Hitta på sidan

Farliga ämnen i biota

Övervakning av den marina miljön ger underlag för att bedöma och följa utvecklingen av miljöns tillstånd och de miljöförändringar som uppstår till följd av mänskliga aktiviteter. Insamlade data kommer till användning i förvaltningen av havet och de marina resurserna.

illustration för farliga ämnen i biota

Sillgrissleägg. Sillgrissla (Uria aalge) Foto: Eva Kylberg/ Naturhistoriska riksmuseet

Övergripande information

Definition och syfte

Med farliga ämnen i biota avses metaller och organiska miljögifter som tas upp i marina organismer, som i vissa fall anrikas (biomagnifieras) i näringskedjan och som kan orsaka skadliga effekter. Upptag av metaller i marina organismer sker via lösta former i vattenmassan eller genom födan. Bottenlevande (bentiska) filtrerande organismer som till exempel blåmusslor kan ta upp metaller som är bundna till partiklar. Organiska miljögifter kan tas upp och anrikas i organismers fettvävnad eller binda till proteiner (till exempel PFAS).

Exempel på djur som får i sig farliga ämnen är musslor, fiskar och sjöfåglar. Genom att mäta koncentrationer av farliga ämnen i prov från dessa djur kan därför miljögiftsbelastningen i ett havsområde speglas. Syftet med den nationella övervakningen är att följa hur halterna av ett antal farliga ämnen varierar med tiden vid utvalda stationer och mellan stationer i referensområden (områden opåverkade av lokala källor) för att kunna följa upp effekter av förbud och restriktioner av utsläpp samt för att generera representativa referensvärden för regionala och lokala miljögiftsstudier. Delar av materialet som samlas in sparas i Naturhistoriska riksmuseets miljöprovbank för framtida retrospektiva analyser av idag både kända och okända ämnen.

Regional övervakning sker generellt i mer påverkade områden ofta med syftet att utvärdera kemisk status i undersökningsområdet.

Ansvarig myndighet

Naturvårdsverket

Typ av övervakning

  • Nationell miljöövervakning – programområde Kust och Hav, delprogram Metaller och organiska miljögifter i marin miljö
  • Utöver den nationella övervakningen av metaller och organiska miljögifter i biota görs löpande övervakning inom ramen för den regionala övervakningen i vissa områden men merparten av den regionala övervakningen sker mer sporadiskt.

Startår

  • Naturhistoriska riksmuseet startade redan 1968 att övervaka fågelägg i Östersjön, och insamlingen utvidgades 2011 till Nordsjön.
  • Övervakningen av miljögifter i blåmussla har pågått sedan 1980 i Nordsjön och 1995 i Östersjön.
  • Miljögifter i fisk började övervakas 1979 i Nordsjön och 1972 i Östersjön och ingår delvis i den integrerade kustfiskövervakningen (se även Hälsotillstånd hos fisk).
  • Sedan början av 80-talet ingår mätningarna i den nationella miljöövervakningen.

Internationell samordning

Vad Sverige övervakar styrs bland annat av olika EU-lagstiftningar som ställer samma krav på alla EU:s medlemsstater (se Hur data används).

Sverige deltar aktivt i expertgrupper inom Helcom och Ospar, som samordnar och bidrar till utvecklingen av ländernas övervakning och bedömningsmetoder.

Sveriges övervakning är samordnad med övriga länder inom havskonventionerna Helcom och Ospar genom att följa de vägledningar som finns framtagna inom dessa.

Beskrivning av övervakning

Dessa data samlas in

Miljögifter analyseras i fisk, blåmussla och fågelägg i Nordsjön och Östersjön. I Nordsjön analyseras miljögifter i sill, torsk och tånglake och i Östersjön sill/strömming, torsk, tånglake och abborre. I Nordsjön provtas ägg från fisktärna och strandskata och i Östersjön från sillgrissla. I Östersjön mäts även skaltjockleken hos äggen från sillgrissla för att visa på effekter av miljögifter.

