Presentationer om skydd av dricksvatten

Hydraulisk konduktivitet mäts i meter per sekund.

Prövningen syftar till att minimera risken för människors hälsa och miljön. Ju mer uppgifter som finns tillgängliga desto säkrare bedömning kan göras, en avvägning behöver dock alltid göras mellan kostnaden för att ta fram uppgifter och nyttan.

Läs mer här i vägledningen.

Beslutsmodellen är avsedd för markbaserade avloppsanläggningar, såväl infiltrationer som otäta markbäddar. Resonemangen kring skyddsavstånd för markbaserade anläggningar kan vara tillämpliga även för andra typer av avloppsteknik, till exempel då infiltration används som efterpolering efter ett minireningsverk.

Det finns ingen definition av begreppet minireningsverk och för denna typ av anläggningar är det också vanligt med olika typer av kompletterande rening. Detta sammantaget gör att det blir svårt att fram en vägledning specifikt för minireningsverk.

Resonemangen kring skyddsavstånd för markbaserade anläggningar kan dock användas även för utsläpp i mark från ett minireningsverk men bedömningen behöver göras utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet.

Det går inte att ge ett generellt svar på utan en bedömning behöver göras i det enskilda fallet. Bedömningen kan göras bland annat utifrån minireningsverkets prestanda avseende smittskydd och en bedömning av anläggningens inklusive uv-lampans robusthet. Minireningsverk omfattas ofta av krav på CE-märkning och prestandadeklaration, men smittskyddsparametrar ingår inte i EN 12566-3 som är en vanlig standard att deklarera mot.

Läs mer på sidan Granskning av ansökan eller anmälan.

Man kan använda sig av samma resonemang men behöver göra bedömningen utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Sådant som kan påverka bedömningen är till exempel om diket är vattenförande hela året och hur genomsläpplig marken.

Riskerna med ett BDT-vatten ur smittosynpunkt är utan tvekan lägre än för ett hushållsspillvatten med WC anslutet, men det är svårt att ange exakt hur mycket lägre. I avsnittet Utsortering av fekalt material vid källan och eget omhändertagande av avfall i vår vägledning för prövning av små avloppsanläggningar anger vi med hänvisning till den här rapporten, att ”utsortering av fekalier motsvarar 99,6 – 99,998 % eller 2,8 - 4,9 log reduktion”. Att omvandla det till exakta mått på skyddsavstånd är svårt. Vi diskuterade frågan med expertmyndigheter i samband med att vi arbetade fram vår vägledning om prövning av små avlopp, men vi har för närvarande inte tillräckligt med kunskap för att ange ett specifikt mått på hur mycket kortare skyddsavståndet kan vara jämfört med när WC är påkopplat.

En av svårigheterna är att BDT-vatten temporärt kan innehålla mycket smittämnen vid till exempel sjukdom. En annan svårighet är att det inte finns någon entydig uppfattning om hur stor reduktionen av smittämnen behöver vara för att man ska undvika sjukdom. Vilken målbild man har spelar alltså roll för hur långt skyddsavståndet behöver vara. I dagsläget gäller rekommendationerna i vägledningen och i HVMFS 2016:17 därför både för anläggningar som belastas av WC- och BDT-vatten och anläggningar som endast belastas av BDT-vatten.

HaV:s vägledning om skyddsavstånd till till exempel befintliga dricksvattenbrunnar som inte längre används finns här. Där står bland annat:

Grundregeln är att hänsyn ska tas till alla befintliga brunnar, oavsett om de används eller inte eftersom de skulle kunna komma att användas i framtiden. Om fastighetsägaren inte avser att använda brunnen så kan den läggas igen för att underlätta lokaliseringen av avloppsanläggningen. Även om nuvarande fastighetsägare uppger att brunnen inte är i bruk så kan detta förändras om en ny ägare tillträder. Det kan då inte förutsättas att den nya fastighetsägaren inte kommer att dricka vattnet. Det innebär också att handläggaren vid prövningen av en avloppsansökan inte kan vara mindre noggrann för att den brunn som riskerar att förorenas ägs av samma person som ansöker om avloppstillstånd. Miljöbalken gör ingen skillnad på vem som riskerar att drabbas av en eventuell förorening.

Vägledningen är dock inte bindande utan en bedömning måste dock göras i det enskilda fallet, exempel på vad som skulle kunna vägas in i är:

• risken att avloppsanläggningen påverkar kvaliteten i brunnen negativt (faktorer som påverkar är exempelvis jordart, grundvattenytans lutning med mera)
• risken att brunnen kommer att användas som dricksvattentäkt, vilken förmodligen minskar om det finns kommunalt dricksvatten
• risken att grundvattnet förorenas av avloppsanläggningen
• nyttan av att ha kvar den befintliga brunnen

Se svar på föregående fråga.

Det längsta rekommenderade skyddsavståndet i vägledningen för borrade brunnar är 100 meter. I extrema fall skulle ett längre skyddsavstånd eventuellt kunna behövas men i ett sådant fall kan det istället vara relevant att titta på en annan teknisk lösning.

Ja, i beslutsmodellen för skydd av dricksvatten ”Del A Skyddsavstånd till bergborrade brunnar” står det:

”Lokala förhållanden i det enskilda ärendet behöver vägas in när man bedömer vilket skyddsavstånd som behövs till den bergborrade brunnen. Bedömningen av den sammantagna riskbilden får avgöra om man bör ligga närmare det högsta eller det lägsta avståndet i det rekommenderade skyddsavståndsintervallet. Nedan listas en rad faktorer som påverkar risken för kontaminering av en bergborrad dricksvattenbrunn och som är lämpliga att ta hänsyn till i riskbedömningen. För närmare beskrivning klicka på länken till varje riskfaktor.

