Farliga ämnen i biota

Miljögifter analyseras i fisk, blåmussla och fågelägg i Västerhavet och Östersjön. I Västerhavet analyseras miljögifter i sill, torsk och tånglake och i Östersjön sill/strömming, torsk, tånglake och abborre. I Västerhavet provtas ägg från fisktärna och strandskata och i Östersjön från sillgrissla. I Östersjön mäts även skaltjockleken hos äggen från sillgrissla för att visa på effekter av miljögifter.

Inom den nationella övervakningen ingår följande kemiska analyser i fisk, blåmussla och/eller fågelägg

• Grundämnen inkl. metaller (Ag, Al, As, Bi, Cd, Cr, Cu, Ni, Pb, Sb, Se och Zn)
• PFAS
• Bromerade ämnen: PBDE och HBCDD
• Dioxiner, furaner och dioxinlika PCB:er
• Icke dioxinlika PCB:er
  

Kvicksilver (Hg) mäts i fiskmuskel, medan resterande grundämnen mäts i fisklever. De organiska miljögifterna mäts normalt i fiskmuskel, med undantag för PFAS och mätningar i torsk som utförs i lever. Sedan 2025 ingår analys av PFAS i fiskmuskel vid ett urval av stationer eftersom det är den matris gränsvärdet gäller för. Sedan 2025 övervakas icke dioxinlika PCB:er och pesticider inte längre årligen. PAH:er mäts enbart i blåmussla.

Vid provberedning noteras även biologiska data för fisk (ålder, kön, kondition, reproduktionsfas, vikt, längd och levervikt), musslor (längd, vikt och skalvikt) och fågelägg (längd- och skaltjocklek). I samband med analys av organiska miljögifter analyseras även fetthalten i provet och vid analys av metaller torrhalten i provet. Sedan 2013 ingår analys av stabila isotoper (δ13C och δ15N) i fiskmuskel, blåmussla och fågelägg.

Den löpande provtagningen kompletteras utifrån behov och resurser med screeningar av ytterligare ämnen och ämnesgrupper för att se om dessa återfinns i biota. Beroende på resultat kan ytterligare ämnen komma att inkluderas i den löpande övervakningen.

Mer information finns i Naturhistoriska riksmuseets sakrapport om miljögifter i marin biota som årligen uppdateras och finns tillgänglig i Diva (Digitala vetenskapliga arkivet)

Nationell övervakning av farliga ämnen i marin biota startade i slutet av 1970-talet. Sedan dess har programmet utökats och omfattar idag 26 stationer i de fem större havsbassängerna Bottenviken, Bottenhavet, egentliga Östersjön, Kattegatt och Skagerrak. Fisk, blåmussla och sillgrisslelägg analyseras årligen med avseende på metaller och organiska miljögifter som till exempel PFAS, dioxiner och bromerade ämnen.

Delar av det insamlade materialet (dvs. fisk, blåmussla och sillgrissleägg) sparas i Naturhistoriska riksmuseets miljöprovbank (MPB) för framtida retrospektiva analyser av idag både kända och okända ämnen.

Biota samlas in i både utsjö och i kust. Torsk och sill/strömming rör sig över större områden och återspeglar den allmänna belastningen inom ett större område. Abborre, tånglake och blåmussla är stationära arter och mätdata återspeglar miljögiftsbelastningen i ett mindre, avgränsat kustvattenområde. Även fågelägg samlas in längs kusten, vid en station i Västerhavet (Tjärnö) och en i Östersjön (Stora Karlsö).

Resultat från den nationella övervakningen ger information om tillstånd och storskaliga trender på regional och nationell nivå i kust- och havsområden med främst diffus påverkan. Mätdata från de undersökta stationerna kan därför användas som referens till mer lokalt påverkade kustområden som främst övervakas av länsstyrelser och vattenvårdsförbund. Planering pågår för att övervaka marin biota i kustområden som är utvalda för kontrollerande övervakning.

Länsstyrelsernas regionala miljöövervakning av marin biota (främst fisk) har varierande rumslig och tidsmässig täckning. Den regionala övervakningen utförs ofta i syfte att klassificera kemisk eller ekologisk status i vattenförekomster med lokala utsläppskällor. Övervakning av biota utförs även inom recipientkontrollen för att följa upp miljöpåverkan från miljöfarliga verksamheter. Endast en del av dessa undersökningar är löpande och har resultat som tillgängliggörs via datavärd.

Fisk

Inom den nationella överakningen insamlas årligen 25–450 individer per station (beroende på art) för att få ett tillräckligt antal individer för kemisk analys. Fiskarna paketeras individuellt och transporteras sedan frysta till laboratoriet och förvaras hela i Miljöprovbanken. Proverna förvaras frysta (-20 °C) innan de analyseras för metaller och organiska miljögifter.