Koncentrationer av

  • Metaller (Hg, Pb, Cd, Cu, Zn, Cr, Ni, As, Ag, Sn, Se, Al) Hg i fiskmuskel och resten av metallerna i fisklever, blåmussla, fågelägg
  • Perfluorerade ämnen (15 st) mäts i fisklever, fågelägg
  • HBCDD mäts i fiskmuskel (förutom i torsk där det mäts i lever), blåmussla, fågelägg
  • Pesticider (inklusive DDT, DDE, DDT, HCB, α-HCH, β-HCH, lindan) mäts i fiskmuskel (förutom i torsk där det mäts i lever), blåmussla, fågelägg
  • PBDE:er (6 st) mäts i fiskmuskel (förutom i torsk där det mäts i lever), blåmussla, fågelägg
  • Icke dioxinlika och dioxinlika PCB:er (18 st) mäts i fiskmuskel (förutom i torsk där det mäts i lever), blåmussla, fågelägg
  • Dioxiner och furaner (18 st) mäts i strömming/sill muskel, fågelägg
  • PAH:er (15 st) mäts i blåmussla
  • Tennorganiska föreningar (8 st) mäts i abborrlever

Biologiska effekter

Den löpande provtagningen kan också kompletteras med screening av ytterligare ämnen och ämnesgrupper för att se om dessa återfinns i biota. Beroende på resultatet kan sedan dessa ämnen komma att inkluderas i den löpande övervakningen.

När materialet provbereds noteras även biologiska data för fisk (längd, vikt, ålder, kön och reproduktionsstatus mm.), blåmussla (skalvikt, skallängd och skalbredd samt mjukdelsvikt mm.) och fågelägg (skalvikt, skallängd och skalbredd). I samband med analys av organiska ämnen analyseras även fetthalten i provet och vid analys av metaller torrhalten i provet. Även stabila isotoper (δ13C och δ15N) har sedan 2013 mätts i fiskmuskel, blåmussla och fågelägg.

Mer information finns i Naturhistoriska riksmuseets sakrapport om miljögifter i marin biota som årligen uppdateras och finns tillgänglig i Diva (Digitala vetenskapliga arkivet).

Rumslig och tidsmässig täckning

  • Den nationella provtagningen utförs i kustvatten och utsjövatten vid sju stationer i Nordsjön och 21 stationer i Östersjön. Övervakning av mussla, som är en stationär art, sker i kustvatten. Provtagning av fisk utförs i både kustvatten och utsjö och fågeläggen samlas in längs kusten, vid en station i Nordsjön (Tjärnö) och en i Östersjön (Stora Karlsö). Den nationella miljöövervakningen utförs årligen och vid två stationer två gånger per år medan provtagningsfrekvensen på regional nivå varierar mellan årligen till vart sjätte år.
  • Vid analys av blåmussla, abborre och tånglake, som är stationära arter, återspeglas miljögiftsbelastningen i ett mindre, avgränsat område medan analyserna av torsk och sill/strömming, som rör sig över större områden bättre speglar den allmänna belastningen inom ett större område
  • Eftersom man på nationell nivå vill följa storskaliga förändringar och diffus påverkan till exempel via långväga transport är provtagningsstationerna placerade så att de så långt som möjligt är opåverkade av lokala utsläpp. Detta gör resultaten lämpliga att använda som referenslokaler till de lokala och regionala undersökningarna. Den regionala recipientkontrollen utförs i mer påverkade områden i anslutning till städer, hamnar, industrier, avloppsreningsverk eller flodmynningar. Det utförs dock mer övervakning regionalt och inom verksamhetsutövares recipientkontroll och denna kan komma att läggas till på sikt.
  • En extra insamling av musslor sker också cirka vart femte år i ett referensnät längs stora delar av Sveriges kust som möjliggör analys av oljerelaterade ämnen före och efter ett utsläpp.
  • Mer information finns i Naturhistoriska riksmuseets sakrapport om miljögifter i marin biota som årligen uppdateras och finns tillgänglig i Diva.

Metoder

Mussla

  • Blåmusslor samlas in på ett djup av 0,5–2 meter. Vid provtagningen samlas cirka 200 individer per station in från Nordsjön och cirka 500 individer från lokalen i Östersjön. I Nordsjön ska musslorna vara 5–8 cm och i Östersjön 2-3 cm. Proverna förvaras frysta (-20 °C) innan de analyseras för metaller och organiska miljögifter.
  • Metoden följer undersökningstypen Metaller och organiska miljögifter i blåmussla.

