Kontroll av kommersiell fiskeriverksamhet

Kontrollverksamhet

Genom lagstadgad rapporteringsskyldighet samlas det in uppgifter om:

• Vikt eller antal (lax) per art (av fångsten)
• Vikt eller antal (lax) per redskapstyp (av fångsten)

Uppgifter om fartygssegment, fångstområde och landningsområde registreras också. Utöver detta samlas även andra uppgifter in såsom återutsatt fisk (utkast) och sälskador. Insamling av uppgifter kring sälskador är en nationell åtgärd och samlas inte in inom Rådets förordning.

För mer information om EU:s rapporteringskrav se Rådets förordning (EG) 1224/2009.

Ekonomisk datainsamling

Information som samlas in kan kategoriseras i dessa övergripande poster:

• Omsättning
• Kostnader
• Tillgångar
• Skulder
• Sysselsättning

Kontrollverksamhet

Allt svenskt marint yrkesmässigt fiske rapporteras oavsett tidpunkt och plats.

Kontrollverksamhet

Fiskeriverksamhet i havet rapporteras genom loggbok eller kustfiskejournal. Viktiga uppgifter som ska anges är bland annat art, vikt, redskap, geografisk position och fartygsbeteckning. Information som samlas in genom loggböcker och journaler verifieras genom en administrativ kontroll som bland annat innebär uppföljning av regelefterlevnad samt korskontrollering av uppgifter från olika källor.

Mer information om metoderna för kontrollverksamheten finns på länkarna manualer och lagstiftning.

Ekonomisk datainsamling

Den ekonomiska statistiken består av två huvuddelar. Den ena delen är en enkätundersökning med yrkesfiskare och den andra delen är en beställning av ekonomisk statistik från SCB (företagens ekonomi). Dessa två datakällor sammanställs och bearbetas till en slutlig produkt. Statistiken som samlas in genom enkätundersökning samlas in med ett census-urval med hög svarsfrekvens. Med census menas att man samlar in statistik om samtliga yrkesfiskare inom ett bestämt urval. Den ekonomiska statistiken samlas in och bearbetas i enlighet med beprövade metoder och följer bästa praxis som är fastställt inom arbetsgrupper i EU.

Mer information om datainsamlingen och bearbetningen finns här.

Yrkesfiskets rapportering är standardiserad. Uppgifterna valideras samt kontrolleras vid fysisk- och administrativ kontroll av HaV och Kustbevakningen. Fysisk kontroll utförs på plats på fartygen, i hamn av HaV och till sjöss av Kustbevakning. Kvalitetssäkring av den ekonomiska statistiken genomförs enligt beprövade metoder och praxis.

Kontrollverksamhet

På HaV:s webbsida kan man fritt söka ut tillgängliga data över fångststatistik för yrkesfisket och daglig infiskning.

Ekonomisk datainsamling

Ekonomisk data presenteras årligen i Annual Economic Report som kan hittas här.

• EU:s kontrollförordning (1224/2009) reglerar ramarna för fiskerikontrollen och uppgiftsinsamling från yrkesfisket. I maj 2018 presenterade kommissionen ett reviderat förslag av kontrollförordningen. Målet med översynen av kontrollförordningen är bland annat att förbättra kvalitén och omfattning av fiskeridata.

• Rapporteringsskyldigheten för yrkesfisket föreslås skärpas genom krav på elektronisk loggbok och positionsrapportering för alla yrkesfiskare oavsett storlek på fiskefartyget. Dessutom föreslås att kameraövervakning ska införas ombord vissa fiskefartyg för att övervaka att inte fisk olovligen slängs överbord.
• Hela förslaget kan läsas här (COM(2018) 368 final).

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen. I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

I kap 3 i vattenförvaltningsförordningen anges att det ska göras en kartläggning av mänsklig verksamhets påverkan på ytvattnet med hänvisning till artikel 5 och bilaga II i vattendirektivet. Enligt direktivets bilaga II, avsnitt 1.4 och 1.5 ska en påverkansanalys och riskbedömning genomföras. Resultat från påverkansanalysen och den efterföljande riskbedömningen ska ligga till grund för övervakningsprogrammets riskbaserade utformning (avsnitt 1.3 i bilaga V). I bilaga II.

Här framgår att påverkansanalysen ska omfatta följande:

• information om typ och omfattning av den betydande antropogena påverkan som ytvattenförekomsterna i varje avrinningsdistrikt kan komma att utsättas för, däribland: 
• nyttjande eller bortförande av djur eller växter
  

Läs mer i Naturvårdsverkets Handbok 2007:3 Kartläggning och analys av ytvatten.

Bedömning

HaV har tagit fram en vägledning för hur påverkansanalysen ska genomföras. Den finns ännu bara som arbetsversion. Pdf, 1.7 MB. Där finns även en lista över olika påverkansfaktorer som kan ingå i påverkansanalysen.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen. I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat. ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1 och 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• Geografisk och tidsmässig variation per art eller population:
• dödlighet/skadefrekvens
• Intensitet och geografisk och tidsmässig variation i
• Uttag av, eller dödlighet/skada hos, vilda arter (genom yrkes- och fritidsfiske och annan verksamhet)

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18.

Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 580.1 kB. om om bland annat fastställande av kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Uttag av fisk ingår i deskriptor 3 och:

• Det primära kriteriet: D3C1: Fiskeridödligheten för populationer av kommersiellt utnyttjade arter ligger på eller under nivåer som kan ge maximalt hållbart uttag (MSY). Berörda vetenskapliga organ ska rådfrågas i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) nr 1380/2013.
• Måttenhet: Årlig fiskeridödlighet

Bedömning

• Mängd fisk som fångats, ingår i bedömningen av fiskeridödlighet, för vilken det finns en indikator framtagen enligt HVMFS 2012:18:
• 3.1A Fiskeridödlighet (F)
• Tröskelvärdet är att F< FMSY för de populationer för vilka det finns en analytisk bedömning och en FMSY nivå i enlighet med ICES bedömning.
• Det finns även en miljökvalitetsnorm för fiskeriverksamhet (C.3) med en tillhörande indikator (C.3.1) där målvärdet är samma som tröskelvärdet för indikator 3.1A.
• C3 – Populationerna av alla naturligt förekommande fiskarter och skaldjur som påverkas av fiske har en ålders- och storleksstruktur samt beståndsstorlek som garanterar deras långsiktiga hållbarhet.
• C.3.1 Fiskeridödlighet

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

Kommersiellt fiske till havs kan påverka arter (populationsstorlek och andra parametrar) och naturtyper (genom att påverka artsammansättning, dvs. en del av naturtypernas ekologiska strukturer och funktioner). Tillförlitlig övervakning av fångststatistik, fisketryck (i tid och rum) och användning av olika redskap utgör därför viktiga grunder för bedömningen av gynnsam bevarandestatus.

Bedömning

• Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
• Bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar, av vilka två är de samma för arter och naturtyper: utbredningsområde och framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). För arter bedöms också dess populationsparametrar och tillståndet i artens huvudsakliga livsmiljö, medan man för naturtyper istället bedömer naturtypens förekomst (inom utbredningsområdet) samt dess strukturer och funktioner. Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, dvs. det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.
• För svenska havsområden bedöms gynnsam bevarandestatus för tre fiskarter (som ingår i art- och habitatdirektivet): siklöja, sik och harr. Ingen av de tre arterna har i dagsläget (2013-2018) gynnsam bevarandestatus i havsområdena. Lax ingår också i direktivet, men bedömningen av gynnsam bevarandestatus omfattar endast förekomsten i sötvatten. På grund av laxens biologi påverkas i praktiken bedömningen av det laxfiske som pågår till havs, eftersom det i sin tur påverkar hur mycket lax som stiger upp i vattendrag för att leka och hur laxpopulationens fortplantning lyckas.

• Medlemsländerna i EU är enligt den gemensamma fiskeripolitiken (1380/2013) skyldiga att samla in, förvalta och tillgängliggöra data som är nödvändiga för fiskeriförvaltning och för viss uppföljning av fiskeriförvaltningens mål. Rådsförordningen för datainsamling (2017/1004) och kommissionens beslut (EU) 2021/1167 och (EU) 2021/1168, är de regelverk som anger vilka typer av data som ska samlas in och utifrån vilka principer detta ska ske.
• Medlemsländerna beskriver sedan utifrån dessa regelverk detaljerna för sina datainsamlingsprogram i fleråriga arbetsplaner som antas av kommissionen. Data som samlas in och analyseras inom ramverket används i en rad centrala processer, till exempel beståndsuppskattningsarbetet för fisk.

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Fiskeriverksamhet ingår inte i HELCOM Monitoring Manual men har bedömts vara en relevant belastning som påverkar fiskeridödligheten vilket ingick i senaste bedömningen av Östersjöns tillstånd.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar fiskeridödlighet till att bedöma påverkan inom tema Sea-based activities; No or minimal disturbance to biodiversity and the ecosystem.

Bedömning

Fiskeridödlighet ingick i bedömningen av Östersjöns miljötillstånd: State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 – Species removal by fishing and hunting.

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Data på fiskeridödlighet ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

• HaV:s miljömålssida
• Sveriges miljömål.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan data om fiskeriverksamhet användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Fiskeridata tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.4:

"Senast 2020 införa en effektiv fångstreglering och stoppa överfiske, olagligt, orapporterat och oreglerat fiske liksom destruktiva fiskemetoder samt genomföra vetenskapligt baserade förvaltningsplaner i syfte att återställa fiskbestånden så snabbt som möjligt, åtminstone till de nivåer som kan producera maximalt hållbart uttag, fastställt utifrån deras biologiska egenskaper."

Agenda 2030 på HaV:s-webb

Officiell statistik

• Årligen tar svenska myndigheter fram olika statistikprodukter enligt förordning (2001:100) om den officiella statistiken.
• Statistik om yrkesfiske tas fram av HaV.