Metoden följer övervakningsmanualen Metaller och organiska miljögifter i fisk.

Blåmussla

Inom den nationella övervakningen av blåmussla i Västerhavet och Östersjön insamlas 50-250 individer per station, från ett djup av 0,5–2 meter. I Västerhavet ska musslorna vara 5–8 cm och i Östersjön 2-3 cm. Proverna förvaras frysta (-20 °C) innan de analyseras för metaller och organiska miljögifter.

Metoden följer övervakningsmanualen Metaller och organiska miljögifter i blåmussla

Fågelägg

Cirka 10 fågelägg så snart som möjligt efter att läggningen är avslutad och ej senare än 14 dagar efter det att första äggen lagts i kolonin. Ett ägg per bo samlas in (sillgrisslan lägger vanligtvis endast ett ägg per häckning). Äggen transporteras färska till Naturhistoriska riksmuseet och förvaras i kyl till dess att proven bereds. Innehållet tas ur ägget och homogeniseras, proverna förvaras frysta (-20 °C) innan de analyseras för metaller och organiska miljögifter.

Metoden följer övervakningsmanualen Metaller och organiska miljögifter i ägg av sillgrissla

Övervakningsmanualerna uppdateras regelbundet för att överensstämma med de vägledningsdokument som tas fram inom havskonventionerna Ospar och Helcom.

Kvalitetskontroller sker fortlöpande och extrakontroller görs vid byte av utrustning eller standardlösningar etc. Analyskvaliteten vid analyslaboratoriet övervakas genom att analysera kontrollprover och införa resultaten i kontrollkort (’Control charts’). Kontrollproverna består av ett prov från ett mycket stort homogenat (som alltså räcker under lång tid) av jämförbar vävnad som alltid finns med i analysen av nytt material.

Vid byte av analysmetod eller laboratorium sker parallellanalyser. Misstänkta analysfel har varit föremål för speciella analysinsatser. De kemiska analyserna görs av Swedac-ackrediterade laboratorier och myndigheter med lång erfarenhet av analys av biologiskt material. Kvalitetssäkringsrutinerna ser olika ut vid olika laboratorier. Kvalitetssäkring sker även genom deltagande i den internationella provningsjämförelsen Quasimeme. För detaljer hänvisas till respektive laboratoriums anvisningar.

Analysdata för metaller och organiska miljögifter i marin biota från den nationella miljöövervakningen lagras hos Sveriges geologiska undersökning (SGU) som är nationell datavärd för miljögifter.

Datavärden tar också emot data från exempelvis regional miljöövervakning och från recipientkontrollprogram. Data i datavärdskapet är tillgängliga och är möjliga att ladda ner utan kostnad. Data från den nationella miljöövervakningen rapporteras även till Internationella havsforskningsrådet (Ices).

Den nationella övervakningen utvecklas kontinuerligt, bland annat när det gäller vilka ämnen som ska analyseras. Inom vatten- och havsmiljöförvaltningen finns ett behov av att utöka övervakning av marin biota i kustområden. Det gäller särskilt i utpekade områden för kontrollerande övervakning. En utökad övervakning av farliga ämnen i marin biota planeras att starta 2027.

Vattendirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom vattenförvaltningsförordningen.

I kap. 7 i förordningen anges det att övervakning av vattnets tillstånd ska genomföras i enlighet med direktivets artikel 8 och artikel 3 i direktiv 2008/105/EG. I vattendirektivet artikel 8 hänvisas till bilaga V. I denna bilaga beskrivs bland annat vilka kvalitetsfaktorer som ska övervakas samt hur övervakningsprogrammen ska utformas.

Enligt avsnitt 1.3 i bilaga V ska kontrollerande övervakning ge underlag för bedömning av det allmänna tillståndet och långsiktiga förändringar. Operativ övervakning ska ge underlag för att fastställa ekologisk och kemisk status i en vattenförekomst eller grupp av vattenförekomster samt bedöma förändringar av statusen som åtgärdsprogrammen resulterar i.

I avsnitt 1.3, bilaga V, framgår att övervakning av farliga ämnen i kustvatten ska omfatta:

• alla prioriterade förorenande ämnen som släpps ut, samt andra förorenande ämnen som släpps ut i betydande mängd

Hur bedömning av prioriterade ämnen och särskilda förorenande ämnen ska genomföras regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2019:25.

För ämnen som tenderar att ackumuleras i sediment eller biota ställs kompletterande krav på övervakning av trender genom det så kallade Prioämnesdirektivet (Direktiv 2000/60/EG).

I en vägledning från HaV (rapport 2016:26) beskrivs ett lämpligt tillvägagångssätt för att klassificera ekologisk status och kemisk ytvattenstatus avseende miljögifter.