Fisk

  • 50–250 individer (beroende på art) samlas under hösten in från respektive station för att få ett tillräckligt antal individer för kemisk analys. På två stationer samlas strömming in även under våren. Fiskarna placeras individuellt i plastpåsar av polyeten och transporteras sedan frysta till laboratoriet och förvaras hela i Miljöprovbanken tills analys efterfrågas. Proverna förvaras frysta (-20 °C) innan de analyseras för metaller och organiska miljögifter.
  • Metoden följer undersökningstypen Metaller och organiska miljögifter i fisk.

Fågelägg

  • Cirka 10 ägg samlas in per lokal och år. Äggen insamlas så snart som möjligt efter att läggningen är avslutad och ej senare än 14 dagar efter det att första äggen lagts i kolonien. Ett ägg per bo samlas in (sillgrisslan lägger vanligtvis endast ett ägg per häckning). Äggen transporteras sen färska till Naturhistoriska riksmuseet och förvaras i kyl till dess att proven bereds. Innehållet tas ur ägget och homogeniseras, proverna förvaras frysta (-20 °C) innan de analyseras för metaller och organiska miljögifter.
  • Metoden följer undersökningstypen Metaller och organiska miljögifter i ägg av sillgrissla.

Undersökningstyperna uppdateras regelbundet för att överensstämma med de vägledningsdokument som tas fram inom havskonventionerna Ospar och Helcom.

Kvalitetssäkring

Kvalitetskontroller sker fortlöpande och extrakontroller görs vid byte av utrustning eller standardlösningar etc. Analyskvaliteten vid analyslaboratoriet övervakas genom att analysera kontrollprover och införa resultaten i kontrollkort (’Control charts’). Kontrollproverna består av ett prov från ett mycket stort homogenat (som alltså räcker under lång tid) av jämförbar vävnad som alltid finns med i analysen av nytt material.

Vid byte av analysmetod eller laboratorium sker omfattande parallellanalyser. Misstänkta analysfel har varit föremål för speciella analysinsatser. De kemiska analyserna görs av Swedac-ackrediterade laboratorier och myndigheter med lång erfarenhet av analys av biologiskt material. Kvalitetssäkringsrutinerna ser olika ut vid olika laboratorier. Kvalitetssäkring sker även genom deltagande i den internationella provningsjämförelsen Quasimeme. För detaljer hänvisas till respektive laboratoriums anvisningar.

Här finns data

Utveckling

Den nationella övervakningen utvecklas kontinuerligt med avseende på vilka ämnen som analyseras.

Hur data används

Övervakningsdata används för att följa upp och bedöma tillståndet i miljön i enlighet med nationella och internationella krav och överenskommelser. I de fall det saknas metoder för att bedöma status baserat på övervakningsdata pågår oftast ett utvecklingsarbete i internationella expertgrupper där svenska experter deltar. Att bedömningsmetoder saknas kan ibland bero på brister i data och i andra fall på svårigheter att fastställa gränser för bedömning av status.

Vattendirektivet

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen, i vilken 7 kapitlet föreskriver att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga V. Enligt kapitel 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar inom ett vattendistrikt. Operativ övervakning ska ge underlag för fastställande av ekologisk och kemisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster.

I kapitel 1.3, bilaga V, framgår att övervakning av farliga ämnen i kustvatten ska omfatta:

  • alla prioriterade förorenande ämnen som släpps ut, samt andra förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd

Hur bedömning av prioriterade ämnen och särskilda förorenande ämnen ska genomföras regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

För ämnen som tenderar att ackumuleras i sediment eller biota ställs kompletterande krav på övervakning av trender genom det så kallade Prioämnesdirektivet (Direktiv 2000/60/EG).

Läs mer i handbok för övervakning enligt vattenförvaltningsförordningen.

Bedömning

  • Prioriterade ämnen används för att bedöma kemisk status ut till 12 nautiska mil utanför baslinjen, medan SFÄ ingår i bedömningen av ekologisk status ut till 1 nautisk mil.
  • Klassning av kemisk status och särskilda förorenande ämnen (SFÄ) ska göras enligt HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25. Bedömningen av kemisk status baseras på koncentrationen av de ämnen och i förhållande till de gränsvärden som listas i bilaga 6 till föreskrifterna. Bedömningen av SFÄ baseras på koncentrationen av de ämnen och i förhållande till de gränsvärden som listas i bilaga 5 till föreskrifterna.

Havsmiljödirektivet

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen, vilken anger att övervakning av havets miljötillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets Bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

  • Tillförsel av andra ämnen (till exempel syntetiska ämnen, icke syntetiska ämnen, radionuklider) – diffusa källor, punktkällor, atmosfärisk deposition, akuta händelser

Vid bedömning av belastningarna bör hänsyn tas till deras nivåer i den marina miljön och, i tillämpliga fall, tillförselgraden (från landbaserade eller atmosfäriska källor) till den marina miljön.

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut om god miljöstatus, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde. I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (primära) eller kan (sekundära) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De sekundära kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de primära kriterierna.

Koncentrationer av farliga ämnen i biota ingår i deskriptor 8 och 9 och:

  • Det primära kriteriet D8C1: D8C1 – Inom kust- och territorialvattnen överskrider halterna av främmande ämnen inte följande tröskelvärden:
  • För främmande ämnen och värden som bestämts i enlighet med direktiv 2000/60/EG, eller andra ämnen grundat på en riskbedömning.
  • För dessa främmande ämnen ska den matris och de tröskelvärden som används för bedömningen vara representativa för de mest känsliga arterna och spridningsvägarna, inklusive hälsorisker för människor genom exponering via näringskedjan.
  • Övervakningen av farliga ämnen ska utföras i enlighet med kraven i direktiv 2000/60/EG. Information om de vägar (atmosfäriska, land- eller havsbaserade) genom vilka främmande ämnen når den marina miljön ska samlas in, när så är möjligt.
  • Det primära kriteriet D9C1: Halten av farliga ämnen i ätliga vävnader (muskel, lever, rom, kött eller andra mjukdelar, beroende på vad som är lämpligt) av marina livsmedel (inklusive fiskar, kräftdjur, blötdjur, tagghudingar, alger och andra vattenväxter) som fångats eller skördats i naturen (ej inbegripet fisk från vattenbruk) överstiger inte,
  • a) för främmande ämnen som förtecknas i förordning (EG) nr 1881/2006, de gränsvärden som fastställs i den förordningen, vilka även utgör tröskelvärdena för tillämpningen av detta beslut,
  • b) för ytterligare främmande ämnen som inte förtecknas i förordning (EG) nr 1881/2006, tröskelvärden som medlemsstaterna ska sätta genom regionalt eller delregionalt samarbete.
  • Vid tillämpning av kommissionsbeslutet får medlemsstaterna besluta att inte beakta farliga ämnen som förtecknas i förordning (EG) nr 1881/2006 om det är motiverat på grundval av en riskbedömning. Måttenhet: Koncentrationer av främmande ämnen i de enheter som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1881/2006.

Bedömning

  • För bedömning av miljögifter i biota finns en svensk indikator framtagen som ger underlag för D8C1 enligt HVMFS 2012:18:
  • 8.1 A Halter av farliga ämnen
  • Koncentration av ämne i biota jämförs mot tröskelvärden. Koncentrationen avser medelvärde och beräknas per provtagningslokal. Tröskelvärdet klaras då medelvärdet understiger tröskelvärdet.
  • För bedömning av farliga ämnen i livsmedel finns en svensk indikator framtagen som bygger på koncentrationer av farliga ämnen i fisk och blåmussla och ger underlag för D9C1 enligt HVMFS 2012:18:
  • 9.1A Halter av farliga ämnen i ätliga vävnader av fisk och skaldjur
  • Det finns även en miljökvalitetsnorm för tillförsel av farliga ämnen (B.1) med en indikator (B.1.1) där målvärdet uppnås när halterna av farliga ämnen i fisk, musslor och sillgrissleägg inte uppvisar någon signifikant ökande trend jämfört med närmast föregående sexårsperiod
  • B1 – Tillförsel av farliga ämnen från mänsklig verksamhet ska minska tills den inte orsakar halter av farliga ämnen som förhindrar att god miljöstatus uppnås.
  • B.1.1 Farliga ämnen i biota

