Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljöövervakning

Bentiska livsmiljöer

Remissversion - Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustration bentiska livsmiljöer

Foto: Agnes Ytreberg

Övergripande information

Definition och syfte

Marina bentiska livsmiljöer omfattar de växt- och djursamhällen som lever på havsbottnen. Till livsmiljöerna räknas förutom de djur och växter som lever på bottnen också de fysiska parametrar som påverkar dem och själva bottensubstratet. Förekomsten av levande organismer beror på många olika faktorer, som djup, ljus, temperatur, salthalt, näringsämnen, vattenrörelser och exponering.

Bentiska livsmiljöer är därför extremt mångformiga, från täta tångsamhällen i Västerhavet och kärlväxtängar i Östersjön ner till musselbankar på djupare vatten där solljuset är för svagt för att växter ska kunna växa. Som exempel kan nämnas att variationen av arter och biotoper på rev (naturtyp 1170 i art- och habitatdirektivet) är större än på någon annan naturtyp i Europa. Omfattningen av biotoperna kan också variera från några enstaka upp till tusentals kvadratmeter. Mångformigheten gör att indelningen av bentiska livsmiljöer i tydligt avgränsade helheter är svår. Olika direktiv och konventioner har därför, utgående från sina egna juridiska eller förvaltningsmässiga utgångspunkter använt olika system, vilket i sin tur skapar utmaningar när det gäller en effektiv integrerad övervakning. I det här fallet används begreppet livsmiljö därför i en allmän bemärkelse, men kommer att specificeras i det kommande utvecklingsarbetet.

Livet på havsbottnen är av avgörande betydelse för biologisk mångfald och ett flertal ekosystemtjänster, exempelvis tillgången på fisk. Samtidigt är havsbottnen också utsatt för både direkt och indirekt mänsklig påverkan, i både stor och liten skala. Fysisk påverkan i form av byggnation, hamnar, muddringar och bottentrålning (se Fysisk påverkan) överväger i Västerhavet, medan vattenkvalitet, miljögifter och näringsbelastning har en större inverkan i Östersjön (se exempelvis Tillförsel av föroreningar från land).

En kartläggning av bentiska livsmiljöer och en fortlöpande övervakning som mäter hur de mår är av avgörande betydelse för all miljöförvaltning till havs, från en fungerande ekosystembaserad havsmiljöförvaltning till att uppfylla miljölagstiftningens olika krav. Övervakningen behövs för en hållbar fiskereglering, för styrning av transportleder och energiproduktion och sist men inte minst för att säkerställa ett fungerande nätverk av skyddade områden.

Övervakningen av bentiska livsmiljöer är under utveckling och kommer tillsammans med övervakning av exempelvis Fysisk påverkan ge underlag för att bedöma tillståndet för de bentiska livsmiljöerna och hur de påverkas av olika mänskliga verksamheter.

Ansvarig myndighet

Havs- och vattenmyndigheten

Typ av övervakning

  • Nationell miljöövervakning

Startår

En heltäckande övervakning av grunda marina områden (med en horisontell noggrannhet på 10 x 10 meter) är under utveckling och beräknas träda i drift under 2022 (i hela Sverige).

Övervakning av djupare bentiska miljöer däremot kommer ta längre tid att få på plats (se Metoder och Utveckling under Beskrivning av övervakning.). Ett viktigt underlag i utvecklingen av övervakning är den storskaliga kartläggningen av bentiska livsmiljöer som genomförs i arbetet med Nationell Marin Kartering sedan 2016.

Regional samordning

  • Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).
  • Målet är att Sveriges övervakning ska vara samordnad med övriga länder inom havskonventionerna Helcom och Ospar, genom att följa de vägledningar som arbetas fram inom dessa.
  • Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Beskrivning av övervakning

Dessa data samlas in

I den kommande övervakningen av bentiska livsmiljöer kommer olika data att behöva samlas in för att möjliggöra bedömning av:

Naturtypernas och livsmiljöernas geografiska utbredning och förekomsternas arealer.

  • Utbredningsområde och areal som täcks av naturtyper och livsmiljöer i en skala på 10 x 10 meter
  • Strukturer (i naturtyper och livsmiljöer) som kan definieras rumsligt (till exempel vegetation)

Naturtypernas och livsmiljöernas kvalitet

  • biotiska och abiotiska strukturer kan fungera som mått på kvalitet, om de utgör en viktig sådan för naturtypen eller livsmiljön (till exempel stabil förekomst av vegetation eller tröskelfunktion som begränsar vattenutbyte)
  • ekologiska funktioner (till exempel typisk artsammansättning, olika arters relativa abundans, frånvaron av nyckelarter eller specifika arter som tillhandahåller en viktig funktion, arters storleks- och eller åldersstruktur samt förhållandet mellan olika trofinivåer)

För att bedöma ev. påverkan/fysisk störning/fysisk förlust behöver data på livsmiljöer kunna kombineras med data på mänsklig påverkan (se Fysisk påverkan).

Metoderna för statusbedömning behöver vara specifikt anpassade till varje naturtyp och livsmiljö, eftersom de förekommer under olika förhållanden och kan ha helt olika artsammansättning och strukturer.

Rumslig och tidsmässig täckning

Den övergripande övervakningen av bentiska miljöer, som nu är under utveckling, kommer att kunna mäta grunda marina områden heltäckande (för hela Sverige) på årsbasis. Kustnära laguner (naturtyp 1150 enligt art- och habitatdirektivet) fungerar för tillfället som pilotobjekt, och en första övervakningsrunda uppskattas vara genomförd 2021, med en tillhörande bedömning färdigställd 2022.

Djupare bentiska livsmiljöer kan täckas in under en sexårscykel, men med behovsbaserad, intensifierad övervakning exempelvis i problemområden eller för att mäta effekter av lokala åtgärder.

Metoder

En genomgång av existerande metoder har visat att det inte finns en metod som kan fylla alla behov av data. Istället ligger fokus på att utveckla kombinerade metoder, där en eller flera delmetoder kan leverera storskalig täckning medan andra delmetoder kan leverera noggrannare rumsliga och/eller biologiska data, inom samma övervakningssystem. En möjlighet är därmed användning av Sentinel 2-satellitdata för att skapa en heltäckande och enhetlig bild över hela Sverige (skalan 10 x 10 meter) i kombination med drönare som lokalt kan skapa bildmosaiker av bentiska vegetationsförekomster (med en noggrannhet på några centimeter) och biologisk provtagning i vegetationsförekomsterna som i sin tur möjliggör artbestämning och andra biologiska faktorer.

Den kombinerade metod som nu testas bygger alltså på produktion av heltäckande, storskaliga data från satellit (Sentinel 2) i kombination med flyg- och drönarbilder och biologisk provtagning (t.ex. video eller dykning) för regionalt och/eller lokalt baserad noggrannare uppföljning. Pilotundersökningar under 2019 har visat att metoden har potential att mäta bentiska miljöer ner till medelsiktdjup.

Djupare bentiska miljöer (under siktdjupsgränsen) kräver en övervakning som är baserad på heltäckande substrat- och djupmodeller som skapas av data från olika typer av fjärrkartering (framförallt olika sonarbaserade metoder). De tekniska möjligheterna att producera och modellera botteninformation i samma noggrannhet som grundare områden har inledningsvis undersökts under 2019 inom projektet Nationell marin kartering (NMK) och visade på stor potential. Utveckling av tillförlitliga och användbara modeller begränsas dock av att mätdata av tillräckligt hög kvalitet saknas för stora delar av Sveriges havsområde (se Utveckling).

Kvalitetssäkring

Kvalitetssäkring och kvalitetskontroll kommer dels att klarläggas under pilot- och testfaser, dels att finnas inbyggda i själva metoden.

Här finns data

Rapporter från det inledande pilotarbetet kommer att publiceras under våren 2020. Tills vidare förvaltas de data som samlas in under utvecklingsarbetet på HaV, men förvaltningen ses över och kan komma att flyttas till en annan myndighet.

Utveckling

  • Behoven av en fortlöpande och övergripande övervakning som täcker in de biologiska komponenterna i havsmiljödirektivet, art- och habitatdirektivet och vattendirektivet har under de senaste rapporteringscyklerna förtydligats. Motsvarande behov finns också inom de nationella miljömålen, från konventionen om biologisk mångfald och gällande utmaningarna att hantera klimatförändringar.
  • För att integrerat kunna svara mot kraven pågår en utveckling av samordnade metoder som kan leverera nödvändiga data om bentiska livsmiljöer. Pilotfasen av en kartläggning och övervakning av grunda marina områden med hjälp av satellit, flyg- och drönarbilder och biologisk provtagning kommer att slutföras under 2020 och den fastställda övervakningsmetoden kommer att testas och finjusteras under 2021. Undersökningarna omfattar test av metoder från satellit till biologisk provtagning både i Östersjön och på Västkusten.
  • För djupare områden krävs tillräckligt noggranna data om djup och bottensubstrat i kombination med över tid varierande omgivningsvariabler som t.ex. ljusmängd, salthalt, temperatur och närings- och syrehalter. Utveckling av tillförlitliga och användbara djup- och substratmodeller begränsas av att mätdata av tillräckligt hög kvalitet saknas för stora delar av Sveriges havsområde. All användning av sammanställd information om bottens djup och beskaffenhet begränsas även av gällande svensk lagstiftning, och det är därför för tillfället oklart om en systematisk, fungerande övervakning på djupare områden är genomförbar.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen, i vilken 7 kapitlet föreskriver att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga V. Enligt kapitel 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar inom ett vattendistrikt. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster.

I kapitel 1.1.4, bilaga V, framgår att övervakning av bentiska livsmiljöer i kustvatten ska omfatta följande:

  • sammansättning och förekomst av andra vattenväxter
  • sammansättning och förekomst av bentiska evertebrater
  • djupvariation
  • kustbäddens struktur och substrat

Läs mer i handbok för övervakning enligt vattenförvaltningsförordningen.

Hur ekologisk status definieras och vilka parametrar som används för att bedöma ekologisk status regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2013:19.

Bedömning

Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, vilken anger att övervakning av havets miljötillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 1.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • livsmiljöns fördelning och utsträckning (och volym, i tillämpliga fall)
  • artsammansättning, abundans och/eller biomassa (geografisk och tidsmässig variation)
  • storleken och åldersstrukturen hos arter (i tillämpliga fall)
  • fysiska, hydrologiska och kemiska kännetecken

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut om god miljöstatus, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Bentiska livsmiljöer används främst för bedömning av deskriptor 1 (biologisk mångfald), deskriptor 6 (Bottnens integritet), deskriptor 7 (Förändringar av hydrografiska villkor) och kriterierna:

  • D6C3: Rumslig omfattning av varje livsmiljötyp som påverkas negativt av fysisk störning, genom ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (till exempel genom förändringar i artsammansättningen och i arternas relativa abundans, genom frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storlekstruktur). Måttenhet: Omfattning av varje livsmiljötyp som påverkas negativt, uttryckt i kvadratkilometer (km2) eller som procentandel av livsmiljöns totala naturliga omfattning i bedömningsområdet.
  • D6C4: Omfattningen av förlust av livsmiljötypen, till följd av mänskliga belastningar, överstiger inte en specificerad andel av livsmiljöns naturliga omfattning i bedömningsområdet. Måttenhet: Omfattning av livsmiljöförlust uttryckt i kvadratkilometer (km2) och som procentandel av livsmiljötypens totala omfattning.
  • D6C5: Omfattningen av negativa effekter av mänskliga belastningar på livsmiljötypens tillstånd, inklusive ändring av dess biotiska och abiotiska struktur och dess funktioner (t.ex. typisk artsammansättning och dessa arters relativa abundans, frånvaro av särskilt känsliga eller ömtåliga arter eller arter som tillhandahåller en viktig funktion, arternas storleksstruktur), överstiger inte en viss andel av livsmiljötypens naturliga omfattning i bedömningsområdet. Måttenhet: Omfattning av livsmiljötypen som är negativt påverkad uttryckt i kvadratkilometer (km2) och som procentandel av livsmiljötypens totala omfattning.
  • Det sekundära kriteriet D7C2: Rumslig omfattning av varje bentisk livsmiljötyp som påverkas negativt (fysiska och hydrografiska egenskaper och associerade biologiska samhällen) på grund av en bestående förändring av hydrografiska förhållanden. Måttenhet: Omfattning av varje livsmiljötyp som påverkas negativt, uttryckt i kvadratkilometer (km2) eller som procentandel av livsmiljöns totala naturliga omfattning i bedömningsområdet.
  • Enligt kommissionsbeslutet ska övervakningen för deskriptor 7 inriktas på förändringar som har samband med utbyggnad av infrastruktur, antingen vid kusten eller ute till havs. Vidare ska hydrodynamiska modeller för miljökonsekvensbeskrivning som validerats med fältmätningar eller andra lämpliga infomationskällor användas för att bedöma omfattningen av effekterna av varje utbyggnad av infrastruktur.

I nuläget ger övervakningen endast underlag för att beskriva status utifrån kriteriet D6C3.

Bedömning

Statusbedömningen baseras på data om livsmiljöernas utsträckning i kombination med data på omfattning av fysisk störning, enligt HVMFS 2012:18:

6.3A Utsträckning av fysisk störning i bentiska livsmiljöer

Indikatorn är baserad på en kombination av rumsliga analyser för att på så sätt kunna extrapolera lokala resultat till större områden där datatillgången är begränsad. Nuvarande bedömning är inte fullständig eftersom det saknas uppgifter om både fysisk påverkan och bentiska habitat.

Det finns även en miljökvalitetsnorm för påverkan på bentiska miljöer (D.1) med en tillhörande indikator (D.1.2).

  • D1 – Den av mänsklig verksamhet opåverkade havsbottenarealen ska ha en omfattning som ger förutsättningar för att upprätthålla bottnarnas struktur och funktion för respektive livsmiljötyp.
  • D.1.2 Fysisk förlust av sandbankar och rev

Målvärde: Arealen av undertyper till naturtyperna sandbankar och rev (N2000) (”biogena rev inklusive maerl", ”ålgräsängar och annan långskottsvegetation” samt ”musselbankar med täckningsgrad mindre än 10 %”) ska bibehållas eller öka.

Art- och habitatdirektivet

Art- och habitatdirektivets övergripande mål är att bevara typisk och speciell europeisk natur. I praktiken innebär detta att medlemsländerna hjälps åt att bibehålla eller återuppnå gynnsam bevarandestatus för de utvalda arter och naturtyper som nämns i direktivets bilagor.

För att kunna bibehålla eller återuppnå en gynnsam bevarandestatus är medlemsländerna i enlighet med art- och habitatdirektivets artikel 11 skyldiga att övervaka bevarandestatus hos de naturtyper och de arter som avses i artikel 2.

