

Sedimentlevande makrofauna utgör viktiga ekologiska strukturer och funktioner i ett flertal skyddade naturtyper. Det gäller framförallt naturtyper som kännetecknas eller kan kännetecknas av mjukbotten. De marina livsmiljöer som består av eller kan innehålla inslag av mjukbottnar och som förekommer i Sverige är:

• 1110 Sublittorala sandbankar
• 1130 Estuarier
• 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten
• 1150 Laguner (prioriterad i Sverige)
• 1160 Stora grunda vikar och sund
• 1180 Undervattenstrukturer gjorda av utläckande gas
• 1620 Skär och små öar i Östersjön (undervattensdelen)
• 1650 Smala vikar i Östersjön
• 8330 Havsgrottor

Bedömning

Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet.

• Rapporten för den senaste bedömningsperioden (2019–2024) lämnades in i augusti 2025.

Bevarandestatus för de naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar: utbredningsområde, rumslig förekomst, strukturer och funktioner samt framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå. Sedimentlevande makrofauna påverkar framförallt bedömningen av naturtypens struktur och funktioner.

En del av naturtyperna blir något underrepresenterade vid övervakningen som en följd av att provtagningen är fokuserad på större djup och områden längre ut från kusten. Metoder som ska kunna förbättra bedömning för såväl art- och habitatdirektivet som havsmiljödirektivet är under utveckling

• Se Bentiska livsmiljöer.

Förordning (EU) 2024/1991 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869

Bedömning

Tillståndet och trenden för tillståndet i livsmiljötyperna och kvaliteten och trenden i kvalitet hos livsmiljöerna för de arter som avses i artiklarna 4 och 5 i de områden som är föremål för restaureringsåtgärder på grundval av den övervakning som avses i artikel 15.3.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av sedimentlevande makrofauna är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för uppdatering av datalager i Symphony.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen. Mjukbottenfauna ingår i

• Helcoms övervakningsprogram Softbottom fauna.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar bottenfauna till att följa upp mål under tema biodiversitet; Natural distribution, occurrence and quality of habitats and associated communities.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). Det finns en indikator som rör bottenfauna:

• Soft bottom macrofauna

Indikatorn användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Third HELCOM holistic assessment 2016-2021..

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av bentiska livsmiljöer ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP): tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

Inom Ospar används data på bottenfauna och makrovegetation för att bedöma effekter av övergödning.

Detta gjorde senast för att bedöma Nordsjöns status i bedömningen

• OSPAR Quality Status Report 2023.

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av makrofauna ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus, god ekologisk och kemisk status samt gynnsam bevarandestatus och tillståndet i havet. Till viss del kan övervakningen även ge underlag för bedömning av tillståndet för rödlistade arter enligt kriteriet hotade arter och återställda livsmiljöer.

• Hav i balans samt levande kust och skärgård,
• Ett rikt växt- och djurliv
• Ingen övergödning.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Mer information om miljökvalitetsmålen

• HaV:s miljömålssida
• Naturvårdsverkets miljömålssida
• Sveriges miljömål

Agenda 2030

FN har tagit fram en global agenda med mål för såväl planetens som vårt välstånd. Av FN:s 17 globala miljömål kan bottenfauna användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser, och delmålet 14.2:

"Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav."