Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljöövervakning

Näringskoncentrationer i vatten

Remissversion - Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustrerar näringskoncentrationer i vatten

CTD-mätning, Foto: Jan-Erik Johansson

Övergripande information

Definition och syfte

Med näringsämnen avses framförallt kväve och fosfor, men även kol samt i vissa fall kisel. Koncentrationer av näringsämnen mäts för att belysa övergödningssituationen och dess geografiska fördelning. Näringskoncentrationen lägger grunden för tillväxt av växtplankton och styr därför mycket hur ekosystemet fungerar. Övervakningen är avgörande för uppföljningen av åtgärder på land för att minska tillförseln av näring till havet.

Ansvarig myndighet

Havs- och vattenmyndigheten

Typ av övervakning

  • Nationell miljöövervakning – programområde Kust och Hav, delprogram Fria vattenmassan
  • Regional miljöövervakning
  • Verksamheters recipientkontroll

Startår

Näringskoncentrationer började mätas under 1960-talet, men metodutvecklingen stabiliserades inte förrän på 1980-talet. Det nuvarande miljöövervakningsprogrammet startade 1993 och mätmetoderna är likartade sedan dess.

Regional samordning

  • Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater, se Hur data används.
  • Sveriges övervakning är samordnad med övriga länder inom havskonventionerna Helcom och Ospar, genom att följa de vägledningar som finns framtagna inom dessa.
  • Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Beskrivning av övervakning

Dessa data samlas in

Det som mäts är totalkväve, totalfosfor, silikat-kisel samt ammonium-kväve, nitrit-kväve och nitrat-kväve (där de lösta oorganiska kvävefraktionerna ofta sammanfattas som DIN, dissolved inorganic nitrogen) och fosfat-fosfor (benämns DIP, disolved inorganic phosphate). I vissa regionala provtagningar mäts även totalt och partikulärt organiskt kol samt partikulärt organiskt kväve.

Variabler:

  • Totalkväve
  • DIN (totalkväve)
    • Ammonium-kväve
    • Nitrit-kväve
    • Nitrat-kväve
  • Totalfosfor
  • Fosfat-fosfor (DIP)
  • Silikat - kisel
  • POC och TOC (partikulärt och totalt organiskt kol)
  • PON (partikulärt organiskt kväve)

Rumslig och tidsmässig täckning

Övervakning sker i kustvatten, utsjövatten och i havsområden utanför Sveriges EEZ . I kustvattnet tas de flesta prover inom ramen för verksamhetsutövares recipientkontroll (till exempel samordnad recipientkontroll, SRK) eller genom regional miljöövervakning. Provtagningsfrekvens för dessa data varierar mellan 1-24 ggr per år. I utsjön är provtagning oftast månatlig, förutom vid högfrekvensstationer där prover tas omkring 24 gånger per år samt vinterkarteringsstationer som provtas årligen. För att följa de fysiska, kemiska och biologiska säsongsvariationerna i fria vattenmassan krävs högfrekvent provtagning på några stationer per havsbassäng.

Kustnära provtagning är riskanpassad då den är koncentrerad runt industrier och folktäta områden. Vid utsjöprovtagning kartläggs transport av inflödande vatten från Nordsjön till Östersjön och det tas även prover i transekter från kusten till utsjön för att belysa belastningsgradienter. Även fördelningen från norr till söder i Östersjön belyser utspädningen av kvävebelastningen från Norrlands älvar och den interna fosforbelastningens spridning från centrala Egentliga Östersjön till Bottenhavet i norr och Nordsjön i väster.

För att komplettera provtagningarna utförs årligen en vinterkartering av näringsämnen där ett utökat antal stationer besöks. Att karteringen sker under vintern beror på att koncentrationerna påverkas av (upptag från) växtplanktonproduktionen som är högre under vår, sommar och höst. Vinterkarteringen hjälper även till att undersöka näringsämnesförråden som kommer att driva kommande vårblomning. Att observationer fortsätter under året ger möjlighet att följa vårblomningens utveckling genom Nordsjön och Östersjön samt att identifiera ändringar i koncentrationer av näringsämnen under olika årstider som kan bero på förändringar i belastning eller biologiskt aktivitet.

Metoder

Provtagning sker med vattenhämtare samt slangprovtagning 0-10m, respektive 0-20 m, varpå delprover tas för kemisk analys. Prover för analys av totalkväve och totalfosfor blandas med oxidationslösning och autoklaveras direkt för att stabilisera proverna. Vissa utförare analyserar proverna direkt på fartyget medan andra gör det senare i laboratoriet. Alla kväve-, fosfor- och kiselanalyser genomförs med kolorimetriska metoder.

