Hitta på sidan

M 13770–25 Mark- och miljööverdomstolen

Målnummer: M 13770-25
Beslutande myndighet: Mark- och miljööverdomstolen
Avgörandedatum: 2026-09-01
Kommun: Båstad

Slutsats

Det fanns inte skäl att avsluta ett tillsynsärende utan vidare åtgärd eftersom det fanns flera brister i nämndens utredning som hindrade en korrekt bedömning av om varifrån påverkan på den aktuella dricksvattenbrunnen kom.

Sammanfattning

En ansökan om en ny avloppsanläggning inkom till nämnden 2014 och tillstånd gavs. När anläggningen installerats framförde en granne klagomål avseende risk för påverkan på sin dricksvattenbrunn. Ett av de analysresultat som klaganden lämnat in till nämnden visade att vattnet i dricksvattenbrunnen varit otjänligt utifrån en mikrobiologisk bedömning. Ärendet överklagades till Mark- och miljööverdomstolen.

Nämnden uppgav att den entreprenör som anlagt avloppsanläggningen efter klagomålet fick i uppdrag att genomföra en okulär besiktning av samtliga anläggningsdelar och ta fram en uppdaterad situationsplan samt höjd- och nivåuppgifter. Nämndens bedömning av underlaget var att anläggningen fungerade normalt och att avståndet mellan infiltrationsbrunnen och klagandens dricksvattenbrunn är minst 40 meter. Nämnden framförde även att vid den tidpunkt då klaganden tog prov på sitt dricksvatten hade denne en egen otillåten avloppsanläggning placerad nära sin dricksvattenbrunn. Den äldre avloppsanläggningen låg på andra sidan bostadshuset, i samma höjdnivå som dricksvattenbrunnen, på ett avstånd om cirka 25 meter.

MÖD skriver i sina domskäl: ”Mark- och miljööverdomstolen anser vidare att det finns flera brister i nämndens utredning som hindrar en korrekt bedömning av om påverkan på dricksvattenbrunnen skulle kunna härröra från avloppsanläggningen på fastigheten X eller inte.

Till att börja med är till exempel strömningsriktningen och grundvattenförhållandena på platsen inte klarlagda. De omständigheter som nämnden har kopplat till risken för påverkan från klagandens egen avloppsanläggning, nämligen att jorddjupet i området är begränsat med 0–1 meter till berg och att jordmaterialet är grovt, är dessutom lika relevanta vid bedömningen av risken för påverkan från avloppsanläggningen på fastigheten X. Det finns alltså flera riskfaktorer kring markförhållandena på denna plats och bedömningen bör som utgångspunkt ske utifrån vad som anges i Havs- och vattenmyndighetens vägledning kring skydd av dricksvatten.

De uppenbara skillnaderna mellan inlämnade situationsplaner från tillståndsgivningen 2014 och från uppdaterad situationsplan i samband med klagomålet/tillsynen 2024 borde också ha föranlett nämnden att vidta ytterligare utredningsåtgärder, särskilt då avloppsanläggningen placerats närmare klagandens dricksvattenbrunn. Det är tydligt att anläggningen inte är lokaliserad i enlighet med tillståndet, vilket innebär att det går att ifrågasätta om det finns ett giltigt tillstånd för den anläggning som nu finns på platsen.

Det är dessutom oklart var anläggningens utsläppspunkt är belägen och vad denna består av. I tillståndet anges att anläggningen ska utformas i enlighet med insända ritningar och placeras enligt viss markering. Det ska också finnas provtagningsmöjlighet på utgående vatten efter rening. I beslutet anges att utsläpp efter FlorACT sker till befintlig infiltration. Av situationsplanen som bifogats beslutet framgår i stället att avloppsvattnet släpps ut till en markbädd. I den uppdaterade situationsplanen från 2024, som alltså lämnats in i samband med tillsynen, finns ingen markbädd eller infiltration inritad. Det anges däremot att det finns en infiltrationsbrunn ”sen gammalt” på en annan plats på fastigheten och en markering som leder till en punkt norr om fastighetsgränsen. Avståndet från denna punkt till klagandens dricksvattenbrunn är angiven till cirka 33 meter. Det framgår inte om det är den punkten som avser anläggningens utsläppspunkt. Det är viktigt att klarlägga dessa förhållanden, särskilt med beaktande av att tillståndsprövningen skedde utan att någon hänsyn togs till klagandens närliggande dricksvattenbrunn. Därutöver behöver det beaktas att det är fråga om en relativt hårt belastad avloppsanläggning eftersom den tar hand om avlopp från fyra fastigheter liksom att det kan finnas eventuella nivåförändringar av grundvattnet till följd av anläggningens utsläpp.

Därtill kommer att det verkar finnas flera kritiska punkter i anläggningen som till exempel flera öppna ytor och pumpar. Av bilaga till tillståndsansökan beskrevs exempelvis den sista ACT-komponenten, FlorACT, som en grund damm, vilket bekräftas av inlämnade fotografier. Det är osäkert om denna komponent verkligen är tät och inte infiltrerar i mark. Anläggningens konstruktion finns inte närmare beskrivet i handlingarna och de fotografier som tagits i samband med anläggandet visar snarare på en otät konstruktion med träväggar och sand i botten. Det finns inte heller klargjort i handlingarna hur denna grunda konstruktion fungerar vid kraftigt regn, snö och kallare klimat. Mark- och miljööverdomstolen vill här även erinra om att tillverkaren av den aktuella anläggningen uppgivit att det är en annan anläggningsdel, ReACT, som tar hand om patogener. Denna del saknas i den nuvarande avloppsanläggningen. Med hänsyn till bland annat hur många fastigheter som är anslutna till anläggningen och dess ålder finns det även anledning att utreda hur slamtömning har skett.

Sammantaget innebär det som har kommit fram i målet att nämnden inte haft tillräcklig grund för bedömningen att avloppsanläggningen på fastigheten X inte medför någon skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Det är först när samtliga relevanta faktorer är klarlagda som det går att bedöma detta. Det är också först då möjligt att bedöma vilka krav på åtgärder som eventuellt kan anses rimliga att rikta mot verksamhetsutövaren. Det ankommer på nämnden att se till att utredningen kompletteras med de uppgifter som behövs för en korrekt bedömning i ärendet. Med hänsyn till det som anförts ska mark- och miljödomstolens dom ändras och nämndens beslut undanröjas samt ärendet återförvisas till nämnden för fortsatt behandling.”