Näringskoncentrationer i vatten

Det som provtas och analyseras är koncentrationer av totalkväve, totalfosfor, silikatkisel samt ammoniumkväve, nitritkväve och nitratkväve (där de lösta oorganiska kvävefraktionerna ofta sammanfattas som DIN, dissolved inorganic nitrogen) och fosfatfosfor (benämns DIP, dissolved inorganic phosphorus). ). I vissa regionala provtagningar mäts även totalt och partikulärt organiskt kol samt partikulärt organiskt kväve.

Variabler:

• Ammoniumkväve, Nitratkväve, Nitritkväve (DIN)
• Totalkväve
• Fosfatfosfor (DIP)
• Totalfosfor
• Partikulärt organiskt kol, totalt organiskt kol och löst organiskt kol (POC, TOC och DOC)
• Partikulärt organiskt kväve (PON)
• Silikatkisel

Övervakning sker i kustvatten, utsjövatten och i havsområden utanför Sveriges EEZ . I kustvattnet tas de flesta prover inom ramen för verksamhetsutövares recipientkontroll exempelvis samordnad recipientkontroll, SRK) eller genom regional miljöövervakning. Provtagningsfrekvens för dessa data varierar mellan 1-24 ggr per år. I utsjön är provtagning oftast månatlig, förutom vid högfrekvensstationer där prover tas omkring 24 gånger per år samt vinterkarteringsstationer som provtas årligen. För att följa de fysiska, kemiska och biologiska säsongsvariationerna i fria vattenmassan krävs högfrekvent provtagning på några stationer per havsbassäng.

Kustnära provtagning är riskanpassad då den är koncentrerad runt industrier och folktäta områden. Vid utsjöprovtagning kartläggs transport av vatten mellan Nordsjön och Östersjön och det tas även prover i transekter från kusten till utsjön för att beskriva belastningsgradienter. Även fördelningen från norr till söder i Östersjön beskriver utspädningen av kvävebelastningen från större vattendrag som mynnar i Bottniska viken och den interna fosforbelastningens spridning från Egentliga Östersjön till Bottenhavet i norr och Västerhavet i väster.

För att komplettera provtagningarna utförs årligen en vinterkartering av näringsämnen där ett utökat antal stationer besöks. Karteringen sker under vintern när koncentrationerna är som högst, under andra årstider påverkas koncentrationerna av upptag från växtplanktonproduktionen som är högre under vår, sommar och höst. Vinterkarteringen hjälper även till att undersöka näringsämnesförråden som kommer att driva kommande vårblomning. Högfrekventa observationer under året ger möjlighet att följa vårblomningens utveckling genom Nordsjön och Östersjön samt att identifiera ändringar i koncentrationer av näringsämnen under olika årstider som kan bero på förändringar i belastning eller biologisk aktivitet.

Provtagning sker med vattenhämtare och delprover tas för kemisk analys. Prover för analys av totalkväve och totalfosfor blandas med oxidationslösning och autoklaveras direkt för att stabilisera proverna. Vissa utförare analyserar proverna direkt på fartyget medan andra gör det senare i laboratoriet. Alla kväve-fosfor- och kiselanalyser genomförs med kolorimetriska metoder.

Metoden finns beskriven i övervakningsmanualerna:

• Hydrografi och närsalter, trendövervakning och
• Hydrografi och närsalter, kartering.

Alla utförare har Swedac-ackreditering för såväl provtagning som flertalet av laboratorieanalyserna. Viss kvalitetskontroll sker också i samband med leverans till datavärd. Datavärden kontrollerar data mot förväntade resultat och variation. En del av laboratoriets kvalitetssystem är deltagande i interkalibreringar och internationella provningsjämförelser (främst Quasimeme).

Näringskoncentrationer rapporteras till SMHI som är nationell datavärd för biologiska och oceanografiska data men lagring av data sker också hos utföraren. Data kan laddas ner kostnadsfritt från datavärdens hemsida eller via API.

Det pågår arbete med att utveckla eller validera fler typer av mätningar, till exempel från ferrybox

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen, I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

Enligt avsnitt 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar inom ett vattendistrikt. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster samt bedöma förändringar av statusen som åtgärdsprogrammen resulterar i.

I avsnitt 1.1.4, bilaga V, framgår att övervakning av näringsämnen i kustvatten ska omfatta följande:

• Näringsförhållanden

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

Handbok för övervakning enligt vattenförvaltningsförordningen.

Bedömning

• Statusklassning av näringsämnen ska göras enligt HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25. Näringsämnen i kustvatten ska statusklassas utifrån vinterkoncentrationer av totalkväve (tot-N), totalfosfor (tot-P), löst oorganiskt kväve (NO3-N + NO2-N + NH4-N, DIN) och löst oorganiskt fosfor (PO4, DIP) samt sommarhalter av totalkväve och totalfosfor.
• Bedömningen ska baseras på sammanvägda data för alla variabler från minst tre år. Prover ska tas månadsvis från ytvattnet (0-10 m) under vinter- och sommarperioderna.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• Geografisk och tidsmässig variation i näringsämnen (kväve och fosfor) och organiskt kol

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 580.1 kB. om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.

I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.

Koncentrationer av näringsämnen ingår i deskriptor 5 och:

• Det obligatoriska kriteriet D5C1: Halterna av näringsämnen ligger inte på nivåer som tyder på negativa eutrofieringseffekter (i enlighet med vattendirektivet (2000/60/EG)
  Måttenhet: Näringsämneshalter i mikromol per liter (µmol/l).

Bedömning

För bedömning av näringskoncentrationer i vatten finns två svenska indikatorer framtagna enligt HVMFS 2012:18, en för kustvatten och en för utsjön. Bedömningen baseras på näringskoncentrationer i ytvattnet och är jämförbar med bedömningen enligt vattendirektivet, men kompletterar med tröskelvärden för utsjön:

• 5.1 A Koncentrationer av kväve och fosfor i kustvatten, 5.1 B Koncentrationer av kväve och fosfor i utsjövatten
• Alla indikatorer och miljökvalitetsnormer finns beskrivna i föreskrifterna HVMFS 2012:18.

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

Övergödning påverkar marina naturtyper i art- och habitatdirektivet på flera olika sätt och övervakning av näringskoncentrationer utgör därför viktiga grunder för bedömningen av gynnsam bevarandestatus.

Bedömning

Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet.

Rapporten för den senaste bedömningsperioden (2019–2024) lämnades in i augusti 2025.

Bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar, av vilka två är de samma för arter och naturtyper: utbredningsområde och framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). För arter bedöms också dess populationsparametrar och tillståndet i artens huvudsakliga livsmiljö, medan man för naturtyper istället bedömer naturtypens förekomst (inom utbredningsområdet) samt dess strukturer och funktioner.

Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga, det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.

Näringskoncentrationer i grundare områden intill kusten varierar kraftigt över tid och rum, medan koncentrationerna i den fria vattenmassan visar betydligt stabilare trender. För bedömning av bevarandestatus är övervakningen av näringskoncentrationer viktig i alla områden, men eftersom flera länder delar på ansvaret för den biologiska mångfalden i Östersjön och rapporteringsintervallet för art- och habitatdirektivet är sex år är den kvalitetssäkrade och standardiserade övervakningen ute till havs av särskild vikt.

Nitratdirektivets syfte är att skydda vattenkvaliteten i EU genom att förhindra att nitrater från jordbruket förorenar grund- och ytvattnet och genom att främja användningen av goda jordbruksmetoder. Enligt direktivet ska alla medlemsstater analysera nitratkoncentrationerna och näringsstatusen i grundvatten, ytvatten och marina vatten.

Bedömning

Utifrån övervakningen utser medlemsstaterna nitratkänsliga områden och för dessa tas åtgärdsprogram fram med syftet att minska koncentrationerna och förbättra statusen.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Underlag för näringskoncentrationer.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Data på näringsämnen ingår i Helcoms övervakningsmanual Nutrients,

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på näringsämnen till att följa upp mål under tema Eutrophication; Concentrations of nutrients close to natural levels.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators). Det finns fyra indikatorer framtagna som motsvarar de svenska indikatorerna för havsmiljödirektivet:

• Dissolved inorganic nitrogen (DIN)
• Dissolved inorganic phosphorus (DIP)
• Total nitrogen (TN)
• Total Phosphorus

Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea –Third HELCOM holistic assessment 2016-2021.

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av näringskoncentrationer ingår i Ospar Cemp som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP), tema E – Eutrophication.

Bedömning

Inom Ospar finns en indikator för vinterkoncentrationer av näring – Winter Nutrient Concentrations.

Indikatorn användes senast för bedömning i OSPAR Quality Status Report 2023.

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av näringsämnen ger underlag till uppföljning av det nationella miljökvalitetsmålen

• Ingen övergödning
• Hav i balans samt levande kust och skärgård

Speciellt preciseringarna om god miljöstatus samt tillstånd i sjöar, vattendrag, kustvatten och grundvatten samt tillstånd i havet.

Dessutom finns ett etappmål Minskad övergödning som ska uppnås senast 2030, vilkets syfte är att tillförseln av kväve och fosfor till sjöar, vattendrag, kust och hav ska minskas så att övergödningen avtar.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Det finns en indikator framtagen för Ingen övergödning som bygger på näringskoncentrationer i havet

• Miljöstatus för övergödning enligt havsmiljöförordningen

Mer information om miljökvalitetsmålen

• HaV:s miljömålssida
• Naturvårdsverkets miljömålssida
• Sveriges miljömål

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan data på näringsämnen användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser, och delmålet 14.1:

"Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen."

Agenda 2030 på HaV:s webb