Havsplanering

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

Bedömning

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Med Symphony kan den sammanlagda, kumu­lativa, miljöpåverkan från olika belastningar visas utifrån nuläge, framtids­bild eller förändringar genom planeringen. Med kumulativ miljöpåverkan menas den sammanlagda belastningen från olika mänskliga verksamheter på växt- och djurliv i havet.

Det sker en löpande utveckling av såväl metoden som den övervakning som ger underlag till verktyget.

Helcom

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Farliga ämnen i biota ingår i HELCOM Monitoring Manual i underprogrammet Contaminants in biota.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på farliga ämnen I biota till att följa upp mål under tema Hazardous Substances: Concentrations of hazardous substances close to natural levels.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators).

För farliga ämnen i biota är följande indikatorer framtagna:

  • Perfluorooctane sulphonate - Koncentrationer av PFOS i fisk jämförs mot tröskelvärden.
  • Polybrominated diphenyl ethers - Koncentrationer av polybromerade diphenyl etrar (PBDE:s) i biota och sediment jämförs mot tröskelvärdet som är samma som EQS-värdet (EU Environmental Quality Standard) på 0.0085 µg kg-1 våtvikt i fisk.
  • Hexabromocyclododecane - Koncentrationer av HBCDD i fisk och sediment jämförs mot tröskelvärden.
  • Metals - Koncentrationer av metaller (Bly (Pb), kadmium (Cd) och kvicksilver (Hg)) i biota och sediment jämförs mot tröskelvärden.
  • Polyaromatic hydrocarbons (PAHs) and their metabolites - Koncentrationer av PAH:er (benzo(a)pyrene, anthracene och fluoranthene) jämförs mot tröskelvärden.
  • Polychlorinated biphenyls (PCBs) and dioxins and furans - Koncentrationer av dioxin, dioxinlika PCB:er och ej dioxinlika PCB:er i biota jämförs mot tröskelvärden.

Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Second HELCOM holistic assessment 2011-2016 – Hazardous substances.

Ospar

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

Övervakning av farliga ämnen ingår i Ospar Cemp som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP) tema H – Hazardous substances.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål är att förhindra förorening av havet genom att minska utsläppen av farliga ämnen, med det slutliga målet att uppnå koncentrationer nära bakgrundsvärdet för naturligt förekommande ämnen och nära noll för syntetiskt framställda substanser.

Bedömning

Inom Ospar görs bedömningar som avser halter av vissa föroreningar i fisk och musslor i jämförelse mot gränsvärden.

Bedömning gjorde senast i OSPAR Intermediate Assessment.

Resultatet från bedömningen finns att läsa här:

Miljömål

Svenska miljökvalitetsmålen

För att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen behövs dataunderlag.

Övervakningen bidrar till att följa upp de nationella

speciellt preciseringarna om sammanlagd exponering för kemiska ämnen, god miljöstatus, god ekologisk och kemisk status samt ekosystemtjänster.

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Det finns en miljömålsindikator som baseras på miljögifter i sill och strömming.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan mätningar av farliga ämnen i biota användas för att följa upp mål 14 Hav och marina resurser. Tillsammans med andra miljödata kan mätningarna användas för att följa upp delmålet 14.1:

  • Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen.

Agenda 2030 på HaV:s webb

Officiell statistik

Data från övervakningen av farliga ämnen i biota ingår i den officiella statistik som Naturvårdsverket årligen uppdaterar och publicerar.

Detta gäller:

  • bly i fisk
  • dioxin i fisk
  • dioxin i sillgrissleägg
  • flamskyddsmedel i silgrissleägg
  • kadmium i fisk
  • kvicksilver i sill/strömming
  • PCB i fisk
  • PCB i sillgrissleägg samt
  • PFOS i sillgrissleägg.
Publicerad: 2019-09-06
Uppdaterad: 2020-09-30
Sidansvarig: Webbredaktion