M 857-01 Miljööverdomstolen

Målnummer: M 857-01
Beslutande myndighet: Miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2002-03-27
Kommun: Göteborg

Slutsats

Redan risken för olägenheter ska beaktas vid bedömningen av tillåtligheten.

Sammanfattning

En tillsynsmyndighet meddelade tillstånd till ett minireningsverk med en efterföljande markbädd. Grannarna överklagade beslutet eftersom de ansåg att det fanns risk att deras dricksvattentäkt skulle förorenas liksom den närbelägna badplatsen.

Fastighetsägaren installerade sitt reningsverk innan beslutet vann laga kraft. Avloppsvattnet leddes efter reningsverket till en markbädd placerad i en sänka omgiven av berg. Sänkan dränerades mot en vägbank.

Fastighetsägaren lät en konsultfirma ta prov på utgående vatten från reningsverket samt att utreda markförhållandena på platsen. Undersökningen visade låga bakteriehalter i utgående vatten samt att strömningstiden normalt sett låg mellan 60 och 150 dygn innan vatten från reningsverket nådde närmaste dricksvattenbrunn. Konsultundersökningen visade också att renat spillvatten vid normala förhållanden inte trängde in i dricksvattenbrunnarna utan följde vägkroppen samt vattenförande jordlager. Vid perioder av hög nederbörd kunde inte uteslutas att vatten som härrör från reningsverket kan förekomma i ytvatten som kan tränga in i en av dricksvattenbrunnarna. Utspädningseffekten medför dock att andelen vatten som kan härröra från reningsverket uppskattades till under 1 %. Dessutom utgjordes mellanliggande marklager av tät lera som hindrade inträngning i dricksvattenbrunnarna.

Tillsynsmyndigheten delade de bedömningar som framgick av utredningen.

Grannarna anförde att det saknas garantier för att avloppsvattnet är fritt från sjukdomsalstrande bakterier och virus vilket är ett problem eftersom det ligger dricksvattenbrunnar nedströms. Minireningsverk kan ha stora variationer i sina utsläpp och de norska rapporter som sökanden hänvisat till pekade snarare på riskerna än på säkerheten med minireningsverk. Grannarna anlitade en annan konsult som bedömde att rinntiden till dricksvattenbrunnarna inte var tillräcklig. Tillsynsmyndigheten anförde i sitt yttrande till Mark- och miljööverdomstolen att denna konsultbedömning inte tog hänsyn till reningen i avloppsanläggningen.

Mark- och miljööverdomstolen beslöt att inte meddela tillstånd. Mark- och miljööverdomstolen ansåg att det inte kunde uteslutas att avloppsvatten kunde komma att påverka dricksvattenbrunnar nedströms. Trots de undersökningar som parterna låtit utföra kvarstod osäkerhet i fråga om markförhållandena på platsen. Redan risken för olägenheter ska beaktas vid bedömning av tillåtligheten hos en miljöfarlig verksamhet (prop. 1997/98:45 del 1 s 327.)