Bedömning

Statusklassificering utförs enligt Havs- och vattenmyndighetens föreskrifter HVMFS 2019:25. Uppmätta halter av prioriterade ämnen och särskilda förorenande ämnen (SFÄ) jämförs mot bedömningsgrunder som listas i bilaga 6 repektive bilaga 5 till föreskrifterna.

Havsmiljödirektivet är implementerat i svensk lagstiftning genom havsmiljöförordningen . I 22 § i förordningen anges det att övervakning av havets miljötillstånd bland annat ska genomföras i enlighet med direktivets bilaga III, tabell 2.

Här framgår att följande bör övervakas och bedömas:

• Tillförsel av andra ämnen (till exempel syntetiska ämnen, icke syntetiska ämnen, radionuklider) – diffusa källor, punktkällor, atmosfärisk deposition, akuta händelser

Vid bedömning av belastningarna bör hänsyn tas till deras nivåer i den marina miljön och, i tillämpliga fall, tillförselgraden (från landbaserade eller atmosfäriska källor) till den marina miljön.

B.1 Miljökvalitetsnorm - tillförsel av farliga ämnen från mänsklig verksamhet ska minska tills den inte orsakar halter av farliga ämnen som förhindrar att god miljstatus upprätthålls eller nås. (HVMFS 2025:12)

Tillhörande indikatorer

• B.1.1 Farliga ämnen i biota och sediment
• B.1.2 Tillförsel av farliga ämnen via atmosfärisk deposition
• B.1.3 Tillförsel av farliga ämnen från inlandsvatten

Hur god miljöstatus definieras och vilka indikatorer som används för att definiera god miljöstatus regleras genom HaV:s föreskrifter HVMFS 2012:18. Föreskrifterna bygger på EU:s Kommissionsbeslut Pdf, 580.1 kB.bland annat att fastställa kriterier och metodstandarder för god miljöstatus i marina vatten och specifikationer och standardiserade metoder för övervakning, i de fall det finns svenska data och en indikator med tillhörande tröskelvärde.

I kommissionsbeslutet framgår vilka kriterier som ska (obligatoriska) eller kan (kompletterande) användas vid bedömning och det ges även riktlinjer för övervakning. De kompletterande kriterierna är endast relevanta om det finns en risk att inte uppnå god miljöstatus eller om de behövs för att komplettera bedömningen enligt de obligatoriska kriterierna.

Koncentrationer av farliga ämnen i biota ingår i deskriptor 8 och 9 och:

Det obligatoriska kriteriet D8C1 – Inom kust- och territorialvattnen överskrider halterna av främmande ämnen inte följande tröskelvärden:

• För främmande ämnen och värden som bestämts i enlighet med direktiv 2000/60/EG, eller andra ämnen grundat på en riskbedömning.
• För dessa främmande ämnen ska den matris och de tröskelvärden som används för bedömningen vara representativa för de mest känsliga arterna och spridningsvägarna, inklusive hälsorisker för människor genom exponering via näringskedjan.

Övervakningen av farliga ämnen ska utföras i enlighet med kraven i direktiv 2000/60/EG. Information om de vägar (atmosfäriska, land- eller havsbaserade) genom vilka främmande ämnen når den marina miljön ska samlas in, när så är möjligt.

Det obligatoriska kriteriet D9C1 - Halten av farliga ämnen i ätliga vävnader (muskel, lever, rom, kött eller andra mjukdelar, beroende på vad som är lämpligt) av marina livsmedel (inklusive fiskar, kräftdjur, blötdjur, tagghudingar, alger och andra vattenväxter) som fångats eller skördats i naturen (ej inbegripet fisk från vattenbruk) överstiger inte

• a) för främmande ämnen som förtecknas i förordning (EU) nr 2023/915, de gränsvärden som fastställs i den förordningen, vilka även utgör tröskelvärdena för tillämpningen av detta beslut,
• b) för ytterligare främmande ämnen som inte förtecknas i förordning (EU) nr 2023/915, tröskelvärden som medlemsstaterna ska sätta genom regionalt eller delregionalt samarbete.

Vid tillämpning av kommissionsbeslutet får medlemsstaterna besluta att inte beakta farliga ämnen som förtecknas i förordning (EU) nr2023/915 om det är motiverat på grundval av en riskbedömning.

Måttenhet: Koncentrationer av främmande ämnen i de enheter som anges i bilagan till förordning (EU) nr 2023/915.

Bedömning

För bedömning av miljögifter i biota finns en svensk indikator framtagen som ger underlag för D8C1 enligt HVMFS 2012:18:

• 8.1 A Halter av farliga ämnen

För bedömning av farliga ämnen i livsmedel finns en svensk indikator framtagen som ger underlag för D9C1 enligt HVMFS 2012:18:

• 9.1A Halter av farliga ämnen i ätliga vävnader av fisk och skaldjur

Det finns även en miljökvalitetsnorm för tillförsel av farliga ämnen (B.1) med en indikator (B.1.1)

B1 – Tillförsel av farliga ämnen från mänsklig verksamhet ska minska tills den inte orsakar halter av farliga ämnen som förhindrar att god miljöstatus upprätthålls eller nås.

• B.1.1 Farliga ämnen i biota

Havsplanering genomförs i Sverige utifrån kraven i havsplaneringsförordningen och är till för att visa hur havet utanför kustzonen ska användas effektivt och hållbart, nu och i framtiden.

I havsplaneringen görs en miljöbedömning för att studera havsplanernas konsekvenser för havsmiljön. Det är en del i tillämpningen av ekosystemansatsen. Syftet med miljöbedömningen är bland annat att integrera miljöaspekter i havsplanerna för att främja en hållbar utveckling.

HaV har utvecklat ett planeringsverktyg som heter Symphony för att rumsligt uppskatta miljöpåverkan och känslighet i ekosystemen. Övervakningen av farliga ämnen i biota är relevant för havsplaneringen och data kan ingå i underlag för konsekvensbedömning i havsplaneringen.

Som part i Helsingforskonventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Östersjön samt följa de rekommendationer som tas fram inom konventionen.

Farliga ämnen i biota ingår i Helcoms övervakningsmanual Contaminants in biota.

I Baltic Sea Action Plan (BSAP) bidrar data på farliga ämnen I biota till att följa upp mål under tema Hazardous Substances and litter: Concentrations of hazardous substances close to natural levels.

Bedömning

Inom Helcom har medlemsländerna enats om indikatorer med gränsvärden som ska användas vid regional bedömning av Östersjöns tillstånd (core indicators).

För farliga ämnen i biota finns följande indikatorer:

• Perfluorooktansulfonat (PFOS) – Halter av PFOS i fisk
• Polybrominerade difenyletrar (PBDE) – Halter av polybromerade difenyletrar (PBDE:s) i biota och sediment
• Hexabromocyklododekan (HBCDD) - Halter av HBCDD i fisk och sediment
• Metaller - Halter av bly (Pb), kadmium (Cd) och kvicksilver (Hg) i biota och sediment
• Polyklorerade bifenyler (PCB), dioxiner och furaner – Halter av dioxinlika PCB:er och ej dioxinlika PCB:er, dioxiner och furaner i biota

Dessa indikatorer användes senast för att bedöma Östersjöns tillstånd i State of the Baltic Sea – Third HELCOM holistic assessment 2016-2021

Som part i Ospar-konventionen ska Sverige delta i arbetet med att skydda Nordsjön samt följa de beslut, rekommendationer och överenskommelser som tas fram inom konventionen.

I North East Atlantic Environmental Strategy framgår att ett övergripande mål är att förhindra förorening av havet genom att minska utsläppen av farliga ämnen, med det slutliga målet att uppnå koncentrationer nära bakgrundsvärdet för naturligt förekommande ämnen och nära noll för syntetiskt framställda substanser.

Övervakning av farliga ämnen ingår i Ospar Cemp som är en del i Joint Assessment and Monitoring Programme (JAMP) tema H – Hazardous substances.

Bedömning

Den senaste heltäckande bedömningen gjordes i OSPAR QSR 2023.

Resultatet från bedömningen finns att läsa här: Contaminants.

Trender och bedömningar för enskilda stationer uppdateras årligen och går att följa på denna sida.

Svenska miljökvalitetsmålen

Dataunderlag behövs för att följa upp de svenska miljökvalitetsmålen. Övervakningen ger underlag till preciseringarna om sammanlagd exponering för kemiska ämnen, god miljöstatus, god ekologisk och kemisk status samt ekosystemtjänster.

Det finns en miljömålsindikator som baseras på miljögifter i sill och strömming

Miljökvalitetsmålen

• Giftfri miljö
• Hav i balans samt levande kust och skärgård,

De svenska miljömålen följs upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. Det görs även en fördjupad utvärdering vart fjärde år.

Mer information om miljökvalitetsmålen

• HaV:s miljömålssida
• Naturvårdsverkets miljömålssida
• Sveriges miljömål.

Agenda 2030

Av FN:s 17 globala miljömål kan mätningar av farliga ämnen i biota användas för att följa upp mål 14 Hav och marina resurser. Tillsammans med andra miljödata kan mätningarna användas för att följa upp delmålet 14.1:

"Till 2025 förebygga och avsevärt minska alla slags föroreningar i havet, i synnerhet från landbaserad verksamhet, inklusive marint skräp och tillförsel av näringsämnen."

Agenda 2030 på HaV:s webb