M 9983-04 Miljööverdomstolen

Målnummer: M 9983-04
Beslutande myndighet: Miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2006-11-09
Kommun: Värmdö

Slutsats

Alla reningstekniker är inte lämpade för fritidsfastigheter eftersom det kan krävas tekniskt kunnande, god tillsyn och jämn belastning för att garantera en tillfredsställande reduktion av närsalter. Det ansökta minireningsverket ansågs inte tillräckligt robust för att placeras i skärgården.

Ansökan avslogs.

Sammanfattning

En fastighetsägare hade utan tillstånd installerat ett minireningsverk för både WC- och BDT-spillvatten på sin fastighet på en skärgårdsö i Östersjön. Han ansökte om tillstånd i efterhand, vilket avslogs av tillsynsmyndigheten, som anförde att i kommunen finns ca 20 000 enskilda avlopp varav ca 15 000 är fritidsfastigheter. Om många av dessa fritidshusägare skulle vilja ha en motsvarande anläggning som den ansökta skulle effekterna bli märkbara, både med näringsbelastningen på Östersjön och att det skulle krävas ett ökat uttag av grundvatten med risk för saltvatteninträngning. De nationella och regionala miljömålen måste beaktas vid en tillståndsprövning till vattentoalett.

Fastighetsägaren anförde att han inte avsåg att ta ut grundvatten utan skulle installera en avsaltningsanläggning och ta ut havsvatten. Han var också beredd att anlägga en markinfiltration efter reningsverket.

Överinstanserna var inte eniga men Miljööverdomstolen avgjorde målet och beslöt att inte lämna tillstånd. Miljööverdomstolen menade att den övergripande frågan i målet var om tillstånd till den aktuella avloppsanläggningen var förenligt med kraven på hållbar utveckling och miljömålet Ingen övergödning. En viktig utgångspunkt vid prövning var också att fastighetsägaren inte ska ha någon fördel av att ha byggt anläggningen utan tillstånd. Ytterligare en viktig utgångspunkt var principen om att lika fall ska behandlas lika, vilket innebär att domstolen måste beakta vad som kan bli följden av en generell tillståndsgivning till vattentoalett som kopplas till minireningsverk på fastigheter belägna i skärgårdsområden med utsläpp till Östersjön.

Ansökan avslogs. Miljööverdomstolen ansåg att det reningsverk som var aktuellt var minde lämpat som avloppslösning i en fritidsfastighet eftersom verket för att fungera effektivt kräver tekniskt kunnande hos ägare, god tillsyn och jämn belastning över tiden. Lösningen var enligt Miljööverdomstolen inte tillräckligt robust för att långsiktigt garantera en tillfredsställande reduktion av närsalter. Ett tillstånd var inte förenligt med Miljöbalkens mål att främja hållbar utveckling, och ansågs inte uppfylla Miljömålet Ingen övergödning samt Miljöbalken 2:3 och 9:7. En avloppslösning på den aktuella fastigheten borde vara kretsloppsanpassad och utgöras av till exempel en torrtoalett.