De marina naturtyper som förekommer i Sverige är följande:

  • 1110 Sublittorala sandbankar
  • 1130 Estuarier
  • 1140 Ler- och sandbottnar som blottas vid lågvatten
  • 1150 Laguner (prioriterad i Sverige)
  • 1160 Stora grunda vikar och sund
  • 1170 Rev
  • 1180 Undervattenstrukturer gjorda av utläckande gas
  • 1610 Rullstensåsöar i Östersjön med littoral och sublittoral vegetation
  • 1620 Skär och små öar i Östersjön
  • 1650 Smala vikar i Östersjön
  • 8330 Havsgrottor

Avgränsningen av marina naturtyper görs i huvudsak utgående från topografiska och geografiska parametrar, till exempel är rev och sandbankar definierade som topografiska bottenstrukturer som höjer sig över den kringliggande bottnen.

Bedömning

  • Hur väl medlemsländerna klarar av att bibehålla den europeiska naturens mångfald mäts genom en gemensam och strukturerad rapportering till EU vart sjätte år i enlighet med artikel 17 i Art- och habitatdirektivet. Den senaste bedömningsperioden är 2013-2018 och rapporteringen skedde i april 2019.
  • Bevarandestatus för de arter och naturtyper som omfattas av direktivet bedöms utgående från fyra centrala parametrar, av vilka två är de samma för arter och naturtyper: utbredningsområde och framtida utveckling (som också inkluderar påverkan och hot). För arter bedöms också dess populationsparametrar och tillståndet i artens huvudsakliga livsmiljö, medan man för naturtyper istället bedömer naturtypens förekomst (inom utbredningsområdet) samt dess strukturer och funktioner. Bedömningen görs enligt principen ”one out all out”, det vill säga det är den sämsta parametern som avgör. I praktiken innebär detta att för att en naturtyp ska ha gynnsam bevarandestatus ska dess utbredning, förekomsten av naturtypen inom utbredningsområdet, naturtypens strukturer och funktioner samt dess framtidsutsikter alla vara på gynnsam nivå.

Havsplanering

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

Helcom

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Sedimentlevande bottenfauna ingår i HELCOM Monitoring Manual i programmet Benthic community species distribution and abundance.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på bottenfauna till att följa upp mål under tema biodiversitet; Thriving and balanced communities of plants and animals.

Bedömning

  • Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators).
  • För att bedöma bentiska livsmiljöer inom Helcom används två indikatorer: State of the soft-bottom macrofauna community och Oxygen debt
  • Där förändringar i bottenfaunans diversitet och känslighet används för bedömning av mjukbottnar och utbredningen av syrefattiga bottnar används för bedömning av förutsättningarna för liv på djupare bottnar.
  • Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 - Benthic habitats och Eutrophication.

Ospar

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av bentiska livsmiljöer ingår i OSPAR CEMP som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP)tema B - Biodiversity and Ecosystems.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål inom Ospar är att genom ekosystemansatsen förvalta mänskliga aktiviteter så att den biologiska mångfalden bevaras.

Bedömning

  • Inom Ospar utvecklas metoder för att bedöma tillståndet för bentiska livsmiljöer.
  • En genomgång av kunskapsläget beskrivs i OSPAR Intermediate Assessment och avsnittet finns att läsa här:
  • Condition of Benthic Habitat Communities

Miljömål

 

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag. Övervakning av bentiska livsmiljöer ger underlag till preciseringarna om god miljöstatus, gynnsam bevarandestatus och hotade arter och återställda livsmiljöer i miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan kunskap om bentiska livsmiljöer användas för att följa upp mål 14 – Hav och marina resurser. Bentiska livsmiljöer tillsammans med andra miljödata kan användas för att följa upp delmålet 14.2:

  • Senast 2020 förvalta och skydda marina och kustnära ekosystem på ett hållbart sätt för att undvika betydande negativa konsekvenser, bland annat genom att stärka deras motståndskraft, samt vidta åtgärder för att återställa dem i syfte att uppnå friska och produktiva hav.

Agenda 2030 på HaV:s webb

Dela på Facebook Dela på Twitter Skicka e-post Skriv ut

Taggar: Miljöövervakning