M 245-11 Mark- och miljödomstolen Vänersborg

Målnummer: M 245-11
Beslutande myndighet: Mark- och miljödomstolen Vänersborg
Avgörandedatum: 2011-09-16
Kommun: Tanum

Slutsats

Krav på urinseparering har ansetts skäligt att ställa då detta kunnat motiveras utifrån känsliga recipientförhållanden och då kommunen även haft ett fungerande system på plats för inhämtning och återföring av urin till åkermark

Sammanfattning

En tillsynsmyndighet avslog en ansökan om tillstånd till att ansluta WC-spillvatten till ett minireningsverk eftersom anläggningen inte medgav urinseparering. Fastighetsägaren överklagade ärendet till mark- och miljödomstolen och hävdade att det saknades skäl för att kräva urinseparering.

Av domen framgår följande:För kustområdet i Tanums kommun och Saltälven gäller att övergödning utgör ett allvarligt miljöproblem, vilket medför att det finns starka skäl att ställa krav på långtgående rening av kväve och fosfor från enskilda avlopp. Mark- och miljödomstolens bedömning är att den typ av minireningsverk som ansökan avser är av hög prestanda med normalt sett tillräckligt effektiv rening. Som kommunen framfört framgår det av rapporten Tillsyn på minireningsverk inklusive mätning av funktion (länsstyrelserna i Stockholm, Västra Götaland och Skåne, 2009) att minireningsverkens funktion i hög grad beror på hur de drivs. Genom regelbunden kompetent tillsyn och funktionskontroll kan optimerad rening erhållas, vilket också är anledningen till att minireningsverk av den typ ansökan avser normalt godtas för rening av enskilda avlopp från permanentbostäder i områden som är känsliga för utsläpp av näringsämnen. För Tanums kommun gäller att det sedan många år finns en VA-policy som anger att en kretsloppsanpassad lösning med återföring av näringsämnen alltid ska eftersträvas och att det till skillnad från flertalet andra kommuner i Sverige finns ett fungerande system för inhämtning och återföring av urin till åkermark genom samarbete med lokala lantbrukare. Domstolen finner i nu aktuellt fall, med beaktande av vad som anförts ovan, att urinseparering utgör ett behövligt försiktighetsmått för att förebygga att avloppsreningen medför olägenheter för miljön.

Mark- och miljööverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd.