Vegetationsklädda bottnar

Hitta på sidan

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

Dykare på Havsbotten, Foto: Eduardo Infantes Oanes

Havsbotten, Foto: Eduardo Infantes Oanes

Övergripande information

Med makrovegetation avses stora synliga undervattensväxter såsom makroalger och gömfröiga växter på hård- och sedimentbotten. Makrovegetation övervakas för att studera långtidsförändringar i den marina miljön orsakade av i första hand förändring i siktdjup, näringsämnestillgång och fysisk påverkan.

Vegetationen påverkas negativt av minskat siktdjup, som kan bero på suspenderat partikulärt material, humus eller kraftiga växtplanktonblomningar. Ökade näringskoncentrationer kan leda till snabbväxande ettåriga mer opportunistiska arter, till exempel fintrådiga röd- och grönalger som kan ta över och skymma den fleråriga, mer långsamväxande och känsliga vegetationen. Vegetationen kan även påverkas direkt genom fysisk störning och indirekt genom förändringar i näringsväven då ett minskat antal betare kan leda till ökad påväxt.

Havs- och vattenmyndigheten.

  • Data på makrovegetation finns med start från 1993 hos datavärd. 2016-2019 genomfördes en revision av övervakningen av makrovegetation.
  • Från 2019 utförs nationell miljöövervakning med metod för hårdbottenvegetation och nya stationer och metoder för att övervaka ålgräs och annan grund sedimentbottenvegetation.
  • Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).
  • Sveriges övervakning är samordnad med övriga länder inom havskonventionerna Helcom och Ospar genom att följa de vägledningar som finns framtagna inom dessa.
  • Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Beskrivning av övervakning

I provtagningarna mäts:

Hårdbottenvegetation - förekomst, täckningsgrad och djuputbredning av alger, större djur och växter.

Kvantitativa prov för bestämning av antal djur och biomassa av dominerande djur och alger/växter, i följande habitat:

  • Grönalger (Cladophora)
  • Brunalger
  • Blåstång (Fucus) i Östersjön och Bottenhavet
  • Battersia i Bottniska viken
  • Rödalger (Ceramium/Rhodomela)
  • Blåmussla

Sedimentbottenvegetation – förekomst, täckningsgrad och djuputbredning av ålgräs och annan vegetation på sedimentbotten.

  • Djuputbredning av ålgräs – areal, täthet och djuputbredning
  • Annan vegetation – artsammansättning, areal och täthet

Övervakning av vegetation på hårdbotten och sedimentbotten genomförs i nationella referensområden årligen och övriga nationella och regionala områden antingen udda/jämna eller vart tredje år.

Sedimentbottenvegetation finns i Skagerrak, Kattegatt och äldre lokaler i Östersjön (Asköområdet), samt enstaka lokaler i Bottenhavet och Bottenviken.

Ålgräsövervakning genomförs i områden där det har funnits eller finns sedimentbottnar lämpade för ålgräs i området för dess utbredning från Skagerrak till Stockholms skärgård.

Se tabell nedan för utbredning av de olika undersökningar av vegetationsklädda bottnar som genomförs.

Tabell som visar geografisk utbredning av olika undersökningar. Parentes beskriver att de löpande nationella undersökningarna håller på att utökas med nya lokaler/metoder eller har regional övervakning.

Tabell som visar geografisk utbredning av olika undersökningar.

Metod-område

Hård-botten­vege­tation

Kvant­itativ prov­tagning

Sediment­botten­vege­tation

Djup­utbred­ning av ålgräs

Annan vegeta­tion


Skage­rrak

X



X


Katte­gatt

X



X


Södra Öster­sjön

X

X

(X)

X

X

Norra Öster­sjön

X

X

X

(X)

X

Botten­havet

X

X

X


X

Botten­viken



(X)


X







Övervakning av vegetation på hårdbotten görs genom dykning längs transekter från land ut till gränsen för djuputbredningen av vegetationen.

Kvantitativa prover i bentiska habitat tas inom 20x20-centimetersrutor där både antal djur och biomassa av alger, djur och växter registreras. Rutorna fördelas på djup där habitaten är dominerande.

Areal och djuputbredning av ålgräs övervakas genom fältprovtagning med video, dykning eller vattenkikare. Övervakning av annan vegetation på sedimentbotten inventeras genom att 5x5-metersrutor undersöks på fasta djupintervall.

Nya undersökningstyper som beskriver metoderna i detalj är under utveckling, och ska vara färdiga 2020.

Kvalitetssäkringsarbetet bedrivs dels genom att strikt följa nationell/internationell metodik och delar av verksamheten utförs med Swedac-ackreditering. Utföraren ska granska och godkänna data innan leverans till datavärd.

Makrovegetationsdata rapporteras till SMHI som är nationell datavärd för marinbiologiska och oceanografiska data men lagring av data sker också hos utföraren. Data kan fritt laddas ner från datavärdens webbsida.

  • 2016-2020 genomfördes en revisionen av övervakningen av delprogram vegetationsklädda bottnar, vilket har lett fram till förslag på nya undersökningstyper och ett program som har bättre geografisk täckning med lokaler i de flesta av Sveriges kustvattentyper.
  • Nationella lokaler som klassats som hårdbottenlokaler undersöks enligt ny undersökningstyp ”Hårdbottenvegetation” som ska fastställas 2020.
  • Nationella lokaler som klassats som sedimentbottenlokaler undersöks både enligt gällande undersökningstyp Vegetationsklädda bottnar, ostkust i syfte att bibehålla de långa tidserierna i väntan på att en ny metod ”Sedimentbottenvegetation” (rutmetod med 5x5 m rutor) ska fastställas för sedimentlokaler 2020.
  • Biogeografisk övervakning (satellit-drönare-in situ) startades under 2019 men kommer kräva mer utveckling för att fungera integrerat från Skagerrak till Bottenviken

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen. I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Pdf, 847.4 kB. artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

Enligt avsnitt 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar inom ett vattendistrikt. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster samt bedöma förändringar av statusen som åtgärdsprogrammen resulterar i.

I avsnitt 1.1.4, bilaga V, framgår att övervakning av vegetation i kustvatten ska omfatta följande:

  • Sammansättning och förekomst av andra vattenväxter

Läs mer i handbok för övervakning enligt vattenförvaltningsförordningen.

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

Bedömning

Statusklassning av makrovegetation ska göras enligt HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25. Makroalger och gömfröiga växter i kustvatten ska klassificeras utifrån den maximala djuputbredningen av ett antal utvalda fleråriga makroalger och gömfröiga vattenväxter. Bedömningen ska baseras på data under sommarperioden från minst tre transekter per vattenförekomst och med minst tre arter per transekt.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Information om gömfröiga växter, makroalger och evertebrater i bottenfaunan, inklusive artsammansättning, biomassa och års-/säsongsvariation.

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 560.5 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Makrovegetation ingår i deskriptor 5 , delvis deskriptor 6 (havsbottens integritet) och deskriptor 4 (Marina näringsvävar) genom:

  • Det sekundära kriteriet D5C6: Mängden opportunistiska makroalger ligger inte på nivåer som tyder på negativa effekter av näringsberikning. Måttenhet: Ekologisk kvalitetskvot för abundans eller rumslig täckning för makroalger. Omfattning av negativa effekter uttryckt i kvadratkilometer (km²) eller som procentandel av bedömningsområdet.
  • Det sekundära kriteriet D5C7: Makrofytsamhällenas artsammansättning samt relativa abundans eller djuputbredning uppnår inte värden som tyder på negativa effekter av näringsberikning, inklusive genom minskad transparens (siktdjup) Måttenhet: Ekologisk kvalitetskvot för bedömningar av artsammansättning och relativ abundans eller för maximal djuputbredning av makrofyter. Omfattning av negativa effekter uttryckt i kvadratkilometer (km²) eller som procentandel av bedömningsområdet.
  • Det primära kriteriet D6C5: Omfattningen av negativa effekter av mänskliga belastningar på livsmiljötypens tillstånd, inklusive ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (till exempel typisk artsammansättning och dessa arters relativa abundans, frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storleksstruktur), överstiger inte en viss andel av livsmiljötypens naturliga omfattning i bedömningsområdet.
  • Det primära kriteriet D4C1: Den trofiska gruppens mångfald (artsammansättning och arternas relativa abundans) är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.
  • Det primära kriteriet D4C2: Balansen i total abundans mellan de trofiska gilderna är inte negativt påverkad till följd av mänskliga belastningar.

Övervakningen ger i dagsläget underlag för bedömning av kriteriet D5C7.

Bedömning

  • Statusbedömningen baseras på djuputbredning av makrovegetation och är samma bedömning som för vattendirektivet. Bedömningen görs dock per typområde och ska även användas för utsjötyperna enligt HVMFS 2012:18:
  • 5.7 A Djuputbredning av makrovegetation i kustvatten
  • Djuptutbredning av makroalger har även används för att beskriva tillståndet av den huvudsakliga livmiljötypen ”Infralittorala hårdbottnar och biogena rev”. Dock svarar nuvarande övervakning inte på kraven från havsmiljödirektivet att kunna bedöma arealen som inte uppnår tröskelvärden inom huvudsaklig livsmiljötyp.

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

För att kunna bibehålla eller återuppnå en gynnsam bevarandestatus är medlemsländerna i enlighet med art- och habitatdirektivets artikel 11 skyldiga att övervaka bevarandestatus hos de livsmiljöer och de arter som avses i artikel 2.

Vegetationsklädda bottnar utgör centrala strukturer och funktioner i nästan alla marina naturtyper i Sverige:

  • 1110 Sublittorala sandbankar
  • 1130 Estuarier
  • 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten
  • 1150 Laguner (prioriterad i Sverige)
  • 1160 Stora grunda vikar och sund
  • 1170 Rev
  • 1610 Rullstensåsöar i Östersjön med littoral och sublittoral vegetation
  • 1620 Skär och små öar i Östersjön
  • 1650 Smala vikar i Östersjön
  • 8330 Havsgrottor

Bedömning

  • Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
  • Bevarandestatus för de naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar: utbredningsområde, rumslig förekomst, strukturer och funktioner samt framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga, det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

  • HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.
  • Underlag för vegetationsklädda bottnar går att ladda hem här.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Data på makrovegetation ingår i HELCOM Monitoring Manual i underprogrammen Hardbottom species och Softbottom flora.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar vegetation till att följa upp mål under tema biodiversitet; Natural distribution, occurrence and quality of habitats and associated communities och övergödning; Natural distribution and occurrence of plants and animals .

Bedömning

  • Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). Det saknas indikatorer för vegetation.
  • Senaste bedömningen av Östersjöns tillstånd finns i State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 - Benthic habitats

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av makrovegetation ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP), theme E – Eutrophication.

Bedömning

Djuputbredning för makrovegetation från senaste bedömningen i vattendirektivet användes i Ospars senaste bedömning av ”Condition of Benthic Habitat Communities: Assessment of Coastal Habitats in relation to Nutrient and/or Organic Enrichment” i Intermediate Assessment 2017.

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av makrovegetation ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus i

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan makrovegetation användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. och delmålet 14.2:

  • Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.
  • Agenda 2030 på HaV:s webb
Publicerad: 2019-11-15
Uppdaterad: 2022-08-01
Sidansvarig: Webbredaktion