M 1194-20 Mark- och miljödomstolen Nacka

Målnummer: M 1194-20
Beslutande myndighet: Mark- och miljödomstolen Nacka
Avgörandedatum: 2020-06-15
Kommun: Upplands Väsby

Slutsats

En grundläggande förutsättning för att någon ska betraktas som verksamhetsutövare är att denna ska ha faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot påstådda störningar och olägenheter. Domstolen ansåg inte att det i detta fall framkommit något som talade för att fastighetsägaren saknade faktisk eller rättslig möjlighet att åtgärda eller ställa krav på den eventuella arrendatorn att åtgärda anläggningen.

Sammanfattning

Ur domskälen: ”Vad gäller frågan om XX, i egenskap av fastighetsägare, är att betrakta som verksamhetsutövare i den mening som avses i 2 kap. 3 § miljöbalken och därmed rätt adressat för nämndens förbud gör mark- och miljödomstolen följande bedömning.

En grundläggande förutsättning för att någon ska betraktas som verksamhetsutövare är att denna ska ha faktiska och rättsliga möjligheter att vidta åtgärder mot påstådda störningar och olägenheter. Bedömningen ska göras utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och är oberoende av civilrättsliga avtal (jämför MÖD 2005:64). Det är inte uteslutet att två eller flera fysiska eller juridiska personer kan anses vara verksamhetsutövare på samma gång (se till exempel MÖD 2013:28).

Mark- och miljödomstolen bedömer att det inte framkommit något som talar för att XX saknar faktisk eller rättslig möjlighet att åtgärda eller ställa krav på den eventuella arrendatorn att åtgärda anläggningen. Enligt XX har arrendatorn enligt arrendeavtalet gällande upplåtelse av mark och byggnader långt gående skyldigheter att sköta och vårda avloppsanläggningen. Det framgår dock inte av dessa uppgifter att XX skulle sakna faktiska eller rättsliga möjligheter att efterkomma det aktuella föreläggandet. Enbart den omständigheten att arrendatorn i förhållande till XX har ansvar för den aktuella avloppsanläggningen och att ett föreläggande eventuellt även skulle kunna riktas mot arrendatorn medför inte att det varit fel att rikta föreläggandet mot XX i egenskap av fastighetsägare. Mot denna bakgrund instämmer mark- och miljödomstolen i länsstyrelsens bedömning att XX, i egenskap av fastighetsägare, är rätt adressat för förbudet.”