Bentiska livsmiljöer

I den kommande övervakningen av bentiska livsmiljöer kommer olika data att behöva samlas in för att möjliggöra bedömning av:

Naturtypernas och livsmiljöernas geografiska utbredning och förekomsternas arealer samt deras förändring över tid.

• Utbredningsområde och areal som täcks av naturtyper och livsmiljöer i en skala på 10 x 10 meter
• Strukturer (i naturtyper och livsmiljöer) som kan definieras rumsligt (till exempel vegetation, biogena rev)

Naturtypernas och livsmiljöernas kvalitet och dess förändring över tid

• biotiska och abiotiska strukturer kan fungera som mått på kvalitet, om de är av central betydelse för naturtypen eller livsmiljön (till exempel stabil förekomst av vegetation eller tröskelfunktion som begränsar vattenutbyte).
• ekologiska funktioner (till exempel naturlig artsammansättning, olika arters relativa abundans, närvaro/frånvaro av nyckelarter eller specifika arter som tillhandahåller viktiga funktioner, arters storleks- och eller åldersstruktur samt förhållandet mellan olika trofinivåer.)

För att bedöma och åtgärda effekterna av påverkan behöver data från marina livsmiljöer kunna kombineras med data på mänsklig påverkan, bland annat gällande fysisk störning och fysiska förluster av havsbottnen (se Fysisk påverkan).

Metoderna för statusbedömning behöver i allmänhet vara specifikt anpassade till olika naturtyper och livsmiljöer, eftersom de förekommer under olika förhållanden och kan ha helt olika artsammansättning och strukturer. Samtidigt finns det stora fördelar ifall data kan samlas in i form av en integrerad övervakning, som tillgodoser flera olika behov med samma övervakningsinsats.

Den nationella övervakningen av grunda bentiska miljöer, som nu är under utveckling, strävar efter ett heltäckande resultat på årsbasis (hela Sverige ner till synligt djup). Metoder bygger på sammanlänkning av data från fältundersökningar som via lokala utbredningskartor (från drönare) kopplas till ett heltäckande satellitdata.

Pilotförsök med fokus på kustnära laguner och förekomsten av vegetation i grunda naturtyper (bland annat omfattande ålgräs på Västkusten) har gett lovande resultat, och vid en första testkörning under 2021 kunde 3800 km2 havsbotten klassas (motsvarande cirka 38 miljoner satellitpixlar á 10x10 meter). Av den klassade arealen utgjorde 41% bentisk vegetation. Ett beslut om ev. uppstart av övervakningen beräknas kunna tas tidigast hösten 2022.

Djupare bentiska livsmiljöer kan täckas in under en sexårscykel, men med behovsbaserad, intensifierad övervakning exempelvis i problemområden eller för att mäta effekter av lokala åtgärder.

För både grundare och djupare områden är det första avgörande skedet en heltäckande kartläggning av var de olika naturtyperna och livsmiljöerna förekommer. Utan kunskap om hur mycket det finns av varje naturtyp och var förekomsterna ligger är det inte möjligt att ha en övervakning som fastställer tillstånd och mäter förändringar.

En genomgång av existerande metoder har visat att det inte finns en enskild metod som kan fylla alla behov av data. Därför ligger nuvarande fokus på att utveckla ett koncept som bygger på kombinerade metoder, där en eller flera delmetoder kan leverera storskalig täckning medan andra delmetoder kan leverera noggrannare rumsliga och/eller biologiska data. Resultaten från de olika delmetoderna ska sömlöst kunna sammanlänkas så ett de tillsammans bildar ett fungerande övervakningssystem.

En möjlighet som utreds är användningen av Sentinel 2-satellitdata för att skapa en heltäckande och enhetlig bild över hela Sverige (skalan 10 x 10 meter) i kombination med drönare som lokalt kan skapa bildmosaiker av bentiska vegetationsförekomster (med en noggrannhet på några centimeter) och biologisk provtagning i vegetationsförekomsterna, som i sin tur möjliggör noggrannare artbestämning och uppföljning av andra biologiska faktorer. Pilotundersökningar under 2019 har visat att metoden har potential att mäta bentiska miljöer ner till medelsiktdjup.

Djupare bentiska miljöer (under siktdjupsgränsen) kräver en övervakning som är baserad på heltäckande substrat- och djupmodeller som skapas av data från olika typer av fjärrkartering (framförallt olika sonarbaserade metoder). De tekniska möjligheterna att producera och modellera botteninformation i samma noggrannhet som grundare områden har inledningsvis undersökts under 2019 inom projektet Nationell marin kartering (NMK) och visade på stor potential. Utveckling av tillförlitliga och användbara modeller begränsas dock av att mätdata av tillräckligt hög kvalitet saknas för delar av Sveriges havsområde (se Utveckling) och av att stora delar av de existerande data är otillgängligt.

Kvalitetssäkring och kvalitetskontroll kommer dels att klarläggas under pilot- och testfaser, dels att finnas inbyggda i själva metoden.

