Vegetationsklädda bottnar

Förekomst, täckningsgrad och djuputbredning av alger och gömfröiga växter. Övervakning av vegetationsklädda hårdbottnar genomförs längs hela Sveriges kust.

Vid ett urval av de nationella övervakningsstationerna tas även prov för bestämning av antal djur och biomassa av dominerande djur och alger/växter. Detta görs i följande habitat

• Grönalger (Cladophora)
• Brunalger
• Blåstång (Fucus) i Östersjön och Bottenhavet
• Battersia i Bottniska viken
• Rödalger (Ceramium/Rhodomela)
  
• Blåmussla

Förekomst, täckningsgrad och djuputbredning av ålgräs och annan vegetation på sedimentbotten. Djuputbredning av ålgräs genomförs på västkusten. Annan vegetation på sedimentbotten övervakas vid ett urval av områden i Östersjön.

• Djuputbredning av ålgräs
• Annan vegetation – förekomst, täckningsgrad och djuputbredning

Den nationella övervakningen av vegetation på hårdbotten och sedimentbotten genomförs i områden som har bedömts som representativa för miljöbelastningen i respektive kustvattentyp. Detta är en del i den så kallade kontrollerande övervakningen, som ingår i vattenförvaltningens övervakning (krav enligt vattendirektivet). Genom att övervakningen är representativ blir den också ett bra underlag för havsmiljöförvaltningen. De områden som ingår i den kontrollerande övervakningen benämns område för kontrollerande övervakning, och utgörs normalt av en vattenförekomst.

Varje område för kontrollerande övervakning övervakas med ett intervall på ett till sex år, där sex års intervall är lägstakravet enligt vattenförvaltningen. Vissa stationer kommer att ha mer frekvent övervakning (intensivstationer), medan andra kommer att ha glesare intervall (omdrevsstationer). Denna övervakning införs stegvis från och med 2025.

Till och med 2024 hade övervakningen ett fokus på områden med låg miljöbelastning, där nationella referensområden övervakades årligen och övriga nationella och regionala områden övervakades med ett intervall på två till tre år. Genom den anpassning till kraven i vattendirektivet som påbörjades 2025 kommer dessa intervall att justeras och harmoniseras.

Djuputbredning hos ålgräs undersöks i Västerhavet (Skagerrak, Kattegatt och Öresund). I Östersjön undersöks sedimentbottenvegetation vid ett fåtal lokaler i Egentliga Östersjön och Bottniska viken.

Se tabell nedan för utbredning av de olika undersökningar av vegetationsklädda bottnar som genomförs.

Övervakning av vegetation görs genom dykning längs transekter från land ut till gränsen för djuputbredningen av vegetationen.

Kvantitativa prover i bentiska habitat tas inom 20x20-centimetersrutor där både antal djur och biomassa av alger, djur och växter registreras. Rutorna fördelas på djup där habitaten är dominerande.

Areal och djuputbredning av ålgräs övervakas genom fältprovtagning med video, dykning eller vattenkikare. Övervakning av annan vegetation på sedimentbotten inventeras genom att 5x5-metersrutor undersöks på fasta djupintervall.

Nya övervakningsmanualer som beskriver metoderna i detalj är under utveckling.

Kvalitetssäkringsarbetet bedrivs dels genom att strikt följa nationell/internationell metodik och delar av verksamheten utförs med Swedac-ackreditering. Utföraren ska granska och godkänna data innan leverans till datavärd.

Makrovegetationsdata rapporteras till SMHI som är nationell datavärd för marinbiologiska och oceanografiska data men lagring av data sker också hos utföraren. Data kan fritt laddas ner från datavärdens webbsida.

• 2016-2020 genomfördes en revisionen av övervakningen av delprogram vegetationsklädda bottnar, vilket har lett fram till förslag på nya övervakningsmanualer och ett program som har bättre geografisk täckning med lokaler i de flesta av Sveriges kustvattentyper.
• Ett förslag på ny övervakningsmanual för hårdbottenlokaler (”Hårdbottenvegetation”) har tagits fram och testas nu inom den nationella övervakningen.
  
• Nationella lokaler som klassats som sedimentbottenlokaler undersöks enligt gällande övervakningsmanual Vegetationsklädda bottnar, ostkust för att bibehålla de långa tidserierna i väntan på att en ny metod ska fastställas för sedimentlokaler.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen. I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Pdf, 847.4 kB. artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

Enligt avsnitt 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster som riskerar att inte följa miljökvalitetsnormen, samt följa upp effekten av åtgärdsprogrammen.

I avsnitt 1.1.4, bilaga V, framgår att övervakning av vegetation i kustvatten ska omfatta följande:

• Sammansättning och förekomst av andra vattenväxter (andra än fytoplankton)

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

• I en vägledning från HaV (rapport 2016:26)

beskrivs ett lämpligt tillvägagångssätt för att klassificera ekologisk status och kemisk ytvattenstatus

Bedömning

Statusklassificering av makrovegetation ska göras enligt HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25. Makroalger och gömfröiga växter i kustvatten ska klassificeras utifrån den maximala djuputbredningen av ett antal utvalda fleråriga makroalger och gömfröiga vattenväxter. Bedömningen ska baseras på data under sommarperioden från minst tre transekter och med minst tre arter per transekt.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• Information om gömfröiga växter, makroalger och evertebrater i bottenfaunan, inklusive artsammansättning, biomassa och års-/säsongsvariation.

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 560.5 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.

I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.

Övervakning av vegetationsklädda bottnar har betydelse för deskriptor 4 (marina näringsvävar) genom

• Det obligatoriska kriteriet D4C1 - Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar
• Det obligatoriska kriteriet D4C2 - Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.

Övervakning av vegetationsklädda bottnar har betydelse för deskriptor 5 (övergödning) genom

• Det kompletterande kriteriet D5C6 - Mängden opportunistiska makroalger ligger inte på nivåer som tyder på negativa effekter av näringsberikning. Måttenhet: Ekologisk kvalitetskvot för abundans eller rumslig täckning för makroalger. Omfattning av negativa effekter uttryckt i kvadratkilometer (km2) eller som procentandel av bedömningsområdet.
• Det kompletterande kriteriet D5C7 - Måttenhet: Ekologisk kvalitetskvot för bedömningar av artsammansättning och relativ abundans eller för maximal djuputbredning av makrofyter. Omfattning av negativa effekter uttryckt i kvadratkilometer (km2) eller som procentandel av bedömningsområdet.

Övervakning av vegetationsklädda bottnar har betydelse för deskriptor 6 (bottnarnas integritet) genom

• Det obligatoriska kriteriet D6C5 - Omfattningen av negativa effekter av mänskliga belastningar på livsmiljötypens tillstånd, inklusive ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (till exempel typisk artsammansättning och dessa arters relativa abundans, frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storleksstruktur), överstiger inte en viss andel av livsmiljötypens naturliga omfattning i bedömningsområdet.

Övervakningen ger i dagsläget underlag för bedömning av kriterie D5C7.

Bedömning

Det finns två indikatorer framtagna som ger underlag för D5C7 och D6C5 enligt HVMFS 2012:18

Statusbedömningen för D5 baseras på djuputbredning av makrovegetation och är samma bedömning som för vattendirektivet. Bedömningen görs dock per typområde och ska även användas för utsjötyperna.

• 5.7 A Djuputbredning av makrovegetation i kustvatten
• 6.5 A Utbredning av ålgräsängar

Djuptutbredning av makroalger har även används för att beskriva tillståndet av den huvudsakliga livmiljötypen ”Infralittorala hårdbottnar och biogena rev”. Dock svarar nuvarande övervakning inte på kraven från havsmiljödirektivet att kunna bedöma arealen som inte uppnår tröskelvärden inom huvudsaklig livsmiljötyp.

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

För att kunna bibehålla eller återuppnå en gynnsam bevarandestatus är medlemsländerna i enlighet med art- och habitatdirektivets artikel 11 skyldiga att övervaka bevarandestatus hos de livsmiljöer och de arter som avses i artikel 2.

Vegetationsklädda bottnar utgör centrala strukturer och funktioner i nästan alla marina naturtyper i Sverige:

• 1110 Sublittorala sandbankar
• 1130 Estuarier
• 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten
• 1150 Laguner (prioriterad i Sverige)
• 1160 Stora grunda vikar och sund
• 1170 Rev
• 1610 Rullstensåsöar i Östersjön med littoral och sublittoral vegetation
• 1620 Skär och små öar i Östersjön
• 1650 Smala vikar i Östersjön
• 8330 Havsgrottor

Bedömning

Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet.

• Rapporten för den senaste bedömningsperioden (2019–2024) lämnades in i augusti 2025.

Bevarandestatus för de naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar:

• utbredningsområde
• rumslig förekomst
• strukturer och funktioner samt
• framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot).

Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga, det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.

Förordning (EU) 2024/1991 om restaurering av natur och om ändring av förordning (EU) 2022/869

Bedömning

Tillståndet och trenden för tillståndet i livsmiljötyperna och kvaliteten och trenden i kvalitet hos livsmiljöerna för de arter som avses i artiklarna 4 och 5 i de områden som är föremål för restaureringsåtgärder på grundval av den övervakning som avses i artikel 15.3.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av vegetationsklädda bottnar är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för uppdatering av datalager i Symphony.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Data på makrovegetation ingår i Helcoms övervakningsprogram Hardbottom species och Softbottom flora.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar vegetation till att följa upp mål under tema biodiversitet; Natural distribution, occurrence and quality of habitats and associated communities och övergödning; Natural distribution and occurrence of plants and animals .

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). Det saknas indikatorer för vegetation.

Senaste bedömningen av Östersjöns tillstånd finns i State of the Baltic Sea – Third HELCOM holistic assessment 2016-2021.

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av makrovegetation ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP), theme E – Eutrophication.

Bedömning

Bedömning av tillståndet för ålgräsängar i Nordsjön gjordes senast i OSPAR Quality Status Report 2023 – Status Assessment 2022 - Zostera beds

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av makrovegetation ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus, grunda kustnära miljöer och hotade arter och återställda livsmiljöer i

• Hav i balans samt levande kust och skärgård,
• Ingen övergödning
• Ett rikt växt och djurliv.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Mer information om miljökvalitetsmålen

• HaV:s miljömålssida
• Naturvårdsverkets miljömålssida
• Sveriges miljömål

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan makrovegetation användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. och delmålet 14.2:

"Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav."

• Agenda 2030 på HaV:s webb