• Nivåskillnad mellan brunn och avlopp vid uttag
• Bergets hydrauliska konduktivitet
• Jorddjup
• Genomsläpplighet (hydraulisk konduktivitet) i jordlagren
• Grundvattnets bakgrundsgradient i jordlagren
• Grundvattentillgång

Ja, se svar på frågan ovan.

I nuvarande vägledning finns det inga rekommendationer som tar hänsyn till typen av berggrund. De faktorer som lyfts är av mer generell karaktär (exempelvis bergets genomsläpplighet). Vägledningen rekommenderar att man väger in ett flertal faktorer i bedömningen. Utspädningseffekten kan sägas fångas upp genom att grundvattentillgången i marklagren är en de faktorer som ingår i bedömningsunderlaget.

Att dricksvattenbrunnar är tätade mellan jord och berg är standard, det ska finnas ett foderrör ett par meter ner i berget. De rekommenderade skyddsavstånden i vägledningen bygger på att brunnarna är utformade på detta sätt.

I nuläget finns det inga specifika indelningar av jorddjup i vägledningen men 1 meters jorddjup skulle kunna sägas vara dåligt medan 2–4 är måttligt.

En god nivåskillnad har man när man med säkerhet kan säga att nivån i brunnen ligger högre än nivån under avloppsanläggningen, det skulle kunna handla om 3–4 decimeter.

Man kan se dem som ett stöd i de fall de finns.

Här har vi valt att lägga oss på samma minsta skyddsavstånd mellan avloppsanläggning och brunn som finns i Normbrunn -16 som SGU:s vägledning för att borra brunn.

Se även här i vägledningen.

Om vi utgår från gamla vägledningens (AR87:6, tabell 6) så fanns där tre kategorier baserade på grundvattenytans lutning: <1%, 1-5% och >5%.

I nya vägledningen har vi räknat på det övre gränsvärdet där det är möjligt. >5% ersattes med 10% för att vara tydliga med beräkningsunderlaget.

Vägledningen förespråkar perkolationstest men är öppen för olika alternativ. Det är svårt att omvandla resultat från siktanalys till genomsläpplighet. Tänk på att det är viktigt att provtagningen (oavsett val av metod) anpassas efter frågeställningen. Då man begär in genomsläpplighetsprov så ska man formulera sig på ett sätt som gör att sökanden inte förväxlar det med ett vanligt LTAR-prov för bedömning av möjligheten att anlägga infiltration.

Läs mer här i vägledningen.

I tabell 1 finns en sammanställning av vanliga metoder för att analysera markmaterial utifrån olika syften samt hänvisning till var det finns fördjupad vägledning om uttag och tolkning av prov med mera .

Det är helt riktigt att provtagning av genomsläpplighet kan vara svårt (och speciellt i heterogena jordar). Provtagning med metallcylindrar kan gå bättre men även detta kan vara svårt. Kan man inte få ut ett prov intakt så är det alltid en möjlighet att ta ett löst prov, packa det lätt i röret och utföra testet efter detta. Metoden stör naturligtvis provet men det bör dock inte innebära en sämre uppskattning av genomsläppligheten än den man får vid bedömning baserat på kornstorleksfördelning.

Vägledningen om vilken utrustning som behövs hittar du här: SGU:s metod för provtagning och perkolationstest i syfte att bestämma mättad hydraulisk konduktivitet. Test kan utföras på plats.

Se svar på föregående fråga.

HaV:s vägledning i frågan hittar du här: Uttag av perkolationsprov för bedömning av skyddsavstånd

Det är svårt att uppskatta vad en provtagning med genomförande och analys kan kosta. Det beror på provtagarens timkostnad, hur hen värderar sin tidsåtgång och vilken metod som man väljer. Att analysera hydraulisk konduktivitet med perkolationsprov kräver ingen avancerad utrustning men tar lite tid och kräver att man är noggrann.

En analys av ett cylinderprov enligt standardmetod kan kosta ca 370 kr (prislista från SLUs markfysikaliska laboratorium 2025). Då ingår hyra av cylinder. Antalet laboratorier som erbjuder den här analysen och tillhandahåller cylindrar är dock inte så många i landet.

Det finns tabeller med jordart och hydraulisk konduktivitet men spännvidden är stor, särskilt för morän vilket gör att det kan bli svårt att använda sig av dem.

De perkolationstest som branschen använder för att ta fram LTAR är avsedda för dimensionering. Det är viktigt att tänka på att uttag av ett prov för att bedöma skyddsavstånd och prov för dimensionering tas ut på olika platser. Testresultatet för dimensionering kan alltså inte användas för att bedöma skyddsavståndet.

Vägledning om hur perkolationstest kan utföras finns här: SGU:s metod för provtagning och perkolationstest i syfte att bestämma mättad hydraulisk konduktivitet.

Det är viktigt att tänka på att uttag av ett prov för att bedöma skyddsavstånd och prov för dimensionering tas ut på olika platser. Testresultatet för att bedöma skyddsavståndet kan alltså inte användas för dimensionering. Den översättning som efterfrågas här kan man bara göra genom att använda sig av de tabeller för LTAR-provtagning som den specifika tillverkaren erbjuder.