Till följd av nationell lagstiftning om spridning av geografisk information förvaltas de data som samlas in och används under utvecklingsarbetet på HaV eller hos godkända utförare och är inte allmänt tillgängliga.

• Behoven av en fortlöpande och övergripande övervakning som täcker in de biologiska komponenterna i havsmiljödirektivet, art- och habitatdirektivet och vattendirektivet har under de senaste rapporteringscyklerna förtydligats. En förändring och modernisering av innehållet i rapporteringen för art- och habitatdirektivet (enl. artikel 17), som också påverkar behoven för de data som samlas in, slogs fast så sent som i november 2021. Motsvarande övervakningsbehov finns också inom de nationella miljömålen, från konventionen om biologisk mångfald och gällande utmaningarna att hantera klimatförändringar. De nya målen i EU:s biodiversitetsstrategi (2021-2030) kräver fungerande övervakningssystem som levererar täckande information för skydd, bedömning av tillstånd, åtgärdsplanering och utvärdering (av skydd, tillståndsförändring och utförda åtgärder).
• För att integrerat kunna svara mot kraven pågår en utveckling av samordnade metoder som kan leverera nödvändiga data om bentiska livsmiljöer. Utvecklingen av en satellitbaserad metod för övervakning av tillståndet för naturtyper i grunda marina områden kommer att slutföras under 2022. Utvecklingen omfattar test av olika metoder, från satellit ner till finskalig biologisk provtagning, längs hela svenska kusten.
  
• För djupare områden krävs tillräckligt noggranna data om djup och bottensubstrat i kombination med över tid varierande omgivningsvariabler som till exempel ljusmängd, salthalt, temperatur och närings- och syrehalter. Utveckling av tillförlitliga och användbara djup- och substratmodeller begränsas av att mätdata av tillräckligt hög kvalitet saknas för stora delar av Sveriges havsområde. All användning av sammanställd information om bottens djup och beskaffenhet begränsas även av gällande svensk lagstiftning, och det är därför för tillfället oklart om en systematisk, fungerande övervakning på djupare områden är genomförbar.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen. 

I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

Enligt avsnitt 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar inom ett vattendistrikt. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster samt bedöma förändringar av statusen som åtgärdsprogrammen resulterar i.

I avsnitt 1.1.4, bilaga V, framgår att övervakning av bentiska livsmiljöer i kustvatten ska omfatta följande:

• sammansättning och förekomst av andra vattenväxter
• sammansättning och förekomst av bentiska evertebrater
• djupvariation
• kustbäddens struktur och substrat

Läs mer i handbok för övervakning enligt vattenförvaltningsförordningen.

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

Bedömning

• Än så länge används data på sedimentlevande makrofauna och vegetationsklädda bottnar för statusklassning kopplat till bentiska livsmiljöer. När metoder för övervakning av livsmiljöer är på plats kan bedömningen komma att utökas.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen . I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• livsmiljöns fördelning och utsträckning (och volym, i tillämpliga fall)
• artsammansättning, abundans och/eller biomassa (geografisk och tidsmässig variation)
• storleken och åldersstrukturen hos arter (i tillämpliga fall)
• fysiska, hydrologiska och kemiska kännetecken

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s kommissionsbeslut om bland annat att fastställa kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Bentiska livsmiljöer används främst för bedömning av deskriptor 1 (biologisk mångfald), deskriptor 6 (bottnens integritet), deskriptor 7 (förändringar av hydrografiska villkor), deskriptor 4 (marina näringsvävar) och kriterierna:

• D6C3: Rumslig omfattning av varje livsmiljötyp som påverkas negativt av fysisk störning, genom ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (till exempel genom förändringar i artsammansättningen och i arternas relativa abundans, genom frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storlekstruktur). Måttenhet: Omfattning av varje livsmiljötyp som påverkas negativt, uttryckt i kvadratkilometer (km²) eller som procentandel av livsmiljöns totala naturliga omfattning i bedömningsområdet.
• D6C4: Omfattningen av förlust av livsmiljötypen, till följd av mänskliga belastningar, överstiger inte en specificerad andel av livsmiljöns naturliga omfattning i bedömningsområdet. Måttenhet: Omfattning av livsmiljöförlust uttryckt i kvadratkilometer (km²) och som procentandel av livsmiljötypens totala omfattning.
• D6C5: Omfattningen av negativa effekter av mänskliga belastningar på livsmiljötypens tillstånd, inklusive ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (till exempel typisk artsammansättning och dessa arters relativa abundans, frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storleksstruktur), överstiger inte en viss andel av livsmiljötypens naturliga omfattning i bedömningsområdet. Måttenhet: Omfattning av livsmiljötypen som är negativt påverkad uttryckt i kvadratkilometer (km²) och som procentandel av livsmiljötypens totala omfattning.
• Det sekundära kriteriet D7C2: Rumslig omfattning av varje bentisk livsmiljötyp som påverkas negativt (fysiska och hydrografiska egenskaper och associerade biologiska samhällen) på grund av en bestående förändring av hydrografiska förhållanden. Måttenhet: Omfattning av varje livsmiljötyp som påverkas negativt, uttryckt i kvadratkilometer (km²) eller som procentandel av livsmiljöns totala naturliga omfattning i bedömningsområdet.
• Enligt kommissionsbeslutet ska övervakningen för deskriptor 7 inriktas på förändringar som har samband med utbyggnad av infrastruktur, antingen vid kusten eller ute till havs. Vidare ska hydrodynamiska modeller för miljökonsekvensbeskrivning som validerats med fältmätningar eller andra lämpliga informationskällor användas för att bedöma omfattningen av effekterna av varje utbyggnad av infrastruktur.
  
