M 4374-19 Mark- och miljööverdomstolen

Målet gäller förbud att släppa ut avloppsvatten till en liten avloppsanläggning. Mark- och miljööverdomstolen har fastställt nämndens förbud mot användning av en enskild avloppsanläggning eftersom de brister i anläggningen som nämnden påtalat bedömdes medföra en hög risk för förorening av grundvattnet i området. Att kommunen förelagts att inrätta en allmän va-anläggning i området har inte föranlett någon annan bedömning eftersom en sådan lösning ligger långt fram (ca tio år) i tiden.

Av domen framgår att det finns en överhängande risk för att enskilda avlopp i det aktuella området påverkar dricksvattenbrunnar. Kommunen planerar att ansluta de berörda fastigheterna till de allmänna avloppsnätet först år 2028-2032. Domstolen anser att en sådan anslutning därmed är så avlägsen att det inte finns förutsättningar att, i avvaktan på att den kommer i stånd, ge avkall på de miljö- och hälsoskyddsmässiga krav som normalt gäller för enskilda avlopps­anläggningar. Det förhållande att kommunen kunde ha agerat tidigare för att åstadkomma en kommunal lösning på avloppssituationen i området kan alltså inte tillmätas någon betydelse vid prövningen av om befintliga anläggningar uppfyller de krav som följer av miljöbalken.

Den i målet aktuella avloppsanläggningen tar emot både WC- och BDT-vatten. Anläggningen har vid nämndens inspektion konstaterats ha flera brister bland annat stod vattennivå i slamavskiljaren högt, det fanns tecken på slamflykt, placeringen av infiltrationsbädden gick inte att fastställa och det saknades luftningsrör. Domstolen anser att denna anläggning, mot bakgrund av bland annat risken för att utsläpp förorenar det grundvatten som förser området med dricksvatten, i sin nuvarande utformning inte är förenlig med de krav som följer av miljöbalken. Att fastigheten för närvarande används för fritidsboende och därmed endast en kort period varje år förändrar inte den bedömningen eftersom det är en situation som snabbt kan förändras. Mark- och miljööverdomstolen anser därför att nämnden har haft fog för sitt beslut om förbud mot utsläpp till den befintliga avloppsanläggningen.

HaV:s slutsats av domen är att om det är så att kommunalt avlopp är planerat att anläggas i ett område inom en snar framtid kan det finnas skäl att medge undantag från de miljö- och hälsoskyddsmässiga krav som normalt gäller för enskilda avloppsanläggningar. När den planerade anslutningen till det allmänna avloppsnätet är avlägsen – i förevarande fall var det mer än 10 år kvar till dess kommunalt VA kan förväntas – finns det emellertid inte förutsättningar för att göra några sådana undantag. Det förhållande att det handlar om ett LAV-område där kommunen borde ha ordnat kommunalt VA för området saknar i sig betydelse vid bedömningen av om de befintliga avloppsanläggningarna uppfyller miljöbalkens krav och om de enskilda fastighetsägarna ska behöva ordna sina anläggningar fram till dess att det kommunalt VA kommer till området.