M 2624-03 Mark- och miljööverdomstolen

Slutsats

En fastighetsägare med en avloppsanläggning utan tillstånd inom ett verksamhetsområde för vatten och avlopp kan föreläggas att ansluta till kommunalt VA om det saknas utredning som ger stöd för att för att ett sådant krav skulle vara förenat med orimliga kostnader.

Sammanfattning

Tillsynsmyndigheten hade förelagt en fastighetsägare att ansluta sin fastighet till kommunalt VA-nät istället för det minireningsverk som denne utan tillstånd hade installerat på sin fastighet. Fastighetsägaren hänvisade till att stora kostnader (600 000 kr) skulle uppkomma för att ansluta sig fysiskt till VA-nätet. Kommunen, som bedömde att kostnaderna var avsevärt lägre förelade fastighetsägaren om anslutning och förenade föreläggandet med ett vite med det belopp de ansåg att åtgärden borde kosta.

Miljööverdomstolen menade att det saknades utredning som gav stöd för att kravet på anslutning skulle vara förenat med orimliga kostnader och fastställde föreläggandet. Domstolen konstaterade också att den då gällande lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar inte innehöll några regler om skyldighet för fastighetsägare inom anläggningens verksamhetsområde att ansluta fastigheten till anläggningen, utan lagen reglerade endast fastighetsägarens brukningsrätt och avgiftsskyldighet (8-9 §§ va-lagen). I nuvarande lag (2006:412) om allmänna vattentjänster motsvaras dessa paragrafer om brukningsrätt och avgiftsskyldighet av 16 och 24 §§.

I domskälen angavs: ”Miljööverdomstolen konstaterar att det finns behov av att ansluta NN:s fastighet till det kommunala avloppsnätet. Det finns ingen utredning som ger stöd för att ett sådant krav skulle vara förenat med orimliga kostnader för honom. Miljööverdomstolen delar därför bedömningen att det finns fog för att förelägga NN om sådan anslutning. Miljööverdomstolen gör samma bedömning som miljödomstolen också i tillståndsfrågan.”