• Det primära kriteriet D4C1: Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
• Det primära kriteriet D4C2: Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.

I nuläget ger övervakningen endast underlag för att beskriva status utifrån kriteriet D6C3.

Bedömning

Statusbedömningen baseras på data om livsmiljöernas utsträckning i kombination med data på omfattning av fysisk störning, enligt HVMFS 2012:18:

• 6.3A Utsträckning av fysisk störning i bentiska livsmiljöer

Indikatorn är baserad på en kombination av rumsliga analyser för att på så sätt kunna extrapolera lokala resultat till större områden där datatillgången är begränsad. Nuvarande bedömning är inte fullständig eftersom det saknas uppgifter om både fysisk påverkan och bentiska habitat.

Det finns även en miljökvalitetsnorm för påverkan på bentiska miljöer (D.1) med en tillhörande indikator (D.1.2).

• D1 – Den av mänsklig verksamhet opåverkade havsbottenarealen ska ha en omfattning som ger förutsättningar för att upprätthålla bottnarnas struktur och funktion för respektive livsmiljötyp.
• D.1.2 Fysisk förlust av sandbankar och rev

Målvärde: Arealen av undertyper till naturtyperna sandbankar och rev (N2000) (”biogena rev inklusive maerl", ”ålgräsängar och annan långskottsvegetation” samt ”musselbankar med täckningsgrad mindre än 10 %”) ska bibehållas eller öka.

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och hotad europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

För att kunna bibehålla eller återuppnå en gynnsam bevarandestatus är medlemsländerna i enlighet med art- och habitatdirektivets artikel 11 skyldiga att övervaka bevarandestatus hos de naturtyper och de arter som avses i artikel 2.

De marina naturtyper (1610 och 1620 är delvis marina) som förekommer i Sverige är följande:

• 1110 Sandbankar
• 1130 Estuarier
• 1140 Blottade ler- och sandbottnar
• 1150 Laguner (prioriterad i Sverige)
• 1160 Stora vikar och sund
• 1170 Rev
• 1180 Bubbelstrukturer
• 1610 Åsöar i Östersjön
• 1620 Skär i Östersjön
• 1650 Smala östersjövikar
• 8330 Havsgrottor

Avgränsningen av marina naturtyper görs i huvudsak utgående från topografiska och geografiska parametrar, till exempel är rev och sandbankar definierade som topografiska bottenstrukturer som höjer sig över den kringliggande bottnen.

Bedömning

• Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Utgångspunkten för rapporteringen är att medlemsländerna satt igång ett fungerande övervakningssystem som levererar data om livsmiljöernas och arternas utbredning, förekomster och tillstånd. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
• Bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar, av vilka två är de samma för arter och naturtyper: utbredningsområde och framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). För arter bedöms också dess populationsparametrar och tillståndet i artens huvudsakliga livsmiljö, medan man för naturtyper istället bedömer naturtypens förekomst (inom utbredningsområdet) samt dess strukturer och funktioner. Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

• HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.
• Underlag för bentiska livsmiljöer går att ladda hem här. 

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Sedimentlevande bottenfauna ingår i HELCOM Monitoring Manual i programmet Benthic community species distribution and abundance.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på bottenfauna till att följa upp mål under tema biodiversitet: Natural distribution, occurrence and quality of habitats and associated communities.

Bedömning

• Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators).
• För att bedöma bentiska livsmiljöer inom Helcom används två indikatorer: State of the soft-bottom macrofauna community och Oxygen debt
• Där förändringar i bottenfaunans diversitet och känslighet används för bedömning av mjukbottnar och utbredningen av syrefattiga bottnar används för bedömning av förutsättningarna för liv på djupare bottnar.
• Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 - Benthic habitats och Eutrophication.

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av bentiska livsmiljöer ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP)tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

• Inom Ospar utvecklas metoder för att bedöma tillståndet för bentiska livsmiljöer.
• En genomgång av kunskapsläget beskrivs i OSPAR Intermediate Assessment och avsnittet finns att läsa här:
• Condition of Benthic Habitat Communities

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av bentiska livsmiljöer ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus, gynnsam bevarandestatus och hotade arter och återställda livsmiljöer i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

• HaV:s miljömålssida
• Sveriges miljömål.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan kunskap om bentiska livsmiljöer användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Bentiska livsmiljöer tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.2:

• Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.

Agenda 2030 på HaV:s webb