M 12091–23 Mark- och miljööverdomstolen
Målnummer: M 12091–23
Beslutande myndighet: Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2024-06-26
Kommun: Uddevalla
Slutsats
Det ställs höga krav på precision och tydlighet när det gäller förelägganden och förbud som är förenade med vite. Vitesförbudets adressat måste få helt klart för sig vad som krävs för att vitet inte ska dömas ut. Vitet måste därför vara knutet till en klart definierad prestation eller underlåtenhet. Denna information måste framgå av själva beslutet.
Det är nämnden som ska visa att förbudet överträtts. Nämnden har inte motbevisat verksamhetsutövarens invändning om att den i föreläggandet beskrivna avloppsanläggningen inte använts efter förbudsdatumet.
Sammanfattning
En nämnd hade vid vite förbjudit en verksamhetsutövare att släppa ut avloppsvatten från bostadshuset om inte avloppsvattnet genomgått rening som godkänts av nämnden. Förbudet trädde i kraft den 31 oktober 2022. Eftersom mål om utdömande av vite har stora likheter med brottmål följer av fast praxis att straffrättsliga principer ska tillämpas i fråga om bland annat bevisbörda och beviskrav. Det betyder att det är nämnden som ska visa att det finns förutsättningar att döma ut vitet.
Av utredningen i målet framgick att den senast registrerade slamtömningen genomfördes den 18 oktober 2022. Nämnden genomförde därefter en inspektion av avloppsanläggningen den 15 mars 2023 vid vilken det återfanns slam i slamavskiljaren. Bostadshuset bedömdes vara bebott vid inspektionen och nämnden ansåg att förbudet inte följts. Vid detta besök fanns det en sluten tank ovan jord på fastigheten. Verksamhetsutövaren hade tillstånd till att installera en sluten tank på fastigheten sedan 2017 men hen hade inte inkommit med information om att den installerats vilket var villkorat i tillståndet.
Verksamhetsutövarens förklaring till att det fanns slam i slamavskiljaren vid inspektionen var att det slam som funnits i brunnarna var äldre än förbudsdagen och att detta berodde på att grundvatten fyllts på i brunnarna nedifrån vilket lett till att brunnen med tiden fyllts upp även utan användning. Enligt verksamhetsutövaren hade allt avlopp sedan förbudsdagen gått till en sluten tank.
Nämndens bedömning var att utsläpp av avloppsvatten till den slutna tanken omfattades av förbudet. MÖD ansåg dock att det aktuella beslutet inte kan uppfattas på annat sätt än att verksamhetsutövaren förbjudits att släppa ut avloppsvatten till den avloppsanläggning bestående av en slamavskiljare, en markbädd och ett grusfilter, med tillstånd från 1974, som beskrivits i beslutet.
MÖD konstaterade också att det inte kunde uteslutas att slammet uppstått innan förbudet trädde i kraft. Domstolen ansåg därmed att nämnden inte hade motbevisat verksamhetsutövarens invändning om att den i föreläggandet beskrivna avloppsanläggningen inte använts efter förbudsdatumet. Nämndens ansökan om utdömande av vite avslogs.