Metoden finns beskriven i undersökningstyperna:

Kvalitetssäkring

Alla utförare har Swedac-ackreditering för såväl provtagning som laboratorieanalyser. Viss kvalitetskontroll sker också i samband med leverans till datavärd. Datavärden kontrollerar data mot förväntade resultat och variation. En del av laboratoriets kvalitetssystem är deltagande i interkalibreringar och internationella provningsjämförelser (främst Quasimeme).

Här finns data

Näringskoncentrationer rapporteras till SMHI som är nationell datavärd för biologiska och oceanografiska data men lagring av data sker också hos utföraren. Data kan laddas ner kostnadsfritt från datavärdens hemsida eller via API.

Utveckling

Det pågår arbete med att utveckla eller validera fler automatiska typer av mätningar, till exempel från ferrybox

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen, i vilken 7 kapitlet föreskriver att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga V. Enligt kapitel 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar inom ett vattendistrikt. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster.

I kapitel 1.1.4, bilaga V, framgår att övervakning av näringsämnen i kustvatten ska omfatta följande:

  • Näringsförhållanden

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2013:19.

Handbok för övervakning enligt vattenförvaltningsförordningen.

Bedömning

  • Statusklassning av näringsämnen ska göras enligt HaV:s föreskrifter HVMFS 2013:19. Näringsämnen i kustvatten ska statusklassas utifrån vinterkoncentrationer av totalkväve (tot-N), totalfosfor (tot-P), löst oorganiskt kväve (NO3-N + NO2-N + NH4-N, DIN) och löst oorganiskt fosfor (PO4, DIP) samt sommarhalter av totalkväve och totalfosfor.
  • Bedömningen ska baseras på sammanvägda data för alla variabler från minst tre år. Prover ska tas månadsvis från ytvattnet (0-10 m) under vinter- och sommarperioderna.

Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, vilken anger att övervakning av havets miljötillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Geografisk och tidsmässig variation i näringsämnen (kväve och fosfor) och organiskt kol

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut om god miljöstatus, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Koncentrationer av näringsämnen ingår i deskriptor 5 och:

  • Det primära kriteriet D5C1: Halterna av näringsämnen ligger inte på nivåer som tyder på negativa eutrofieringseffekter (i enlighet med vattendirektivet (2000/60/EG)
    Måttenhet: Näringsämneshalter i mikromol per liter (µmol/l).

Bedömning

Art- och habitatdirektivet

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

Övergödning påverkar marina naturtyper i art- och habitatdirektivet på flera olika sätt och övervakning av näringskoncentrationer utgör därför viktiga grunder för bedömningen av gynnsam bevarandestatus.

Bedömning

  • Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
  • Bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar, av vilka två är de samma för arter och naturtyper: utbredningsområde och framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). För arter bedöms också dess populationsparametrar och tillståndet i artens huvudsakliga livsmiljö, medan man för naturtyper istället bedömer naturtypens förekomst (inom utbredningsområdet) samt dess strukturer och funktioner. Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, dvs. det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.
  • Näringskoncentrationer i grundare områden intill kusten varierar kraftigt över tid och rum, medan koncentrationerna i den fria vattenmassan visar betydligt stabilare trender. För bedömning av bevarandestatus är övervakningen av näringskoncentrationer viktig i alla områden, men eftersom flera länder delar på ansvaret för den biologiska mångfalden i Östersjön och rapporteringsintervallet för art- och habitatdirektivet är sex år är den kvalitetssäkrade och standardiserade övervakningen ute till havs av särskild vikt.

Havsplanering

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Underlag för näringskoncentrationer.

Helcom

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Data på näringsämnen ingår i Helcom Monitoring Manual i underprogrammet Nutrients,

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på näringsämnen till att följa upp mål under tema Eutrophication; Baltic Sea unaffected by eutrophication.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). Det finns fyra indikatorer framtagna som motsvarar de svenska indikatorerina för havsmiljödirektivet:

  • Dissolved inorganic nitrogen (DIN)
  • Dissolved inorganic phosphorus (DIP)
  • Total nitrogen (TN)
  • Total Phosphorus

Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 – Eutrophication.

Ospar

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av näringskoncentrationer ingår i Ospar Cemp som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP), theme E – Eutrophication.

Bedömning

Miljömål

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av näringsämnen ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus i miljökvalitetsmålet Ingen övergödning.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år. Det finns en indikator framtagen för Ingen övergödning som bygger på näringskoncentrationer i havet:

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan data på näringsämnen användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser, och delmålet 14.1:

  • Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen.
Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljöövervakning